som att jag inte har tilläckligt att göra

Alltså, magsjuka är en sak. Sinnessjukt jobbigt på alla sätt och vis men influensa.. är det v ä r s t a jag varit med om. Inte för att det är första gången precis som man har feberfrossa, ont överallt hela vägen in i skellettet och känner sig som ett sandpapper i halsen men det är ju lätt om man är själv att krypa ner i sängen, sova och dricka te.

Prova att göra det med två barn som oxå har feberfrossa, ont i kroppen och hostar i kapp. Vi var hos min pappa på juldagen och redan då vi kom dit vid två var Desmond seg, ville inte sitta med alla andra. Efter fikat lånade jag en termometer och  precis som vi anat visade den 38,5. Desmond låg resten av kvällen på soffan helt tom i blicken och runt halv sju ville han kräkas. Dock var det falsk alarm men vi tog inga risker och packade ihop oss.

Resan på drygt två timmar gick över förväntan, båda barnen sov. Så vid avfarten till Vika var det dags. Desmond vaknade och ville kräkas. Så fort som jag kom ur bilen och fick ut ungen är rent magiskt. Sjukt tacksam att det kom på landsväg istället för på motorvägen.

Vi bäddade framför tvn, kollade på film och Desmond fick glass. Vid det här laget börjar även jag känna mig riktigt risig. Kändes som att jag aldrig mer skulle bli varm.

Nattade om båda barnen under två täcken och försökte sova själv för att orka med morgondagen. Runt kl 2 börjar Alice. Snurrar runt, vill inte amma. Gallskriker vilket hon aldrig gör på natten annars. Hon var så arg och frustrerad. Jättevarm. Tog tempen, jahapp 38,0. Tog av henne lite sen låg hon där och flämtade. Somnade efter en stunds feberjollrande av ren utmattning. Vid kl 4 var det dags igen, Desmond vaknar och vill kräkas. Kollar tempen, 39,5. Det var bara att dra ut Desmonds madrass i vardagsrummet igen och bädda åt mig och lilla fröken på soffan. Ringde sjukvårdsupplysningen och fick bekräftat att man visst kan kräkas av hög feber. Desmond däckar innan jag får i honom alvedon men Alice fortsätter resten av natten att snurra runt och kny.

Just nu tycker jag verkligen synd om mig själv. Utan sömn, feberfrossa och mamma till två lika sjuka barn. Den som inte förstår varför man undviker smittor och att umgås med förskylda personer då man har småbarn fattar ingenting.

Nej jag är inte bitter, inte alls. Bara förbannat trött och sliten.

Lördagsmys

Inte så tokig för att vara min första. Inte så tokig alls faktiskt. Fler blir det garanterat för det var gööörkul att sy den! Trots att jag varken äger en coverpro eller overlock.....

 

Den som kom på cheese i Madame Foster lär ju oxå ha en del på gång i huvet

Jag fullkomligen älskar denna serie och detta är ett av mina favoritklipp. Särskillt delen med den rosa hästen i slutet. Garvar lika mycket varje gång och kan se det hur många gånger som helst på rad utan att tröttna. Hur det är med min humor? Jo, jag brukar skratta då ingen nnan skrattar. Men jag bjuder på det gott folk!

Hur mår den som skapade detta?

Jag älskar verkligen vissa barnprogram. Nu kan vi diskutera om detta verkligen är lämpligt för barn. Såg ett avsnitt igår som handlade om zombieskallar [?] och dödens get..... sjukt kul iallafall

Inte cylinda men...

.....det spelar ingen roll för jag älskar mina maskiner ändå. Bästa köpet ever! Vet inte vad jag skulle göra utan dem, hur kunde jag existera utan kondenstumlare?

 

Nu ska det bara målas lite. Om jag fick drömma lite skulle jag kakla golvet oxå...



 

 

Situation Täppvägen 18 kl 06:12

Nyhetsmorgon på tv4, microvarmt kaffe, facebook. Det stora barnet bygger lyftkranar i duploklossar och lyssnar på barnens julvisor inne på sitt [nystädade!] rum. Lilla barnet ligger i mammas säng inbakad bland kuddar och snoozar.

En matta rullar i tvättmaskinen, köket är plockat och skvalpet från diskmaskinen blandas med de ljuva tonerna från grannens trasiga värmepumpsfläkt.

Snöflingorna duggar fortfarande sen igår kväll och på stegen vid köksfönstret har ännu inga blåmesar kommit för frukost.

Idag är sista dagen på dagis innan julledigt. Står och överväger om jag ska åka till PMS tattoo [systerysters studio] eller flirta till mig skjuts av Desmond hem = Åka hem och pyssla?

Klurigt

Det slog mig plötsligt

Sjukt att man kan älska någon annan så mycket. Kärleken till min partner är en sak [drömde en hemsk dröm att en galning kom och högg en kniv i halsen på Adde och i drömmen agerar jag i rent vredesmod och helt sonika drar ur kniven och hugger den i ögat på gärningsmannen] Jag skulle göra i princip allt för honom och lite till tror jag men kärleken till mina barn är något helt annat. Den är som en käftsmäll rent utav. Man fattar liksom inte hur mycket man kan älska ett barn förrän man gör det.

 

 Jag skulle offra allt, livet utan att tveka en sekund för mina barn. Jag kan inte fatta dem som kan göra illa sina barn, hur är det möjligt? Det är som tortyr i själen att tänka att någon skulle göra illa min lilla flicka och min underbara grabb.

 

jag blir alldelles tårögd när jag tänker på dem mina små flisor. Den största kärleksgåvan av alla. De små gör mig såååå lycklig.

 

 

Gamla traditioner blir nya

Vi är hos farmor och klär granen. Vi har beslutat att inte ha någon julgran hemma iår då vi inte firar hemma och vi saknar julgransfot.

Nästa år hoppas vi att alla barnbarnen är med och klär granen, en ny tradition veckan innan jul kanske?

Desmond är överlycklig iallafall.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Visste att det var nåt jag glömt

Helvete! JULKORTEN!

Fan fan fan

En vecka senare typ

Jo då jag lever. Nätt och jämt. Nu dock är årets första magsjuka avklarad. Pjuu. Det var i slutändan bara Desmond som blev drabbad men han har alltid varit extremt känslig för just magsjuka. Han somnade framför tvn i en myshög på golvet och vid niotiden hör jag ett hulk [jag låg i soffan och läste] och stackarn hade kräkts i sömnen, med hela fejan i det hela. Fick typ välta upp han, samla ihop allt och skuffa in täcke, kuddar, barn i duschen. Sen tog jag fram stora flaskan yt-sprit och ställde handspriten strategiskt mellan badrum och vardagsrum. Spritade allt hysteriskt.

Jag hade planerat och verkligen sett framemot att ha mina två syskonbarn hos oss i helgen. den gubben gick inte. Riktigt besviken då jag köpt varmkorv och bröd, planerat ett tripp till pulkabacken, köpt pepparkaksdeg som pyssel och plockat och fixat hemma extra fint.

Skit oxå, himla magsjuka! Hatar att ringa och "vabba" Som tur är hittade nog syster min en annan barnvakt för hon och sambon kom iväg på sitt ståhej ändå. Kan ändå inte låta bli att få lite dåligt samvete.

Hur som helst känner jag mig ovanligt ostressad såhär en vecka innan jul. idag ska vi in till olmed och fixa sambons ortos, ev beställa en ny då den han har i kolfiber är lite väl hård. Ingen fördel då man busar med en 4 åring. Den förra innan sista operationen var i läder och lagom hård". Idag hade varit ett ypperligt tillfälle att handla lite klappar till lilla herrn då han ska till dagis. dock är det fortfarande 3 dagar till barnbidrag och jag är pank. Totalt.

Det får bli tunnbrödrulle till middag. Hepp alla glada!

Sunk

Vaknade nyss och känner att idag kommer bli en såndär jobbig dag. En dag då inget funkar och allt känns meningslöst och jobbigt. Jag har ångest redan och klockan är inte ens sju

Lilla flisan är glad iallafall. Hon ligger på sin lekmatta och kvittrar.

Nattarbete

Efter nattens [hela veckans nätter för den delen] stök och bök är jag D O M E D A G S T R Ö T T. Jag ska aldrig mer klaga över att Desmond vaknar en max två gånger per natt med växtvärk.

Den senaste veckan har det känns som att jag inte gör något annat på nätterna än amma och typ halvsova, jag är ju tvungen att ligga på sidan och hela bäckenet blir helt skevt och gör svinont. Jag har ett snett bäcken sen födseln eller det växte snett då mina ben är olika långa och så foglossning deluxe på det. Akupunktur gjorde susen men nu känner jag av det mer och mer. Hur som helst tänkte jag att jag skulle kolla klockan varje gång jag i natt blev tvungen att gå upp hämta lilla fröken som vaknat och fladdrat med armarna efter mat:

Vid runt kl 20 somnade det lilla barnet framför tvn i kuddhögen till Ice age 4 och fredagsmys. [ja, jag ammade i kudd/mjukdjurshögen]

Nattade det andra barnet med Bamse och välling. Somnade lite själv.

Vaknade kl 22 av att lilla barnet var hungrigt. Ammade och nattade om i vår säng. Lyfte över i hennes säng som nu är flyttad och står en halvmeter från min. Varmt och gosigt under fönstret.

Tänkte att nu kanske hon sover till kl 2.

Natten som följer tittade jag på klockan och ammade;

23:49
01.07
02:32
04:01
05:16
07:02

Vid 07:57 väcks jag återigen av kvitter och ballerinadansande små ben i magen då jag de två sista gångerna inte O R K A D E lyfta tillbaka henne i sin säng. Det fanns inget annat alternativ än att barka upp och mecka ihop en riktigt stor kopp latte.

Mina olika terorier är att hon behöver mer mat just nu, utvecklas rejält motoriskt och blir mer medveten om världen omkring henne. Men fan va trött man blir av att inte få sova. "Gå och lägg dig på dan" Den gubben går inte då jag har haft det stora barnet hemma oxå under veckans snöstormar och skit.

Pjuu

Frågade på BVC förra veckan om råd för att få barnet att sova lite längre än en timme åt gången på natten och då tyckte min underbara sköterska där att om jag ville mycket väl kunde småbörja lite med smakisar utan gluten trots att det är två veckor kvar till 4 mån. Typ kokta grönsaker och potatis. Med tanken att barnet brukar bli mättare och sover längre perioder på natten då det börjar äta fast föda. Hon tyckte att jag skulle satsa på att kompletera på kvällen med gröt så fort allt funkar så hon blir mättare.

Jag hittade HIPPs risgröt från 4 månader som är glutenfri. Den har vi provat två gånger (typ en tesked] och hon verkar gilla den.

DEN BLÅ MANNEN

Sjukt snyggt oc tänkvärt.

Vår lilla håriga familjemedlem

Jag är en riktig kattmänniska och kan inte låta bli att älska denna lilla svarta varelse som jag hittar lite överallt:

 Bland kokböckerna

 På tvbänken

Inklämd mellan altandörren och köksskänken [ja, han sover där]

 

Har även hittat honom i babykorgen,babyskyddet, barnvagnen, spjälsängen, i barnmatstolen i bokhyllan, i min troslåda, i duschen [?] i tvättkorgen, ovanpå hallbyrån, ovanpå, bredvid, under barnen då de sover. Jag skrattade så jag vek mig veckan innan förlossning då jag i min BB-väska hade en svart liten nerkurrad boll där bara huvudet stack upp.

 

Så igår när snön började falla, vinden tilltog och jag hade kollat alla dessa ställen utan att hitta vår lilla svarta katt begav jag mig ut i natten och visslade. Vid brevlådan hittade jag första små spåren. Jag följe dem runt huset, förbi vardagsrumsfönstrena, upp på stegen vid köket, upp på tegelhögen utanför fönstret i datarummet. Katten har verkligen försök fånga vår uppmärksamhet om att han ville komma in och ingen har hört eller sett den lilla stackaren. Jag ropade och visslade, fortsatte runt mot framsidan då jag hör ett litet svagt mjau bakom mig. I rasade fart kommer Brorsan studsandes över snöhögarna och nästan hoppar på mig. Jag fick till och med bära honom sista biten i i värmen.

 

Min lilla mjuka kurrande kärlek.

 



Joråsatte

Ni trodde mig inte va?


Första är klar!

Situation Täppvägen 18 kl 07:11

Snön virvlar i ljuset från gatlyktorna, vinden drar lite husknutarna, plogen har ännu inte varit här i världens ände, katten kurrar mätt och belåten i fotöljen, det stora barnet sover djupt i det bubblande ljudet från akvariet i hans rum, det lilla barn sover i min säng tätt ihop med sin snutte.

Vad gör jag?

Jag dricker latte i min rosa kopp och syr kuddfodral till soffan.

Frågor på det?




- Posted using BlogPress from my iPhone

Bland lump och skrot

Fördriver julens första lördag med att sälja på loppis ;)

Tyvärr fick jag upp grejerna lite sent, de flesta hann passera innan jag fått upp allt. Jag tig bussen och Adde kom efter med grejerna i bilen. Jag trodde att de skulle öppna från kl 11 men tydligen var det kl 10 som gällde. Jaja, lite har jag fått sålt iallafall :)



Gott sällskap har jag iallafall!

Posted using BlogPress from my iPhone

Plötsligt händer det

Grymt nöjd med att jag för första gången [i mitt liv] lyckats julpynta klart innan första advent. Som om inte det vore nog fantastiskt hann jag även få upp utebelysningen innan snön!

Sladden räckte dock inte till granen i slänten så jag freebaseade och pyntade stegen.

Va tycks?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Kl 60:01 Täppvägen 18

Ni anar inte hur sjukt svårt det är att vakna arg eller irriterad när man vaknar till denna. Gristrött o ja men man blir liksom full i skratt.

"Får du sova på natten?"

Min plan var att gå upp tidigt, tvätta, vika rent, plocka köket, sortera i syrummet och därefter med en stor kaffe sy på mitt lapptäcke [det nya projektet] tills det vid nio är dax att skritta till bussen.

Men

Vid midnatt då vi någelunda tidigt gick och la oss tyckte barnens pappa att det var en strålande idée att börja leka tittut med det lilla barnet... Som efter att pappan sagt gonatt var vaken och kvittrade som en liten fågel till runt 2-tiden...

Halv 4 väcks mamman av att en halvtrött figur står och viskar efter välling vid hennes fotända. Efter att mamman har hämtat kudde, täcke, snutte, gosehunden x 2 [allt på olika stället i huset] vill barnet ändå inte lägga sig ner och somna om. Barnet vill se mästerkatten.

Dö i en eld mästerkatten.

Mamman och barnet visk-diskuterar i uppskattningsvis en timme. En timme innan mupparna rivstartar morgonen [ manananamna mana do do do du do] alltså det vill säga, pappans väckarklocka ringer.

I princip samtidigt som det stora barnet äntligen efter milt tvång lägger sig ner vaknar den lilla och vill oxå komma och böka/äta/snutta hos mamma.

Giv mig styrka

När mupparna väl drog igång vid 06:01 tog jag det mogna beslutet att vi [läs jag] skiter i dagis idag och går till öppna förskolan istället. Dessutom regnar det småspik ute. Likamed, lust att spendera halva dagen på en rutten busshållsplats? Nej, roligare kan man ha.

Ja, jag erkänner. Jag är lat och rysligt bekväm. Nu går jag och lägger mig igen för nu minsann sover de små trollen. Samtidigt!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Fingrarna glöder

Tänkte hitta info om overlock och hela den delen av sömnadens fantastiska värld och hittade denna lilla snutt på youtube. Nu har jag sett typ alla lapptäckes-filmerna med denna underbart härliga lilla tant [dam] man blir såååå sugen på att sy. Lyssna på henne liksom!

Hur som helst  så har jag provat detta med "Quilt as you go" och det är typ lika roligt som hon i filmen beskriver det. Det går sjukt fort och blir riktigt bra. Jag slängde på några virkade dukar och ett hjärta oxå. Klockan hann bli tre innan jag tvingade mig själv att sluta men i kväll tänkte jag kantbanda härligheten.

Jag har redan börjat planera på nästa kreation... iiiiiii så roligt detta är!

Ps. Jag är ingen gud på att sy [eller inte nu längre iallafall] men rolig anekdot är att jag sydde min balklänning på denna göra husqvarna Zig-Zag för 15 år sen. Fatta vilken sjukt bra kvalitet på maskin!

Tänk om

Känner spontant att jag akut behöver en prymtång, en overlocksmaskin, gärna även en coverpro och massvis med pengar att köpa alla säsongens tyger från stoff och stil.

Åhhhhh....

Vill vill vill vill

- Posted using BlogPress from my iPhone

Försök inte förstå mig,älska mig bara: Tävling!

Försök inte förstå mig,älska mig bara: Tävling!: I samarbete med  Cirkus Ernhake   har jag fått den STORA äran att tävla ut 2 stycken presentkort på 500 kr styck! De finns massor av fina...

Hittade denna tävling på en blogg jag följer :D

Bloggen är oxå grym....

Flitiga flisan

Häromkvällen fick jag lite spunk och rensade ut "pyssel"rummet [läs mestadels syrum] sorterade tyger och hittade två jättefina tryckta jerseytyger. En i gröna toner med stora vattenblommor och ett med vita/svarta/nougat-färgade blommönster.

Mössor. Jag har dille på mössor just nu. Stickar för brinnande livet men det tar sån tiiiiiid! Så mössor var det första som slog mig. Det måste jag sy! Hur svårt kan det va liksom?


Det var busenkelt! Se här så fin!


Alice fick en likadan i miniformat, tanterna på bussen hurrade över hennes mössa ;)




Kanske en smula överdrivet att mor och dotter fladdrar runt med likadana mössor men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite charmigt.

Det blev ganska många mössor i lite olika storlekar och jag kan tänka mig att göra en mammaledighetsklassiker [börja sy barnkläder och sälja för en billig penning] men då återstår frågan om någon vill ha....

och resultatet?

Hur blev det då?

Jo, flisan vaknade uppskattningsvis 5 minuter senare.

Jag passade på att byta blöja för jag tänkte att hon kanske skulle somna om. Det skulle jag inte ha gjort. Lilla fröken kissade ner hela sig själv och skötbordet samt mammas händer. Stor sanering, blev tvungen att tända lampan i taket och hade sedan en jätteglad, pratig liten bebis som säkert var vaken en timme eller två. Snuttade hejvilt och korvade runt i sängen. Hel-lyckat. Verkligen.

Som en väckarklocka [eller tidsinställd bomb, väl själv] vaknade Desmond 06:08 precis som alla andra dagar denna vecka. " - Jag vill se mästerkattenfilmen mamma...."

Jaja jag vet, det är självvalt, bara att bita i det sura äpplet och gå upp. Tur att det finns stora kaffekoppar.

Kärleksfull uppoffring

Klockan är runt midnatt. Flisan sover i soffan. Mamman har precis vaknat upp efter nattningen av storkrabat, [det är psykiskt omöjligt att hålla sig vaken till Bamse blandat med ett bubblande akvarium] pappan sitter och tittar på ett program om hajar.

Den ultimata kärleksförklaringen är när barnens far säger:

"- jag tänkte att du går och lägger dig så kommer vi in till dig när hon vaknar..."

Finaste pappan. Klok nog lista ut att den björn som sover.... Sover lugnast vidare på soffan. [Bara man är varlig...]

Undrar om han vet om att hon nu lätt kan sova till åtminstone kl 2 i natt? Innan hon vaknar som exorsisten och SKA ha mat, fort nu jävlar direkt för att sedan lugnt skruva ner sig och somna om.

Jaaaja, God natt!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Täppvägen,Stora Vika,Sverige

Så mycket bättre ... eller?

Hittade denna lilla gobit i en av bildmapparna på datorn:

Jag och Desmond i köket i vårt gamla hus för drygt två år sen

Åh vad jag saknar det köket! Stora fönster som släppte in massor av ljus, dock även inbjöd alla som passerade utanför att kika på mig när jag lagade mat, diskade ja ni vet. Men ändå kan jag verkligen sakna det. Mitt kök nu är hemskt mörkt och murrigt med vidriga plafonder i taket som jag VÄGRAR tända. Måste skaffa spotar eller nått tills vi har råd att göra om köket. Ljus gör ju liksom hela rummet. Jag kan sakna hallen ibland och det superfräsha badrummet men resten känns lite sådär. Två plan, denna förbannade trappa.



Somliga dagar, då det känns motigt att åka buss, byta buss och hela fadderallan för att komma till dagisundrar jag om det var rätt beslut att flytta. Nu när huset äntligen blev typ klart sånär på en altan på baksidan. Huset låg nära jobbet, affär, dagis och farmor. Allt en småbarnsmor behöver. Med nära menar jag gångavstånd och som ni vet saknar jag körkort. Kan vara så att mycket kommer kännas lättare när jag får köra min bil på egen hand. Dock kommer jag då fortfarande sakna min ljugarbänk under schersminen. Bästa platsen i hela trädgården att slå sig ner med en kaffe i morgonsolen.

Fast man vet väl inte vad man saknar förrän man lämnat det. Kanske skulle jag sakna vårt nya ruckel om vi lämnade det med. Vardagsrummet tycker jag särskillt mycket om och Desmonds rum är så mycket större och lekvänligare. Uppskattar även att tvättstugan är i samma plan som resten av huset. Föresten är allt i samma plan. Väldigt bus och springvänligt. En smula mörkt bara. Sen önskar jag mig en öppen spis eller kamin rättare sagt. Det är så tokmysigt.

Nu har jag planterat magnolior i trädgården och tänker inte flytta förrän de vuxit till sig och blommat ordentligt så jag har några år på mig att lära mig att älska vårt nya hus.

Boot Camp Vika - Bounce back ba!

Nu minsann händer det grejer!

Tog fram måttbandet idag och efter att ha sett en del positiva resultat vågade jag mig även upp på den berömmda vågen.

Start för drygt fem veckor sedan

Vikt: 67kg
Midja: 91 cm
Lår: 60 cm
Stuss:103cm
Överarm: 29 cm

Nu idag

Vikt: 65kg
Midja: 88 cm
Lår: 58 cm
Stuss:104cm
Överarm: 28cm

Woop woop!

Inget dåligt hem för ett gäng guppys

Desmond fick ett mycket efterlängtat akvarium [ni som läst bloggen sen i somras kanske minns min matberedare som fylldes med vatten och gurkbitarna som snällt fick ställa upp som fiskar] av sin morfar i fyraårspresent.
Skönaste spontana kommentaren ever:
"- Mitt akvarium är så coolt att det brinner i mina ögon!"
Det är sann lycka det.
Nu springer den lilla fiskaren till akvariet minns en gång i minuten för att se om det är klart att lägga fiskar däri. Det vill säga att dammet från stenarna har lagt sig och reningspulvret samt pumpen ska i. Måste beundra den lilla krabatens tålamod.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Blivande illustratör?

Huvudfoting pratar man om vid 4 årskontrollen...

Desmond ville inte rita en ring som BVC-sköterskan bad om. Det gjorde inget, vi kunde ta med oss en teckning hemifrån vid nästa besök med lillasyster.

Hittade denna i morse, vad kallar man dessa sköna killar?



- Posted using BlogPress from my iPhone

Ja, vad säger man?

Sagt och hört under morgonens dusch-bestyr:

" -... rakelbimmen måste man akta sig för, den är lite bimmerlibankig,,,"

Fixar och donar

" - Bammelbummelen är såååå populär!"

Blandar alla tvålar, schampoon och raklödder i en uppochner vänd legokloss

" - ÅÅÅh mamma det doftar ljuuuuvligt! Bimbangern"

Desmond 4 år hittar på sitt eget språk.

Veliga lilla jag [och adde]

Vi var på ett jättefint dop igår. Kyrkligt och allt. Sjukt goda tårtor och supertrevligt folk. Borde ha blivit taggad på att sätta gång med Alice dop men näe. Vi pratade lite om det i bilen påväg hem att vi egentligen inte vet om vi vill döpa henne eller om det var rätt beslut att döpa Desmond för 4 år sedan. Vi vill ju heller inte att hon blir utan.

Ska man anordna Namnfest? Välkommen till världen-fest? Alice-fest?

När var hur?

Följande helger är upptagna av andra festligheter, sedan kommer jul och nyår. Januari och februari brukar vara de fattigaste månaderna på hela året. Kallt = hög elräkning. Mars?

Ska vi vara hemma? Hmm, kanske ska vänta några månader till då så man kan vara ute. Man vill ju bjuda alla liksom. Inte bara familjen och det får långt ifrån plats inomhus.

Hyra lokal? Typ byggdegård eller liknande. Kan vara intressant. Dock återigen en kostnadsfråga. Så tidigast i mars.

Det får nog bli en vårfest i trädgården. När körsbärsträden blommar. När det nu är.

 

Vad tror ni om vit gräddtårta med dekorationer i körsbärsblomstema?

Hahaha ha ha

Onödigt vetande angående åt vilket håll bestiken ska stå i diskmaskinen:

 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15756068.ab

 

Skönt att de äntligen rett ut hur det ska vara, jag har alltid undrat.

Läs gärna kommentarerna oxå, älskar den om att man ska följa månens cykler och inte diska vi månförmörkelse. Klockrent.

Ville bara säga att..

Idag är jag nöjd med min mamma-insats. Har varit mycket pedagogisk och lyhörd hela dagen. Frusit arslet [och tuttarna] av mig vid lekparken i vad som verkade vara en evighet. Levererat mat [välling frukost halv lunch mellis varm choklad med marshmellows] på bra tider, klätt lagom varmt, sjungit, pratat och svarat på alla frågor om yttre rymden och om varför pappan i lejonkungen dör.

Sjömansbiff till middag, fredagsmys med popcorn och fanta, fyra tvättar avbetade, nattat med en meningslös bok om en tågvagn. Somnade en sväng bland nallar och duplo fram till tolv.

Gjorde en andra vända i köket, tömde torktumlaren. Mätta, nöjda och sött sovande barn. Halvdöd, hjärntvättad mamma. Ack så lycklig dock.

Mitt mammabetyg till mig själv idag är väl godkänt.

Jag har tillochmed fixat doppresent till morgondagen.

Jag är helt enkelt grym. Typ.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Läskigt värre

Känslolivet har vaknat. Jag och Desmond sjöng Björnen sover idag vi påklädningen och lillasyster blev livrädd och bröt ihop. Ni vet inte det där vanliga jag-är hunrig-trött-skriket utan jag-är-jätterädd-krama-mig-fort-gny. Underläppen darrar och ögonen blinkar dubbelt så snabbt. Så j*vla söt.

Häftigt när det börjar uppmärksamma världen omkring dem. Inte bara med gurglande leenden.

Fotnot: Ser ni vilka öööögonfransar! Helt galet långa. Stolt mamma. Älskar bodyn, ekorrar och pingviner som åker skateboard. Helt logiskt.

Kluven - Vad borde jag ha gjort?

På vägen hem från bussen hände något knepigt. Jag kan inte sluta tänka på det och nu så här i efterhand kanske det påverkade mig mer än jag fattade först. Jag tog nog väldigt illa vid mig utan att veta om det och nu ligger det som en klump runt hjärtat.

I början av vår gata vid grinden till det första huset på vänster sida står en liten pojke. Uppskattningsvis tre, kanske fyra år gammal. Han är ledsen och gråter efter sin mamma. Han är lerig [riktigt lerig] halvvägs upp på benen, blöt och kall. Fingrarna är leriga och tårarna rinner ner på kinderna och åter om igen frågar han efter mamma. Jag ser mig omkring och ser ingen vuxen.

Han verkar inte kunna prata för jag frågar om han bor i huset, om han vet var mamma är, vad han heter, och han kan inte svara. Dock verkar han förstå vad jag säger. Desmond blir alldelles förskräckt och utbrister att ¨"- Här kan han inte stå själv mamma!" "-Det är ju superkallt!" " - OCH farligt mamma!" På alla sätt och vis försöker Desmond muntra upp den lilla blonda pojken som vänder ryggen till upprepade gånger, bara gråter och skakar på huvudet till alla våra frågor. Desmond kommer med en massa förslag på lösningar." - Han får följa med oss hem mamma" "-Ska vi knacka på och leta efter hans mamma?" Ingen vuxen syns till. Vad gör man? Jag får lite ont i hjärtat. Jag vill ta pojken med mig men han verkar inte mottaglig alls. Lyssnar på vad jag säger men verkar väldigt väldigt rädd. Tusen tankar rusar genom skallen. Varför kan han inte prata, blir han slagen, varför verkar han så rädd?

Visst är jag en vilt främmande men alla barn i den ålder som är ensamma tror jag faktiskt skulle ty sig till en vuxen med andra barn som vänligt kommer för att hjälpa. Jag var noga med att gå försiktigt fram och satte mig på huk för att han skulle känna sig trygg. De finaste två bruna ögon jag sett på mycket länge tittar på mig med stora tårdroppar i kanten och jag fick verkligen hålla mig för att inte gråta själv. Det gjorde så ont i mammasjälen att se denna lilla varelse stå där alldelles själv och jag kan inte hjälpa honom för jag vet inget om honom och han vill inte öppna sig till mig och låta mig hjälpa honom. Jag kan ju inte bara gå men samtidigt känns det hela så konstigt. Jag fick plötsligt för mig att mamman kanske dött plötsligt och nu eventuellt låg någonstans i huset eller på baksidan.. [?] Konstigt man tänker men det hela var så märkligt. Jobbigt.

Då kommer en medelålders dam gående upp för backen och jag tar chansen och frågar henne om hon bor i närheten vilket hon gör. Enligt henne bor pojken i huset och hon vet vad han heter. Hon försöker oxå fråga honom om han vet var mamma är. Hon får heller inget svar men hon berättar att han går hos dagmammorna på andra sidan Vika. Har han rymt därifrån? Min första tanke. Jag provar att knacka på dörren. Inget svar. Dörren är låst. Grannen erbjuder sig att gå och ringa till fritids där pojkens storebror går.

Efter en stund kommer grannen tillbaka och berättar att hon ringt fritids och mamman är där för att hämta storebror. Tydligen ska den lilla pojken vägrat följa med och bråkat så pass att mamman tillslut lämnat honom hemma och gått till fritids utan honom. Jag dömmer ingen, jag vet inte hur sitationen såg ut för mamman just då och visserligen ligger fritids bara 400 m bort men hur j*vla jobbig och besvärliga mina barn än någonsin kommer vara så skulle jag aldrig att lämna dem ensamma utanför huset. Särskillt inte om vi bråkat och de är arga. Då tar jag hellre ungen under armen och släpar med mig den.

Jag ville verkligen inte lämna den lilla pojken själv där vid grinden, smutsig, ensam och blöt. Men någonting sa mig att det inte var klokt att hänga kvar. Kanske skulle jag ha stannat tills mamman kom. Hon visste ju nu uppenbarligen att någon uppmärksammat pojken utanför och ringt. Men som sagt är jag feg och vill inte konfrontera någon jag inte känner och kanske då ifrågasätta deras föräldraroll. Kanske skulle jag ha gjort det. Så här i efterhand känner jag mig vek och ansvarlös som inte stannade och möte upp mamman och åtminstone kanske gett henne lite dåligt samvete. Eller egentligen varför då? Hon kanske redan mådde skitdåligt över att hon lämnat pojken men rent av inte fixade situationen och agerade utan att tänka eller vad vet jag.

Vill man lägga sig i andra människors liv? Beslut och agerande? Spontant kan jag inte bara passera eftersom det handlar om ett ensamt litet gråtade barn, Om mitt barn av okänd anledning [gud förbjude att det någonsin ska ske] skulle stå ensam vid vägen och gråta skulle jag vara gränslöst tacksam jämtemot den som stannar och försöker hjälpa mitt barn. Jag kan inte sluta tänka på att det kunde ha varit mitt barn. Dock återigen skulle jag aldrig kunna leva med vetskapen om att jag lämnat dem själva och bara gått. Inte mina finaste fina.

Ibland blir jag galen på Desmond, höjer rösten i onödan, orkar inte, säger nej och därmed är den tråkigaste mamman i världshistorien. Desmond bryter ihop i en hög och tårarna rullar. Det finns stunder då Alice inte sovit på hela dagen och bara ska snutta HELA tiden och vägrar ta nappen som jag helt enkelt bara lägger ner henne för att jag inte pallar mer. Alice skriker i högan sky och underläppen darrar. Vad gör man? Bounce back. Det tar inte många sekunder innan mitt mammahjärta värker och jag är där för att trösta, försöka hitta en kompremiss. Hur trött och tröstlös jag än känner mig tar alltid rädslan över, rädslan om att jag ska neglera mina barn så pass att de blir olyckliga, får ångest eller inte känner sig tillräckliga. Det sista jag vill är att mina barn ska vara rädda, känna sig lämnade eller oförstådda. De ska alltid veta att jag älskar dem. De ska vara varma, torra och mätta. Nöjda och så glada det bara går. Såklart i symbios med världen och vardagen omkring. Jag kan ju inte utföra mirakel direkt.

Jag vet inte om jag är extra känslig just nu men dagens händelse med den lilla pojken påverkade mig verkligen.

Vad hade du gjort?

Boot Camp Vika [okänd vecka]

Ja, idag är det måndag och ny vecka. jag har valt att inte presentera några resultat i Boot Camp Vika de senaste veckorna. Mycket för att jag glömt bort det, men oxå för att jag sporadiskt ställt mig på vågen och den rör sig inte ett skit. Svajar mellan 67,5 och 66,5. Kanske ska erkänna att jag inte ansträngt mig direkt. Orkar inte helt enkelt. Känner mig lugn sålänge vågen inte plusar alltför mycket.

Jag vet inte riktigt men jag känner mig lite halv-pepp på det mesta just nu. Pumpakalaset blev grymt lyckat. Desmond var superlycklig, Men nu är det över och jag har inget nytt direkt att se framemot. Jul? Verkligen inte. Pysslet och pyntandet veckorna innan, snö, glögg och tända ljus är underbart men stressen över julklappar och frosseriet på själva julafton ger mig ångest. Varje år. Allra helst skulle jag vilja fira hemma själv bara med sambon och barnen. Kan sträcka mig till att åka iväg på en jullunch hos släktingar men att vara hemma igen till Kalle. Men så blir det aldrig. Det är bara att härda.

Dagens to do är 4 års-kontroll. Känner mig lugn då jag vet att lilla herrn både kan se och höra ordentligt. Rita ringar och para ihop färger. Önskar jag slapp gå ut i huvudtaget idag men det är som med julen, bara att härda.

Vet inte riktigt vad jag ska göra för att höja humöret just nu. Känner mest för att bara mysa och kolla på film. Pedagogisk mamma, inte mycket. Fyller mitt stora barn med en massa raffinerat socker dagarna långa dessutom. Ansvarfullt eller hur?

Neg neg negativ! Hoppas denna fas är pms och går över.

Dagen efter [läs igår]

Nyponsoppa, dagismackor med ägg och Harry Potter.

Totalt krav-lös söndag.

Kurar upp tillsammans med bebis i soffan med höstsolen i nacken.

Under bordet ligger Desmond och leker med sina nya leksaker.

Ibland är livet bra enkelt.


Inlägget hamnade tokfel.... där av dagenefter efter.

Humörhöjare

Tänk inte på det faktum att bandet har valt ett stort pappersberg till sin musikvideo [nästan lika knepigt som en guldfärgad man på en kräftskiva Här kan ni se den ] utan hellre på att låten är grym och mycket dansant.

Här ska det bakas hallongrottor!

You are the sunrise, Go back to bed...

Fredag. Undersköna fredag. Då jag med gott samvete kryper tillbaka ner i sängen mellan två små snusande barn och somnar om då Adde åkt till jobbet. Fredagar är min sovmorgon.

Det gör inget om jag mot förmodan skulle ligga vaken för jag gör alltid en kopp kaffe ifall att och unnar mig lite tid att meningslöst googla samtidigt som jag lyssnar till ljudet av grannarna som skrapar rutorna på sina bilar.

Alla är på väg till jobbet men inte jag. Just i dag och alla andra fredagar är jag ledig från jäkt och stress med dagis, och turer runt om kommunen. Så jäkla skönt! Nu ska jag dricka mitt kaffe och googla lite men fortfarande med ett par pyttesmå fötter som vill värma sig mot mammas rygg.

På återseende!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Depp-pepp

Idag är jag ingen bra mamma. Ingen bra med människa heller för den delen. Känner hur det kryper i kroppen och hur jag irriterar mig på småsaker. Sjukt velig oxå. Vill gärna åka förbi PMS Tattoo, dricka kaffe, tanka lite energi men orkar egentligen inte och borde åka direkt hem och fixa inför helgens pumpakalas. Farmor hämtar från dagis så jag behöver inte åka tillbaka igen. Skulle kunna bedriva hela dagen med bara Alice-tid. Fast det känns som att min lilla flisa och jag ändå har hela dagarna [Läs:10-15]för oss själva att pussas, ammas och kramas.

Vad ska jag göra idag egentligen? Inte är det särskillt kallt heller. orka gå på promenad, fan jag traskar ju överallt hela dagarna så det borde väl räcka. Hade stegräknaren i förrgår hemma under kvällen när jag lagade mat och fixade med tvätten och traskade ihop hela ca 8000 steg. Då hade jag lämnat och hämtat på dagis oxå, varit hos PMS och flängt runt i allmänhet. Kanske ska prova att ha räknaren hela dagen någon gång. Mitt rekord är en kväll på min förra enhet [där går man myyycket] då jag kl 21 kollade räknaren och hade dryga 17 500 steg. På ett arbetspass liksom. Helt galet.

Hur som helst känner jag mig totalt minus-pepp idag. Bör nog uppsöka lite terapi under ljuset från alla vackra lampor hos PMS. Mår så himla bra när jag har varit där.

Japp så får det bli. Puss!

Toksöta unge!

Lycka är när mamman kommer hem med en tomtedräkt.

"-ååååh mamma vad den är fin och skön, vad du är snäll min bästa mamma [har du fler?] jag vill ha den på mig nu!"

Med tomteluvan på:

"-Den här tokiga mössan är riktigt kul!"

Tomtedräkten är så populär att man vill sova i den. Varför inte? :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Roar mig kungligt

Jag har dragit in en hel hög ris och skall nu pyssla ihop en krans!

 

Jag måste vara galen....

 

Lovande

 Så kom soooooolen! Magisk start på dagen!

 

Situation Täppvägen - Söndag kl 06:31

Eller snarare 07:31 egentligen. Nu är det officiellt vinter då det i natt försvann [eller blev det en extra? Jag lär mig aldrig..] en timme. Jag och barnen har hittat upp i soffan, alla under ett varsitt täcke. Jag dricker kaffe och bloggar. Alice pratar med sin platta kanin [oooo euuuu oooo euuu], Desmond konstaterar att de är dumma fåglarna som repar dvd-skivor. Han själv är helt oskyldig. 

 

 

Ute ligger frosten som ett glittrigt vitt hölje över löven.

 

 

Kan bli en lyckad dag idag. Vi ska invadera kära svägerskan, svågern och deras lilla raring. Mina barns lilla mini-kusin! Den första på Addes sida. Det ser jag verkligen framemot. Jag har stickat ett par strumpor till och med.

 

Till kvällen tänkte jag pyssla och ordna lite för nästa helgs pumpakalas. Desmond har sedan länge önskat sig ett pumpakalas till sin födelsedag. Han föddes ju som bekant under halloweenhelgen. Jag låg där i soffan med skräckfilm och clementiner och plågades natten igenom av förvärkar. Så nu blir det utskurna pumpor, oranga ballonger, blå tårta och levande ljus till kvällens ände. Ryktet talar även om en pumpa-godis-jakt. Jag älskar att planera barnkalas!

 

Jag hade även planer på att binda en jättestor krans att hänga bredvid dörren som man kan pynta och pynta om efter vinterns alla helger.

 

Åhhh vad jag känner mig huslig!

 



Jävla lördag

Jag fick iallafall två timmars sol och pyssel trädgården idag. Resten av eftermiddagen och kvällen har varit helt fuckad.

Over and out för mig

Äntligen napp!



Snutten har varit ett självklart inslag sedan BB och är numer bästisen. Dock har nappen inte varit särskillt populär. Jag vet att den är långt ifrån ett måste men med Desmond var den ett stor tröst många gånger. Efter att envist ha provat tre olika sorter kände jag att hon kanske inte ville ha napp helt enkelt. Vissa gånger snuttade hon lite men oftast åkte den ut ganska snabbt.

 

Men så i onsdags fick vi en överbliven oanvänd napp från lille Troy [jämngammal och blivande kompis till Alice] En MAM-napp. Den gillar lilla fröken! Så pass att hon nu i två dagar somnat och somnat om då hon fått den. Winning!

 

Hade jag fått välja skulle jag sett att hon gillat Esskas Retro-napp då den både är billig och lätt att få tag på men icke den gillas ej. 

 

Nåja..

 

 

Nappar och snuttar väljer bebisen själv tillslut helt enkelt.

Dutt och Datt

Vi har haft ett par riktigt trevliga dagar! Så underbart att vara mammaledig. Tvåmånaderskontroll och långpromis runt ringvägen med Sara på onsdagen som avslutades med en middag hos dem på kvällen. Toppendag från början till slut. Igår stannade vi hemma hela dagen, gjorde konsekvent ingenting, drack kaffe och grinade till avsnitt 3 av Ink master och fick besök av både Ellinor och Erika. Kaffe kaffe kaffe hela dagen. Så nu idag sinar [ko]mjölken och vi planerar en tripp för att handla, fika med Annickan och Bonnie at PMS Studio samt hämta ett babygym jag köpt begagnat i Hemfosa. Lilla flisan blir som tokig av glädje när man lägger henne på skötbordet under mobilen med ballonger och kuliga cirkusdjur. Vi provade även pingu-gungstol här om dagen och den var bara så kul så nu ska hon få ett ordentligt babygym. För 150 riksdaler, taget!

Ett sånthär typ. 

Bild lånad från google

 

Visserligen har det funkat med fårskinnet oxå men det känns som att hon ledsnar fort då hon inte har något att titta på och vi alla andra på två ben hamnar ju så högt upp så om hon ska se oss måste vi ner på golvet. Jag ligger gärna på golvet men ibland behövs jag på annat håll. Eller göra annat för den delen. Första veckorna låg hon exempelvis på skötbordet då jag duschade. Vågat jag vet, men hon var inte lika vild då och låg som i "skål" lugnt och fint och tittade på ballongerna i evigheter. Nu vågar jag inte då hon vevar och fladdrar runt, skruvar sig och ska prata med apan och elefanten. 

 



Sjukt kuliga killar de där som hänger där

 

Ett babygym, eller lekmatta är ju lite lättare att flytta runt oxå. Jag bokstavligen ÄLSKAR vårt skötbord och det blev så mycket bättre än jag tänkt mig [hur kunde jag vara utan innan??] Jag hade ju inget till Desmond då vi först bodde så trångt och sedan flyttade till ett hus med sannorlikt världens minsta badrum [dusch toa handfat med kommod och högskåp på 4 kvm, det ni!] Lika med ingen plats för skötbord men ack så bra det ett skötbord är! Jag trodde att jag egentligen inte skulle ha användning för det då jag är van att vara utan men som sagt hur kunde jag vara utan detta?

 

 Rymmer allt man behöver till en liten bebis

 





Bästa ideén var att sätta tavellister på väggen bakom, klockrent till alla krämer och burkar, tops och annat krams

 

Nåja, dax att piffa till oss innan det är dax att lufsa till bussen, tar bakvägen till Tungelsta idag tror jag. Bussen stannar ju inte alls långt från syrrans studio. Smidigt värre!

 

Hoppas på mer snö! Det är så vackert med allt det vita, gliiiittriga!

 



Rent hypotetiskt

Så här gick mina tankar då jag i morse då jag brede min leverpastejsmacka:

"Vilken sida är egentligen upp på en knäckemacka? Den med hålen eller den utan? Jag har alltid den sidan med hål uppåt och bre smör på. Detta är ju en smaksak såklart och inte spelar det någon roll..

...tills man kommer till dilemat med katten och smörgåsen? Man säger ju att en katt alltid landar med tassarna nedåt. Likadant är det med smörgåsen som alltid landar med smöret nedåt. Om man nu skulle binda fast en smörgås med smöret uppåt på ryggen på en katt och sedan släppa den från hög höjd, vad kommer hamna nedåt. Tassarna eller smöret?

Och hur blir det om man snurrar till det ännu mer och använder knäckebröd med fel sida till smöret?

Allt är ju rent hypotetiskt men ändå....

Tack kära pappa!

Så kom jag hem med både torktumlare och tvättmaskin efter dagens strapats. Tösabiten i kassan tog ett extra stort andetag då jag betalade med presentkortet. Jag nickade stolt och förklarade att jag har en mycket snäll pappa. Hon i sin tur svarade att hon gärna ville byta pappa med mig. Jag tänkte att "Det vill du säkert med tanke på att han är ganska smart oxå" men jag sa inget mer utan log bara ännu lite bredare.

Till min besvikelse fanns inte Cylinda i 500-serien kvar att beställa och de andra modellerna rockade loss på runt 8000-9000kr.. [Biiilligt] Så det fick bli en tvättstapel från Electrolux.  De var rimliga i priset och fanns inne. Dock var topp-skivan på torktumlaren sprucken då vi packade upp den hemma så det var bara att ringa direkt och försöka få den bytt. Nedrans skräp. Jag som redan sålt min gamla tumlare. Jag får hålla till godo med min nya fina tvättmaskin.

Trots att det inte blev de maskinerna jag helst ville ha så känns det som en bra kompromiss.
Jag tror minsann att jag ska ta mig en sväng till tvättstugan och provtvätta lite. Hittade ett flummigt ångprogram samt ett program för täcken och filtar [?]

Spännande spännande....

Bikarbonat och ättika är lösningen på världsproblemen!

Fick tips om en kul app till mobilen igår. Mycket nyttigt och fyndigt finns att lära sig Fiffiga Frun men den här är jag tveksam till:


Fatta va illa det lär lukta i micron efteråt. Vem kom på, prövade denna idée från början?

Visst har jag minnen av att styvmamma [en av den goda snälla sorten] körde trasorna i tvättmaskinen och för all del är säkerligen både vänligt för ekonomin och miljön. Om man tänker sig att tvättmaskinen tvättar miljövänligt och ekonomiskt. Eller att man har många trasor som man kör samtidigt för att tvätta trasan med mina vanliga kläder fixar jag nog inte psykiskt.

Så jag har en bättre lösning på den äckliga disktrasan:

Släng den och ta en ny!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Äkta vardagslyx

06:47. Båda barnen sover = Burra ner sig under täcket igen och somna om!

Sweeeeet!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett rent nöje

Den här måste ni prova! Den doftar gudomligt! Rena fröjden att kliva in i tvättstugan bland den rena tvätten och tumla - sortera - vika. Länge sen jag hittat ett sköljmedel som jag tycker om så mycket som detta. jag köpte fem flaskor av ett sköljmedel jag gillade förra sommaren men jag kunde inte använda det då jag fick äckelkänslor så fort jag öppnade flaskan. Min första och enda tanke är att jag kopplar ihop doften med missfallet för jag tvättade med det sköljmedlet under den perioden. Fjantigt kanske men jag kan bara inte.

 

Skönt att jag hittade denna raring som är min nya vapendragare i tvättkriget.

 



Imorgon ska jag dessutom uppgradera mitt allra käraste hjärterum [tvättstugan dåra] med att beställa en ny torktumlare för presentkortet jag fick när jag fyllde 30. En Cylinda tk 500! Jag sitter här och dreglar....

Sjukt skönt att slippa öppna fönstret och häva ut vent-röret varje gång man ska tumla, dessutom börjar det bli satans kallt och då duschen är i samma utrymme är det inte jättegosigt att duscha och tumla samtidigt.

Svar ja: Jag tumlar oavbrutet typ. Att hänga tvätten [förutom det som nödvändigt måste hängas] är inte ett alternativ då tvätten börjar mögla innan den blir torr och den luktar gammal hund. Hemskt. Jag fick frågan för ett tag sen om hur många tvättar jag kör per dag och mitt svar var: " - Ingen aning, många.." Ni kan tänka er hur det skulle gå utan tumlare och utan ventilation i huset.

Ventilation ska det oxå bli inom snar framtid med det kostar liiiite mer än en tumlare....

 

Snart är du min undersköna maskin

Slut som artist



 

Det tar på krafterna att vara sjuk och studsa runt samtidigt.

 



 

Ena stunden vill man leka med tågbanan, nästa kommer man med snutten och säger att man är trött och när mamma kommer med vällingen har man redan somnat.

 

Livet som fyraåring  är så underbart bekymmerslöst.



Syster yster

Lyckades tillslut se avsnitt två av Ink Master efter ett lätt frustrerat felmeddelande till Tv6. Det gjorde susen för 10 min senare funkade det. Innan dess hade jag verkligen provat allt. Allt. Tio gånger.

 

Men va fin hon e min syster. Hon har det allra vackraste av leenden. Jag blir så glad av att se henne. det liksom lyser om henne, ögonen glittrar! Speciellt när hon får positiv kritik. Se själva på:

 

http://www.tv6play.se/program/inkmastersverige

[Varning dock för att den lever sitt egna lilla liv och funkar bättre på appen.]

 

Nu blev jag sådär bubbligt glad som jag alltid blir av min syster. Nu ska jag sätta fart igen i Alice rum.

 



Jag är lillstrumpa och min syster... är yster

Om att handla mat utan pengar och könsförvirring

Vårt lilla affären-äventyr gick helt enligt planen igår. Alla kom med hem, vi fick med oss det vi skulle i matväg [jag kom på toapapper i sista sekund] och det blev pengar över [?] Det enda som inte föll inom ramen var att Desmond fick för sig att måla hela ögonlocken med svart märkpenna strax innan vi skulle gå till bussen. Det syns inte på bilden men tanterna tittade lite extra länge på mitt barn i affären. Han skulle ha en "atuering" [tatuering] Jag brydde mig inte om att informera min son om att man sällan tatuerar på ögonlocken utan sa bara lite stillsamt att de oftast är flickor som sminkar sig på ögonen.

Jag har lite svårt för hen-begreppet och hur man vill avköna små barn. Pojkar och flickor är olika och har olika förutsättningar och fördelar här i livet. Man och kvinna kommer aldrig vara samma sak. Gud förbjude. jag är skitnöjd med att vara tjej och skulle aldrig vilja bli tilltalad som hen, jag är tjej och inget annat. Att det sedan finns personer som byter kön eller tycker om personer av samma kön osv stör mig inte alls och det kommer jag att lära mina barn att alla former och varianter är lika värda men hen lämnar jag utanför. Självklart ska pojkar få sminka sig om de vill de men det är oxå viktigt för dem att vara medvetna om att det tyvärr inte är socialt accepterat att sminka sig som pojke. [nu pratar vi om att sminka sig som en tjej]

Samtidigt, tänk dig att du föds i fel kön och sedan byter kön och sen blir kallad hen. Jag tror inte att personen skulle uppskatta det. Man ska kunna vara stolt över det könet man föds till eller själv väljer såklart. Att män och kvinnor sedan behandlas olika efter kön i samhället som stort är mer än jämställdhets fråga precis som huruvida man är vit eller svart i färgen. Hen skulle i det fallet motsvara grå...? Ni hör ju själva hur löjligt det är.

Sidospår... jag vet...

Otålig liten . "- När kommer bussen egentligen mamma?"

Hela 62 kr i burkform

Flisan sov under hela utflykten

Om jag hade lagt mig ner hade jag somnat direkt och det syns