Motsatsen till förträfflig

Min vecka so far har varit ett hyfsat misslyckande.. Den kickstartade redan i söndags med att ena ungen kräktes i sängen. Hipp hurra för minst två dagars vabb och uppskattningsvis 2000 kronor goes BYE BYE.. till man får tillbaka typ hälften... surt.

Dagen efter tappade jag min redan trasiga mobil i marken och den sprack bortom all igenkännlighet. Jag lagade den med tejp och fortsatte lugnt att dricka mitt kaffe i solen som att inget har hänt. Jag förnekar fortfarande att den är trasig.

Senare på kvällen tappade/studsade-in-i/fladdrade jag förbi inläggsskivan till vårt köksbord i massiv björk = j¤vligt tung som stod lutad mot väggen i gymrummet. Hej fadderittan och den landade på min fot i en rasade hastighet. Jag skrek med en decibel på minst 150 i typ 20 min. Barnen blev vettskrämda. Alla grät. Numera är min fot blå, sne och dubbelt så stor. Sjukvårdsrådgivningen tror på en spricka någonstans. Jag har inte råd att vara sjukskriven. Således VÄGRAR jag gå till vårdcentralen. Kanske om jag tappar känseln i hela foten. Nu känner jag åtminstone halva. Good enough for me.

I övrigt har min dotter under de två vabbdagarna lyckats med konststycket att glasera hela soffan i diskmedel, riva konfetti av en lyckligt ovetande krukväxt för att sedan sprida ut kvarlevorna på de två nedersta hyllorna i bokhyllan samt petat ner ett äppelskrutt bakom elementet som nu ej går att få upp.

Jag är väl ändå min lyckas smed inte sant?

Gräsänkling

För första gången på MYCKET länge kom jag idag hem till ett tomt hem. Känns helkonstigt. Min man kommer annars alltid hem först men i natt ska han jobba vilket han aldrig gör annars så vi passar på att äta fisk, lyssna på populärmusik, sy och kolla på Buffy.

Kanske till och med somnar i en god bok ikväll.... hipp hurra! ;D

[min man hatar när jag har lampan tänd eftersom att han inte kan somna då = ingen bok]

Plikten framför allt

Jag är totalt förälskad i mitt nya jobb. Inte bara för att jag får roa mig hela dagarna med att hänga mitt i en grupp halvtokiga hormonstinna 13-åringar utan oxå för att min chef är grym, mina arbetskollegor ät grymma, min arbetstid är GRYM, kaffemaskinen är grym... ja ni fattar.

Årets medarbetarsamtal gick av stapeln nu i fredags. Mitt första med min nya chef.

Min nya chef gillar mig och förklarade tydligt och klart att hen är mycket nöjd med min insats de senaste 9 veckorna.

"-Vilken fantastisk pedagog du är Madeleine!" Den spontana kommentaren kommer jag leva länge på mina vänner.

Men även på" - Jo jag ville ju väldigt gärna ha dig här efter dina rekommendationer" och "- Med tanke på hur bra du sålt in dig själv så kan du räkna med en välförtjänt höjning" Trots att jag lättsamt men ärligt förklarade för min chef att jag värdesätter min arbetsmiljö och mina arbetsuppgifter högre än min lön.

Jag gjorde det oxå mycket tydligt hur tacksam och glad jag är att hen ville erbjuda mig den här tjänsten: "Jag är så glad över att få gå hit varje dag, ha skitkul och dessutom få betalt för det!"

Om jag var pepp innan jag gick in till samtalet kan ni bara vilt föreställa er hur pepp jag är på att jobba framöver, göra mitt allra bästa, för allt och alla.

Jag typ skuttar fortfarande. Jag brukar inte ogilla medarbetarsamtal annars men de brukar inte ge mig så mycket men det här var ju något helt annat. Helt fantastiskt att i en timme få känna sig i fokus och bara få bolla idéer med sin chef. Som jag nu har ännu mer förtroende för än innan, om det ens är möjligt.

Min nya chef är noga med att hålla god kontakt, tar sig tid och får mig att känna mig trygg i att det jag gör är bra och rätt. Eftersom att jag ofta jobbar själv och då måste ta snabba beslut och ibland strular det till sig är det ovärderligt att veta att min chef alltid finns tre steg bort och alltid reser sig för att hjälpa mig. Ibland är det tungt och jag får höra och ta emot mycket skit inte bara mot mig som person utan även bära vetskapen om att barn far illa. Varje dag, i ett hem nära dig. I dessa lägen vet jag att min chef står bakom mig och litar på att jag tar de där snabba svåra besluten som ibland blir bra men ibland inte lika bra.

Dock får jag alltid den där klappen på axeln med orden " bra jobbat" oavsett.

Som sagt, jag värdesätter min arbetsmiljö och min insats högre än min lön och det finns MYCKET goda anledningar till det.

I morgon är det arbetsdag igen och jag ställer klockan med ett leende.