Annons

20 augusti 2012

Uppkopplad

Lite vätska, lite EDA och mycket värkstimulerande. Hej vad det går undan här!

Jag hann iallfall äta lunch innan Floor [tydligen från nederländerna] höjde droppet och vi plötsligt befann oss i värkhelvetet! Jag som var skitnöjd med att ha klarat mig till 5 cm utan smärtlindring. Helvete säger jag bara. Jag klarade typ fem värkar sedan ringde Adde om EDA.

Här sitter jag nu totalt uppkopplad med alla tänkbara sladdar och slangar. Kvällspersonalen har precis hälsat. Blivit erbjuden både glassdrink och kaffe. Underbara Södertälje.







- Posted using BlogPress from my iPhone

Skit oxå

Jag slapp inte undan

Floor, min tyska barnmorska hittade mig.

Fan


-
Posted using BlogPress from my iPhone

Vid gott mod

Vankar runt runt förlossning och BB. Allt för att slippa undan droppet så länge som möjligt. Det är så lugnt och fint här sånär på en stackars kvinna som ligger och gallskriker i rummet intill vårt.

Hör personalens peppningar varje gång jag går förbi ;D

Tur att Adde sover [halvt i fåtöljen, halvt på pilatesbollen] Jag oroar mig lite för att jag själv ska skrika sådär när det är dags.

Enda oron just nu är sugklockan eller ännu värre kejsarsnitt.

Känner mig misstänksamt lugn och samlad för att ha tagit mig såhär långt [alla hinnor tagna och 3 cm] som sagt nu väntar jag bara på att värkarna ska komma med full styrka så vår lilla tjej kommer ut snart.



- Posted using BlogPress from my iPhone

19 augusti 2012

Fat fat bli en tomat

Världens godaste broccoli och ostpaj står i kylen hemma som jag spontant snurrade ihop under kvällen.....

Men jag får nöja mig med tropisk juice på förlossningen.







Vattnet gick halv tolv nu väntar vi på värkar i en varsin säng på rum B. Vilken fest!

:D

- Posted using BlogPress from my iPhone

Men nu då? Eller?

Och där gick vattnet..... :D


- Posted using BlogPress from my iPhone

17 augusti 2012

Bäst före är inte inte samma sak som sista förbrukningsdag

Då man packar in mjölken i kylen och inser att bäst-före-datumet är samma som beräknad förlossning då vet man att det är nära.

10 dagar. Tio.




Jag skrev om det i ett blogginlägg för tre år sen då jag gick med förvärkar förra gången i slutet på oktober 2008. Desmond föddes 40+1 med 2 timmars marginal.

Hela natten innan låg jag och glodde på B-skräckfilm, frossade clementiner och klockade värkarna som även då var oregelbundna. Förvärkarna började en dryg vecka innan men jag minns låsningen i vänster ben allra tydligast. Första kom då jag dagen innan fick för mig att byta gardiner i vardagsrummet och nära på trillade ner då benet helt plötsligt högg till av smärta och låste sig. Jag tänkte väl att det var min knasiga höft som tillsammans med foglossning spelade mig ett spratt men följande dygn låste sig benet flera gånger. Ganska obehagligt då det kommer utan förvarning.

Känningar i benen har jag haft sen v 35 men det här är något annat för igår kväll kom första denna graviditet. Påväg ut i från köket högg det till med full styrka i vänsterben och jag fick tag i dörrkarmen samtidigt som jag skrek rakt ut. Det är svårt att förklara för det gör egentligen inte ont men ändå gör ont. Typ som en kramp och värk samtidigt fast i benet.

Mm jo... 10 dagar, vi får väl se.

Blir bara liiiite avis på min väninna som fått ett datum för igångsättning. Måste vara så skönt att kunna planera och mentalt förbereda sig. Själv går man på helspänn större delen av tiden och ser till att alltid ha en backup-plan för barnvakt, BB-väska osv.

Men just nu skiter jag i om allt eller inget blir som jag tänkt mig.

Nu ska det fredagsmysas och jag tänkte börja med ett riktigt varmt bad.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Egotid

Sitter på framsidan i en baden baden-stol med en iskall frapp'e [poli glico me gala] solar min stora bula med fötterna i barnpoolen.

Jag har det sjukt bra.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Täppvägen,Stora Vika,Sverige

16 augusti 2012

Speedbad

Vi tog en liten snabbis ner till nicksta för att komma hemifrån ett slag. En timme var alldeles lagom sedan frös vår lilla mästarbadare så han skakade trots vindstilla och strålande sol.



Så mysigt!

Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Nicksta

13 augusti 2012

Det bästa jag vet

Hagtornshäcken behövde lite kärlek


Älskar att pyssla i trädgården!

Nu återstår spolning av muren, parkeringen och klippning av gräs på baksidan.

Idag är jag på G! Solen skiner och energin sprudlar!


Posted using BlogPress from my iPhone

12 augusti 2012

Det är inte meningen att jag ska klippa gräset idag

En promenad till brevlådan tvärs över Stora Vika blev en blöt överraskning...


Jahapp, vad hittar vi på istället?

Baka?

Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Täppvägen,Stora Vika,Sverige

Sur

Nu har jag färgat håret två gånger med den så  kallade svarta hennan. Dels så är den sjukt konstig i konsistensen och smular sig till skillnad från den vanliga så den är grymt svår att få i håret i huvudtaget trots flytande honung.

Tror ni håret blev mörkare?

Ingenting hände. Jag kunde likagärna ha stoppat havregryn i håret och fått samma resultat. Alltså även på min LJUSA utväxt. Ingenting.

Snacka om falsk marknadföring för när man googlar inser man det inte finns något som kallas "svart henna" utan då är det indigo man ska ha. Som man färgar på röd henna om man villl ha svart eller blandar med röd henna om det är första gången annars blir ju håret som bekant blåtonat.

Så nu ska jag sur och vre ut och leta indigo. Fast lite glad är jag för jag hade värkar i natt! Kanske har min latensfas vaknat igen, fast bara kanske. Eller den får vänta tills efter 14 idag då jag är ensam hemma och ingen barnvakt då alla jobbar eller flyger flygplan.

Ska man våga sig på gräset på baksidan? Jag väntar till kl 13.

9 augusti 2012

Det är något särskilt med folk från norr


[Ett grymt band från luleå]

Nu ska jag berätta om min farfar. Så lyssna nu noga:

Från de vida vidderna i norr, trakterna kring Arvidsjaur kom en alldelles särskild man som förmodligen alltid kommer ha en alldelles särskild plats i mångas hjärtan.

Det vore överdrivet och klyshéaktigt att beskriva honom som det goda i världen i kroppsform. Men faktum är att det faktiskt var just så. Denna man gav sann godhet ett ansikte. Ett ansikte som alltid var vänt mot solen i hopp om bättring för allt och alla omkring honom.

I hans sällskap kände man sig lycklig. Bekymmerlös. När farmor hade PMS eller var arg på pappa och hade grälat har hon [med tårar i ögonen när hon minns tillbaka] berättat hur han brukade komma fram till henne, hålla om henne en stund och lugnt fråga henne på sin underbart breda norrländska: " -Ha du gapat klart nu vännen min?" Även när han låg på hjärtintensiven där han senare ironiskt och sorgligt nog dog av förstorat hjärta ville man dröja kvar och bara sitta med honom för man kände sig så lugn. Bara sitta där och närvara. Precis som att han omgavs av en aura av liv trots att han var på väg i motsatt riktning.

Å som han älskade min farmor. Det var nog inte så lätt alla gånger. Han hade vakten till militärkansliet där farmors mor arbetade som städerska. Farmor brukade följa med och hjälpa till och många gånger försökte han nog bjuda ut henne men mor tyckte att han var för gammal. Tillslut tackade väl farmor blygt och trotsigt ja för de gick på bio och därefter levde de ihop i över 50 år.

Under andra världskriget låg han två år i beredskap som fjälljägare. Från snöklädda bergstoppar skrev han hundratals brev till farmor. Efter hans bortgång fick jag vid ett mycket speciellt tillfälle läsa ett utav dem. Mitt hjärta brister när jag tänker på hur mycket vi mäniskor kan älska varandra. Hans sätt att formulera sig i skrift är obeskrivligt. Magiskt. Äkta.

Äkta kärlek. Som sagt, så som han älskade min farmor. Det är kärlek som älskar trots många år utav barnlöshet, bostadsbrist, polio, krig, 70-talsrevolter, eviga charterresor och ålandsbåtar, barnbarns barn, sorg, sjukdom och surströmming. Det kärleken vi alla drömmer om.

Finaste farfar. Nu sitter jag här och tänker på honom. Ler och blir alldelles varm inombords. Om jag kan vara en liten bit av honom och sprida hans glädje till livet vidare till andra så ska jag göra det.

Så nu till slutklämmen:

Jag vill ge min storesyster som just nu ritar sin framtid lite inspiration och vägledning i hennes svåra uppgift. Lyssna på denna låt [Deportees - The doctor in me Den finns på spotify], den är till dig, tänk på vartifrån du kommer, du är underbar, du är ju du, precis som farfar.

Glöm inte att jag älskar dig. Vem du än är. Vad du än gör. Rita på nu!

Min present

Klicka på bilden för att göra den större

Jag bara älskar min Nikon D90. Så okrånglig och lätthanterlig. Se vilka bilder den snällt tar på auto-inställningen. Jag ska bara hitta orken att fotografera för denna kan inte jag ta creds för. Den har Adde tagit på en frusen Desmond som egentligen inte alls vill värma sig på filten utan vill tillbaka och bada igen.

8 augusti 2012

Bye bye red!

Nu ska jag unna mig lite hälsosam egentid!

För det är jag väl värd ;D

Trotsade spöregnet i Nynäshamn och belönade mig själv med lite hallonbladstea och svart hennafärg på hälsokosten.



Inte för att jag tror att tea't ska ha någon effekt förlossningsmässigt men ryktet säger att det ska göra susen på avslaget och vem vill ha mens i 12 veckor? Tåls att testas!

Och visst är det fint med rött men nu behöver jag lite förändring!

Adjö fröken röd, hej svart!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Om vartannat

Så blev det ännu en sväng till Södertälje i natt. Utan att bli allt för privat var frågan huruvida vattnet gått eller inte. Jag ringde och rådfrågade och den snälla barnmorskan i telefon tyckte att om jag fortfarande gick med förvärkar självklart skulle komma på kontroll.

Hela proceduren igen dock kom vårt lilla gryn [sonen] trippandes från sitt rum typ 30 sekunder efter att vi ringt farmor så vi behövde inte väcka honom och han blev genast eld och lågor över det nattliga äventyret och ville ha med sig ficklampa och täcke. Där satt han i bilen med sin spöklampa, inbäddad och pratade på för fullt om rådjur och andra djur i skogen.

hade några rediga värkar i bilen, regelbundet men långt emellan [8min]. Från första minuten på britsen inne i mottagningsrummet med CTG-maskinen var det tvärstilla. Inte en enda värk. På över en timme. Lilljäntan sov. Efter halva tiden kom de in och väckte henne med den där gräsliga megafonen som de sätter på magen. Hon vaknade direkt såklart och började missnöjt att bädda runt därinne.

Vi skrattade lite tillsammans med barnmorskan över hur rak och typ obefintlig min kurva var denna gång i jämförelse med de andra kurvorna i min journal som är galna zick-zacksömmar allihop.

Efter de trevliga undersökningarna konstaterades att vattnet trots allt inte har gått men att latensfasen är i sitt allra första skede. Det vill säga återigen utan att vara för privat så har min vecka med förvärkar åtminstone mjukat upp tappen. Vem har sagt att det går fort att föda barn?

Den söta lilla spanska läkaren skrockade och sa med ett lätt ryck på axlarna. "- Bebisen kanske kommer i morgon eller om två veckor" Utan värkar packade vi ihop och åkte hem. Tokdäckade och sov tills nu. Nästan 5 timmar. Hurra!

Jag ringde påvägen hem till Huddinge där jag bokat ett besök hos spec mvc dagen efter och frågade om de tyckte att jag skulle gå ändå. Jag pratade länge med den barnmorskan och hon lyssnade verkligen. Då jag fick svar på de flesta av mina frågor både av henne och av läkaren på Södertälje blev det en avbokning.

Från och med nu är värmedynan min bästa vän...



7 augusti 2012

Underbart är kort

Måndag, ny vecka, besök hos Mvc som visade fin fina prover, ett järnvärde på 121 [trots att jag "glömmer" järntabletterna] med de tröstande orden "- Se det som att du förmodligen gör det största jobbet nu även om det är långdraget och när det väl är dax kommer det gå fort och smidigt!"

Så efter en lugn och skön dag med värkar som kunde räknas på alla tio fingrar trots att jag städade ur bilen, lagade middag och rensade ogräs blev jag lite förvånad då värkarna plötsligt började komma regelbundet under kvällsfilmen vid niotiden.

Vetekuddar x 2 och min gröna stickning som ska bli en varm filt i barnvagnen i höst tog jag mig igenom filmen.

Tog ett bad [flera] för att skrämma i väg eventuella falska värkar. Dock är de nog äkta för visst är det skönt att bada men värkarna kommer ändå.

Oregelbundet

Tänkte att sova bör göra susen, tog två citodon och somnade i 1,5 timme innan jag återigen vaknade av värk. Halvslumrade resten av natten, kunde inte klocka då jag somnade så fort värkarna släppte och då missade att stänga av timern.

05:06 flög jag upp då det kändes som jag skulle sprängas både innefrån och utifrån. Jag tänkte om vattnet inte går av trycket från det här går det aldrig. Helvete säger jag bara.

Därefter gick en kvart till nästa värk. Men hallå? Hur schyst är det egentligen att bli brutalt väckt av domedagsvärken på bästa sovtid? Skräp rent av.

Tror ni att jag kunde somna om?

Vid 9-tiden gav jag upp och tänkte att jag lika gärna kan ligga på soffan med värmedynan och lida.

Så här är jag nu, två till citodon och värme fram och bak för att stå ut med min gröna stickning igen.








Ni får ursäkta om jag verkar bitter men jag är nog mest trött och uppgiven, så om jag är osocial och inte svarar då ni ringer så är det inte för att jag inte tycker om er utan för att jag helt enkelt inte pallar just nu.

Puss

Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Täppvägen,Stora Vika,Sverige

6 augusti 2012

Som i ett trollslag

Första natten på snart [tänker efter....tisdag fick jag sovcocktailen från södertälje] en vecka eller iallafall fem dygn fick jag äntligen sova! Jo, visst blev jag väckt av en Desmond som ville ha välling vid tre-tiden men värkar? Inte en enda på HELA natten! Känn på den ni! Eller iallafall inte vad jag vet...

Vaknade vid 9-tiden av två stora ögon som nära nära viskar: "-mamma, jag vill ha jordgubbsyougurt.." Det är nästan 6 timmars sammanhängande sömn! Jag kommer att vara som på speed idag.

Vad som har hänt? Jag vet inte. Jag ringde förlossningen igår igen och frågade vad man göra åt det hela. Ingenting var deras svar. Bara härda ut. Ta två citodon när du går och lägger dig. "Du har ju en månad kvar" glöm och dröm syster, två och en halv vecka till beräknad förlossning, försök inte göra mig deprimerad.

Dock bröt jag ihop en smula [typ hulkgrät i 2 minuter] sedan kände jag jaja det är bara att gilla läget och ta vara på tiden genom att ta tag i det jag planerat från början. Sagt och gjort. Jag hann stryka upp hela den gigantiska korgen med stryktvätt som gäckat mig det senaste halvåret.




Idag ska vi till Mvc och ta lite blodprov därefter tänkte jag röja lite i förrådet och se om jag hittar Addes badbyxor.

;D

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Täppvägen,Stora Vika,Sverige

3 augusti 2012

Ner på huk kvinna!

Ikväll blir det paj! Huvudstupa ner i blåbärsriset är äkta värkterapi!
Blåbären är stora och fina som Desmond kallar dem..

"stora och fiiina mamma!"



-

Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Nyblevägen,Ösmo,Sverige

Magisk natt

Efter en underbar dag igår på stranden blev det köttfärssås och spagetti hos svärpäronen i all enkelhet.

En bra dag på alla sätt.

Riktiga känningar smög sig på vid 15-tiden och fortsatte under kvällen. Magen var sjukt spänd och en molande känsla låg som ett band kring bäckenet.

Jag badade, donade lite [plockade ut diskmaskinen, satte igång en tvätt sandiga handdukar, sorterade lite leksaker] badade igen, nattade Desmond, somnade till bamse, blev väckt vid 21-tiden av Adde, la mig på soffan och kollade på film till runt 23 med lätta [i jämförelse med senaste veckan] snälla långa molande värkar/sammandragningar med 10 min mellanrum. Kändes skönt att min kropp fortsätter att jobba mot målet men är snäll nog att inte köra slut på mig totalt. Positivt tecken är även att värkarbetet var [är] mer konstant och jämt, det vill säga att det inte förändras eller påverkas av att jag ligger ner eller badar. Självklart känns det bättre då men kroppen jobbar trots vila. Fint. Det här kan jag stå ut med.

Vi gick och la oss, jag somnade nog runt midnatt i ren utmattning trots förvärkar.

Under natten vaknar jag sedan till och av men konstigt nog har det inte stört mig. Jag har bara lugnt konstaterat att jag fortfarande har molande förvärkar var 10 min och tagit en sväng ut i köket, ätit något gott, besökt toan och gått och lagt mig igen, lyssnat på mina snarkande gossar blandat med surret från fläkten.

Vid fyra kom regnet. Helt magiskt. Det bara öste ner och när åskan kom mullrandes över viken gick jag runt i huset och drog ur kontakter. Sedan la jag mig i sängen igen och lyssnade på regnet.

Vid fem ringde jag till förlossningen och rådfrågade dem om jag kunde ta lite Alvedon eller ännu bättre citodon kanske så jag kanske kunde slumra sista timmarna av natten. Det gick bra att ta två citodon. Barnmorskan skrattade åt mig när jag bestämt talade om att jag bombsäkert inte skulle föda några barn på dessa futtiga värkar.

Påväg in till sovrummet igen ser jag till min förtjusning att den sametsvita orkidéen som står i det blivande flickrummet oväntat och plötsligt har slagit ut i blom!



Den har inte blommat på flera år, bladen är lite brända och egentligen vet jag inte varför jag har den kvar. Så över en natt hände något känns det som.

Magiskt.

Nu är det återigen en ny dag och min kropp arbetar på i lugn men bestämd takt. Nu håller vi tummarna att det inte avtar eller bli ojämt igen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sverige

2 augusti 2012

Bunkrar energi

Idag ska jag bara ägna mig åt roliga saker! Bunkra positiv energi. Så nu är vi på Dalarö, laddade med pastasallad, badleksaker, gott sällskap och pålandsvind!



Värkarna kommer och går men jag tar dem med ro och vägrar hålla koll på klockan.

Punkt slut

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Stenfatsvägen,Dalarö,Sverige

1 augusti 2012

Långpromenad

Humöret är på topp igen och jag njuter av solen skogarna kring Ösmo. Så skönt att få röra på sig!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Mejerivägen,Ösmo,Sverige

Besviken är bara förnamnet

Hur gick det nu då undrar ni? Hur långt har jag kommit i mitt värkarbete?

*trumvirvel*

Ingenstans.Totalt nada. Inte ens en ynka liten centimeter.

Vad ända in i h*vete håller min kropp på med? Nämen det är lugnt, jag tycker att det är rent av mysigt, riktigt kul att ha regelbunda värkar var 4:e minut som känns som om någon står med en gigantisk kavel och bakar ut mig samtidigt som jag domnar hela vägen ner till knäna. Strålande tider!

Det är oxå hemskt kul att baxa in min stackars sovande son i bil kl 22 på kvällen, köra han till farmor och låta honom vilsen och oförstående vakna hos dem dagen efter undrandes var han är. Ont. Så jvla ont gör det i mitt mammahjärta.

Dagen igår började som vaaaanligt med att jag vaknar vid 5-snåret av känningar i hela benen, bäckenet och magens som molar, går upp, tar en sväng på toa, försöker lägga mig igen.Värkar, vänder och vrider på mig. Sen i söndag [tror jag] är det åtminstone lidligt att ligga i sängen och glo då det iallafall är svalt och skönt med fläkten. Oftast någon timme eller två senare ropar min son från sitt rum. Då är det dags för disney och välling i soffan. Värkar. När sonen är nöjd går jag antingen tillbaka och lägger mig och glor igen och har ont eller så göra jag dagens första kaffe [jag brukar skämma bort mig med skummade latte], sätter på en maskin tvätt, värkar, viker lite kläder, värkar, sedan sätter mig och läser bloggar, och väntar på att Adde ska vakna.

Gårdagen fortsatte med att jag skrubbade ur barnpoolen [pytteliten] fyllde upp den med nytt vatten, tänkte att jag och Desmond kunde plaska lite då det redan vid 9-tiden var runt 30 grader på framsidan.

Adde vaknade strax därefter och konstaterade att däcken till vagnen fortfarade pyser trots däckskummet. Han fyllde dem återigen och förbannade cresent för att de gör skitvagnar enligt hans mått. Medans jag sedan plockar lite i köket, värkar, ringer Adde till V A R E N D A babybutik, försäljare av barnvagnar i hela Stockholm, samt flertalet nätbutiker som säljer cresent och frågar om service och reservdelar. Tyvärr får han samma svar överallt. Det finns ingen som har reservdelar eller däck till cresentvagnar. Ursäkta? Där står jag nu vid strax innan lunch v 35 + 6 och har en fullt fungerande vagn med alla tillbehör som trots att den är vit [?] och älskats av vår katt inte har en enda fläck men jag vet inte om jag kommer kunna använda den för potensiellt har den inga däck. En vagn utan däck. Strålande!

Vi beslutar att åka ner till Svens Lek och Baby i Nynäs som sagt sig ha reservdäck eller åtminstone kunna beställa. Väl där inser vi att de visst kan ordna med nya däck men inte till Classic-modellen årsmodell 08 för den vet ni vad har ett annat mått och bromsmekaniken sitter på ekrarna och denna modell tillverkas inte längre. Strålande!

Vi kikar lite på de andra vagnarna de har och tänker att i värsta fall får vi köpa en ny vagn [INTE vad jag hade räknat med] Ganska snart inser vi att Brio har en duovagn som passar till den bilbarnstol vi köpte begagnad för en vecka sedan. det vill säga att chassit passar till liggdel, sittdel och babyskydd med isofit. Förträffligt nog finns det revervdelar, tänka sig så fiffigt! Tacka gud för Brio. Bra leksaker gör dom oxå, som håller i evigheter [hos farmor leker barnbarnen med brio från tidigt 80-tal, it says it all] Det gick ganska fort att bestämma sig. Dock hade de bara en röd inne och det var inte aktuellt.

Vi åkte vidare till port 73, värkar som nu kommer var 10 minut och håller i sig läääänge. Babyproffsen hade inte den modellen, Barnens hus däremot hade men liggdelen fanns bara i blå eller grön. De ringer till Kungens Kurva och ber dem lägga undan en Brio Sing i helsvart. Tjejerna i butiken är lite lätt roade av att jag med jämna mellanrum måste stanna upp och pusta ut i värkarna.
Hemma igen efter att ha hämtat vagnen sätter Adde direkt igång att montera den och väldigt snart inser vi hur sjukt praktiskt det är att babyskyddet passar till chassit.

Efter lite falukorv i ugn med pulvermos som jag äter så gott jag kan då jag typ skakar och känner mig allmänt olustig. Jag provar att lägga mig i ett bad, vilket inte hjälper. Värkar värkar. Adde tycker att jag ska ringa till förlossningen. Jag vill vänta. Nattar Desmond som är busatrött, försöker koppla av till bamse men det gör så förbannat ont. Tur att Desmond somnade fort. Adde tycker att det inte skadar att åka in och i värsta fall få åka hem. Vad gör det? Jag ringer och de tycker att jag ska ta min sista bricanyl. Det tycker inte jag då det känns som jag får panikångest då jag tar dem och de säger att jag kan komma in för en kontroll men ska vara beredd på att åka hem.

Vi lindar in vår son i täcket, plockar ihop det sista vi kan behöva inne på förlossningen och åker. Igen. Värkarna kommer var 6 minut och det gör så förbannat ont.

Det sägs att en omföderska ska åka in när värkarna kommer med 5-6 min mellanrum så jag känner mig berättigad. Parkerar vid Södertälje och har nu 2 min emellan.

De kopplar upp CTGn [igen] och värkarna fortsätter och de tickar upp på 60 [tydligen ska de som värst upp över 100 = OMG!] Barnmorskan kommer in och kollar hur det går där "nere" och hon skakar bara på huvudet.

Ingenting.

Hon frågar hur jag vill göra, jag får stanna för jag har uppenbarligen värkar som dock av okänd anledning inte gör någon nytta alls. Barnmorskan har ingen bra förklaring till varför jag inte öppnat mig bara att jag inte ska ta ut något i förväg. Vem vet det kan enligt henne bara säga poff och sen går det av bara farten. Jag ber om att få åka hem och får med mig en sovtablett och två citodon då jag ska kunna sova och ladda batterierna. Det kan ta tid och det kan vara så att min livmoder behöver lång tid på sig. Det tog ju en vecka med Desmond att öppna sig 1 cm och nu när jag tänker på det börjar jag gråta. För jag orkar inte ha det såhär längre.

Idag är det en ny dag och jag vaknade återigen av en värk och den vanliga rutinen är återigen igång.

Fast nu har jag bestämt mig. Jag åker inte in igen förrän jag gråter och ber om att få dö. I värsta fall får de hämta mig med helikopter.



Annons