shyyyy.. säg inget...

Jag har gjort mamma-synden. Jag har tjuvstartat. Jag kunde inte hålla mig. Det är faktiskt bara en vecka kvar. Det är såååå roligt!!!

Desmond är en smula misstänksam men ändå nyfiken. Potatis har vi inte riktigt godkänt ännu men katrinplommon det är himmelriket på sked!

Shoppiiiing!

Nu har vi uppdaterat hela bebis-möblemanget! Vad löjlig man är men nano-prutt växer och är numera mini-prutt. Det vill säga, han växte bokstavligen ur korgen, trots att BVC-tanten tycker att han väger lite väl lite. Lång är han iallafall, hela 64 cm, inte illa pinkat tycker jag att växa en hel dm på tre månader, gör det själv du tant! Hur som helst så var det nu dax att köpa den berömda spjällsängen. Hela lördagsmorgonen gick åt att handla upp hela IKEAs barnavdelning. Spjällsängen blev en söt liten sak i antikbets med lite nya fina lakan till och ett täcke som passar. Den tar lite större plats än vad korgen gjorde..

En tjusig liten sängmobil fick oxå hoppa ner i påsen hem...

Det är ju bara två veckor kvar tills vi ska börja smakportionerna och då måste man ju ha lite matprylar, halklappar och naturligtvis en barnmatstol!

Det kliar i mina fingrar att få börja leka med alla söta tallrikar, skedar och skojiga burkar..

Resten av hela helgen har jag studsat runt och lyckligt pillat på alla nya fina babysaker. Desmond var glad, han fick sin baby-ö påfylld med en massa roliga saker att bita/smaka på!

Bland annat denna mumsiga kroko-raff som numer går under namnet Dolly.

Ris och Rosor till IKEA men deras barnprylar är faktiskt riktigt bra. Billiga om inte annat. Mycket är visserligen i plast med de glada färgerna kan man inte missa och det gillar vi. Så mycket färg som möjligt! Klara, härliga färger! Sen växer de ju ändå upp och ska ha allt i svart så det är bara att passa på!

Nu ska jag hugga tag i papprena från F-kassan. Ny begäran ska in, hej och hå. Turligt nog får jag en ny spis i eftermiddag som en liten belöning såhär i vardagsbestyren. Det tackar vi Nynäshamnsbostäder för! Jag ser verkligen framemot att få laga mat på en spis ikväll som inte lutar och håller rätt tempratur! Hallelulja!

Kära Onsdag, mitt i veckan!

Nu är jag åter här igen vid min lilla laptop i vardagsrummet. Med min latte och en utsökt utsikt över Ösmo och pendel från fönstret vid min sida, i väntan på säsongsfinalen av Top Model har jag sex and the city igång på TVn och Jordin Sparks glatt lallandes i högtalarna. Jag älskar att sitta här och skriva. Däremot har jag inga bilder på den här datorn. Den klarar knappt av att köra MS Röj så jag begär inga stordåd av den.

En vanlig onsdag är till sin ända. Snart. Vi har förgyllt dagen med att för en gångs skull kliva upp innan nio. Belönade mig med en latte (älskade latte! och ja, jag skummar mjölken och hela köret i ett försök till att vardagslyxa lite) i sängen tillsammans med Des som gurglande glatt som han alltid gör efter han fått frukost. Adde ringde mig och sa att han förstår mig och ska lugna sig lite med sex-tjatet för han hade hört Fråga Olle på The Voice som dagen till ära haft ämnet "Från sexig kvinna till ammande Mamma". Med risk för att vara alltför intim kan jag säga att det vanligtvis verkligen inte är något knas i vårt sovrum, snarare tvärtom! Jag är bara så förbannat trött, konstant och det gör min stackars älskare lite lessen i ögat att han inte kan komma till lika ofta som innan hela bebis-resan började. Hur som helst så har Olle nu tröstat min kära söta sambo med att ammande mammor inte orkar klämma sig i spets och leka med piskor lika ofta som alla andra, men att det går över. Efter typ sex månader.

Vi tog kvart i tio-tåget mot Nynäshamn efter en lättare språngmatch hemifrån, jag med min tidoptimism gör att jag ständigt får gratis motion. Min kära syster och Tule väntade i sista vagnen. Tre stationer gav oss gott om tid att beundra hennes nya superfina creme-typ-färgade överdrag till hennes sittvagn. Därefter bar det av ut mot havsbaden och en helskön 2-timmarspromenad ute vid havet. Des sov hela rundan = Halleluja! Vi fortsatte i samma härliga sunda anda med att ta en varsin "Hälsosallad" på kondis inne i Nynäs Centrum. Tule fick kalops och smörgås som han snällt lämnade över hela bordet till personalen som vägrade låta oss torka själva. Väldigt populärt ställe i mammaledighetskretsen. Gott kaffe har de oxå, superkondis helt enkelt. Märkligt bara att de var tvungna att skriva på brickstället att man inte fick lämna sina blöjor där. Vem lämnar en bajsblöja på ett brickställ på kondis? Hur äcklig får man bli? Jag lämnar inte ens mina på kondis-toan. Jag har med mig avlagda fruktpåsar, ni vet de där genomskinliga som man alltid slänger när man har lagt upp äpplena i skålen. I med blöjan i en sån och så får hela rasket bo i närmsta papperskorg ute. Duktigt eller hur?

Vid halvtvå var det dags för Babysim. Desmond är som en liten knubbsäls-bebis i poolen. Sprattlar och plaskar efter alla färgglada plastfiskar. Han skulle kunna bada i timmar. Det är så kul att alla mammorna från min föräldragrupp är med och badar i samma babysims-grupp som jag. Vi ses liksom lite här och var. Dessutom är jag typ äldst. Skönt med unga första-gångsmammor som alla är lite rookies. En av mammorna träffar jag varje måndag oxå på F&S, en av mina favoriter faktiskt. Vi har blivit bjudna på MeandI-party nästa torsdag hos henne, lite som tupperware fast med barnkläder. Det vore kul att träffa någon som bor i närheten. Jag älskar verkligen alla mina vänner (De är få men riktigt bra) dock jag bor så långt bort från alltihop och det är världens projekt att försöka träffa dem. De är ett bra tag nu sen jag träffade alla mina små hjärtan. Jag ska verkligen ta mig i kragen. Man ska inte ta sina vänner för givet, tro mig jag vet. Min äldsta och närmsta vän som alltid funnits kvar trots att jag glömt henne stundvis är min kära, älskade syster Annicka. Ni som känner henne vet ju hur underbar hon är. Min stora idol. Alltid varit, kommer alltid att vara.

Hua, vad sentimental jag blev plötsligt. Åter till min onsdag. Jag fick skjuts till Willys av min svärmor. Adde hade huvudvärk och vi hade varken kaffe eller mjölk hemma. Mina livs-elexir! Jag handlade mat och hon handlade babyprylar. När det gäller Desmond är Farmor Annika beroende. Helt slut på bebis-drogen. Hon liksom dras till hyllorna med Natusan och Semper. När vi mötes vi kassan hade hon ett berg med sig av oljor och tvålar, nya nappflaskor, ersättning och haklappar med ursäkten att hon faktiskt inte handlat några kläder alls till honom denna månad och något måste han ju få. Ni hör ju själva, tror ni att någon kommer bli pinsamt bortskämd? Jag säger inte nej, vi hara bara dryga tusenlappen att leva på tills barnbidraget kommer så, tack tack!!

Väl hemma igen med alla kassar hör jag Des som gallskriker i sovrummet och Adde hittar jag precis brevid sovandes. (!?) Hur kan han inte höra honom? Vår son var JÄTTEARG! Han ville ut och leka i sitt babygym och inte alls ligga och sova hos pappa. Lilla parveln blir allt mer krävande att underhålla. Han har redan förälskat sig i tvn. Jag gillar verkligen inte att lägga honom att se på tv men han är så envis, han kan gapa till han får se tvn. När kan man sätta gränser egentligen? Jag kan inte ha honom i vardagsrummet om tvn är på utan att han sträcker sig för att beundra på det underliga, sköna ljuset. Nu sover dock knyttet, Adde spelar och jag njuter av min egna kvalitetstid här vid min laptop i väntan på Top Model. En helt vanlig onsdag är nu på slutspurten och min morgondag ska fyllas med en liten promis runt Ösmo och stekning av pannkakor. Det är trots allt torsdag!

När lågkonjukturen härjar...

Visst är det väl märkligt hur man ojar upp sig? Jag hade ju som sagt var gett upp ammningen och fast beslutat att köra ersättning och så var det med det. Men det kommer ju en massa mjölk ändå helt plötsligt!? Igår kväll och nu under natten har det runnit som en översvämning i mellaneuropa. Tydligen kan man hamna i svackor när produktionen (har jag inte alltid sagt att kvinnan är en fabrik i flera avseenden..) ökas då barnet växer. Jahapp, jag som hade varslat alla mina gubbar och tänkte slå igen verksamheten, men tjiiii fick jag.

Jag segerhoppar förtjust av glädje! Inte. Det är strålande att det är gratis att amma för ersättningen är svindyr och en liten krokodil på tre månader glufsar i sig ca en liter om dagen, (vart tar allt vägen?) men i övrigt är det bara jobbigt, krångligt och bökigt. Jag kan tycka att när man får ligga ner i sängen och amma, typ på natten eller om man har en bra tidning så är det riktigt mysigt men att bara sitta rätt upp och ner och bli söndersnuttad är inte kul. Min son gillar att dra och slita för att sedan släppa när han har dragit till max och spotta ut mjölken överallt, vilket innebär att jag alltid måste byta kläder efteråt. Nu pratar vi inte om en liten skvätt på tröjkanten utan mittpå under tuttarna, dyblöt genom alla lager. Hur kan han bli mätt när han spottar ut mer än hälften och bara leker? Jag längtar så det bokstavligen värker tills vi kan börja ge riktig mat. En månad kvar till första potatisen.

Desmond har kommit in i en period då han blir rädd för allt. Nya människor, bullriga maskiner, tåget, pappa som skrattar högt och konstigt, igår blev han konstigt nog vettskrämd av ena katten. Katten fattade ingenting, han gick ju bara förbi? Samtidigt börjar min son att så smått att skratta åt saker. Tvålflaskorna i badrummet gör honom helt hysterisk. Han är en riktig spegelapa och älskar att se sig själv. Man kan ha mycket skoj på toan. Nyaste kompisen bland leksakerna är jättebjörnen han fick av morfar. Den är lika stor som han själv men tro inte att han förlorar mot den i en brottningsmatch. Jag tog en massa roliga kort på denna typ av föreställning igår men jag hade fel format inställt på kameran så det gick inte att öppna bilderna däremot tog jag senare en liten krabbat på bar gärning med att kamoflera sig för sin mamma:

Ett bra försök att gömma sig..

Hallå i rutan!

Så var det måndag igen och en ny härlig vecka gryr. Typ. Mina känslor inför livet är som en trasslig garnkorg just nu. Ena dagen är man pigg och kry som en liten undelat andra dagen är man ett grått deppigt mos. Idag är det strålande sol och jag har äntligen accepterat att min mjölk är slut och min son äter numera ersättning. Igår dock kände jag mig helt misslyckad som kvinna, en mor som inte kan skapa mjölk till sitt barn, om det vore i naturen skulle han ha svultit ihjäl. Tur för mig att utvecklingen går framåt, eller rättare sagt tur för Desmond. Allt j*vla tjat om att "bröstmjölk är bäst för barnet.." ".. amma till 6 månader eller mer.." ger ju även den bästa mamman dåligt samvete när hon står i kassan och lägger på ersättnings-pulvret på bandet.
Men som sagt idag har jag inga problem med att hala upp Baby Sempen, Jag gör det med ett leende!

Om man gräver riktigt djupt..

..kan man hitta sån hära godbitar! Är jag inte vacker?

Midsommarafton, gravid i femte månaden och sjukt uttråkad..

Bye bye Mr Broccoli

Jag mår apa. Jag har haft magkramper/gasmage i snart fyra dagar. Sjukt jobbigt. Sjukvårdsupplysningen säger att det förmodligen är något jag ätit som jag inte brukar äta.. Jaha? Hur ska jag ha koll på det? Dock misstänker jag den indiska grytan förra helgen eller broccolisoppan... men det var ju en hel vecka sen! jag har hört att det man stoppar i sig ska passera hela vägen inom max 24 timmar. Om inte något fastnar då så klart. Det vore ju just typiskt. Jag har inte ätit broccoli sen femte månaden i graviditeten, då jag fick akuta gallbesvär och låg i krämpor en hel natt. Jag som älskar broccoli, tänk om jag inte kan äta det längre? Stora krokodiltårar skall falla nerför min kind.

Jag piffar just nu upp stämningen med att prova mina papiljotter inför torsdag då jag ska ska på begravning. Vilket kanske inte är så kul, begravningen alltså men helt ärligt så känner jag inte människan så bra och hade nog inget intresse av att ändra på detta när han var i livet. Gammal man, levt hela livet, dags att säga hejdå. Hur som helst så ska man väl ta sig dit och visa lite respekt för mammas skull. Min familj är lite speciell och vi ses inte så ofta (aldrig! = Skönt!) förutom när någon går och dör. Så jag har fått höra att det kommer en massa skojigt folk från Finland (min mamma är finlands-svenska) som vi aldrig träffat. Då måste man ju såklart passa på att visa sin allra vackraste nunna. Hela släkten är fullproppade med idioter som älskar att jämföra, dömma/klanka och trampa på andra. Icke att jag tänker bjuda på det den här gången. Dessutom för mamma skull. Om jag gör ett bra jobb kommer de att prata länge om hur vackra/trevliga/vuxna/smarta osv osv hennes döttrar har blivit. Att vi alltid har varit det hör inte hit. Inte i min familj. Förhoppningsvis hittar de någon annan stackare att klanka ner på.

Des ska vara med sin Farmor. Jag vill inte utsätta honom för gamarna när han är så liten. Jag blir så stressad när alla frågar hur långt han har kommit, "har han lärt sig det?" "har han vänt sig än?" Typ som att borde ha gjort det? Eller? Jag blir verkligen stressad! Han är snart tre månader och har precis börjat sträcka sig efter saker och smakar på allt han får tag i, han kan hålla huvudet helt själv, men vända sig? Näe det är nog ett tag kvar. Vi tränar med att ligga på mage varje dag, han gillar Barbie och känner igen sina leksaker. Jag tror att han är lite förälskad i pandan som hänger över skötbordet.

Hepp hupp nu ska jag laga carbonara.