Så var det måndag igen och en ny härlig vecka gryr. Typ. Mina känslor inför livet är som en trasslig garnkorg just nu. Ena dagen är man pigg och kry som en liten undelat andra dagen är man ett grått deppigt mos. Idag är det strålande sol och jag har äntligen accepterat att min mjölk är slut och min son äter numera ersättning. Igår dock kände jag mig helt misslyckad som kvinna, en mor som inte kan skapa mjölk till sitt barn, om det vore i naturen skulle han ha svultit ihjäl. Tur för mig att utvecklingen går framåt, eller rättare sagt tur för Desmond. Allt j*vla tjat om att "bröstmjölk är bäst för barnet.." ".. amma till 6 månader eller mer.." ger ju även den bästa mamman dåligt samvete när hon står i kassan och lägger på ersättnings-pulvret på bandet.
Men som sagt idag har jag inga problem med att hala upp Baby Sempen, Jag gör det med ett leende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar