Annons

30 mars 2009

Harry Potter Puppet Pals

Seriöst rolig!

Kolla det här klippet på YouTube!

Jag skrattade så jag fick träningsvärk... Speciellt Voldemorts lilla vackra solo a la lollipop i slutet. Vem sitter och knåpar ihop såna här?

http://www.youtube.com/watch?v=Tx1XIm6q4r4

Om ni orkar kan ni klicka i här nere sen om ni tyckte att det var lika kul som jag eller tråkigt då... Man vet ju aldrig med min humor...

26 mars 2009

En liten bitsk fisk

Jag vaknade brutalt imorse av att en piraja bet mig i fingret. Jag flög rakt upp med ett litet pip för att inte väcka min kära sambo och brevid mig i sängen gurglar min son glatt. Jag får ett stort brett flin till morgonhälsning och innan jag riktigt fattat vem som bet mig blir jag biten igen. Den sabblars ungen har fått tänder! Visst har vi misstänkt att något sånt var på gång eftersom att han har hysteriskt tuggat på allt (och alla..) sen månad tre. Ändå blir man lite paff. Han har knappt lärt sig att äta mosad banan! Hur ska det här sluta? Nu fattar jag iallfall varför han var så gnällig igår kväll. Jag får nästan lite dåligt samvete för att jag var så trött på honom igår, han hade ju ont. Det fattar väl inte en korkad mamma.

Idag ska vi åka till våra gamla hoods Hökarängen och leka med magiska moster och Fiffi i studion. Stackars lilla Fiffi ska få tusen nålar i armen. Skadeglädje är väl för härligt när den är harmlös. Det ska bli skoj att få tillbringa dagen i studion. Det blir lite som gamla tider. Syrran tatuerar, jag pratar. Jag är bäst på att underhålla hennes kunder. De tror säkert att jag är helt galen. Jag kan väl inte påstå att det har helt fel. Hur som helst så ska jag nu passa på att skrubba mig lite, unna mig en riktig hårtvätt med lite inpackning kanske? Sånt hinner man ju inte alltid med när lill-krabat är på tand-humör.

En solig skön torsdag önskar jag er alla! Föräldrapenning idag! Livet leker!


Sur

21 mars 2009

Varför ska alla hoppa på mig?

Vilken skit-fredag! Jag är verkligen glad att den nu är över och att det är lördag. Visserligen började den bra. Vi kom upp ganska tidigt, jag hann blogga lite, hittade kläder som jag ville ha på mig som dessutom passade (!) fick i mig en tallrik sund och nyttig gröt samtidigt som jag matade Des, och när jag väl packat ihop allt hade jag för ovanlighetens skull 5 min till godo och behövde inte springa till bussen. Det är blir en bra dag tänkte jag. Det blev det inte.

Det började redan när jag skulle kliva på bussen mot Nynäs. En pappa (de är inte allt för dumma) hade med sig en tvillingvagn som han fällt ihop och ställt på högkant men brevid stod en rullator som ägare irriterat började fälla ihop. Det är alltid så, man chansar för att ta bussen och vet då att man missar tåget, de går nämligen samtidigt men så står man där med skägget i brevlådan när det redan är fullt och man kan inte åka med. Hur som helst så är ju Urbanen inte jättestor så rullatorn fick faktiskt plats emellan men han skulle absolut hålla i den även fast jag erbjöd mig att bära dit den. Sen fick jag sitta resten av resan och snällt lyssna på när han pratade skit med tanten brevid om alla mammor med barnvagn. "De vill bara åka gratis" " De tar så stor plats" I det hela stora tyckte gubbjäveln att jag lika gärna kunde ha tagit tåget men att jag tog bussen för att jag ville åka gratis. Huvudet på spiken. Självklart vill jag åka gratis! Jag är väl inte dum. Han tyckte oxå att det var konstigt att vi fick åka gratis och inte han som har rullator och allt. Han kommer ju iallafall alltid med bussen. Jag kan tänka mig hur glad han skulle vara om han blev lämnad kvar på hållplatsen i kylan att vänta på nästa buss som kanske oxå är full. Klart som fan att jag ska åka gratis. När det var min tur att kliva av var jag nära på att brista och kunde inte hålla mig. Hit men inte längre gamling. Oftast låter jag sånt skitsnack bara rinna av mig men är så förbannat trött på att folk "hoppar" på en. Så samtidigt om jag gjorde mig redo att kliva av och ut i säkerheten (då kan han ju inte tjafsa tillbaka, lite feg är jag ju ändå) sa jag bara helt enkelt: "Hurru du, jag ska tala om för dig att jag får precis lika lite mammapenning som du får pension och du åker alltid för halva priset även på tåget. Jag åker bara buss gratis i ett år." Ni må tro att jag suttit och filat på den se jag klev på.

Stolt över att ha sagt ifrån styrde jag glatt mot apoteket. Jag var i god tid till återbadet på babysimmet och hade hunnit handla både nappflaskor och andra sängkammarprylar. Ett par halksockor från Lindex hanns med oxå. Jättenöjd över att flera från min vanliga grupp skulle vara med oxå skuttade jag in i omklädningsrummet. Lyckan blev kortvarig. För in stormar den gräsliga puuurecta mamman. Har jag sagt att hon pratar på engelska med sin unge? Ni vet halva/halva. Det låter ju så löjligt. Hur som helst så tänkte jag bara: "Nej det är inte sant, hon ska vara med i poolen oxå!"Jo minsann, och som vanligt var hon så överdriven att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Jag är glad att jag gjorde det aktiva beslutet att gå steg 2 i höst för jag står inte ut med människan. Simfröken var iallafall jättegullig som vanligt och jag fick prova att göra ett dyk när alla andra hade gått så att jag ska kunna hålla igång och träna tills i höst. Jättekul och Desmond flinade glatt när han kom upp helt dyblöt. Jag tänkte att jag drar ut på det hela lite så kanske skrik-och-panik-mamman har hunnit gå när jag kommer till omklädningsrummet men nej nej hon hade lagt alla sina grejer rakt ovanpå mina saker och hennes unge stod och rev i min bh. Kul. Jättekul. Jag fattar inte vad som rör sig i människan hjärna. Eller är den död? Skadad? Jag fick helt enkelt gå och hämta alla mina saker och flytta mig längre in där det fanns gott om plats (?) samtidigt som jag muttrade att där fick jag tydligen inte plats längre. Jag fick lyfta hennes skötbädd för att komma åt min då hon helt enkelt bara lagt allting rakt ovanpå. Dessutom var jag tvungen att be om min bh. HALLÅ!!!???? Tillåt mig att klösa ur ögonen på henne. Hundra år senare är hon äntligen borta och jag kunde andas ut.

Jag ringde syrran medans jag väntade på bussen och hävde ur mig alla aggretioner. Vi kom framtill att hon inte heller tålde denna mamma. Min syster förstod precis vad jag menade. Vi kom överens om att vi inte skulle vara såna och så önskade vi varandra en trevlig helg. Resterande 15 min i kylan roade jag mig med att försöka memorera busstidtabellen. En minut innan bussen ska gå ser jag på håll hur det kommer en mamma med tvillingvagn och jag tänker direkt att: "..försök inte du, jag har fan väntat skitlänge" Bussen kommer runt kröken och jag gör mig redo. Det som händer sen förbluffar mig fortfarande. Jag blir bokstavligen prejad av henne. Va ända in i H-vete är det som händer idag egentligen!!!??? Hon mosar sig på bussen, ignorerar mig totalt. Jag försöker få kontakt med henne, jag ropar hallå, ursäkta, jag var före osv.
Självklart får jag inte plats brevid hennes stora fula feta tvilling-kloss som förövrigt inte innehöll några barn. Jag kliver på efter henne och frågar varför hon trängde sig och hävdade att jag väntat i över en halvtimme. Hon bara glor på mig och säger sedan: "Jag förstår inte svenska" My j*vla ass att du gör. Nähä sa jag det gör du inte men du fattar nog att du trängde dig din kossa! Vid det här laget så visste jag att jag skulle bli tvungen att antingen ta nästa eller gå så jag gapade på för nu fick det fan räcka med påhopp för idag. Jag gick fram till chauffören och frågade om han kunde hjälpa mig lite. Han kunde varken slänga av någon eller tvinga någon att fälla ihop vagnen. Han ryckte medlidande på axlarna och sa att den här typen av person kliver på bussen varje dag och tyvärr finns det inte mycket han kan göra.Han har sett det för och förstod varför jag var så arg. I min frustration gick jag till bakdörren och pekade på människan som fortfarande försökte ignorera mig genom att se åt ett annat håll, och så sa jag högt så att hon iallafall kanske skulle fatta att hon borde skämmas: " Hon trängde sig och jag har väntat på bussen i minst en halvtimme, jag tycker det är så j*vla dålig stil. Nästa buss går om en timme! "och så klev jag av. Alla bara stirrade på mig. Jag kände mig bara så himla förnedrad. Efter knappt 100 m började jag störtböla och ringde Adde som erbjöd sig att hämta mig men stolt som man är så sa jag att jag skulle klara mig.

Men inne på Willys kände jag hur jag bara blev mer och mer ledsen. Det hela brast när jag kom till barnmatshyllan och en i personalen höll på att lasta upp toapapper på motsatta hyllan. Han hade parkerat pallarna precis framför ersättningen och jag frågade lite snällt om jag kunde få hjälp att komma åt den och till svar fick jag att jag fick vänta eller kunde handla något annat så länge. Vad är det med mig som får folk att tro att de bara kan trampa på? Adde tycker att jag är för snäll och klen som inte vågar säga ifrån, ta plats. Kräva det jag har rätt till. Jag satte mig bara ner på en trave av någonting och ringde Adde som grinigt sa att han skulle komma trots att han precis lagt sig för att vila. "Säg inte nej nästa gång till att jag ska hämta dig så slipper jag kliva upp såhär..." Hela vägen hem fick jag åter igen snällt lyssna på honom då han babblade på om hur man tar plats och kräver sin rätt.

Den kvällen lagade jag lyxmiddag, ungsbakad lax med mozzarellasallad, tittade på Oceans Thirteen med Adde och tryckte i mig lösgodis. Vid 10-snåret krashade jag i sängen tillsammans med Des och somnade helt psykiskt uttpumpad. Sekunden då jag kommit innanför min dörr, mitt älskade hem kändes det som att jag aldrig mer vill gå ut i den grymma världen igen.

Nu är det lördag och vi ska på födelsedagsfika hos Faster Gud. Jag ska vara beredd. Ingen ska få ta min plats eller hoppa på mig. Taggarna utåt och de är syyyylvaaaaaassa.

Jag gjorde föresten ett gravtest i morse, och nej jag är inte gravid. Annars skulle man ju kunna tänka sig att det var boven till mitt labila tillstånd. Jag vet inte vad det kan vara, vårensolen kanske. Hur som helst blir det som tur va e inga fler bebisar just nu. Lättnaden är stor. Desmond ska sova hos farmor och farfar för första gången i natt. Adde kom med förslaget för att han tycker att jag behöver fylla på mina depåer genom att ta en ordentlig sovmorgon. Åhhh vad jag ska sova. Därefter ska jag bestiga tvättberget.

Kanske blir det nytt världsrekord. Jag har bara tvättid mellan 12-15. Jag behöver all tur i världen för att lyckas tvätta allt på tre timmar. Jag ska göra mitt bästa!

Nu är det dags för lunch. Kyckling Curry till mig, Rotmos till Desmond.

20 mars 2009

TUT TUT tåget går ut i vida världen...

..eller iallafall till underbart vackra Nynäshamn!

Jag varvade upp mig så pass igår att jag helt glömde att berätta om den underbara promenaden jag hade med min syster. Jag vaknade på onsdagsmorgonen av att något som liknar sommarsol kittlade mig i ansiktet. Första gången på veckor som jag vaknar när det är ljust och lillprutt fortfarande inte har börjat gnälla. När han brukar slå upp sina blå vet inte jag för jag har fått för mig att han vaknar och ligger och filosoferar en stund och sen börjar han bli uttråkad och då pockar han på min uppmärksamhet. Just denna morgon sov han fortfarande som en stock med tårna utpetade emellan spjällorna i sin säng. Som en liten prinsessa i en film av Disney sträckte jag i värmen av solen mig efter mobilen och ringde min andra halva. Min älskade syster hade oxå haft en Törnrosa-morgon och redan kl 9.15 tog vi tåget söderut. Barnvagnpromenaden kan inte bli bättre än så här:

Visst kan det kännas lång bort och trassligt att ta sig kommunalt när man bor i Ösmo men erkänn att det är värt det när man bor med det här runt knuten! Gissa var jag ska vara i sommar, den som 50 öre har få följa med på färden!

19 mars 2009

Mama-puuuuurfect...

Jag vill bara först varna alla känsliga läsare att detta inlägg är riktat till mammor och innehåller mestadels sånt som intresserar nyblivna föräldrar. Dock är alla välkomna, Håll till godo!

I morse när jag som vanligt gav knyttet sin frukost, gröt och fruktpureé a la finnes i kylen kom jag att fundera över detta med barnmaten. Jag har ju haft en illusion att jag bara skulle ge Des hemlagad mat. Min inre önskan om att vara vad jag tror är den perfekta mamman har åter igen härjat i mitt sinne. Jag kunde se mig själv med kokande grytor upp i armhålorna och hela frysen smockfull med frysta småportioner, dekorerade med söta små lappar på om när och vad som förslutits i de magiska platspåsarna/plastbunkarna. Det blev inte riktigt så. Jag försöker! Men helt ärligt så är det ju sååååå himla skojig med alla fina burkar och tetror man kan gotta sig i! Idag tex blev det havregröt i pulverform (sjukt lätt att bara blanda ihop) med HIPP´s Äpple/persikapureétetra eller vad man nu ska kalla det.

Ni anar inte hur GOD den är! Jag var tvungen att lägga band på mig själv för att inte äta upp hela själv. En till bebis, en till mamma. Dessutom, vem i hela friden står och mosar persika för att ha till morgongröten? Grattis! Du är den perfekta mamman. Jag blir lite allergiskt mot all denna präktighet. Numer vet jag att att vissa ur min föräldragrupp läser min blogg (Hej Lina! Jätteglad blev jag!) Hur som helst så har jag med lättnad insett att den lilla skara flickor som har haft både föräldrautbildning och babysim ihop är helt befriad från denna typ av mamma. "Den perfekta mamman" Eller så är det att jag gillar dem så mycket. Då undrar ni säkert vad jag menar med perfekt. Självklart så är ju alla mammor perfekta för sina barn jada jada klyscha osv, men det finns en liten procent av allra helst förstagångsmammor som verkligen tror att de gör allt rätt och att deras barn är vackrast, duktigast, sötast. De skulle aldrig göra ditten och datten och "..lilla emilia sover heeeela natten" skryt, skryt, skryt..."-jag köper bara P.O.P" "-jag har minsann inga brister" Känner ni igen typen? När man som mamma i en sån typs närvaro är tvungen att lyssna på skiten så känner man sig antingen helt värdelös eller så blir man bara så j*vla FÖRBAAAAANNAD!

Ett klassiskt exempel på detta är en mamma i gruppen innan vår på babysimmet. Jag brukar försöka att inte tala illa om folk så här i bloggen men när det gäller denna människa så skiter jag verkligen i det. Jag tänker inte skämmas över att jag inte älskar alla. Jag känner henne inte (tack och lov!) men hela hennes uppenbarelse irriterar mig så till den milda grad att jag nästan spricker. Jag studsar som en ilsken boll inombords. Varje vecka är det något nytt. Det hela började med att hon slängde sin äckliga, blöta, fula bikini bokstavligen i fejanDesmond. Låt mig ge er en bild av det hela. Varje onsdag ska mammor och bebisar från tre olika simgrupper och alla våra tusen saker som alla mammor har med sig trängas i ett omklädningsrum som uppskattningsvis är 15 kvm stort. Det finns verkligen inte utrymme för otrevligheter. Alla försöker så gott de kan att samsas om skötbäddar och golvutrymme. Förutom då denna mamma naturligtvis. Denna dag hade jag placerat mig i ett hörn, lagt Des på golvet och höll precis på att svitcha om till min bikini när människan stressat flyger in över alla bebisar och med sin unge på armen hysteriskt börjar riva av sig sina badkläder som hon helt sonika bara slänger ifrån sig. Den slaskiga BHn hamnade oansvarigt i ansiktet på Des. Han blev lika chockad som jag. Helt paff bara lyfte jag bort den och la den vid hennes grejer som låg visserligen precis brevid. Sen inser jag att det bara är en del av hennes prylar. Tydligen har hon boat in sig lite här och var och hon flaxar runt och muttrar att "Gud va trångt det blev här helt plötsligt.." Naken. Helt spritt språngandes med allt i det fria. Inget så alltså, hon har superfin kropp det kan jag erkänna utan att vara svartsjuk men snälla man kan väl ta på sig en trosa åtminstone så jag slipper se var hon har missat att raka sig. Seriöst. Det är fan äckligt. Lilltösen hennes kravlar runt och utforskar allt och alla och mamman är såååå stressad. 180 varv, jag får alldeles ont i magen. Just denna gången lyckades hennes bebis få tag i någon av de andra barnens napp och mamman utbrister präktigt. " -Nej nej *PiP* den är inte din, sån behöver inte du.. inte ens tummen behöver du" i tonläget Du-är-minsann-duktig-du-min-lilla-bebis. Va fan är det för slag i ansiktet på alla oss andra som har napp till våra barn? Okej jag kanske sitter på nålar och tänder på minsta lilla grej men det verkligen sticker i mina ögon när jag hör så himla kåseri.

Igår var det samma visa igen. Naken flaxar hon runt och river och sliter i allt. Ryckte min systers skötbädd med alla hennes grejer på och sa nåt i stil med att "-Använder någon den här? Jag tar den" Min syster tröja hamnade någon helt annanstans och jag fick irriterat plocka ihop Tules grejer som hon hivat på golvet. Jag vill bara bita av människan huvet. Samtidigt så var det sista gången och jag kände en viss uns av walk over. Vem bryr sig egentligen? Jag gör det! Jättemycket, men jag ville ändå inte skapa någon scen. Inom 5 min virvlade hon ändå ut ur omklädningsrummet och ut ur mitt liv. Jag vet iallafall nu hur man inte ska bete sig. Jag vill inte vara den perfekta mamman.

Det finns oxå den överdrivna varianten. En som jag träffat på bussen. Annars brukar jag uppskatta påflugna människor som inte räds att börja prata med en om vad som helst. Vi åker ju ändå bara buss, skadar inte med lite sällskap men den här gången blev jag faktiskt lite skraj. Jag kliver på och där stor en mamma med sin vagn och hon börjar genast att babbla men när hon påstod att hennes tre månader gamla bebis som låg och sov i vagnen (man kunde knapt se ungen för allt krams som hon hängt i suffletten) redan kunde krypa blev jag lite skeptisk. "- Jag måste jaga han.." oookej....vad svarar man på det? Des var två månader och hade då precis börjat le. Sen fortsatte det med hon redan hade slängt 4 st sopsäckar med kläder för det var ju bara hon och han ( det var ju inte så svårt att lista ut varför hon var singelmamma) så hon hade ju råd att köpa vad hon ville, och han sov från 12 till 12... mmm skulle jag oxå göra om jag kröp så vid tre månader. Man blir ju trött för fan. Mycket lättad var det dock dags att kliva av 4 stationer senare. Antingen är jag urfattig och Desmond sen i utvecklingen eller så hade jag just lämnat årets största mytoman bakom mig på bussen mot Södertälje.

Så från och med nu skiter jag i all ångest över att min son inte äter på bestämda tider, gillar massproducerad barnmat gärna mer frukt än grönsker, har för stora/små kläder på sig som inte alls matchar, vaknar på natten och vill leka, får flaskan fast han ligger kvar i vagnen, väger mindre än han borde trots att han alltid är mätt, inte får någon blöja bytt på natten och alla andra hundra tusentals saker som är tabu i mammavärlden.

Halleluja jag är befriad. Från och med nu ska jag hålla mitt huvud högt och vara den avslappnade, grymt balla mamman jag vet att jag är! Sen får alla andra tycka vad de vill. Jag är iallafall ingen perfekt mamma och kanske kan jag få andra mammor omkring mig att må bättre och släppa på sin höga prestationsnivå, känna att det är okej att fuska ibland. Jag gör det, gör det du oxå.

Ut och mamma-fuska med er nu!

17 mars 2009

Vilda babyn

Idag tog det nära två timmar att äta en halv burk majs och en halv banan. En viss lite herre blev helt skogstokig om han inte fick hålla i flaskan. En mycket bestämd liten krabat.




Helt galen

16 mars 2009

Min helg med två kräkisar på halsen

Så var det åter måndag igen och jag har en hel hög med saker jag måste ta tag i. Här ett litet utdrag från min "att-göra-lista": Nr.1: Ringa Addes tandläkare om ny tid. Avin kom i fredags, han hade tydligen tid i tisdags, Nr.2: Boka tvättstugan, jag missade den förra tiden då vi var på akuten och smutstvätten får nu längre inte plats i hörnan i sovrummet, den har växt ur tvättkorgen för länge sen som borde finnas där under någonstans. Nr.3: Vika och stryka iordning den rena tvätt som är intryckt i gästrummet för att inte blanda den med den okontrollerade smutsiga tvätten. Konstigt nog finns det fortfarande kläder i garderoberna (?) Jag tror helt ärligt inte att alla kläder någon gång har varit inne i garderoberna samtidigt, för att inte tala om alla underbara små toppar och klänningar som jag så vackert bar när jag vägde minst 15 kg mindre än nu (Ja, det är sant!). De är väl dolda nere i förrådet för att inte ge mig allt för mycket vardagsångest. Nr.4: Ringa Ösmo Församling och boka dop. Det börjar pyra lite i kanterna nu. Vilket påminner mig om att jag måste prata med min älskade syster om dopklänningen. Om den lever längre, vilket jag inte finner troligt, klänningen alltså. Jag måste handla oxå, krossade tomater till köttfärssåsen jag planerat inför kvällen.

Egentligen orkar jag inte göra något av allt det där. Jag vill bara leka med mina bilder och läsa bloggar hela dagen. Jag är lite avslagen sen helgen. "Ojojoj!" Tänker ni direkt. Inte jag, Adde. Tillåt mig att skratta lite onskefullt. HA HA HA HA HA! Han är numera fodervärd för den lilla kräk-statyett som vandrar i hans familj. Det funkar så att om man gör tabben att dricka lite mer än man tål så får man ta hand om den här (se bild nedan) tills nästa fylletratt gör bort sig eller gör sig förtjänt av kräk-änglen. Med andra ord, det gör inget att man ringer sin mamma kl halv ett på natten och bölar att man vill bli hämtad så länge man skamset tar emot maskoten dagen efter då man ligger i sin spyor och ångrar sig och heligt lovar att man ALDRIG mer ska dricka alkohol.

Här kommer The Behind Story. Vi var på 50-års fest på lördagen. Jättetrevligt, massor av god mat, dricka och gott sällskap. Min sambo som inte druckit mer än två öl vid ett tillfälle sen 1 och 1/2 år tillbaka var väl värd en eller två whiskey. Under alla mina år i Grekland och i barer bland fyllon har jag aldrig träffat någon som är hälften så rolig som Adde när han är påverkad. Han pratar och pratar och pratar. Det å andra sidan gör han inte dagen efter. Han tog nycklarna till dit vi skulle sova och gick i förväg, hade däckat på soffan när vi andra kom fram. Halv ett på natten. Klockan tre vaknar jag av min sambo som klättrar över madrassen som jag och Des sover på framför soffan. Stapplar ut i badrummet och strax därefter sätt duschen på.

Till runt kl 6 på morgonen varvar han från duschen och ut på altanen kräkandes på båda ställena. Varmvattnet tog slut och lagom till solen började kika fram var min älskling totalt förstörd. Innan bakfyllan hunnit säga hej hade stackaren fått migrän. Han väckte mig och kraxade att han ville hem. Jag förklarade så fromt jag kunde att han inte alls kunde köra hela vägen till Nynäshamn 6 timmar efter att han druckit. "Jag dööööör.... jag måste ha varmvatten.." fick jag ynkligt till svar innan han var tvungen att springa ut och spy. Uppskattningsvis för 20:e gången. Jag sov räv för att vinna lite tid med Adde kräkandes på altanen/halvliggandes i hallen till kl 8. Då kunde jag sträcka mig till att vi kunde ta oss till Mormor och Morfar som bor 10 min bort. Vi var tvungna att stanna typ 4 gånger för att Adde skulle kunna hoppa ur och kräkas.

Hemma hos Addes morföräldrar gick mäster-kräkaren rakt in i badrummet och krashade i duschen, där han stannade till kl 13 då hans mamma flinandes kom och hämtade oss. Jag roade mig med att bekanta mig med hans ena morbror som just denna helg flugit ner från Luleå för att hälsa på morföräldrarna. Jättetrevlig! Hur som helst så efter mycket bök och stök och en evighet av tjat på Andreas att han skulle lämna badrummet så vi kunde åka hem var vi äntligen inpackade i bilen. På vägen hem spydde han bara en gång efter att han försökt få i sig lite vatten.

Vi släppte av honom vid porten medans vi parkerade och skattade lite åt hur människan kan kräkas så mycket. När vi kom upp hade han redan lagt sig i badkaret med duschen på fullt igen hulkandes. Vi tog en kaffe, placerade kräk-ängeln på hans sänggavel och gick ut på en långpromenad. Efter att ha traskat 8 km med massor av frisk luft, handlat middag på ICA kommer jag hem till en trasa som fortfarande (!) ligger i badkaret och frustar.

Jag ängnade resten av kvällen med att laga massor av barnmat och att plocka i köket, min favoritplats i världen. När min käraste efter att ha sovit helt utslagen diagonalt över sängen i ca 4 timmar vaknar lagom till cock-a-long med Gordon Ramsey kom vi fram till att han sammanlagt duschat i över 9 timmar. Hela han var som ett uppblöt russin. Det lär dröja minst lika länge igen innan han dricker. Jag har på känn att det blir jag som får ta över statyetten.

Det återstår att se.

11 mars 2009

Har man inget vettigt att säga så säger man det ändå

Jag älskar mitt hem men nu vill jag uuuuut! Desmond är förkyld och jättedålig. Vi var en sväng på barnakuten igår för busungen ville varken äta eller dricka. Mitt lilla matvrak till barn blir väldig pipig när han inte får mat. Jag försökte med allt. Banan, gröt, mango och såna säkra kort som jag vet att han gillar men inte ens ersättningen gick ner. Sjukvårdsrådgivningen tyckte att vi skulle åka in med honom eftersom att är så liten. På akuten konstaterade de att han hade en rejäl förkylning och att enkel alvedon och envis sköljning av näsan skulle göra susen. Nu är det fjärde dagen jag är hemma. Onsdagar brukar ju vara min utflyktsdag med babysim men det blev ännu en dag hemma. The show goes on. Vakna, äta, leka, sova, vakna, leka, äta, sova osv osv.

Just nu har jag inga problem att grubbla över så jag vet inte vad jag ska hitta på när min lilla sjukling sover. Det enda skulle väl vara el-räkning då. Men vadå det är ju bara att betala och se glad ut, tända lampan måste man ju göra. Pilates-bollen lockar inte alls, trots att Adde redan ringt 4 gånger och påmint mig om att jag måste ta tag i träningen för att få resultat. "Det är bara du som får ångest sen.. upp på bollen nu!" Jag frossar mycket hellre kardemummaskorpor och dricker latte. Jag missbrukar latte. Kanske inte riktigt så illa att jag hellre gnager av mig ena benet än att sluta dricka latte men nästan.

Jada jada jada jag har tråkigt. Så tråkigt att jag börjat samla streckkoder från barnmatsburkarna för att få premier. Jag trodde verkligen inte att jag var sån men Nestle har en såååå fin dammsugare som premie och jag har ju inget annat för mig. Jag har beställt en massa kopior på alla tusen kort jag har på Desmond. Så fort de är färdiga ska jag scrapbooka tills jag blir galen.

Nu ringer Adde igen för att tjata om bollen, bäst jag sätter igång. Hej Hopp!

Annons