Vilken skit-fredag! Jag är verkligen glad att den nu är över och att det är lördag. Visserligen började den bra. Vi kom upp ganska tidigt, jag hann blogga lite, hittade kläder som jag ville ha på mig som dessutom passade (!) fick i mig en tallrik sund och nyttig gröt samtidigt som jag matade Des, och när jag väl packat ihop allt hade jag för ovanlighetens skull 5 min till godo och behövde inte springa till bussen. Det är blir en bra dag tänkte jag. Det blev det inte.
Det började redan när jag skulle kliva på bussen mot Nynäs. En pappa (de är inte allt för dumma) hade med sig en tvillingvagn som han fällt ihop och ställt på högkant men brevid stod en rullator som ägare irriterat började fälla ihop. Det är alltid så, man chansar för att ta bussen och vet då att man missar tåget, de går nämligen samtidigt men så står man där med skägget i brevlådan när det redan är fullt och man kan inte åka med. Hur som helst så är ju Urbanen inte jättestor så rullatorn fick faktiskt plats emellan men han skulle absolut hålla i den även fast jag erbjöd mig att bära dit den. Sen fick jag sitta resten av resan och snällt lyssna på när han pratade skit med tanten brevid om alla mammor med barnvagn. "De vill bara åka gratis" " De tar så stor plats" I det hela stora tyckte gubbjäveln att jag lika gärna kunde ha tagit tåget men att jag tog bussen för att jag ville åka gratis. Huvudet på spiken. Självklart vill jag åka gratis! Jag är väl inte dum. Han tyckte oxå att det var konstigt att vi fick åka gratis och inte han som har rullator och allt. Han kommer ju iallafall alltid med bussen. Jag kan tänka mig hur glad han skulle vara om han blev lämnad kvar på hållplatsen i kylan att vänta på nästa buss som kanske oxå är full. Klart som fan att jag ska åka gratis. När det var min tur att kliva av var jag nära på att brista och kunde inte hålla mig. Hit men inte längre gamling. Oftast låter jag sånt skitsnack bara rinna av mig men är så förbannat trött på att folk "hoppar" på en. Så samtidigt om jag gjorde mig redo att kliva av och ut i säkerheten (då kan han ju inte tjafsa tillbaka, lite feg är jag ju ändå) sa jag bara helt enkelt: "Hurru du, jag ska tala om för dig att jag får precis lika lite mammapenning som du får pension och du åker alltid för halva priset även på tåget. Jag åker bara buss gratis i ett år." Ni må tro att jag suttit och filat på den se jag klev på.
Stolt över att ha sagt ifrån styrde jag glatt mot apoteket. Jag var i god tid till återbadet på babysimmet och hade hunnit handla både nappflaskor och andra sängkammarprylar. Ett par halksockor från Lindex hanns med oxå. Jättenöjd över att flera från min vanliga grupp skulle vara med oxå skuttade jag in i omklädningsrummet. Lyckan blev kortvarig. För in stormar den gräsliga puuurecta mamman. Har jag sagt att hon pratar på engelska med sin unge? Ni vet halva/halva. Det låter ju så löjligt. Hur som helst så tänkte jag bara: "Nej det är inte sant, hon ska vara med i poolen oxå!"Jo minsann, och som vanligt var hon så överdriven att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Jag är glad att jag gjorde det aktiva beslutet att gå steg 2 i höst för jag står inte ut med människan. Simfröken var iallafall jättegullig som vanligt och jag fick prova att göra ett dyk när alla andra hade gått så att jag ska kunna hålla igång och träna tills i höst. Jättekul och Desmond flinade glatt när han kom upp helt dyblöt. Jag tänkte att jag drar ut på det hela lite så kanske skrik-och-panik-mamman har hunnit gå när jag kommer till omklädningsrummet men nej nej hon hade lagt alla sina grejer rakt ovanpå mina saker och hennes unge stod och rev i min bh. Kul. Jättekul. Jag fattar inte vad som rör sig i människan hjärna. Eller är den död? Skadad? Jag fick helt enkelt gå och hämta alla mina saker och flytta mig längre in där det fanns gott om plats (?) samtidigt som jag muttrade att där fick jag tydligen inte plats längre. Jag fick lyfta hennes skötbädd för att komma åt min då hon helt enkelt bara lagt allting rakt ovanpå. Dessutom var jag tvungen att be om min bh. HALLÅ!!!???? Tillåt mig att klösa ur ögonen på henne. Hundra år senare är hon äntligen borta och jag kunde andas ut.
Jag ringde syrran medans jag väntade på bussen och hävde ur mig alla aggretioner. Vi kom framtill att hon inte heller tålde denna mamma. Min syster förstod precis vad jag menade. Vi kom överens om att vi inte skulle vara såna och så önskade vi varandra en trevlig helg. Resterande 15 min i kylan roade jag mig med att försöka memorera busstidtabellen. En minut innan bussen ska gå ser jag på håll hur det kommer en mamma med tvillingvagn och jag tänker direkt att: "..försök inte du, jag har fan väntat skitlänge" Bussen kommer runt kröken och jag gör mig redo. Det som händer sen förbluffar mig fortfarande. Jag blir bokstavligen prejad av henne. Va ända in i H-vete är det som händer idag egentligen!!!??? Hon mosar sig på bussen, ignorerar mig totalt. Jag försöker få kontakt med henne, jag ropar hallå, ursäkta, jag var före osv.
Självklart får jag inte plats brevid hennes stora fula feta tvilling-kloss som förövrigt inte innehöll några barn. Jag kliver på efter henne och frågar varför hon trängde sig och hävdade att jag väntat i över en halvtimme. Hon bara glor på mig och säger sedan: "Jag förstår inte svenska" My j*vla ass att du gör. Nähä sa jag det gör du inte men du fattar nog att du trängde dig din kossa! Vid det här laget så visste jag att jag skulle bli tvungen att antingen ta nästa eller gå så jag gapade på för nu fick det fan räcka med påhopp för idag. Jag gick fram till chauffören och frågade om han kunde hjälpa mig lite. Han kunde varken slänga av någon eller tvinga någon att fälla ihop vagnen. Han ryckte medlidande på axlarna och sa att den här typen av person kliver på bussen varje dag och tyvärr finns det inte mycket han kan göra.Han har sett det för och förstod varför jag var så arg. I min frustration gick jag till bakdörren och pekade på människan som fortfarande försökte ignorera mig genom att se åt ett annat håll, och så sa jag högt så att hon iallafall kanske skulle fatta att hon borde skämmas: " Hon trängde sig och jag har väntat på bussen i minst en halvtimme, jag tycker det är så j*vla dålig stil. Nästa buss går om en timme! "och så klev jag av. Alla bara stirrade på mig. Jag kände mig bara så himla förnedrad. Efter knappt 100 m började jag störtböla och ringde Adde som erbjöd sig att hämta mig men stolt som man är så sa jag att jag skulle klara mig.
Men inne på Willys kände jag hur jag bara blev mer och mer ledsen. Det hela brast när jag kom till barnmatshyllan och en i personalen höll på att lasta upp toapapper på motsatta hyllan. Han hade parkerat pallarna precis framför ersättningen och jag frågade lite snällt om jag kunde få hjälp att komma åt den och till svar fick jag att jag fick vänta eller kunde handla något annat så länge. Vad är det med mig som får folk att tro att de bara kan trampa på? Adde tycker att jag är för snäll och klen som inte vågar säga ifrån, ta plats. Kräva det jag har rätt till. Jag satte mig bara ner på en trave av någonting och ringde Adde som grinigt sa att han skulle komma trots att han precis lagt sig för att vila. "Säg inte nej nästa gång till att jag ska hämta dig så slipper jag kliva upp såhär..." Hela vägen hem fick jag åter igen snällt lyssna på honom då han babblade på om hur man tar plats och kräver sin rätt.
Den kvällen lagade jag lyxmiddag, ungsbakad lax med mozzarellasallad, tittade på Oceans Thirteen med Adde och tryckte i mig lösgodis. Vid 10-snåret krashade jag i sängen tillsammans med Des och somnade helt psykiskt uttpumpad. Sekunden då jag kommit innanför min dörr, mitt älskade hem kändes det som att jag aldrig mer vill gå ut i den grymma världen igen.
Nu är det lördag och vi ska på födelsedagsfika hos Faster Gud. Jag ska vara beredd. Ingen ska få ta min plats eller hoppa på mig. Taggarna utåt och de är syyyylvaaaaaassa.
Jag gjorde föresten ett gravtest i morse, och nej jag är inte gravid. Annars skulle man ju kunna tänka sig att det var boven till mitt labila tillstånd. Jag vet inte vad det kan vara, vårensolen kanske. Hur som helst blir det som tur va e inga fler bebisar just nu. Lättnaden är stor. Desmond ska sova hos farmor och farfar för första gången i natt. Adde kom med förslaget för att han tycker att jag behöver fylla på mina depåer genom att ta en ordentlig sovmorgon. Åhhh vad jag ska sova. Därefter ska jag bestiga tvättberget.
Kanske blir det nytt världsrekord. Jag har bara tvättid mellan 12-15. Jag behöver all tur i världen för att lyckas tvätta allt på tre timmar. Jag ska göra mitt bästa!
Nu är det dags för lunch. Kyckling Curry till mig, Rotmos till Desmond.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar