Min helg med två kräkisar på halsen

Så var det åter måndag igen och jag har en hel hög med saker jag måste ta tag i. Här ett litet utdrag från min "att-göra-lista": Nr.1: Ringa Addes tandläkare om ny tid. Avin kom i fredags, han hade tydligen tid i tisdags, Nr.2: Boka tvättstugan, jag missade den förra tiden då vi var på akuten och smutstvätten får nu längre inte plats i hörnan i sovrummet, den har växt ur tvättkorgen för länge sen som borde finnas där under någonstans. Nr.3: Vika och stryka iordning den rena tvätt som är intryckt i gästrummet för att inte blanda den med den okontrollerade smutsiga tvätten. Konstigt nog finns det fortfarande kläder i garderoberna (?) Jag tror helt ärligt inte att alla kläder någon gång har varit inne i garderoberna samtidigt, för att inte tala om alla underbara små toppar och klänningar som jag så vackert bar när jag vägde minst 15 kg mindre än nu (Ja, det är sant!). De är väl dolda nere i förrådet för att inte ge mig allt för mycket vardagsångest. Nr.4: Ringa Ösmo Församling och boka dop. Det börjar pyra lite i kanterna nu. Vilket påminner mig om att jag måste prata med min älskade syster om dopklänningen. Om den lever längre, vilket jag inte finner troligt, klänningen alltså. Jag måste handla oxå, krossade tomater till köttfärssåsen jag planerat inför kvällen.

Egentligen orkar jag inte göra något av allt det där. Jag vill bara leka med mina bilder och läsa bloggar hela dagen. Jag är lite avslagen sen helgen. "Ojojoj!" Tänker ni direkt. Inte jag, Adde. Tillåt mig att skratta lite onskefullt. HA HA HA HA HA! Han är numera fodervärd för den lilla kräk-statyett som vandrar i hans familj. Det funkar så att om man gör tabben att dricka lite mer än man tål så får man ta hand om den här (se bild nedan) tills nästa fylletratt gör bort sig eller gör sig förtjänt av kräk-änglen. Med andra ord, det gör inget att man ringer sin mamma kl halv ett på natten och bölar att man vill bli hämtad så länge man skamset tar emot maskoten dagen efter då man ligger i sin spyor och ångrar sig och heligt lovar att man ALDRIG mer ska dricka alkohol.

Här kommer The Behind Story. Vi var på 50-års fest på lördagen. Jättetrevligt, massor av god mat, dricka och gott sällskap. Min sambo som inte druckit mer än två öl vid ett tillfälle sen 1 och 1/2 år tillbaka var väl värd en eller två whiskey. Under alla mina år i Grekland och i barer bland fyllon har jag aldrig träffat någon som är hälften så rolig som Adde när han är påverkad. Han pratar och pratar och pratar. Det å andra sidan gör han inte dagen efter. Han tog nycklarna till dit vi skulle sova och gick i förväg, hade däckat på soffan när vi andra kom fram. Halv ett på natten. Klockan tre vaknar jag av min sambo som klättrar över madrassen som jag och Des sover på framför soffan. Stapplar ut i badrummet och strax därefter sätt duschen på.

Till runt kl 6 på morgonen varvar han från duschen och ut på altanen kräkandes på båda ställena. Varmvattnet tog slut och lagom till solen började kika fram var min älskling totalt förstörd. Innan bakfyllan hunnit säga hej hade stackaren fått migrän. Han väckte mig och kraxade att han ville hem. Jag förklarade så fromt jag kunde att han inte alls kunde köra hela vägen till Nynäshamn 6 timmar efter att han druckit. "Jag dööööör.... jag måste ha varmvatten.." fick jag ynkligt till svar innan han var tvungen att springa ut och spy. Uppskattningsvis för 20:e gången. Jag sov räv för att vinna lite tid med Adde kräkandes på altanen/halvliggandes i hallen till kl 8. Då kunde jag sträcka mig till att vi kunde ta oss till Mormor och Morfar som bor 10 min bort. Vi var tvungna att stanna typ 4 gånger för att Adde skulle kunna hoppa ur och kräkas.

Hemma hos Addes morföräldrar gick mäster-kräkaren rakt in i badrummet och krashade i duschen, där han stannade till kl 13 då hans mamma flinandes kom och hämtade oss. Jag roade mig med att bekanta mig med hans ena morbror som just denna helg flugit ner från Luleå för att hälsa på morföräldrarna. Jättetrevlig! Hur som helst så efter mycket bök och stök och en evighet av tjat på Andreas att han skulle lämna badrummet så vi kunde åka hem var vi äntligen inpackade i bilen. På vägen hem spydde han bara en gång efter att han försökt få i sig lite vatten.

Vi släppte av honom vid porten medans vi parkerade och skattade lite åt hur människan kan kräkas så mycket. När vi kom upp hade han redan lagt sig i badkaret med duschen på fullt igen hulkandes. Vi tog en kaffe, placerade kräk-ängeln på hans sänggavel och gick ut på en långpromenad. Efter att ha traskat 8 km med massor av frisk luft, handlat middag på ICA kommer jag hem till en trasa som fortfarande (!) ligger i badkaret och frustar.

Jag ängnade resten av kvällen med att laga massor av barnmat och att plocka i köket, min favoritplats i världen. När min käraste efter att ha sovit helt utslagen diagonalt över sängen i ca 4 timmar vaknar lagom till cock-a-long med Gordon Ramsey kom vi fram till att han sammanlagt duschat i över 9 timmar. Hela han var som ett uppblöt russin. Det lär dröja minst lika länge igen innan han dricker. Jag har på känn att det blir jag som får ta över statyetten.

Det återstår att se.