Idag firar vi 8 år tillsammans. Tiden går sjukt fort när man har roligt. Vi firar detta med att bygga lego, äta smörgåsar och tvätta kläder.
Glam på hög nivå mina vänner!
25 december 2015
23 december 2015
God Jul raringar!
Jag är grym på att lösa problem men värdelös på att göra saker med god marginal. Slutresultatet blir nästan alltid bra även om det inte alltid blir som jag tänkt mig. Ibland blir det till och med bättre.
Således har jag varit seg med julen i år. Jag har inte riktigt haft lust att dra fram allt krams. Jag fick någon fixidé att allt mitt julpynt är fult och kitshigt. Dock hände något när granen kom upp och nu har jag roat mig hela dagen med att jul-frossa!
 |
| Druckit glögg och knaprat saffransskorpor |
 |
| Mitt favoritpynt |
 |
| Fullkomligen älskar min adventsljusstake! |
 |
| Mintkyssar to be |
Granen
Det var egentligen emot mina principer att inte ha en gran till jul. Men tanken på att jaga en 10 månaders bebis runt granen kändes sisådär. Vi slängde plastgranen förra året då framför allt jag tröttnat på att ha ett gräsligt plastskräp i halva förrådet 50 veckor om året. Jag resonerade som så att när julen väl kommer får man se till att ha en extra 500:- att köpa sig en riktig gran som man sedan kan lägga på majbrasan.
Dock kändes det i år ganska onödigt eftersom att vi [läs: jag] kommer flippa ur på granen, bebis och barr efter typ två dagar. Jag har försökt övertala mig själv om att detta är ett klokt och riktigt beslut men allt eftersom att julen närmat sig och vänner och granar satt upp sina julträd blev det allt mer tydligt att detta med att INTE ha en gran var ett hiskligt brott mot det goda föräldraskapet. Tyvärr också mot samvetet.
Jag har försökt nu i en vecka hålla en god dialog och ge vettiga svar på hur var när tomten ska lägga paketen undergranen om det nu inte finns en gran.
I går kapitulerade jag efter en lång diskussion med barnens pappa om att vi missunnar barnen en riktig jul bla bla bla. Så jag packade in alla barnen i bilen och gav mig ut på jakt efter detta barriga måstet. Jag behövde dessutom en julgransfot. Synd att jag inte tänkte på att resten av halva Sverige firar jul och att varenda julgran samt fot skulle vara slut två dagar innan jul....
Efter en smått hysterisk rundtur i olika köpcenter hittade jag tillslut en julgransfot för en hundring på City Gross. Ap-ful men Desmond gillade den och jag tänkte att tanken är väl att man ska titta på granen inte foten. [Senare ställde jag en ännu gräsligare tomte i porslin framför] Nu var det bara granen kvar. Vi tog en jackpot på Byggmax, där de sista slitna julträden stog och frös i små gula plasthinkar. För den ringa summan 149:- fick du dig ett stympat barrträd men återbäring på 100:- i januari. Taget! Alice valde den fulaste av dem alla. Efter ett mindre självmordsuppdrag att näta in granen vilket man gjorde själv åkte vi nöjda och glada hemåt med vår gran invikt i min lilla baklucka. Det kanske blir en riktig jul trots allt.
Jag är uppvuxen i två olika jul-världar:
Mamma : En superglittrande färgsprakande kavalkad av plast och krimskrams.
Pappa: En minst 7 meter hög egenhuggen gran från tomten med endast riktiga stearinljus och riktiga äpplen.
Nu är jag vuxen och kan sätta min egen prägel på granen. Det blev en skön mix av båda mina jul-världar:
 |
| En färgsprakande glittrande riktig barr-skönhet som doftar ljuvligt! |
 |
| Vi hängde upp en hel påse twix med snören då Alice önskat sig en Godisgran och alla polkagrisarna var också slut. Dock hittade pappan både Cocos och Marsipanen så där finns bara papperna kvar :) |
Puss och kram!
20 december 2015
Ute i god tid
Ville veta hur långt före man behöver boka Ovalen i Stadshuset. Jag och min blivande man har gått ur Svenska kyrkan så det blir en borgerlig vigsel. Nu kan man ju gifta sig vart som helst men jag gillar verkligen Stockholms stadshus. På deras bokningssida kommer man åt att läsa både den långa och den korta versionen av vigseltexten i en borgerlig vigsel.
Jag är nu helt övertygad om att en borgerlig vigsel är det rätta för oss för denna vigseltext är helt underbar:
Uppdatering: Nu har jag registrerat oss hos Stockholm stad!!! iiiiihhh... det känns på riktigt nu! Dock kan man endast boka fram till sista december 2016 och vi pratade löst igår kväll om sommaren 2017. Och det fanns flera tider lediga nu i februari, en vigsel är bara i 5 minuter och hela kalaset är på 15 min så vi får nog en tid vi vill ha :)
Jag är nu helt övertygad om att en borgerlig vigsel är det rätta för oss för denna vigseltext är helt underbar:
[Vid borgerlig vigsel i Stockholms stadshus riktar vigselförrättaren som huvudregel följande ord till paret:
Ni vill ingå äktenskap med varandra. Äktenskapet bygger på kärlek och tillit. Genom att ingå äktenskap lovar ni att respektera och stötta varandra. Som makar är ni två självständiga individer som kan hämta styrka ur er gemenskap. Eftersom ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra, frågar jag: Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
(Paret kan växla ringar.)
Jag förklarar er nu för äkta makar.
När ni nu går ut i livet och åter till vardagen så minns den vilja till gemenskap, den kärlek till varandra och den aktning för varandra som ni känt i denna stund och som lett er hit. (Texten författad av Per Anders Fogelström.) Låt mig önska er lycka och välgång i ert äktenskap]
(Svar: Ja.)
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
(Paret kan växla ringar.)
Jag förklarar er nu för äkta makar.
När ni nu går ut i livet och åter till vardagen så minns den vilja till gemenskap, den kärlek till varandra och den aktning för varandra som ni känt i denna stund och som lett er hit. (Texten författad av Per Anders Fogelström.) Låt mig önska er lycka och välgång i ert äktenskap]
Nu sitter jag här och gråter för att det är så fint.
14 december 2015
Bara till mig själv
Jag har varit självisk. Ett riktigt ego. Jag har slösaktigt unnat mig en rejäl uppgradering i min obefintliga sminkväska. Jag handlar sällan eller aldrig någonting till mig själv då jag:
Ett: Inte tycker att det är särkilt roligt
Två: Aldrig hittar något jag gillar
Tre: Tycker att det mesta är för dyrt
Det är jättekul att handla till barnen eller hemmet men till bara mig är hopplöst. Dock kände jag att jag närmar mig den övre delen av 3o + och behöver skärpa till mig. Jag behöver inte gå runt och se ut som en disktrasa.
Jag satte min gräns till 500:- och surfade in på Fyndiq då jag hittat en massa annat kul där på sistone. En grym glass-plansch, en guldfärgad ps3-handkontroll bland annat. Dessutom behöver man inte fläska runt i tråkiga affärer och leta. Man får hem allt i brevlådan. Mycket trevligt. Snabbt går det också. Ännu trevligare.
För mina femhundra kronor fick jag ihop: En palett med 120 ögonskuggor, ett conturekit, consealer, mascara, svart eyelinerpenna, ögonprimer, en contureborste och ett puder/foundationägg. Behöver jag ens säga att jag är nöjd? Ögonskuggorna på paletten kanske är en aning små vid första anblick men efter ett tag slog det mig att man sällan använder upp de större ögonskuggorna innan de blir solkiga och gamla så egentligen är storleken perfekt och priset: 159kr! Helt galet! Jag testade paletten idag och de täcker bra och känns helt klart superbra i kvalitet till det priset.
Prova en du också, det finns flera varianter hos Fyndiq!
 |
| Sminkgodis |
Jag fick hem grejerna efter en till två dagar, de kom i olika paket men allt kommer på samma faktura som är via Klarna. Det är så smidigt och enkelt att jag blir alldelles glad av att bara tänka på det! Jag kommer helt klart att handla fler gånger hos Fyndiq!
9 december 2015
Fuktskadan
En historia som börjar bli väldigt långdragen nu. Åtminstone tidsmässigt. Ja, vi har alltså fortfarande inte fått några besked om någonting angående vattenskadan i vårt duschrum.
Resumé:
Vi anar oråd när väggen på utsidan av duschen [som inte är kaklad] börjar släppa färg. Vi bestämmer oss för att bryta upp fronten och lyfta på tröskeln.
Där upptäcker vi att vatten har läckt in under tröskeln och in i väggen.
Vi kontaktar försäkringsbolaget som två veckor senare skickar ut en besiktningsman som erkänner skadan och rekommenderar att man skickar ut en plattsättare för att avgöra om skadan är en "skada" eller en "skada pågrund av konstruktionsfel"
En byggfirma kommer två veckor senare ut och ska bedöma skadan. Min personliga uppfattning är att de lika gärna kunde ha skickat servitris och en barnskötare att avgöra om skadan skulle gå som försäkringsärende eller dolt fel då dessa herrar egentligen hade väldigt lite koll på vad de pysslade med.
De började prata om fallet och om hur röret ut till avloppet gick och att det skulle vara fel-lut. Vad tusan har det med tröskeln att göra? De hade inget med sig att kontrollera fallet med utan lånade ett vattenpass av mig och kom fram till att fallet var okej. De tog lite bilder och konstaterade att det läckt vid tröskeln. Grattis, det skulle en 3-åring kunna lista ut. Hur som helst skulle de skriva en rapport, räkna lite och hänvisade till att försäkringsbolaget skulle höra av sig.
Det dröjde ytterligare 4 veckor tills jag fick svar via försäkringsbolaget att detta enligt byggfirman inte är byggt enligt branschens norm. Således ersätter inte försäkringen skadan utan ärendet ska drivas som dolt fel.
Jag mailade och ifrågasatte exakt VAD som inte följde byggnormen:
Hej!
..... men fick bara till svar att jag kunde vända mig till "byggfirman" om jag hade frågor. Va? Det är ju inte jag som valt att skickat ut dem? Är inte det i försäkringsbolagets intresse att de samarbetspartners de skickar ut till sina kunder har adekvat utbildning?
Jag påbörjar en process med förra ägaren som är mycket tillmötesgående och jag får nu reda på att det är en firma som på uppdrag av ett annat försäkringsbolag som har gjort duschen. Vi bollar lite fram och tillbaka därefter hör jag av mig till mitt försäkringsbolag om att jag behöver utlåtandet och bedömningen från "byggfirman" för att förra ägaren ska kunna reklamera badrummet till den byggfirma som byggt det för 6 år sedan.
Det går ytterligare 4 veckor utan svar.
Jag ringde upp försäkringsbolaget idag och ifrågasatte vart mitt underlag är, jag förklarade lite syrligt att vi nu varit utan dusch i snart ett 4 månader. Den personen jag pratade med hade noll koll men efter ett tag lovade hon att gräva fram vad som fanns och maila det till mig. Jo tack, det vore schyst ....
Jag får då en mailkopia där det framgår att "byggfirman" hävdar att det saknas tätskikt vid tröskeln och därför har det blivit en fuktskada.
Ursäkta? Antingen är herrarna från "byggfirman" blinda eller så vet de helt enkelt inte hur ett tätskikt ser ut.
I det besiktningsprotokoll som försäkringsbolaget fått av besiktningsfirman kan man tydligt och klart se tätskiktet på bild nr 2. Alltså är herrarna från "byggfirman" blinda, helt klart inte kvalificerade eller alternativt lögnare.
De har alltså avfärdat min skada och min potentiella ersättning med att det inte finns något tätskikt trots att det tydligt och klart finns det. Jag blir så förbannad att jag inte vet vart jag ska börja. Min uppfattning är att försäkringsbolaget inte ville vidarebefordra detta mail egentligen då de inte erbjöd mig det från början. Jag fick besiktningsprotokollet utan problem. Dessutom har man i mailet från "byggfirman" inte fotograferat där tätskiktet sitter vilket besiktningsmannen gjorde. Så tråkigt nog för försäkringsbolaget så finns det bilder i deras eget material som visar att det visst finns ett tätskikt.
Jag la ut ett inlägg om min frustration i min feed på ett annat socialt forum och fick massor av matnyttig info. Lyckans mig som har en plattsättare i min närmsta krets. Jag fick reda på att "byggfirman" som bedömt min skada inte har någon form av certifikat för våtutrymmen i huvudtaget och inte är anknutna till någon utav våtrumsbranschens organisationer. Det vill säga: Deras utlåtande och bedömning av vårt duschutrymme är rena skräpet och inte giltigt.
Vad säger man? Det är helt klart så enkelt att herrarna från "byggfirman" inte vet hur ett tätskikt ser ut för de arbetar inte med badrum i huvudtaget. De kanske inte ens har sett ett tätskikt på riktigt.
Försäkringsbolaget kan känna sig hyfsat i skiten i morgon kl 08:00.
Resumé:
Vi anar oråd när väggen på utsidan av duschen [som inte är kaklad] börjar släppa färg. Vi bestämmer oss för att bryta upp fronten och lyfta på tröskeln.
Där upptäcker vi att vatten har läckt in under tröskeln och in i väggen.
Vi kontaktar försäkringsbolaget som två veckor senare skickar ut en besiktningsman som erkänner skadan och rekommenderar att man skickar ut en plattsättare för att avgöra om skadan är en "skada" eller en "skada pågrund av konstruktionsfel"
En byggfirma kommer två veckor senare ut och ska bedöma skadan. Min personliga uppfattning är att de lika gärna kunde ha skickat servitris och en barnskötare att avgöra om skadan skulle gå som försäkringsärende eller dolt fel då dessa herrar egentligen hade väldigt lite koll på vad de pysslade med.
De började prata om fallet och om hur röret ut till avloppet gick och att det skulle vara fel-lut. Vad tusan har det med tröskeln att göra? De hade inget med sig att kontrollera fallet med utan lånade ett vattenpass av mig och kom fram till att fallet var okej. De tog lite bilder och konstaterade att det läckt vid tröskeln. Grattis, det skulle en 3-åring kunna lista ut. Hur som helst skulle de skriva en rapport, räkna lite och hänvisade till att försäkringsbolaget skulle höra av sig.
Det dröjde ytterligare 4 veckor tills jag fick svar via försäkringsbolaget att detta enligt byggfirman inte är byggt enligt branschens norm. Således ersätter inte försäkringen skadan utan ärendet ska drivas som dolt fel.
Jag mailade och ifrågasatte exakt VAD som inte följde byggnormen:
Hej!
Jag har nu efter att ha varit i kontakt med en plattsättare angående fuktskadan i mitt badrum några frågor kring ert beslut i mitt ärende.
Exakt vad i mitt våtutrymme är inte byggt enligt byggnormen 2008?
För enligt min kontakt finns det inget som avviker från generella byggregler i våtutrymme.
Jag ställer mig mycket tveksam till waza parkett som var och tittade på fuktskadan i mitt badrum då de till att börja med hade med sig något att kolla fallet i duschen med, vilket de lite löst hävdade var undermåttligt trots att det verkligen inte är det. De lånade vattenpass av mig. Dessutom hade de INGEN kännedom alls om när byggreglerna för våtrumsgips ändrades. Det var jag som fick informerade dem. Enligt min mening var det inte ens en plattsättare som bedömde mitt badrum. Hur ska jag kunna lita på att den som nu bedömt min skada faktiskt har adekvat utbildning och våtrumscertifikat?
Om det till förmodan är så att den personen som bedömde min skada har rätt kompetens och certifikat så vill jag se det, med namn och bild på den person som som agerade "plattsättare".
Med Vänliga Hälsningar Madeleine Vesterlund
Jag påbörjar en process med förra ägaren som är mycket tillmötesgående och jag får nu reda på att det är en firma som på uppdrag av ett annat försäkringsbolag som har gjort duschen. Vi bollar lite fram och tillbaka därefter hör jag av mig till mitt försäkringsbolag om att jag behöver utlåtandet och bedömningen från "byggfirman" för att förra ägaren ska kunna reklamera badrummet till den byggfirma som byggt det för 6 år sedan.
Det går ytterligare 4 veckor utan svar.
Jag ringde upp försäkringsbolaget idag och ifrågasatte vart mitt underlag är, jag förklarade lite syrligt att vi nu varit utan dusch i snart ett 4 månader. Den personen jag pratade med hade noll koll men efter ett tag lovade hon att gräva fram vad som fanns och maila det till mig. Jo tack, det vore schyst ....
Jag får då en mailkopia där det framgår att "byggfirman" hävdar att det saknas tätskikt vid tröskeln och därför har det blivit en fuktskada.
Ursäkta? Antingen är herrarna från "byggfirman" blinda eller så vet de helt enkelt inte hur ett tätskikt ser ut.
I det besiktningsprotokoll som försäkringsbolaget fått av besiktningsfirman kan man tydligt och klart se tätskiktet på bild nr 2. Alltså är herrarna från "byggfirman" blinda, helt klart inte kvalificerade eller alternativt lögnare.
De har alltså avfärdat min skada och min potentiella ersättning med att det inte finns något tätskikt trots att det tydligt och klart finns det. Jag blir så förbannad att jag inte vet vart jag ska börja. Min uppfattning är att försäkringsbolaget inte ville vidarebefordra detta mail egentligen då de inte erbjöd mig det från början. Jag fick besiktningsprotokollet utan problem. Dessutom har man i mailet från "byggfirman" inte fotograferat där tätskiktet sitter vilket besiktningsmannen gjorde. Så tråkigt nog för försäkringsbolaget så finns det bilder i deras eget material som visar att det visst finns ett tätskikt.
Jag la ut ett inlägg om min frustration i min feed på ett annat socialt forum och fick massor av matnyttig info. Lyckans mig som har en plattsättare i min närmsta krets. Jag fick reda på att "byggfirman" som bedömt min skada inte har någon form av certifikat för våtutrymmen i huvudtaget och inte är anknutna till någon utav våtrumsbranschens organisationer. Det vill säga: Deras utlåtande och bedömning av vårt duschutrymme är rena skräpet och inte giltigt.
Vad säger man? Det är helt klart så enkelt att herrarna från "byggfirman" inte vet hur ett tätskikt ser ut för de arbetar inte med badrum i huvudtaget. De kanske inte ens har sett ett tätskikt på riktigt.
Försäkringsbolaget kan känna sig hyfsat i skiten i morgon kl 08:00.
6 december 2015
Chia, råsaft och träning hemma
Han friade och jag påbörjade direkt jakten på min dröm-brudklänning.
Ett av mina kriterier/önskemål om och när det skulle bli giftemål var att jag skulle få ha en riktig brudklänning. Problemet med det är att min post-gravida kropp i nuläget inte riktigt kommer till sin rätt i denna typ av klädesplagg. Klart att jag skulle kunna klämma mig i en brudklänning men hur kommer jag se ut är frågan. Jag ser mig själv framför mig i luciatåget i tredje klass utan rött band typ. Alternativt konfirmationen som också var något gräsligt vitt påslakan-liknande spektakel.
Skämt o sido skulle jag vilja ha en klänning med bar ärm och ett av mina problemområden är just armarna. Specifikt gäddhänget. Detta försvinner ju inte av att jag svälter mig själv eller bara äter gröna saker i ett halvår utan kräver ju en ganska rejäl träningsprestation från min sida också .
Dock måste man ju börja någonstans. Det skadar inte att ta hand om sig själv vare sig man vill se snygg ut i en brudklänning eller inte. Så jag har satt mitt första delmål till 6 kg innan julafton. Lite väl mycket kan man tycka men jag har goda förutsättningar. Min erfarenhet är att min kropp svarar bra på träning och sund kost vilket gör att den går fort och hyfsat lätt att trimma. Jag tränade och åt bort 16 kg efter första barnet genom Friskis&Svettis i kombination med lchf. Det tog mig sju månader. Tyvärr funkar inte lchf för mig i längden då min galla strular och får spader efter några veckor. Friskis&Svettis finns typ inte kvar i min närmsta by. Denna gång har jag valt en helt annan taktik:
- Noll tolerans med raffinerat socker samt fabric foods
- Ett mål om dagen ska vara varmt fast utan kolhydrater. Ett ska vara en matig sallad.
- Chiagröt till frukost
- Inga mejeriprodukter bortsett från ost i matlagning (typ omelett) samt fetaost
- Max 3 koppar kaffe om dagen
- Minst en råsaftsjuice om dagen
- Äta/dricka oftare och sex mål om dagen, varav tre stora och tre små.
- Springa/gå min "Åtta" på 2 km minst fyra dagar i veckan
- Träna ett av mina problemområden [armar, mage, lår] en gång om dagen.
Jag började förra lördagen på 73,5kg och nu har det gått en vecka och jag vägde mig till 70,5kg imorse! Yeey! det mesta är nog vatten men ingalunda är det mycket uppmuntrande. Jag har träningsvärken från helvetet och mina armar känns som hallongele. Underbart då det för mig känns som ett bevis på att jag gjort nytta. jag är hutlöst pepp!
Min chiagröt
1 msk chiafrön
1 msk psylliumfrön
2 msk kokosflingor
1 1/2dl havremjölk
Blanda ihop allt och ställ att svälla i kylen. helst över natten men det funkar med ca 30 min om man har glömt eller har bråttom. Skiva lite banan, kiwi, jordgubbar eller vad helst du gillar att ha på. Granatäppelkärnor är grymt! Jag brukar toppa med lite solroskärnor också för att få lite tuggmotstånd, tål man nötter är det också grymt att ha på, sesamfrön och pumpafrön är inte heller så dumt.
Summan av kardemumman: En hyfsat neutral raw frukostgröt som går att variera i all oändlighet!
Chiafrön är ju i ropet just nu och är en superbra källa till järn, protein och omega 3. Här kan ni bland annat läsa om varför chia är värsta superkrafts-fröet. Nackdelen är väl att chia är en ganska dyr produkt men till dess försvar är den dryg och en påse räcker långt. Fröna sväller när de kommer i kontakt med vätska så lite blir liksom mycket. Jag var skeptiskt till chia i början, viftade bort dem med att det var ännu ett hippie-kumbaja-påhitt men detta lilla frö växer i mina ögon för varje dag och jag mår så himla bra av att äta dem. De håller mig mig mätt längre, ger mig ork och min mage känns inte alls sådär svullen som den kan göra av havregrynsgröt.
Som ni vet juiceade jag ett tag i somras och det gav mig fantastisk energi och tog mig flera kilon ner på vågen. Dock tillhör jag dem som inte klarar att juciefasta mer än några dagar inna jag blir knäpp på att inte äta någon fast föda så denna gång har jag valt att istället se råsaftsjuicen som ett komplement till träning och sund kost. Råcentrifugerad juice är flytande hälsa, ett livselixir. Det finns liksom ingen bra ursäkt att inte dricka råsaftsjuice. Här Kan ni läsa mer om grönsakers magiska egenskaper! Heja råsaften! Heja grönt!
Och träningen då? Jag avskyr ju som bekant att lägga både tid och pengar på gym. Det är liksom inte min grej. Det gör mig stressad och funkar inte alls. Träning måste vara spontan och lättillgänglig för mig. Att antingen bara snöra på sig joggingskorna och dra ut en sväng [jag sprang faktiskt mina 2 km trots Helga-stormen] eller att plocka fram hantlarna och pilatesbollen. Det finns en hel djungel med videoklipp som just visar hur man tränar hemma med pilatesboll och hantlar. Det är bara att googla så kommer det upp massor med filmer och tips. Jag kan dela med mig av mina favoritövningar och klipp senare då jag nu måste hoppa in i en dusch. Eftermiddagen bjuder på adventsfika hos min blivande mans [älskar att kunna säga det] mormor.
Önskar er alla en fin andra advent! Pöss!
28 november 2015
"Vill du ha den här?"
Det var vid den här tiden för 8 år sen som vi slog vad om en katt.
Motvilligt fick jag erkänna för mig själv att han gav mig fjärilar i magen.
Jag var inte redo att träffa någon men han var sanslöst rolig, impulsiv och hade de allra vackraste gröna ögon jag sett. Ärliga ögon som gav mig ett hopp om det liv alltid jag önskat mig.
Jag behöll honom och han gör mig lycklig än idag.
Nu ska han snart bli min för alltid.
27 november 2015
Charmigaste hittills
Visserligen var det en vecka sen men för att fira sig 9 månaders-dag tog den här krabaten sitt första steg. Mamman älskar så sjukt mycket! Älskade lilla kärleksbarn!
Kvittrande liten söt-unge
10 november 2015
The magic in thinking BIG
Vissa människor bara har det. De flesta utav dem vet inte ens om det. Det är inte en egenskap utan snarare en kombination av förmågor som får dem att sticka ut och lyckas med allt de tar i.
Man blir inte lycklig av att lyckas men är man lycklig så lyckas man. Alla företagsamma människor kan göra sig en förmögenhet om man spelar sina kort väl. Det vet vi alla. Det är inget konstigt. Det finns till och med böcker för sådant men det är bara ett fåtal av alla "lyckade" personer som är lyckliga och som dessutom gör andra människor lyckliga.
Jag har äran att känna två sådana personer. Den ena är min syster. Jag har skrivit om henne förutom och om vilken effekt hon har på sin omgivning. Den andra är ganska ny i min tillvaro
Från praktiskt taget noll och ingenting har han byggt upp ett företag som omsätter miljoner. Ett företag som växer så det knakar. Ett företag som skapar jobb.
Du vet vem du är och du är grymt duktig på det du gör. Dessutom är du förbannat snäll, givmild och rolig också. Driven och engagerad. Den nivån av arbete du lägger ner för att få allt att fungera är av en annan värld. Trots att det ibland känns tungt, svårt och att allt kör ihop sig så kämpar du på.
Jag vet att det kanske finns tvivel i bland men jag lovar dig att ditt hårda slit kommer att löna sig tre gånger falt. Jag vet det för att jag tror att du redan är genuint lycklig och din framgång egentligen bara är rent tidsfördriv. Du kör hela racet för att du kan. Inte för att du egentligen behöver det för att vara lycklig.
Min kloka pappa [som också lyckats rätt bra i livet] sa till mig en gång att man kommer till en punkt där man måste välja om man vill fortsätta bära vattnet i hinkar eller om man är redo att bygga rörsystem att flytta vattnet i. Jag personligen gillar min hink, och att jag kan ställa den i från mig och ta en paus men jag uppskattar att det finns dem som väljer att bygga rör och allt arbete det kräver för det i sin tur ger mig möjlighet att fortsätta bära min hink och vara nöjd med det.
Tänkvärt mina vänner...
9 november 2015
Halloween-disco
Jag ska erkänna något som de flesta som korsat min väg redan listat ut och kanske stilla förundrats över.
Jag avsaknar totalt förmåga att se mina egna begränsningar.
Detta blir väldigt tydligt när jag utan några som helst skrupler propsade på att Desmond skulle bjuda i alla klassen till sitt halloween-disco. "Vi lämnar ingen utanför eller exkluderar någon" var mitt mantra.
Oboj säger jag bara. Inte som i varm choklad med marsmellows.. utan "Herregud vad tänkte jag med!?" Jag hade satt tre timmar för att jag tänkte att vi skulle hinna med både dansstopp och godisjakt. Så vid fem-tiden när alla började trilla in en efter en kände jag mig på topp. Ca 20 minuter senare kände jag att jag ångrade att jag inte sagt en kortare tid.
H E L T H Y S T E R I S K T.
Vet ni hur mycket 23 stycken 7-åringar skriker? Planlöst springer runt? Slåss?
40 varmkorvar
48 korvbröd
4 liter glass
10 liter jordgubbssaft
50 kolakakor
40 liter popcorn
Allt tog slut, ja eller förutom popcornen som hejvilt kastades runt. Varför kastar barn popcorn när de är på fest? Jag fattar inte. Jag tror också att vår soffa tog ganska mycket stryk då fler än en bestämde sig för att det var en strålande idé att hoppa i den. Konstigt nog hittade jag inte ett enda utspillt glas eller mosad varmkorv? Jag tänkte när jag stod där och delade ut korvar med långa, breda strängar ketchup på att jag inte skulle känna igen min vardagsrumsmatta sen. Men rött är ju snyggt tänkte jag vidare och försonades med insikten att jag inte kunde göra ett skit åt det faktum att det nu satt 23 ungar och kladdade ketchup i mitt vardagsrum. Jag som vanligtvis får psykbryt på sånt.
Jag hatar smulor. Jag hatar kladd. Tur dock så älskar jag barn. Somliga mer än andra men ändå.
Föräldrar faller in under samma princip. Vissa är trevliga, roliga och går till och med att umgås med. Jag hade en mycket snäll mamma kvar till hjälp som själv sagt att hon ALDRIG skulle bjuda hem hela klassen och där stod hon och höll min rygg och hällde strössel på glassar för brinnande livet. Det uppskattade jag sjukt mycket och hon har en alldeles särskilt fin blomma att plocka från mitt plus-konto men jag hade också som sagt föräldrar vars barn bråkat från första minut som stod utanför mig dörr och "gjorde upp". Ingen utav dem pratade tillräckligt bra svenska för att den andra skulle förstå och tydligen var detta med att deras barn i princip inte kunde vistas i samma rum utan att slita håret av varandra inte ett nytt problem. Jag försökte medla så gott jag kunde.
Nu så här i efterhand har de stående ovationerna varit: "Århundradets barnkalas!" och Desmond var grymt nöjd. Vilket var själva målet med allt. Dock kan jag nu bestämt säga att detta gör jag INTE om.
Jag avsaknar totalt förmåga att se mina egna begränsningar.
Detta blir väldigt tydligt när jag utan några som helst skrupler propsade på att Desmond skulle bjuda i alla klassen till sitt halloween-disco. "Vi lämnar ingen utanför eller exkluderar någon" var mitt mantra.
Oboj säger jag bara. Inte som i varm choklad med marsmellows.. utan "Herregud vad tänkte jag med!?" Jag hade satt tre timmar för att jag tänkte att vi skulle hinna med både dansstopp och godisjakt. Så vid fem-tiden när alla började trilla in en efter en kände jag mig på topp. Ca 20 minuter senare kände jag att jag ångrade att jag inte sagt en kortare tid.
H E L T H Y S T E R I S K T.
Vet ni hur mycket 23 stycken 7-åringar skriker? Planlöst springer runt? Slåss?
40 varmkorvar
48 korvbröd
4 liter glass
10 liter jordgubbssaft
50 kolakakor
40 liter popcorn
Allt tog slut, ja eller förutom popcornen som hejvilt kastades runt. Varför kastar barn popcorn när de är på fest? Jag fattar inte. Jag tror också att vår soffa tog ganska mycket stryk då fler än en bestämde sig för att det var en strålande idé att hoppa i den. Konstigt nog hittade jag inte ett enda utspillt glas eller mosad varmkorv? Jag tänkte när jag stod där och delade ut korvar med långa, breda strängar ketchup på att jag inte skulle känna igen min vardagsrumsmatta sen. Men rött är ju snyggt tänkte jag vidare och försonades med insikten att jag inte kunde göra ett skit åt det faktum att det nu satt 23 ungar och kladdade ketchup i mitt vardagsrum. Jag som vanligtvis får psykbryt på sånt.
Jag hatar smulor. Jag hatar kladd. Tur dock så älskar jag barn. Somliga mer än andra men ändå.
Föräldrar faller in under samma princip. Vissa är trevliga, roliga och går till och med att umgås med. Jag hade en mycket snäll mamma kvar till hjälp som själv sagt att hon ALDRIG skulle bjuda hem hela klassen och där stod hon och höll min rygg och hällde strössel på glassar för brinnande livet. Det uppskattade jag sjukt mycket och hon har en alldeles särskilt fin blomma att plocka från mitt plus-konto men jag hade också som sagt föräldrar vars barn bråkat från första minut som stod utanför mig dörr och "gjorde upp". Ingen utav dem pratade tillräckligt bra svenska för att den andra skulle förstå och tydligen var detta med att deras barn i princip inte kunde vistas i samma rum utan att slita håret av varandra inte ett nytt problem. Jag försökte medla så gott jag kunde.
Nu så här i efterhand har de stående ovationerna varit: "Århundradets barnkalas!" och Desmond var grymt nöjd. Vilket var själva målet med allt. Dock kan jag nu bestämt säga att detta gör jag INTE om.
Ha re gött hej!
31 oktober 2015
Roadtrip till en tatueringsmässa och ett gäng glömska tjejer på tu man hand
Så kom fredagen då jag skulle lämna min lilla familj för tre hela dagar med bara mig som center av universum. Eller egentligen var det inte jag som stod i centrum. Det var min älskade syster.
Kvällen innan hade jag stillsamt insett att jag har Sveriges, kanske världens och till och med universums tråkigaste garderob. Mina kläder [eller vad man nu ska kalla det] har ingen specifik stil i huvudtaget. Det plagg jag känner mig mest som mig själv i är ett par randiga haremsbyxor och de låg i tvätten. Förr när jag var ung och oförstörd hade jag nog ingen riktig stil heller bortsett från kostymbyxor och små tajta skjortor. ganska mycket kjol och höga klackar. Lite kontors-korrekt möter partypinglan. Vilket absolut INTE skulle passa mig idag. Det hände liksom något när jag fick barnen.
Konstigt nog nu när jag tänker på det så valde jag liksom bort en del av mig egen identitet för att få plats med mamma-identiteten. Sorglig å ena sidan, naturligt å andra sidan.
Med ett löfte till mig själv om att fila lite på min stil packade jag ner mina enda snygga jeans och en stickad stor tröja. Jag har ju ändå mitt på det torra.
Första mässan och vi alla var förväntansfulla. Det var en såndär krispigt, solig morgon. Höstens första gula blad satt fortfarande kvar på träden. Sambon skulle köra mig till studion tidigt på morgonen efter att vi lämnat barnen som var sjukt pepp då de skulle få frukost på fritids och förskolan för ovanlighetens skull. Jag var sent ute som vanligt och hittade inget att packa ner sminket i. Jag kom ganska snabbt till insikt att jag inte äger någon sminkväska för jag åker aldrig bort. Det slutade med att jag öste ner hela innehållet i skåpet i en systemet-kasse som jag sedan tryckte överst i väskan. En väska som inte varit utanför mitt hem på nästan åtta år. Jag stängde den med ett lätt pirr i magen och snurrade ihop en varsin kaffe till mig och min chaufför, sen bar det av.
Väl i studion med en kvarts plus-marginal hittade vi en super-peppad syster som babblade på. Vi tog det lite piano och resonerade kring hur vi skulle lägga upp dagen. Vi skulle ju bara köra i fyra timmar så det var ju inte så långt tyckte vi [bara till Småland insåg vi andra dagen på plats]. Bilen vi skulle köra plus min systers packning stod hemma hos henne så vi skulle åka tillbaka dit efter en snabb bulle och bryggkaffe. Mitt i allt utbrister min vanligtvis mycket vimsiga syster i ett grattis till min sambo. Jag vill bara dö då jag nu inser att jag kommer få äta upp tusen gånger om att jag GLÖMT min sambos födelsedag och dessutom ska jag åka bort hela helgen. Vi har till trots väldigt roligt åt att hon som alltid glömmer saker normalt kom ihåg något så banalt som en födelsedag. På en person hon inte fött liksom.
Vi blir dumpade hemma hos min syster efter att jag uppskattningsvis sagt förlåt kanske 104 328 gånger för att jag glömt min tilltänkta mans födelsedag samt innerligt lovat att alltid svara i min mobil, se till att den är laddad, tänka mycket på honom och inte dricka mig redlös.
Vi plockade ihop min systers lilla söta packning medan vi väntade på hennes granne som av en händelse också skulle på tatueringsmässan i lilla lilla Huskvarna. Med en kokos-kaffe i termomugg med lätt smak av gammal diskad tacos (gummilocket) drog vi tillbaka till studion för att hämta tatueringsgrejerna. En liten detalj i detta var att vi lovat min systers 17-åriga son att han skulle få åka med så han slapp släpa sin stationära dator på tåget. Han skulle till en polare i närheten av studion. Problemet är bara att både jag och min syster glömmer bort honom. Halvvägs ringer en smått irriterad 17-åring från tågperrongen släpandes på sin dator och frågar om vi glömt något. Epic fail.
Det tog min syster ytterligare en halvtimme att försöka få med sig allt utan att glömma något denna gång [ det visade sig sen att hon glömde det man sätter trycket med... eeeh] Fyra timmar gick hur som helst ovanligt snabbt då vi pratade oavbrutet och systern min var fokuserad på att göra sin portfolio samtidigt. Jag körde 3/4-delar och det är mestadels tråkig motorväg men sista biten när man passerar Vättern är helt magisk. Jag visste inte att Sverige är så vackert! Det låter naivt men i Stockholm vänjer man sig vid skräpiga busshållsplatser, betongsuggor och dåligt målade parkeringslinjer. Vi hade skojat lite i början av resan att vi skulle säkert komma fram fem minuter innan mässan började. Vi kom fram 14:50 med tio minuter till godo. Inte lite kaxig känner man sig när man rullar fram till vakten vid grinden i min systers ASSTORA X90 och säger att man kommer från PMS Tattoo och ska jobba på mässan. Nu började pirret på riktigt och ingen av oss vågade riktigt kliva ur bilen. Min syster var nervös. Jag vet det för hon tar alltid ner håret ur knuten och börjar dra det framför ansiktet när hon blir nervös eller känner sig malplacerad. Missförstå mig rätt: Hon är en av de tuffaste små kakor jag känner med sina hela 158cm, vackert hemliga mörkgröna ögon med det där lite galna i blicken men nu klev hon rätt in i sin egen yrkesgrupp och alla som är något vettigt i hennes bransch typ satt innanför dörrarna. Fett seriösa, färdiga och redo in i minsta detalj att börja etsa in svart i folks arma hud. Det skrämmer fan sk*ten ur vem som helst.
Vi letade en stund efter hennes plats som borde ha varit utmärkt med hennes namn men vi hittade inget. Paniken börjar krypa på och vi skiftar fokusen till att hitta någon att fråga. Någon som inte ser ut att vilja bita huvudet av oss. Jag kände mig seriöst som en nyglaserad cupcake däribland allt och alla i svart. Vi hittar själva arrangören som bryter isen [och paniken] med att ge min syster en lång och äkta kram. Därefter visade han oss till vår plats som inte låg i stora hallen utan var intill puben i en mycket mindre svart del av folkets hus.
Vi packar ut alla tatueringsprylarna och jag tar initiativet att åka ner på byn och checka in på hotellet och parkera bilen på något bra ställe där nere. Sagt och gjort. Det är en speciell känsla att vara först att öppna dörren till ett välstädat, tyst och totalt främmande rum och bekanta sig med tanken att här ska jag sova ikväll. Känslan för mig personligen var lätt euforisk.
Det är också någonstans här jag inser att jag för första gången på väldigt lång tid bara ska vara med mig själv. Jag har ingen direkt tid att passa och ingen behövde mig just då. Jag tog en snabb dusch och sminkade mig faktiskt till och med. Det hann jag inte med på morgonen som sagt. Fräsch och ganska snygg kastar jag mig ut i Huskvarna stad i jakt efter flaskaffären. Jag hade ju lovat att inte supa ner mig men lite vin skulle vi nog unna oss efter stängning. Jag köpte två cider som jag svepte på vägen upp till mässan. Okej, det var faktiskt ganska långt att gå och jag ville inte på ertappad som en fjortis med massa alkohol i väskan. Att jag lyckades smussla in en hel bag in box under syrrans pennor och min tröja är orelevant. Det var mest cidern jag nojjade över.
Strax efter åtta på fredagskvällen kom Fiffi med tåget. Ett helt klart mycket välkommet tillskott till vår lilla hörn på mässan. Vi flamsade med syrrans kund fram till stängning då vi tänkte att efterfesten säkert blir kul. Eller inte.
Tänk dig väldigt mycket svettigt hår, svart i största allmänhet, öl som enda valbar dryck och dödsmetal. Inte riiiiiktigt vår grej så vi avslutade ölen och gled lite obemärkt ut.
Vi hittade en park/brygga nere vid ån där vi satte oss med vårt vin och pratade in på småtimmarna. Någonstans mitt i allt råkade syrran riva ut mitt körkort som låg löst i väskan så det trillar ner emellan springorna på bryggan och hamnar lite fint på botten av bänken, liksom inuti. Jättefint med infälld belysning och allt. Det tog oss med vass-strån, skratt och ett förbannat bra teamwork ungefär 20 min att få ut mitt körkort ur bänken.
Tillbaka på hotellet spexade vi lite i korridoren utanför rum 107 [internt skämt] innan vi gick in på vårt rum och slocknade alla tre på mindre än fem minuter. Jag sov ganska knackigt den natten. Vaknade upp flera gånger mest för att det var ovant att sova "själv" för sängen var helt underbar och stadens svaga ljud utanför fönstret var väldigt lugnade. Jag tog mig tid att tänka över mig egen identitet och att jag borde låta den ta mer plats. Någon gång mellan fyra och fem på morgonen gick strömmen. Jag tänkte direkt att "-Hur ska jag nu kunna ladda mobilen?" Efter det kunde jag inte somna om.
Vid halv nio vågade jag ge mig till känna då jag var ganska säker på att min syster också var vaken. Mässan öppnade kl 11 så vi tog en låååååång fantastisk hotellfrukost. Helt magisk buffé med smoothie, nybakt surdegsbröd, pålägg i alla varianter och en barista maskin att göra egen latte i. Som en dröm! Dessutom hade de en stor inglasad varm veranda med utsikt över Huskvarnas centrum. Amaaaaazing!
Det är efter drömfrukosten som allt det skojiga börjar. Tyvärr är det en smula knepigt kanske för en annan att förstå sig på med vi hade sjukt kul kan jag säga. Vi kom på den briljanta iden att fotografera min systers studiomaskot [en rosa plastflamingo vid namn Henke] i olika scenarier och situationer runt om i Huskvarna.
Efter en heldag på stan och en mässa med tatueringstävling, efterhängsna lärlingar, trevligt folk, jobbigt folk avslutade vi lördagen med att gå förbi macken på vägen hem, köpa en varsin mosbricka och chips för att sedan krypa ner under våra fluffiga hotelltäcken till Independence day på 4:an och somna helt slutkörda.
På söndagen gjorde vi en favorit i repris. Lååååång hotellfrukost efter vart vi packade ihop oss, checkade ut och tog med oss bilen upp till mässan. Fantastiskt skönt att ha valt bort bakfyllan. Det var vi ganska ensamma om. De flesta såg ganska slitna ut denna förmiddag. En gammal kompis/tatuerare kom förbi och han började först med mig [min syster var och kopierade] i kanske 10 min innan jag informerade honom om att jag inte var min syster utan hennes lillasyster. Den minen är en av de roligaste jag sett. Faktiskt. Han trodde typ inte på mig. Jag var tvungen att säga att jag inte tecknar och inte tatuerar, ingenting. Han skakade bara på huvudet, sa något om att det måste blivit för många öl igår och sen gick han för att köpa en kycklingmacka. Skön snubbe.
Resan hem gick utan några missöden sånär på att jag börjar med att åka söderut mot helsingborg och vi fick vända vid nästa avfart och köra tillbaka samt att Fiffi plötsligt mitt i tystnaden och mörkret 20 mil från Stockholm gormade om Max och hamburgare vilket gjorde att jag totalt missade den avfarten och vi fick åka i ytterligare 1 timme med en hungrig, arg Fiffi i baksätet.
Slutbetyget på min mamma-på-vift-helg är 5 av 5 möjliga. En avslappnade, egentligen ganska händelselös helg men ändå inte. En underbart frigörande helg med mina favorittjejer alla kategorier. Vi kanske till och med lagt till en favorittjej i vårt gäng. En utsökt söt Sara från Umeå satt och tatuerade i båset mitt emot oss och vi klickade direkt.
Detta är inget jag kommer göra ofta precis. Dock hoppas jag på att kunna åka i väg fler gånger. För min skull. Det var en mycket givande upplevelse. Mest ur det perspektivet att jag inte kunde slita mig från att titta på mina sovande barn när jag väl kom hem. Jag fick liksom den där rätta, äkta kärlekskänslan av att dra mina fingrar genom deras hår, puffa till deras täcken och tyst viska "Mamma älskar dig" över dem i deras drömmar om minecraft och smörgåsrån.
Kvällen innan hade jag stillsamt insett att jag har Sveriges, kanske världens och till och med universums tråkigaste garderob. Mina kläder [eller vad man nu ska kalla det] har ingen specifik stil i huvudtaget. Det plagg jag känner mig mest som mig själv i är ett par randiga haremsbyxor och de låg i tvätten. Förr när jag var ung och oförstörd hade jag nog ingen riktig stil heller bortsett från kostymbyxor och små tajta skjortor. ganska mycket kjol och höga klackar. Lite kontors-korrekt möter partypinglan. Vilket absolut INTE skulle passa mig idag. Det hände liksom något när jag fick barnen.
Konstigt nog nu när jag tänker på det så valde jag liksom bort en del av mig egen identitet för att få plats med mamma-identiteten. Sorglig å ena sidan, naturligt å andra sidan.
Med ett löfte till mig själv om att fila lite på min stil packade jag ner mina enda snygga jeans och en stickad stor tröja. Jag har ju ändå mitt på det torra.
Första mässan och vi alla var förväntansfulla. Det var en såndär krispigt, solig morgon. Höstens första gula blad satt fortfarande kvar på träden. Sambon skulle köra mig till studion tidigt på morgonen efter att vi lämnat barnen som var sjukt pepp då de skulle få frukost på fritids och förskolan för ovanlighetens skull. Jag var sent ute som vanligt och hittade inget att packa ner sminket i. Jag kom ganska snabbt till insikt att jag inte äger någon sminkväska för jag åker aldrig bort. Det slutade med att jag öste ner hela innehållet i skåpet i en systemet-kasse som jag sedan tryckte överst i väskan. En väska som inte varit utanför mitt hem på nästan åtta år. Jag stängde den med ett lätt pirr i magen och snurrade ihop en varsin kaffe till mig och min chaufför, sen bar det av.
Väl i studion med en kvarts plus-marginal hittade vi en super-peppad syster som babblade på. Vi tog det lite piano och resonerade kring hur vi skulle lägga upp dagen. Vi skulle ju bara köra i fyra timmar så det var ju inte så långt tyckte vi [bara till Småland insåg vi andra dagen på plats]. Bilen vi skulle köra plus min systers packning stod hemma hos henne så vi skulle åka tillbaka dit efter en snabb bulle och bryggkaffe. Mitt i allt utbrister min vanligtvis mycket vimsiga syster i ett grattis till min sambo. Jag vill bara dö då jag nu inser att jag kommer få äta upp tusen gånger om att jag GLÖMT min sambos födelsedag och dessutom ska jag åka bort hela helgen. Vi har till trots väldigt roligt åt att hon som alltid glömmer saker normalt kom ihåg något så banalt som en födelsedag. På en person hon inte fött liksom.
Vi blir dumpade hemma hos min syster efter att jag uppskattningsvis sagt förlåt kanske 104 328 gånger för att jag glömt min tilltänkta mans födelsedag samt innerligt lovat att alltid svara i min mobil, se till att den är laddad, tänka mycket på honom och inte dricka mig redlös.
Vi plockade ihop min systers lilla söta packning medan vi väntade på hennes granne som av en händelse också skulle på tatueringsmässan i lilla lilla Huskvarna. Med en kokos-kaffe i termomugg med lätt smak av gammal diskad tacos (gummilocket) drog vi tillbaka till studion för att hämta tatueringsgrejerna. En liten detalj i detta var att vi lovat min systers 17-åriga son att han skulle få åka med så han slapp släpa sin stationära dator på tåget. Han skulle till en polare i närheten av studion. Problemet är bara att både jag och min syster glömmer bort honom. Halvvägs ringer en smått irriterad 17-åring från tågperrongen släpandes på sin dator och frågar om vi glömt något. Epic fail.
Vi letade en stund efter hennes plats som borde ha varit utmärkt med hennes namn men vi hittade inget. Paniken börjar krypa på och vi skiftar fokusen till att hitta någon att fråga. Någon som inte ser ut att vilja bita huvudet av oss. Jag kände mig seriöst som en nyglaserad cupcake däribland allt och alla i svart. Vi hittar själva arrangören som bryter isen [och paniken] med att ge min syster en lång och äkta kram. Därefter visade han oss till vår plats som inte låg i stora hallen utan var intill puben i en mycket mindre svart del av folkets hus.
Vi packar ut alla tatueringsprylarna och jag tar initiativet att åka ner på byn och checka in på hotellet och parkera bilen på något bra ställe där nere. Sagt och gjort. Det är en speciell känsla att vara först att öppna dörren till ett välstädat, tyst och totalt främmande rum och bekanta sig med tanken att här ska jag sova ikväll. Känslan för mig personligen var lätt euforisk.
Det är också någonstans här jag inser att jag för första gången på väldigt lång tid bara ska vara med mig själv. Jag har ingen direkt tid att passa och ingen behövde mig just då. Jag tog en snabb dusch och sminkade mig faktiskt till och med. Det hann jag inte med på morgonen som sagt. Fräsch och ganska snygg kastar jag mig ut i Huskvarna stad i jakt efter flaskaffären. Jag hade ju lovat att inte supa ner mig men lite vin skulle vi nog unna oss efter stängning. Jag köpte två cider som jag svepte på vägen upp till mässan. Okej, det var faktiskt ganska långt att gå och jag ville inte på ertappad som en fjortis med massa alkohol i väskan. Att jag lyckades smussla in en hel bag in box under syrrans pennor och min tröja är orelevant. Det var mest cidern jag nojjade över.
Strax efter åtta på fredagskvällen kom Fiffi med tåget. Ett helt klart mycket välkommet tillskott till vår lilla hörn på mässan. Vi flamsade med syrrans kund fram till stängning då vi tänkte att efterfesten säkert blir kul. Eller inte.
Tänk dig väldigt mycket svettigt hår, svart i största allmänhet, öl som enda valbar dryck och dödsmetal. Inte riiiiiktigt vår grej så vi avslutade ölen och gled lite obemärkt ut.
Vi hittade en park/brygga nere vid ån där vi satte oss med vårt vin och pratade in på småtimmarna. Någonstans mitt i allt råkade syrran riva ut mitt körkort som låg löst i väskan så det trillar ner emellan springorna på bryggan och hamnar lite fint på botten av bänken, liksom inuti. Jättefint med infälld belysning och allt. Det tog oss med vass-strån, skratt och ett förbannat bra teamwork ungefär 20 min att få ut mitt körkort ur bänken.
Tillbaka på hotellet spexade vi lite i korridoren utanför rum 107 [internt skämt] innan vi gick in på vårt rum och slocknade alla tre på mindre än fem minuter. Jag sov ganska knackigt den natten. Vaknade upp flera gånger mest för att det var ovant att sova "själv" för sängen var helt underbar och stadens svaga ljud utanför fönstret var väldigt lugnade. Jag tog mig tid att tänka över mig egen identitet och att jag borde låta den ta mer plats. Någon gång mellan fyra och fem på morgonen gick strömmen. Jag tänkte direkt att "-Hur ska jag nu kunna ladda mobilen?" Efter det kunde jag inte somna om.
Vid halv nio vågade jag ge mig till känna då jag var ganska säker på att min syster också var vaken. Mässan öppnade kl 11 så vi tog en låååååång fantastisk hotellfrukost. Helt magisk buffé med smoothie, nybakt surdegsbröd, pålägg i alla varianter och en barista maskin att göra egen latte i. Som en dröm! Dessutom hade de en stor inglasad varm veranda med utsikt över Huskvarnas centrum. Amaaaaazing!
Det är efter drömfrukosten som allt det skojiga börjar. Tyvärr är det en smula knepigt kanske för en annan att förstå sig på med vi hade sjukt kul kan jag säga. Vi kom på den briljanta iden att fotografera min systers studiomaskot [en rosa plastflamingo vid namn Henke] i olika scenarier och situationer runt om i Huskvarna.
På söndagen gjorde vi en favorit i repris. Lååååång hotellfrukost efter vart vi packade ihop oss, checkade ut och tog med oss bilen upp till mässan. Fantastiskt skönt att ha valt bort bakfyllan. Det var vi ganska ensamma om. De flesta såg ganska slitna ut denna förmiddag. En gammal kompis/tatuerare kom förbi och han började först med mig [min syster var och kopierade] i kanske 10 min innan jag informerade honom om att jag inte var min syster utan hennes lillasyster. Den minen är en av de roligaste jag sett. Faktiskt. Han trodde typ inte på mig. Jag var tvungen att säga att jag inte tecknar och inte tatuerar, ingenting. Han skakade bara på huvudet, sa något om att det måste blivit för många öl igår och sen gick han för att köpa en kycklingmacka. Skön snubbe.
Resan hem gick utan några missöden sånär på att jag börjar med att åka söderut mot helsingborg och vi fick vända vid nästa avfart och köra tillbaka samt att Fiffi plötsligt mitt i tystnaden och mörkret 20 mil från Stockholm gormade om Max och hamburgare vilket gjorde att jag totalt missade den avfarten och vi fick åka i ytterligare 1 timme med en hungrig, arg Fiffi i baksätet.
Slutbetyget på min mamma-på-vift-helg är 5 av 5 möjliga. En avslappnade, egentligen ganska händelselös helg men ändå inte. En underbart frigörande helg med mina favorittjejer alla kategorier. Vi kanske till och med lagt till en favorittjej i vårt gäng. En utsökt söt Sara från Umeå satt och tatuerade i båset mitt emot oss och vi klickade direkt.
Detta är inget jag kommer göra ofta precis. Dock hoppas jag på att kunna åka i väg fler gånger. För min skull. Det var en mycket givande upplevelse. Mest ur det perspektivet att jag inte kunde slita mig från att titta på mina sovande barn när jag väl kom hem. Jag fick liksom den där rätta, äkta kärlekskänslan av att dra mina fingrar genom deras hår, puffa till deras täcken och tyst viska "Mamma älskar dig" över dem i deras drömmar om minecraft och smörgåsrån.
Jag sonade mitt brott mot min sambo genom att trycka en sånär ful kopp ni vet. Med texten "Förlåt" på baksidan. Hellyckad om ni frågar mig. Det är tur att min sambo har samma sjuka humor som jag för han uppskattade den faktiskt.
 |
| Valet stod mellan en gräslig svart tröja med något gräsligt tryck på eller en gräslig kopp med ett gräsligt tryck på. Valet var hyfsat enkelt :) |
29 oktober 2015
Livsångest
Saxat från Lajkat och fiktivt sagt av en som arbetar med palliativ vård:
”Det här hörde jag oväntat ofta. De hade fastnat i gamla mönster och vanor. Den så kallade ”bekvämligheten” i relationer tog över deras känslor och liv. När de var rädda för förändringar låtsades de för sig själva – och andra – att de var tillfredsställda. Trots att de, djupt där inne, saknade skratten och ett helt annat liv. Många behövde vänta till slutet innan de insåg att glädje är ett val.”
Jag känner igen mig i känslan. Jag är 33.
”Det här hörde jag oväntat ofta. De hade fastnat i gamla mönster och vanor. Den så kallade ”bekvämligheten” i relationer tog över deras känslor och liv. När de var rädda för förändringar låtsades de för sig själva – och andra – att de var tillfredsställda. Trots att de, djupt där inne, saknade skratten och ett helt annat liv. Många behövde vänta till slutet innan de insåg att glädje är ett val.”
Jag känner igen mig i känslan. Jag är 33.
14 oktober 2015
Det är mycket nu
Det är bråda dagar för mig just nu. Mycket på gång. Inte ovanligt för visso när det gäller mig.
Jag har tusen skojiga saker och två tusen inte riktigt lika skojiga saker att blogga om men tid har jag då rakt inte. Jag hinner knappt med det jag måste göra och då väljer jag konsekvent bort det jag skulle vilja göra hela tiden. Hur kan du ha så mycket att göra frågar man mig men jag kan inte svara. Jag vet inte.
Hur löser ni andra det där med tid? Jag får inte ihop det.
Jag har tusen skojiga saker och två tusen inte riktigt lika skojiga saker att blogga om men tid har jag då rakt inte. Jag hinner knappt med det jag måste göra och då väljer jag konsekvent bort det jag skulle vilja göra hela tiden. Hur kan du ha så mycket att göra frågar man mig men jag kan inte svara. Jag vet inte.
Hur löser ni andra det där med tid? Jag får inte ihop det.
1 oktober 2015
Mamman åker på äventyr
Jag packar för fullt. I morgon tidigt åker jag för första gången på åtta år iväg från min lilla familj. Det känns spännande, avigt, kul och läskigt. Jag ska till Huskvarna på tatueringsmässa med min älskade storasyster och två andra girls hela helgen. Totalt overkligt.
Första spontana lycko-tanke är: SOVMORGON!
Min andra spontana lycko-tanke är: HOTELLFRUKOST!
Jag återkommer med rapport på måndag då jag är tillbaka i verkligheten igen.
Första spontana lycko-tanke är: SOVMORGON!
Min andra spontana lycko-tanke är: HOTELLFRUKOST!
Jag återkommer med rapport på måndag då jag är tillbaka i verkligheten igen.
 |
| Min syster är GRYM på det hon gör |
19 september 2015
Dagens blomma går till mitt körkort
Vi kan lugnt konstatera att ta körkort är den bästa investeringen jag [läs:Vi] gjort. Jag tar det ganska mycket för givet nu trots att det endast är 2 år och 3 veckor sedan jag en dimmig augustimorgon i Eskilstuna 31 år gammal skrev fler än 52 rätt på provet och då lagligen fick köra MIN bil själv hem!
Visst gick det lite knackigt i början, jag har blivit prejad och kört sönder några brevlådor [stor bil, till mitt försvar] men på det stora hela har jag klarat mig riktigt bra. Nu är min bil och att jag kör den en självklarhet som jag tar för given.
De senaste dagarna har dock främst jag kommit till insikt hur pass mycket min förmåga att köra bil underlättar i vårt gemensamma liv. Framförallt igår var jag tacksam över att ha bilen. Here is why:
Igår skulle jag hämta en markvibrator och sättsand till vår plattsättning samt hämta lite nya pyjamasar jag beställt till Aston. Jag hade 6 timmar på mig. Det är lugnt.
07:45 - Lämnar barnen på skola och förskola 9 km bort i vår grannhåla.
08:45 - Åker hem för att hämta plånboken jag glömt hemma med körkort som i nuläget är min enda ID-handling. Blandar ihop en flaska ersättning till Aston då jag också glömt ta med mig något att äta till honom.
09:15 - Hämtar ut paket nere vid centrum i byn [1 mil bort]
09:30 - Hämtar ut min bokade markvibrator hos Cramo. Den gick in i bagageutrymmet!
10:30 - Kommer hem för att hämta släpet, inser att jag glömt ta ut kontanter att betala sättsanden med. Vänder och åker tillbaka ner till byn.
11:00 - Hämtar ut cash och köper en flaska vin på Bolaget. Känner att jag behöver ett glas ikväll efter den här dagen.
11:45 - Tankar bensindunken som jag [faktiskt] kom ihåg att ta med mig.
12:30 - Hemma igen, våldar på släpet på bilen. Nu har jag bråttom!
12:50 - Glider in på grustaget med 10 minuter till godo innan sand-jocke ska på rast vid 13:00. Jag mutar honom med jämna pengar mot att han fyller lite extra så jag slipper komma igen. Jag har redan varit där två gånger. Vi är typ BFFs jag och sand-jocke så han fyller på så jag tror att hela dragkroken ska lossna. Jag kör i 40 hela vägen hem.
13:45 - Hemma igen. Våldar av släpet som nu förmodligen väger mer än det någonsin gjort. Lyckas på något mirakulöst vis få ur vibran ur skuffen på bilen. Nu har jag bråttom igen.
14:05 - Speedmatar Aston mellanmål
14:10 - Åker för att hämta upp barnen, handla bla bla bla bla bla.
16:30 - Hemma igen. Slut som artist.
Detta hade för det första inte praktiskt gått att genomföra genom att åka buss. Hur mycket jag än hade velat. dessutom hade det tagit mig två dagar att åka samma sträcka kommunalt med tur-tätheten ut till vår lilla håla i skogen.
Nu förstår ni varför jag och min bil passar så bra ihop. Det hade dröjt minst ett år till innan plattorna hamnat på plats igen om inte jag haft körkort och kunnat hämta, köra saker såsom min sambo alltid gjort innan. Nu är det jag som är kapten för mina projekt och det är vuxenpoäng på det mina vänner.
Dessutom kommer det andra trevliga fördelar med att ha körkort. Man blir tillexempel medbjuden på tatueringsmässa i början av oktober. Det är bara jag som har körkort och mässan ligger i Jönköping. Jag har inte riktigt fattat ännu att jag ska åka. Tre hela dagar borta från barnen. Det har ALDRIG hänt. Det bästa utav allt att jag åker med min syster som ska jobba och har egen plats under mässan. Min syster är min allra bästa bästis! Nyp mig någon. Tack körkortet!
Visst gick det lite knackigt i början, jag har blivit prejad och kört sönder några brevlådor [stor bil, till mitt försvar] men på det stora hela har jag klarat mig riktigt bra. Nu är min bil och att jag kör den en självklarhet som jag tar för given.
De senaste dagarna har dock främst jag kommit till insikt hur pass mycket min förmåga att köra bil underlättar i vårt gemensamma liv. Framförallt igår var jag tacksam över att ha bilen. Here is why:
Igår skulle jag hämta en markvibrator och sättsand till vår plattsättning samt hämta lite nya pyjamasar jag beställt till Aston. Jag hade 6 timmar på mig. Det är lugnt.
07:45 - Lämnar barnen på skola och förskola 9 km bort i vår grannhåla.
08:45 - Åker hem för att hämta plånboken jag glömt hemma med körkort som i nuläget är min enda ID-handling. Blandar ihop en flaska ersättning till Aston då jag också glömt ta med mig något att äta till honom.
09:15 - Hämtar ut paket nere vid centrum i byn [1 mil bort]
09:30 - Hämtar ut min bokade markvibrator hos Cramo. Den gick in i bagageutrymmet!
10:30 - Kommer hem för att hämta släpet, inser att jag glömt ta ut kontanter att betala sättsanden med. Vänder och åker tillbaka ner till byn.
11:00 - Hämtar ut cash och köper en flaska vin på Bolaget. Känner att jag behöver ett glas ikväll efter den här dagen.
11:45 - Tankar bensindunken som jag [faktiskt] kom ihåg att ta med mig.
12:30 - Hemma igen, våldar på släpet på bilen. Nu har jag bråttom!
12:50 - Glider in på grustaget med 10 minuter till godo innan sand-jocke ska på rast vid 13:00. Jag mutar honom med jämna pengar mot att han fyller lite extra så jag slipper komma igen. Jag har redan varit där två gånger. Vi är typ BFFs jag och sand-jocke så han fyller på så jag tror att hela dragkroken ska lossna. Jag kör i 40 hela vägen hem.
13:45 - Hemma igen. Våldar av släpet som nu förmodligen väger mer än det någonsin gjort. Lyckas på något mirakulöst vis få ur vibran ur skuffen på bilen. Nu har jag bråttom igen.
14:05 - Speedmatar Aston mellanmål
14:10 - Åker för att hämta upp barnen, handla bla bla bla bla bla.
16:30 - Hemma igen. Slut som artist.
Detta hade för det första inte praktiskt gått att genomföra genom att åka buss. Hur mycket jag än hade velat. dessutom hade det tagit mig två dagar att åka samma sträcka kommunalt med tur-tätheten ut till vår lilla håla i skogen.
Nu förstår ni varför jag och min bil passar så bra ihop. Det hade dröjt minst ett år till innan plattorna hamnat på plats igen om inte jag haft körkort och kunnat hämta, köra saker såsom min sambo alltid gjort innan. Nu är det jag som är kapten för mina projekt och det är vuxenpoäng på det mina vänner.
Dessutom kommer det andra trevliga fördelar med att ha körkort. Man blir tillexempel medbjuden på tatueringsmässa i början av oktober. Det är bara jag som har körkort och mässan ligger i Jönköping. Jag har inte riktigt fattat ännu att jag ska åka. Tre hela dagar borta från barnen. Det har ALDRIG hänt. Det bästa utav allt att jag åker med min syster som ska jobba och har egen plats under mässan. Min syster är min allra bästa bästis! Nyp mig någon. Tack körkortet!
13 september 2015
9 september 2015
Hämtat grus - Check!
Jag lever fortfarande. Jag har inte skadat någon eller någons brevlåda.
Jag är grym. Frågor på det?
:)
Dock stötte jag på patrull när jag skulle försöka ställa av släpet med gruset på hemma. Tur för mig så har jag en mycket snäll bonus-pappa som svarade direkt när jag ringde och frågade hur f*n jag får av släpet från dragkroken.
Dagens bamse-kram går till dig Lennart!
7 september 2015
Grus och om att slutföra saker
Efter en två timmar lång diskussion om hur vi kommer vidare i vår renovering av huset som gång på gång stannar av beslutade vi [inte helt enhälligt från min sida] att jag nu i veckan ska hämta grus till gången på framsidan...
Detta innefattar att jag ska byta bil med min svärmor, haka på släpet på samma ställe, åka till trollats grustäkt och slåss med alla stora lastbilar, köra hem ett svintungt släp fullt med stenmjöl hem till oss utan att köra ihjäl mig eller göra kaos antingen bilen eller någon annans bil.
Jag får ont i magen av att tänka på att jag ska köra ett släp. Hur får jag ens på släpet på bilen??
Jag har dels åkt på detta då grustaget bara har öppet vardagar 7:30 - 14:30 och då är min sambo såklart på jobbet, dels för att det var min dumma ideé att plocka upp alla plattor någon gång i början av sommaren. Förstå mig rätt, det behövdes verkligen då trappuppgången till huset såg ut som sju svåra år och en vidrig huvudvärk. Dessutom har samtliga tre [!] mäklare som varit här senaste året påpekat att vi bör göra något åt plattsättningen på framsidan som liksom har lite lätt hamnat på glid.
Sambon tog på sig att fixa panelen på garagedörrarna. Problemet där är att det är jag som ska måla dem och helst innan de byts ut. Han tyckte att jag skulle stå inne i spindelrummet och måla. Jo jag tackar du..
A L D R I G i livet att jag befinner mig i det rummet mer än den tid det tar att hämta ut barnens vinterkläder. Äckelpäck-monster-spindel-hemmafesten. Avskyr det utrymmet. Sambon kom med förslaget att vi istället skulle börja fixa därinne så vi kan använda utrymmet på 20-25 kvm. Det innebär dock att han kommer slänga allt som finns därinne. Typ barnens flytvästar, julpyntet, snowboarden, och mina kläder som jag drömmer om att komma i någon gång om hundra år.
Jag får lite lätt panik för jag borde börja överallt och fixa. Rensa ut där egentligen så att inte något jag faktiskt skulle vilja ha kvar ryker på tippen. Dock har jag innerligt lovat sambon att måla i tvättstugan idag. Jag vet, det var två år sen jag började måla där. Jag vet. Jag har lite svårt för att slutföra saker. Ni förstår ju varför vi [läs jag] aldrig blir klart med renoveringen.
Jag fick fram tills löning på mig att ta ut det jag vill behölls i spindelrummet. Jag har lovat att måla idag och imorgon ska jag hämta grus. Jag måste nog skriva en to do-lista så jag inte fastnar någonstans. Typ här på bloggen.
Så, tjing hej vi ses sen!
Detta innefattar att jag ska byta bil med min svärmor, haka på släpet på samma ställe, åka till trollats grustäkt och slåss med alla stora lastbilar, köra hem ett svintungt släp fullt med stenmjöl hem till oss utan att köra ihjäl mig eller göra kaos antingen bilen eller någon annans bil.
Jag får ont i magen av att tänka på att jag ska köra ett släp. Hur får jag ens på släpet på bilen??
Jag har dels åkt på detta då grustaget bara har öppet vardagar 7:30 - 14:30 och då är min sambo såklart på jobbet, dels för att det var min dumma ideé att plocka upp alla plattor någon gång i början av sommaren. Förstå mig rätt, det behövdes verkligen då trappuppgången till huset såg ut som sju svåra år och en vidrig huvudvärk. Dessutom har samtliga tre [!] mäklare som varit här senaste året påpekat att vi bör göra något åt plattsättningen på framsidan som liksom har lite lätt hamnat på glid.
Sambon tog på sig att fixa panelen på garagedörrarna. Problemet där är att det är jag som ska måla dem och helst innan de byts ut. Han tyckte att jag skulle stå inne i spindelrummet och måla. Jo jag tackar du..
A L D R I G i livet att jag befinner mig i det rummet mer än den tid det tar att hämta ut barnens vinterkläder. Äckelpäck-monster-spindel-hemmafesten. Avskyr det utrymmet. Sambon kom med förslaget att vi istället skulle börja fixa därinne så vi kan använda utrymmet på 20-25 kvm. Det innebär dock att han kommer slänga allt som finns därinne. Typ barnens flytvästar, julpyntet, snowboarden, och mina kläder som jag drömmer om att komma i någon gång om hundra år.
Jag får lite lätt panik för jag borde börja överallt och fixa. Rensa ut där egentligen så att inte något jag faktiskt skulle vilja ha kvar ryker på tippen. Dock har jag innerligt lovat sambon att måla i tvättstugan idag. Jag vet, det var två år sen jag började måla där. Jag vet. Jag har lite svårt för att slutföra saker. Ni förstår ju varför vi [läs jag] aldrig blir klart med renoveringen.
Jag fick fram tills löning på mig att ta ut det jag vill behölls i spindelrummet. Jag har lovat att måla idag och imorgon ska jag hämta grus. Jag måste nog skriva en to do-lista så jag inte fastnar någonstans. Typ här på bloggen.
Så, tjing hej vi ses sen!
4 september 2015
Gåstolen vara eller icke vara
Nu efter morgonen besök hos BVC för sexmånaders-kontroll av min minsta minion känner jag mig bara tvungen att sprida ordet.
Gåstolen - Är den bra eller tvärtom rentav as-dålig?
Vår barnläkare som jag haft kontakt med under alla tre barnens uppväxt är fantastisk! Vi har även under en kort tid arbetat ihop på ett av gruppboendena i kommunen som riktar sig till barn med funktionshinder och neurologiska diagnoser. Han är av den äldre sorten fast fortfarande ganska skojig och inte av översittar-typen. Ibland kom det väl en och annan groda rent vårdmässigt men inget att anmärka. Till exempel så kanske det inte direkt lämpar sig att ge välling i peg:en [en knapp som barnet har i hål i bukhinnan där man ger sondmat]... man kanske ger sondmat i stället som det är tänkt. Typ men hur som helst, generellt är han vettig, inte så hysterisk, ganska rolig och erfaren.
För några år sen publicerade han en artikel om hur gåstolen hämmar barns naturliga utveckling. I stora drag handlar det om att när barnet blir 6 månader går det över i en utvecklingsfas som innebär att barnet först kommer över till magläge, sedan till att stödja sig upp på armarna för att vidare vilja ta sig fram, skjuta upp rumpan för att träna att krypa and so on. Barnet blir gärna frustrerat under denna tid då leksaker och andra skojiga saker på golvet runt om inte går att få tag i. Man kanske vill som förälder göra barnet nöjt och sätter upp det i gåstolen men då avbryter man barnets kamp och strävan efter att ta sig fram den naturliga vägen. Detta är min förenklade tolkning av texten.
Man hade satt upp en kopia av artikeln i väntrummet på vårt BVC och jag läste den och tog informationen till mig och tänkte att det är väl tur att jag aldrig haft råd att köpa en sån till mina barn.
Nu idag tog barnläkaren upp frågan med mig under besöket och vi hade en mycket givande pratstund om barns naturliga utveckling och jag fick bekräftat för mig att anledningen till att min minsta nu ofta blir upprörd och skriker när han är på golvet är för att han lär sig och han behöver få chans att öva och försöka igen. Det är till och bra eller ett normalt tecken att han blir arg på golvet.
Nu till funderingen... jag googlade runt nu när jag kom hem för jag kände att detta bör ju fler få veta om med barn i samma ålder då jag fått för mig att gåstolen är ganska vanlig numera. Den spontana reaktionen i olika forum upplever jag är att de flesta gillar gåstolen och försvarar den för att de:
Gåstolen - Är den bra eller tvärtom rentav as-dålig?
Vår barnläkare som jag haft kontakt med under alla tre barnens uppväxt är fantastisk! Vi har även under en kort tid arbetat ihop på ett av gruppboendena i kommunen som riktar sig till barn med funktionshinder och neurologiska diagnoser. Han är av den äldre sorten fast fortfarande ganska skojig och inte av översittar-typen. Ibland kom det väl en och annan groda rent vårdmässigt men inget att anmärka. Till exempel så kanske det inte direkt lämpar sig att ge välling i peg:en [en knapp som barnet har i hål i bukhinnan där man ger sondmat]... man kanske ger sondmat i stället som det är tänkt. Typ men hur som helst, generellt är han vettig, inte så hysterisk, ganska rolig och erfaren.
För några år sen publicerade han en artikel om hur gåstolen hämmar barns naturliga utveckling. I stora drag handlar det om att när barnet blir 6 månader går det över i en utvecklingsfas som innebär att barnet först kommer över till magläge, sedan till att stödja sig upp på armarna för att vidare vilja ta sig fram, skjuta upp rumpan för att träna att krypa and so on. Barnet blir gärna frustrerat under denna tid då leksaker och andra skojiga saker på golvet runt om inte går att få tag i. Man kanske vill som förälder göra barnet nöjt och sätter upp det i gåstolen men då avbryter man barnets kamp och strävan efter att ta sig fram den naturliga vägen. Detta är min förenklade tolkning av texten.
Man hade satt upp en kopia av artikeln i väntrummet på vårt BVC och jag läste den och tog informationen till mig och tänkte att det är väl tur att jag aldrig haft råd att köpa en sån till mina barn.
Nu idag tog barnläkaren upp frågan med mig under besöket och vi hade en mycket givande pratstund om barns naturliga utveckling och jag fick bekräftat för mig att anledningen till att min minsta nu ofta blir upprörd och skriker när han är på golvet är för att han lär sig och han behöver få chans att öva och försöka igen. Det är till och bra eller ett normalt tecken att han blir arg på golvet.
Nu till funderingen... jag googlade runt nu när jag kom hem för jag kände att detta bör ju fler få veta om med barn i samma ålder då jag fått för mig att gåstolen är ganska vanlig numera. Den spontana reaktionen i olika forum upplever jag är att de flesta gillar gåstolen och försvarar den för att de:
- Får en stund för sig själva att tex. plocka ur diskmaskinen [Det går inte om barnet är på golvet eller?]
- Barnet gillar den och har roligt [Hur vet man det? Min son gillar och blir nöjd av att jag lägger mig på golvet bredvid honom, det är gratis]
- Upplever att deras barn lärt sig gå tidigare [HUR vet man det? Min dotter lärde sig gå vid 10 månader. Hon hade ingen gåstol. När man lär sig gå är helt individuellt]
Dock verkar vissa har några negativa saker att säga så som att barnet kan skada sig på saker som det får tag på när det tar sig runt, barnet kan köra gåstolen ner för trappor och bryta nacken. Alltså har gåstolen en ökad skaderisk. Dessutom förekommer det att man tycker att den är ful.
Jag hittade typ en... EN som efter att ha läst samma artikel skriven barnläkaren nu ifrågasatte om man bör ha barnet på golvet istället...
Det finns liksom inte normalt i glädjen över att barnet lärt sig backa och svänga i en gåstol vid 5 månader. Hurra titta! Det är bara ca 5 månader kvar tills barnet är rent mentalt moget för att ta sig fram själv.
Man använder gåstol till funktionshindrade barn. Men absolut inte i första hand för att de ska lära sig gå eller ha kul. Det har med organfunktion, träning av inre muskulatur och rörlighet att göra. Den mänskliga arten har genom evolutionen skapats för att gå på två ben och resten av kroppen har anpassat sig för just detta. Vilket innebär att en "kropp" som alltid sitter i en stol, ligger ner inte mår lika bra rent tekniskt/medicinskt sätt som en kropp som blir belastad på rätt genetiska sätt, alltså på två ben.
Fråga gärna om detta verkar oklart, jag förklarar gärna då detta är något som fascinerar mig. Hur kroppen liksom är så sjukt smart sammansatt för att prestera till max.
Man använder gåstol till funktionshindrade barn. Men absolut inte i första hand för att de ska lära sig gå eller ha kul. Det har med organfunktion, träning av inre muskulatur och rörlighet att göra. Den mänskliga arten har genom evolutionen skapats för att gå på två ben och resten av kroppen har anpassat sig för just detta. Vilket innebär att en "kropp" som alltid sitter i en stol, ligger ner inte mår lika bra rent tekniskt/medicinskt sätt som en kropp som blir belastad på rätt genetiska sätt, alltså på två ben.
Fråga gärna om detta verkar oklart, jag förklarar gärna då detta är något som fascinerar mig. Hur kroppen liksom är så sjukt smart sammansatt för att prestera till max.
Alla håller säkerligen inte med mig men jag väljer att gå på min barnläkares goda ord. Det känns bra i hjärtat. Mitt bästa råd till er som tvekar, välj hellre bort gåstolen, spara pengarna eller köp klossar att öva händerna med eller någon leksak som låter istället. Kanske en skön matta att ligga TILLSAMMANS på. Ta disken när barnet sover eller skit i disken.
Eller så köper man en gåstol och diskar. Alla glada nöjda.
Här kan du läsa lite om gåstolens effekt på barns utveckling:
PS. I kanada är gåstolen förbjuden enligt lag och ger grova böter vid användning (?) uppemot 700 000 svenska kronor...
3 september 2015
Dagens minst sagt obehagliga händelse
Idag efter att jag hämtat upp barnen på skola och förskola parkerade jag i byns lilla centrum för att gå in och handla på mataffären där. Då händer detta:
"En varning till alla som parkerar och rör sig i Ösmo centrum!! Idag vid 15:30 blev min bil rekad [naivt nog hade vi lämnat barnens ipads i baksätet, fullt synligt klantigt nog] En person stod och tittade ut över parkeringen när jag kom ut efter att ha handlat. Jag fick en "känsla" av att personen väntade på att se vem som gick till vilken bil. Varför vet jag inte men man hinner tänka en del. Samma person hade jag tidigare mött påväg förbi priskrossaren när jag skulle in till ica och jag noterade att små detaljer i personens beteende som avvikande (vill inte gå in på varför)
Samma person följer sedan efter mig gåendes till återvinningen bakom Ica förmodligen/kanske i hopp om att jag skulle lämna bilen öppen då jag åkt vidare dit för att slänga skräp. Lyckligtvis uppmärksammade jag personens märkliga beteende tidigt och hade full koll på vad personen befann sig och jag låste bilen med barnen i och mina värdesaker då jag var tvungen att gå bakom containrarna för att slänga.
Personen höll sig kvar och iakttog mig ogenerat hela tiden på ganska nära avstånd och det är uppenbart att personen inte planerat att jag skulle låsa min bil eller vara så uppmärksam på att denne följde efter mig. Jag gjorde det mycket tydligt att jag var medveten om personens närvaro. När jag var klar och snabbt åkte därifrån kunde jag i backspegeln se att personen avlägsnade sig direkt jag åkt, efter att ha stått där och stirrat på mig/väntat utan anledning vid återvinningen i typ 5 min.
Händelsen är polisanmäld till lokalpolisen. Vill dock ge er andra en vänlig varning för denna minst sagt obehagliga, persons märkliga beteende.
Lämna inget i bilen. Lås ordentligt!"
Jag postade detta i en lokal grupp på Facebook då jag ville varna andra i området. Sjukt obehagligt!! Jag tänker då inte handla där mer då detta är en person som ofta "rör" sig i området. Det är inte första gången jag blir förföljd av konstiga personer i mitt liv men det är första gången sedan jag fick barn och det känns sjukt obehagligt att bli förföljd med dem med sig. De satt ju med sina plattor i bak. Desmond tyckte det var jättekonstigt att jag låste bilen. Han undrade såklart vad jag höll på med.
Jag tänker mig i min vilda fantasi att personen kanske tänkt sträcka sig in och rycka åt sig en platta eller nåt. Då det var ganska varmt nu på eftermiddagen hade jag vevat ner rutorna i bak för att snabbt få in lite luft innan AC kom igång. Jag vevade upp dem direkt då jag såg att personen kom gåendes mot bilen. Jag kände mig trängd, nästan lite beredd på att bli överfallen. Jag vet inte varför men sjukt obehagligt var det. Nu i efterhand undrar jag varför jag ens klev ur bilen. Jag skulle ha åkt direkt och slängt skräpet hemma istället men jag ville bli av med det och jag brukar glömma att svänga in vid återvinningen hemma.
Det är helt klart sluthandlat i det området då jag vet att jag garanterat kommer träffa på personen igen och vi hade tydlig ögonkontakt så personen visste mycket väl att jag "förekommit"/kommit på" personen.
Jag ringde polisen när jag kom hem och dagen hiss till den personen jag fick prata med. Grymt proffsig och lyssnade på mig utan några som helst värderingar. Tummen upp!
Nu ska jag försöka skaka av mig detta med en grön juice... om det går...
2 september 2015
Åttan, hösten och grön uppåt-tjack
Igår kväll hände något. Eller egentligen startade det redan under dagen. Jag började städa ur och organisera skåpet i tvättstugan som jag bara ignorerat och tryckt in saker i nu under det senaste två åren. Taggad och uppmuntrad av ordningen gick jag lös på köksskåpen och Alice garderob och så fortsatte jag som en pitbull genom huset och kunde inte sluta.
S å . s j u k t . p i g g
Det är som om jag vore hög på juice. Min egen grönsaks-amfetamin. Bokstavligen. det är klart att det skulle kunna vara det faktum att hösten nu smyger sig på och det brukar vara den tiden på året då jag hittar tillbaks till mig själv och börjar må bra igen. Åtminstone tror jag att det bidrar till mitt nu helt underbart sköna tillstånd.
Jag mår fantastiskt! F A N T A S T I S K T!
Det är nu 7:e dagen [läs idag] jag dricker råpressad juice. Varav minst en Elak Grön varje dag. De tre första dagarna körde jag bara juice bortsett från en chiabatta på stående fot. Nu kör jag vidare med ett mål fast föda varje dag. Igår körde jag på spenatsoppa. Kanske inte så fast men fastare än juice. Min uppblåsta mage är totalt borta och jag känner mig som sagt bokstavligen som en gutta-perka-boll som bara måste studsa runt. Jag har ett sinnesjukt överflöd av energi.
Jag avslutade min kväll igår med att jogga min åtta. Jag liksom flöt fram med Spotify i lurarna, skrämde livet ur en tant i mörkret som var ute med hundarna, trots att jag alltid har med mig ficklampa ut på mina turer i mörkret. Nere vid viken kunde man känna fukten från vattnet och suset från vassen som stilla svajade i totalmörkret. Jag brukar ta extra djupa andetag då jag joggar förbi där normalt sett men denna runda kände jag mig tvungen att stanna till och bara insupa kustens iskalla kram. Jag släckte lampan och stod där i någon minut och bara njöt.
Efter att ha varit ett med havet en stund sprang jag hem och slängde mig i en av solstolarna på baksidan i mörkret och blev ett med universum istället. En bra stund låg jag där och betraktade vintergatan till surret av miljoner spelande syrsor.
Livet är så himla coolt.
Jag är hög på livet, juice och hösten!
1 september 2015
Dagens Adde-juice
Flytande Fruktbomb
1/2 ananas
1 apelsin
1 näve frysta blåbär
2 äpplen
1 banan
Is
Kör allt utom bananen och isen i råsaftscentrifugen.
Mixa sedan juicen med bananen och is i mixern.
Ungarna kommer älska den!
31 augusti 2015
Detox dag 4 - Halvtid
Woop woop! Två och ett halvt kilo minus idag! Nu känns det som att mitt köttfärsås-cresendo var värt det! Hurra!
Tre dagar kvar eller nåja tre och en halv. Sen ska jag fira med ett glas rött skulle jag tro!
Tre dagar kvar eller nåja tre och en halv. Sen ska jag fira med ett glas rött skulle jag tro!
30 augusti 2015
Kväll 3 -Detox
Nu är det fan jobbigt. Det frestar sjuk på att laga mat och göra i ordning till andra när man inte kan äta själv. Jag blev ju tvungen att smaka av köttfärssåsen så den inte smakade skit. Det gjorde den inte kan jag säga. Det var den bästa köttfärssåsen jag gjort. I panik jucieade jag ihop en juice på morot ingefära äpplen och citron för att kunna hejda mig från att inte vräka i mig hela stekpannan.
Jag visste inte att jag hade ett sånt sjukt begär att äta. Det låter vrickat att säga så, alla måste ju äta annars dör man men jag menar att det suget är så stort liksom.
Jag fryser nå helt sjukt mycket just nu så jag gör ett avsteg igen och dricker en kamomill-tea. Googlade lite på detox och fick fram att man kanske inte behöver köra hard-core varianten som jag gör egentligen.
Jag kompenserar min tea med att jag ska ut och jogga ikväll.
Jag visste inte att jag hade ett sånt sjukt begär att äta. Det låter vrickat att säga så, alla måste ju äta annars dör man men jag menar att det suget är så stort liksom.
Jag fryser nå helt sjukt mycket just nu så jag gör ett avsteg igen och dricker en kamomill-tea. Googlade lite på detox och fick fram att man kanske inte behöver köra hard-core varianten som jag gör egentligen.
Jag kompenserar min tea med att jag ska ut och jogga ikväll.
Stallarholmen
Igår bar det av med den lilla delen av familjen till Stallarholmen för den årliga Vintagefestivalen. Vi fick lyckligtvis bra väder i år igen vilket lyfter hela stämningen.
Trots att vi var där vid kl 06 blev det ändå stressigt att få upp allt innan klockan tio. Jag hade med mig min lila hörna med sygrejer och mitt pyssel. Små bäddset till dockvagnen, spjälsängen, barntavlor, nyckelringar och barnkläderna såklart.
Jag sålde stuvar och tyg. Alla påsarna med syrullarna gick på ett nafs. Två av mina begagnade plagg men inga av de nya trots att jag personligen inte tycker att 150:- är mycket för en hemsydd tunika. jag tänker att Lindex tar ju 149:- för en massproducerad numer men jag tror inte att den stora skaran har hängt med och jag tänker mig nog att jag ska höja priserna faktiskt. Nåja, stämningen var trevlig och en liten slant fick jag in iallafall.
Jag tänkte försöka lägga ut mina skapelser på Mammas lilla Flisa ´s Facebooksida i tillsalu-mappen och se om någon nappar :)
Hur går det med juicen då? Jo jag hade med mig min Elaka Grön och Ruby Red i termos faktiskt. Väldigt praktiskt då juicen helst ska förvaras lufttätt om man inte ska dricka den med en gång. Perfekt för ändamålet är min fina eva solo-kanna/termos med lock.
Jag slarvade dock och åt en av våra medhavna frukostsmörgåsar. Till mitt försvar var det kripigt fräscha chiabata med både sallad och paprika på och den var underbart god och fast jag först fick dunderont i magen kände jag mig inte lika illamående efter en timme, vilket gjorde susen när jag skulle prata med folk.
Som helhet känner jag av huvudvärk, förmodligen för att jag inte dricker kaffe och koffeinet går ur kroppen. Jag mår hyfsat illa, särskilt av rödbetsjuicen. Den är svinigt god men den har en ond baksida som sagt. Jag frös som en gris till kvällen igår och tog ett varmt bad när vi äntligen kommit hem och alla barnen somnat. I morse kom jag knappt upp ur sängen. Jag har inte varit så trött sedan innan förlossningen. När barnen vaknat slängde jag mig på soffan och slumrade vidare till jollret från min 6 månader och Zack o Quack PopUp. Helt slut som artist.
Nu vid 10-tiden efter att ha slurpat i mig dagens första elaka grön känner jag mig lite piggare. Jag hade i ordentligt med citron.
Idag ska jag roa mig med att handla upp mer grönsaker, laga köttfärsås till alla andra och kanske kratta lite gräsklipp.
Fin söndag önskar jag eder alla! :)
28 augusti 2015
Detox light: Juicefasta - Dag 1
Äntligen har min [vår] råsaftscentrifug kommit! Ett riktigt rymdmonster men ojojoj va grym den är! Det låter förvånansvärt lite, vi provkörde den efter att barnen somnat och ingen vaknade så det är ett gott betyg. Vi provade lite med morötter, och äpplen kål och annat skojigt.
Vi gjorde även en Mean green men den smakade förskräckligt. Jag tror jag inte skulle haft i lime med skal och sellerin var nog inte helt fräsch. Sambon gjorde en variant med apelsin och ananas som var dögod:
Adde´s pick me up
1/2 ananas
2 gröna äpplen
1 gurka
1 apelsin (med skal)
1 - 2 nävar grönkål
Planen är att juicea ihop en sån på kvällen, ställa i kylen och dricka istället för luft på morgonen som nu är den enda mättade frukosten han får i sig. Luft alltså. Förhoppningsvis kan det råda bot på huvudvärken.
Jag gjorde ett nytt försök på mean green nu på morgonen men skippade limen och sellerin och hade i bladspenat istället.
Sjukt sur med citronen i. Ingefäran känns knappt trots att jag hade i en rejäl bit på 5 cm men den blev ändå betydligt godare än den igår:
Min Elaka Grön
1 gurka
2 äpplen
stor bit ingefära
4 nävar bladspenat
4 nävar grönkål
1/2 citron
Kör allt i cetrifugen. Det räcker till två STORA glas. Jag drack det ena och ställde in kannan med resten i kylen.
Konstigt nog blir man faktiskt mätt på den (?) jag kände mig sugen på något att stoppa i munnen först nu efter 2 timmar. Då tog jag andra glaset och känner inget sug alls på varken kaffe eller något att äta. Ett tips är väl att ha i is då juicen känns fräschare när den är riktigt kall.
Nu återstår att se hur illa jag kommer att må. De allra flesta påstår att dag 3 är värst. Japp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)