Syskonkärlek

06:48 hemma i vår lilla nyblivna trebarnsfamilj:

Alice pratar allvar med Aston: "- Jag tycker om dig! Jag älskar dig!" tittar honom djupt i ögonen där hon står på papperskorgen bredvid skötbordet.

Mamman typ dör sötdöden.

Alice: "-Jag kommer aldrig skada dig" Klappar på sin lillebror hysteriskt

Okej, jag återuppstår och dör igen.

Alice: "-Var är älskling?" [älskling = pappa i Alice´s värld]

Jag: "-Pappa har åkt till jobbet"

Alice: " ååååhhh jag älskar han" [med huvudet lite på sen]

Det är mycket kärlek just nu.

Aston

Aston Charles Oskar Hansson Vesterlund

 18/2 kl 13:31 3728g 52cm

Äkta kärlek

Är ni med mig hela vägen?

Ni vet att jag uppdaterar detta inlägg fram tills han är ute va? Läs längst ner ;)

För att peppa upp stämningen lite en perfekt dag som denna då jag vaknade till glittrande sol, totalt smärtfri och helt utvilad efter 6 timmars obruten sömn tänkte jag ha en liten "tävling":

Gissa datumet! När kommer bebisen? [okej, jag har sjukt tråkigt]

Meningslösa fakta:

1. Beräknad förlossning är 18 februari 2015
2. Jag är i typ latensfas - 2 cm öppen och har ingen livmodertapp kvar
3. Jag har haft astajta värkar men har INGA alls idag
4. Äckel-proppen har gått i söndags kväll [se inlägg längre ner]
5. Jag har nu idag 10 februari gått en fantastiskt härlig promenad på morgonen, 5 km i strålande sol! Jag fick bara mer foglossning... inget annat än så länge

-----------------------------------------------------------------

• Min mamma - 10 februari [natten, vilket nu har passerat så sorry mamma]
• Malin - 11 februari [i natt]
• Anna min bonusmamma - 11 februari [runt lunch]
• Linda - 11februari [kl 18:02 ]
• Stora My - 11 februari [med start i natt, kommer på kvällen, jo det vore trevligt] 
• Maria - 11 februari [kvällen, efter att ha kämpat som en gud]
• Anne - 11 februari [22:11 Ut kommer de alltid]
• Fiffihesten - 11 februari [vid 23-tiden då andra står i baren med en drink..]
• Mia - 12 februari kl 03:24 [pip]
• Lina - 12 februari [runt 12]
• Ina - 12 februari [vid 15:00]
• Josefine - 13 februari [tidigt på morgonen ;)]
• Min mamma - Fredagen den 13 februari [hon fick en chans till, hon är trots allt min mamma]
• Min svärmor - 14 februari
• Pappa - 14 februari
• Mamma Schelander - 14 februari
• Snartentrea - 14 februari [Alla hjärtans dag såklart!]
• Stefan - I helgen [allt är ju relativt]
• AnnSofie - 15 februari 02:15 [hon hoppas hon har fel för min skull]
• Erika - 15 februari kl 15:05 :)
• Mirah min lillasyster - 15 februari [15:15, hon brukar ha rätt]
• Ellinor - 16 februari kl 00:10 
• Min sambo - 18 februari [han ångrade sig kring aldrig nu när vi får hjälp att sätta igång mig]
• Svägerskan - 19 februari [o lord]
• Åsa - 21 februari [Olord!]
• Min storasyster - I år [förmodligen]
• Min sambo - Aldrig

Så vad tror du? Antingen så kommenterar du här, eller i länken från min Facebook eller sväng i väg ett mail: madeleine.vesterlund@gmail.com så lägger jag till din gissning på listan. Man får vara anonym men då får man ju inget pris heller om man vinner. Man får gissa på samma, och om man vill kan man lägga till tid på dygnet för att glänsa lite extra om man har rätt ;)

Puss och kram! 

Uppdatering 11 februari kl 16:02: Jag har återigen värkar, kraftiga bra föda-barnvärkar men de kommer sällan. Däremot har jag inte ont emellan vilket är underbart! Magen är bara hård och sammandragen. Kan bli en bebis ikväll! ;) Halleluja, nu ska jag värma på gulasch och proppa i mig frallor med ost och gurka. Hej!

Uppdatering kl 17:47: Fortfarande värkar! Yeeey... dock långt emellan. Syr på babynestet och bakar wiener-semlor.

Uppdatering kl 20:35: Sammandragningar i ett kör. Fortfarande monster-värkar typ två gånger i timmen. Alltså värkar som känns lite som här-ligger-jag-under-foten-på-en-elefant-och-det-känns-bra. Har precis nattat barnen, röjt köket och äter nu ett äpple. Funderar på en dusch. Annars?

Uppdatering 12 feruari kl 03:24: Ligger på soffan och vänder och vrider. Värkar. Drömmer och vikingaskepp och gigantiska nallebjörnar. Dricker ett stort glas vatten och hoppas att det andra vattnet kan gå nu. Det gör det inte.

Uppdatering kl 05:53: Blev nyligen väckt ur en dröm en jättelång stege. Lejonkungen gapade inifrån vårt sovrum. Konstigt hur en man kan ligga 3 cm från sin  mobil utan att vakna av den. Avnjuter en kopp varmt kaffe med kolasmak.

Uppdatering kl 08:50: Dumpat barnen on places to be. Hemma igen i total underbar tystnad. Bortsett från grannens katt som står och skriker att den vill in hos mina andra grannar. Lätta värkar och sammandragningar. Står i valet och kvalet om jag ska gosa ner mig i soffan och titta på nästa avsnitt av "Outlander" eller om jag ska fortsätta sy på babynestet? Tufft val.

Uppdatering kl 12:23: Värkar var 15 minut. Ringde nu hem sambon som är på Lidingö. Kändes som att det kan ta ett tag för honom att komma hem. Nyduschad, ska sleva i mig kastrull-varm ravioli på burk [vilket jag inte gillar annars] och titta vidare på outlander. Jag sket i bebynestet.

Uppdatering kl 22:29: Nu har jag haft värkar varje 30 - 15 minut i över 12 timmar. JAG ORKAR INTE MER! Nu ska jag försöka sova. Om jag inte sovit i morgonbitti och fortfarande är förlöst åker jag själv till förlossningen och kräver en sömntablett. Och en igångsättning. Detta är omänskligt! Nu avslutar jag dag nr 17 med förvärkar med att peka finger till latensfasen och be den dra åt helvete.

Uppdatering 13 februari kl 01:02: Fortfarande vaken. Död åt Tengil.

Uppdatering kl 04:40: Jahapp, där var den nattens sömn över...

Uppdatering kl 11:14: Värkar. Lämnat barnen.Värkar. Handlat frukost. Värkar. Plågat mig igenom en promenad. Värkar. Ätit frukost med sambon som tag en semesterdag idag. Värkar. Slötittat på "Wanted". Värkar. Blivit kittlad tills jag i princip kissade på mig. Värkar.

Uppdatering kl 13:34: Nybadad, hjälpte inte mot värkarna. Äter lite kvarg med mango och apelsinsmak. Ska strax bege mig för att hämta mina minioner [barnen]. Hepp!

Uppdatering kl 16:55: Varit på MVC, hade två galna värkar under tiden hon undersökte mig. Lillgrabben har fixerat sig och allt så bra ut. Minus två kg på mig och ett blodtryck på 135/80. Hon var inte så orolig. Förmodligen går trycket upp för att jag har värkar. Barnmorskan tyckte absolut att jag skulle kontakta förlossningen för en kontroll.

Uppdatering kl 19:28: Nu ska jag ringa förlossningen och se om jag får komma in. Nu har barnen blivit hämtade, alla har fått mat, tvätten ligger i tumlaren, sängen är renbäddad. jag har fortfarande värkar. Dock med viss variation mellan 3-20min. Vi får väl se vad de säger barnmorskorna. Känner mig egentligen inte sugen på att åka in. ag ligger hellre kvar här på soffan med min superkeliga katt. Ni vet han med det sjätte sinnet. Han har inte visat mig någon kärlek alls det senaste halvåret men just nu av någon kuslig anledning vill han typ ligga på mig. Helst typ inuti om han kunde.

Uppdatering kl 23:48: Tillbaka hemma från förlossningen. Två citodon och en sömntablett. Nu ska jag sova! Jag har lyckats med bedriften att öppna mig en futtig j@vla cm sen i lördags. Hurra, öppen 3 cm. Jag väljer att skratta istället för att gråta.

Uppdatering 14 februari kl 05:47: Vaknade av en värk! Efter nära 6 timmars obruten sömn! Underbart! Jag känner mig som en prinssessa!

Uppdatering kl 07:31: Ligger kvar i sängen och ser hur solen nu strålar in igenom mitt sovrumsfönster. Värkar var 30 minut. Dricker en kaffe med hasselnötsmak och lyssnar på sambon som spelar min favoritmusik därute i datarummet. Lille herrn ligger och skruvar sig och gör kaos med mig inifrån.

Uppdatering kl 10:42: Intet nytt på västfronten. Har dock hittat ett hus på Hemnet som är synnerligen intressant. Skulle passa vår blivande familj perfekt! Nära till grabbens kompisar och skola [gångavstånd] Mitt i smeten liksom. Hyfsat nära till farmor och farfar. 4 sovrum, två hobbyrum och inom ramen för vårt bolånelöfte. Visning nästa helg. Check!

Uppdatering kl 14:02: Planterar om blommor. Värkar.

Uppdatering kl 17:08: Steker pannkakor, vaggar fram och tillbaka. Har utlovat minecraft till min förstfödde. Man måste ju ställa upp. Lillebror har hicka i mitt bäcken. Sinnessjukt obehagligt.

Uppdatering 15 februari kl 09:09: Trött som en sliten gammal volvo. Hade hoppats på några timmars sömn då värkarna kommer ytterst glest igår kväll, typ en gång i timmen. När jag äntligen hittat en bra sovställning var jag så gris-trött att jag inte ens hann säga gonat till sambon. Det var runt 23. Exakt 02:47 [jag kollade på mobilen] vaknar jag av att någon sticker en kniv i magen på vänster sida, ganska långt ner. Konstigt nog sov jag på den sidan så det är ju orimligt [mina tankar] Jag tänker att nu går väl äntligen vattnet. Jag kommer inte ens ur sängen. Jag ligger kvar i några minuter och känner hur ubåtarna börja segla framför ögon så kissnödig var jag, eller åtminstone kände jag mig. Kunde linka ut efter ett tag. Sen dess har jag varit vaken. Värkar? Inte en enda. Molvärk? Ja. Hela tiden. Hjälper alvedon? Nej. Så nu ska jag spackla, så något blir gjort eftersom att det inte kommer några barn.

Uppdatering kl 13:55: Nu är babynestet klart. Nu vill jag ha värkar igen. Inte bara ont. Tack.

Uppdatering kl 20:51: varje gång värkarna kommer vill jag typ dö. Men det blir väl som vanligt att de tunnas ut nu vid tio på kvällen och väcker mig igen runt kl 3 i natt. 20 dagar sedan första riktiga förvärken. 8 dagar i latens. Det är officiellt nu. Jag rent av suger på barnafödande.

Uppdatering 16 februari kl 07:28: Jag lyckades sova mellan 20:50 och 22:46! Sen dess har jag varit vaken. Så om jag verkar knasig idag beror det på viss övertrötthet. Klart slut!

Uppdatering kl 10:41: Pratat med förlossningen. Fick den berömda klappen på axeln och en tid till spec.mvc den 26/2. Alltså om 10 dagar. Man vill alltså låta mig gå med värkar i 10 dagar. jag kunde ta två citodon ikväll för att kunna sova. Som omföderska kan man tydligen vara öppen länge och det köper jag. Livmodern är mer lättretlig. Det köper jag. Men värkar hit och dit 24 timmar om dygnet? I veckor? Konstant smärta? Jag O R K A R inte mer nu. Ringde MVC och fick en tid idag för en vaginal undersökning av tappen. Hon är gulligast i världen min barnmorska! Hon tyckte det var helt orimligt att jag skulle gå till den 26/2. Bestämt sa hon att vi skulle göra en undersökning och sen skulle hon ta ett beslut om jag ska till förlossningen för ett ctg. Vi måste veta om bebisen mår bra. Jag tycker om henne, hon lyssnar på mig.

Uppdatering 17/2 kl 15:21: Så här skrev jag nyss i ett annat forum:

Här är min plan jag fick efter ett underbart besök på min förlossning:

Ikväll runt kl 20:00 läggs jag in för att få sova. Det finns en reserverad plats för mig. Man kommer att förbereda mig för min förlossning med lavemang som jag önskat. Barnmorskan pratade om dusch och mjuka kuddar till och med. Därefter ska jag få sova så länge min kropp låter mig sova. Vaknar jag i natt börjar man igångsättningen då men om jag sover till morgonen börjar man senast i morgonbitti:

Det kommer troligen att göras med ballong då jag är tillräckligt öppen och mogen :)
Planen är att förlösa mig och bebisen inom de närmsta 48 timmarna.

Varför? [för er som är nyfikna men inte läst alla mina inlägg]

1. Jag har haft förvärkar sedan 25/1, varit i konstaterad latens sedan den 7/2. Jag har öppnat mig noll på snart 6 dagar trots att jag har förlossningsvärkar.

2. Jag har inte sovit mer än tre timmar i sträck sedan nu i lördags 14/2.

3. Då jag redan fått två sovdoser med flera dagar emellan utan något som helst resultat vill man inte ge mig mer än nu sista gången i natt. Så detta blir mitt sista försök till en spontant aktivt värkarbete.

4. Jag har mitt BF i morgon.

5. Pga foglossning som nu stått obehandlad i snart 3 veckor kan jag inte gå själv längre utan måste ha stöd för att ta mig fram.

6. Jag har en lång historia med svår förlossningsdepression bakom mig.

Nu sätts jag igång för att jag ska orka med att föda barn i huvudtaget då jag visar tecken på utmattning och stress. Prognosen är enligt läkaren att jag förmodligen inte kommer att starta spontant alls eftersom att jag inte gjort det på över 10 dagar.

Ni fattar inte hur lycklig jag är.

Jag hade ju kommit överens med förlossningen att ringa tisdag morgon om jag inte fått sova. Det fick jag ju inte såklart. "Kom in på en kontroll så gör vi upp en plan tillsammans med förlossningsläkaren" Japp. Det gick ju riktigt bra!

Nu ska jag bara ligga ner och göra ingenting och bara njuta av att jag är trebarnsmamma senast torsdag den 19/2.

Uppdatering 18/2 kl 10:24: nu är jag igångsatt och man har tagit hinnorna. Båda gick kan man lugnt säga. Nu traskar jag runt för att puffa igång värkarna.

Min usla gravida kropp

Jag gick tillbaka i bloggen till 2012 i augusti då jag väntade Alice.

Jag börjar blogga om förvärkar runt 1 augusti. Hon är född den 20 augusti. O lord. Jag har tydligen varit inne på kontroll den 6 augusti och då konstaterade man att jag gått in i fas ett av latensfasen, att tappen var utplånad men jag var inte öppen.

14 dagar.

Det är så många dagar jag nu haft förvärkar. 14 dagar.

Jag är INTE gjord för att föda barn.

Känsliga läsare avrådes

Blåst. På. Konfekten.

Jag är på något konstigt vis ändå glad att jag inte födde barn i söndags. När jag ringde frågade de om jag kunde avvakta någon timme med att komma in på kontroll, då hade jag 6 min mellan mina värkar och jag är omföderska (!?) men visst kunde jag det. De sa i telefon att det var lite rörigt just nu och att det vore bättre för mig att komma om en timme.

Jag skrattade och tänkte att så lång tid tar det mig MINST att i huvudtaget ta mig till förlossningen oavsett. Hur som helst kom vi in två timmar senare bara för att. Väl där blev vi insläppta av en läkare som lämnade oss i korridoren. Personalen var helt bortblåst = Jävligt upptagna förstod vi senare. En vänlig själ släppte in oss på ett undersökningsrum och frågade om det var akut eller om vi hade möjlighet att vänta. Värkarna kom regelbundet men jag kände mig lugn. Vi väntade och väntade.

Genom dörren som stod på glänt råkade vi sen överhöra ett samtal mellan en hyfsat upprörd barnmorska och en tolk. Barnmorskan förklarade bestämt för tolken att nu måste "mamman" till ut! Alltså mamman till den blivande mamman. Man får bara ha med sig en anhörig och ev en tolk i förlossningsalen. Vilket känns ganska logiskt. Sen om tolken är en släkting kanske inte spelar så stor roll. Efter någon minut kom en upprörd "mamma" med ut. Det gapades på om familjerum osv och då förklarade barnmorskan väldigt bestämt att de hade FULLT och det inte var på tal om något familjerum! Samtidigt hör man hur en stackars födande kvinna gallskriker. Herregud säger jag bara.

När en väldigt gullig barnmorska äntligen kom bad hon så mycket om ursäkt att vi fått vänta och att hade ovanligt stökigt just för tillfället. Vi lugnade henne med att vi inte brydde oss och vi har gjort detta förut så vi är inte oroliga. Jag ville nog mest ha min kontroll och se om jag var i latensfas eller inte. Mest för att kunna koppla av och ha kontroll vilket jag behöver. Såklart var jag öppen 2 cm och hade enligt ctg:n värkar var 10-15 minut. Vi gjorde en hinnsvepning just in case.

Barnmorskan ville pausa mig eftersom att jag haft förvärkar så länge och ge mig en sovcocktail. Dock ville hon inte släppa hem mig eftersom att jag är omföderska och då kan tydligen vad som helst hända.

Dock hände inte ett skit. Jag somnade vid 02 och vaknade vid 05 med molvärk och ett illamående från helvetet. Vi skulle äta frukost och se om det kom igång igen. Jag kunde inte äta, hade inga direkta värkar, svaga men onda. Jag höll på att spy av smörgåsen.

Vid kl 10 efter ctg med svaga värkar var 15 minut tyckte personalen att jag lika gärna kunde åka hem eftersom att det inte var något drag alls. Man undersökte inte hur mycket jag var öppen. Lite snopet kände jag men det fanns väl någon bra anledning.

Jag var i latens iallafall och det kändes trevligt med tanke på hur värdelöst det är med förvärkar.

Påvägen hem kom värkarna hyfsat regelbundet. Svaga men det fanns där. Så gick jag och vankade, plockade och pysslade resten av dagen. Försökte sova några timmar. Sydde en mössa och en filt till bebisen för det insåg jag att jag inte hade tänkt på.

Vid kl 18 kände jag mig så less på att inget hände. Jag hade bara ont. Konstant ont. Vi beslutade att vi lika gärna kan lägga ner detta med att bara vänta och hämta hem våra barn och köra på som vanligt. det var ju ändå söndagkväll och Desmond hade simning dagen efter med skolan osv.

Barnen var helt saliga när vi kom och det var kramkalas. Skönt att få hem dem. Det är verkligen tomt när de inte är hemma. Väl hemma igen var det vanliga kvällsrutiner och nattning. Värkarna rullade på. Jag orkade inte ens klocka dem. Runt kl 22 gick den berömda slemproppen. Det var ingen tvekan om saken. Nästan ett dygn efter hinnsvepningen. Man brukar säga att i kombination med värkar är detta ett synnerligen tydligt tecken på att det är nära.

Jag duschade länge. Vägrade ta mer värkmedicin. Jag vill känna att jag har värkar just nu för att veta att det fortfarande är på G. Jag blir tokig annars. Jag skiter väl egentligen när han kommer, jag orkar bara inte ha ont längre. Värmde på vetekudden ordentlig och gick och la mig vid 23:30 typ. Vaknade vid kl 04 igen. Molvärk och kryp i benen.

Idag är jag 38 + 4 (vecka 39) och värkarna kommer var 15 minut igen. Jag lämnade barnen, och åkte och handlade. Mestadels sånt jag tycker är gott eftersom att jag inte ätit på snart två dygn. Värkarna fortsätter men jag orkar inte klocka. De är där men kommer inte tillräckligt tätt för att jag ska orka bry mig. Jag ringde förlossningen och rådfrågade dem. De tyckte jag kunde ha is i magen med att ringa hem min man. Jag ska dock gärna röra mig, ta värma bad och äta för att hålla latensfasen igång nu när jag har värkar, slemproppen har gått och bevisligen har börjat öppna mig. Jag ska ringa igen då jag har 3 minuter emellan med tanke på min journal. Jag tar tydligen ovanligt lång tid på mig. Näe skojar du?

Dagis ringde och tyckte att Alice verkade lite slö, sen hade hon tagit sig i huvudet och sagt aj så jag hämtade henne.

Nu tittar hon på My little Ponny och jag ska lägga mig i ett bad. Funderar på en promis i solen sen, om jag orkar klättra in i förrådet och ta ut sittdelen till vagnen. ;) Jag har ju bytt till liggdel nu i dagarna och lagt undan sittdelen. En pulka vore ju inte dumt till Alice men jag vet inte var den är eller om jag har en kvar ens...

Eller så skiter jag i det och sy klart babynestet istället.

Tur och retur blir retur

Vi fick åka hem igen då jag är värksvag. Mådde skit-illa vid frukosten och fick knappt i mig någonting.

Morfin är nog inte min grej.

Man kollade inte hur mycket jag öppnat mig innan vi fick åka hem men det är ju minst 2 cm. 

Men vi är nöjda ändå :) nu hinner sambo duscha, vila lite och jag hinner sy en mössa till bebisen för det hade jag glömt.

Det råder ingen tvekan om att det blir en bebis snart trots allt för på vägen hem ser värkarna ut såhär igen:

På plats

Vi blev kvar på förlossningen såklart. Värkarna lugnade ner sig men höll i sig och kom varje kvart. Vid kl 01 var jag öppen 2 cm och man gjorde en hinnsvepning då jag bekräftat nu är i latensfas och har haft aktiva värkar nu i två dygn drygt, förvärkar i över 10 dygn. Personalen ville inte släppa hem mig då jag är omföderska och har långt att åka men man ville samtidigt "pausa" mig lite och ge mig en natts sömn. Eller ja, några timmar iallafall.

En sömntablett och en morfinspruta och jag somnade hur gott som helst vid kl 02 efter en hel dag och kväll med smärta. Evigt tacksam.

Nu vaknade jag igen vid 05:30 och känner lite molande värk igen. Allt är så lugnt och tyst här. Jag ligger i mörkret och bloggar lite från mobilen och njuter av att morfinet fortfarande har lite effekt. Vill ge min sambo all extra sömn oxå innan det drar igång igen.

Jag har nog inte riktigt fattat att jag faktiskt är i latensfas och ska föda barn inom det närmsta dygnet. Kännas väldigt lugnt och sansat alltihop. Lugnet före stormen liksom.

Pjuuuuu nu kommer en värk igen! På återseende!

Aj

Okej nu är det typ 6 minuter mellan varje... kanske dax att ringa...

Smärta

Det går upp och ner med gravid-humöret kan jag säga. Pju. Ena stunden står jag vid avgrunden till helveteskapet och vill hoppa. Nästa sekund rycker jag upp mig och finner att jag försöker peppa mig själv med saker jag tycker om.

Jag känner mig hyfsat uppgiven då mina förvärkar aldrig verkar vilja gå över till nåt vettigt, typ förlossning?

J a g  h a r  s å  f ö r b a n n a t  o n t

Först tog jag en fet alvedon. Forte. Det enda jag hade hemma. Jag la mig samtidigt i ett VARMT bad som typ kändes ljummet så pissont hade jag. Därefter tvingade jag sambon att titta på senaste avsnittet av The100 med mig i sängen och kramas. Jag hade seriöst svårt att ligga still. Han somnade. Det har nu gått två timmar och jag har lika ont. Kan jag få dö nu?

vad gör man när självmordet är nära? Man svänger ihop boeuf bourginon på lövbiff med kokt potatis och lyssnar (högt) på Ellie Goulding och försöker mota bort värken med lite feelgood. Lite dans och halvnaket är väl aldrig fel.

Min högsta dröm just nu är att vattnet går så att jag kan åka in och få höra att jag är öppen 5 cm och kan få en epidural. Eller två.

Tack.

Situation Täppvägen 18 - Fredag

Snappshots idag från vår lilla del av världen...

Tionde dagen med förvärkar

Skrev såhär i idag i ett annat forum där jag följer en tråd med höggravida som väntar barn nu i februari:

"Här skiner solen för första gången på en vecka. Jag har förvärkar i vilande läge var 15 minut, de gör ont ut i korsryggen och ner i benen. Om jag är uppe och går, sätter på tvätt eller fixar är magen stenhård hela tiden och det känns som att jag spricka typ. Mannen jobbar i kommunen idag så det är nära hem om något skulle hända.

Tyvärr är jag en av dem som har extremt lång latensfas, över en vecka båda gångerna innan ;) Så jag växlar mellan soffan och pyssel så det blir någon bebis snart.

Jag hoppas att den började i tisdags förra veckan då jag började få mina känningar men vem vet. 

Svärmor som ska ta barnen när det är dax (bor en mil bort) tror att jag redan är öppen några cm. Hon har fött 4 barn, ett tvillingpar. Hon var bombis på att han kommer nu under helgen med tanke på att jag haft förvärkar i över en vecka :)

Jag var inte alls pepp på att föda barn igår kväll. Kände mig ledsen och olustig. Fruktansvärt illamående och allmänt arg. Dammsög 175 kvm i vredesmod och hade skitont.

Idag känns det dock bättre. Är det bara jag som har värkar på dagen som försvinner helt då jag sover? Eller har jag dem fast jag sover men inte märker av dem? Jag sover tok-tungt. Ligger jag för länge på soffan somnar jag där också (verkligen trött) och det går ju inte med två barn hemma! 

Nu tänkte sysselsätta mig med att ta fram liggdelen till vagnen och tvätta fodret bara för att hålla mig vaken. Jag har inget kul att baka av, skafferiet är typ tomt. Det är mannen som ska handla idag hahaaha, han erbjöd sig då han vill inte att jag åker själv, dessutom har jag ingen bil för den har han snott idag för att kunna jobba nära mig. Sjukt kul med tanke på att det alltid är jag som handlar annars. Han är helt vilsen, min stackars snickare. Ska bli spännande att se om han får med sig allt från affären."

Jag hittade bakgrejer till kolakakor, så nu ska jag baka! 

RabarberGrädd

Jag försöker hitta livsmedel som jag tycker om vilket inte är helt lätt just nu. Min matlust är fortfarande lika med noll.

Frustrerande då jag vet att jag borde bunkra med kolhydrater just nu.

Dessutom har jag enligt sista besöket hos barnmorskan inte gått upp någonting alls sedan gravidvecka 31. Snarare gått ner ett kg... Inget att vara orolig för enligt henne men det känns ju tokigt.

Men tea med rabarber och grädd-smak är ljuvligt gott!

Sambon kom förbi alldeles nyss också, busade med barnen, hämtade verktyg och åkte vidare för att jobba lite till. Även om jag känner mig ganska lugn är det skönt att han är nära och jobbar i fall att någonting skulle hända.

Det höggravida pusslet

Hej gravidvecka 39! [38+0]

Just nu är det en del pusslande och min man har ett stort behov av (har jag märkt) att alltid ha en back-up ifall att vattnet skulle gå eller värkarna sätter igång. Jag förstår honom, han jobbar ju med hela storstockholm som arbetsplats och fastnar han i kö någonstans så finns det ju ingen bil i världen som kan ta honom hem tillräckligt snabbt om du frågar honom.

Så idag har han vår bil och jag och barnen är hemma. Mycket trevligare än att vara själv kan jag säga. Jag kan just nu inte göra mycket hemma utan att få onyttiga sammandragningar och bara bli allmänt trött och ligga på soffan själv och glo på film är tråkigt efter 10:e filmen. Barnen livar verkligen upp stämningen och det är något alldeles särskilt med att ha en 2 åring som lägger pussel bredvid en. Helt inne i sin egen värld samtidigt som hon pratar för sig själv.

Till och med kaffet smakar bättre när barnen är hemma. Desmond blev överlycklig över att få vara "ledig" Han älskar att skrota runt i kallingarna hela dagen, äta ostmacka och spela Minecraft.

Jag önskar jag hade ork att sy lite eller måla men mitt höggravida tillstånd plus min förkylning som aldrig ger sig tar på krafterna. Jag ligger mest och gör ingenting. Läser bloggar, tittar på film och bidrar så lite som möjligt till hushållet. Jag borde verkligen dammsuga men jag orkar verkligen inte.

Visst har jag känningar, de klassiska huggen ner i benen har jag haft i två dagar nu. Så var det ju med Alice. Jag kommer ihåg att det högg så att jag fick hålla i mig för att inte trilla ihop och helt plötsligt poff utan förvarning egentligen gick vattnet så det är spännande varje gång jag ska resa på mig.

Nu blir det riskakor med smör på barnens beställning!

37+4

Jag fick mina semlor tillslut! Min sambo överraskade mig med att ha köpt en varsin till mig och barnen igår kväll. Hur söt är inte han liksom? Vi intog vardagsrummet [tillsammans!] och slö-glodde på Harry Potter efter middagen, tände en massa ljus och bara va. Så himla mysigt. Vi brukar annars roa oss ganska bra på tu man hand. Vilket också är superskönt att slippa känna krav att man måste umgås jämt bara för att man bor ihop.

Vi gick och la oss efter att vi nattat barnen och somnade båda två som klubbade sälar.

Trots att jag faktiskt sovit i princip hela natten vaknade jag ändå dö-trött. Igen. Kan det vara nått på G? Jag är helt sjukt trött hela tiden. Jag skulle kunna sova dygnet runt just nu. Lite förvärkar, vissa så onda att jag vill spy men inte regelbundna. Som vanligt. Det strålar konstant ner i hela benen och det känns som att jag väger 4 ton typ. Nu är jag ju ledig men jag har ändå lämnat kidsen, snurrat runt lite, skjutsat min svärmor till bilverkstaden. Haft utvecklingssamtal. Fattar inte att det ska vara så svårt att få extra matematik till mitt lilla snille. Jag skiter väl i att han tycker att bokstäver är tråkigt, han tycker att siffror är kul. Han är ovanligt bra på siffror. Ge honom det istället.

Nu väntar jag på att sambon ska komma hem så vi kan äta och jag lägga mig i ett bad och små-dö lite. Jag orkar liksom inte riktigt sitta upp. Jo, så ont har jag. Så trött är jag.