I min bi-svärm

Lite av ett hypokondriker-inlägg men jag har haft ett sus i öronen i snart ett dygn nu. Ni vet sådär som det känns innan man ska svimma. Dessutom somnar fötter och händer hela tiden. Det liksom sticker och pirrar. Sjukt irriterande!

Jag har inte mått som en prinsessa direkt nu innan jul och i slutet av terminen. Jag har haft lättare ångestattacker och jag har väl skyllt det på min PMS men det har man ju inte hela månaden.

Svar ja, jag är lite stressad. Vi ska fira nyår och ha lite folk över och det ser ut som att jag köpt för lite mat, vilket jag nu måste fixa till såklart. Dessutom tog vällingen slut igår och det om något gör mig TOKstressad. Att det är skitigt som synden hemma gör mig ingenting men att vara en snål värd går inte för sig.

Vågar jag köra bil?

Det kan ju lika gärna vara mitt ADHD-spöke som roar sig, kan man få sus och svimningskänslor av det?

Long gone but not lost

Jag minns inte ens när jag bloggade senast. Jag har tänkt många gånger att jag ska skriva och egentligen har jag massor att berätta eller vem lyssnar/läser egentligen? Jag vill väl egentligen skriva lite för att jag själv tycker att det är kul att gå tillbaka och läsa själv. Hur självupptaget det än kan låta kan jag ibland finna att jag är ganska rolig och har en del intressant att säga här i världen. Jag är dock en smula partisk såklart.

Nåväl gott folk, hösten flög förbi och jag vabbade minst en miljon gånger, hade rå-ångest inför nationella i Matematik 2b, bla bla bla bla blaaa vardagsliv, lämna hämta snoriga barn, letat overaller och snuskiga snuttetrasor, glömt sopor på trappen och pms-gråtit över stökiga kök, sökt svaret på den eviga "vad ska vi äta till helvetesjävlaskit-middag idag då?" utan att få ens i närheten av ett vettigt svar.

Typ så och sen vips blev det jul och här är vi nu dagen innan det nya året. Jag klarade matematiken [tillslut], barnen blev friska, köket är stökigt, och det blev köttfärsås med spagetti, [igen] för att vara lite originell i den här spännande världen.

Bitter?

Inte ett dugg. Jag bara bokstavligen AVSKYR julen och nyår.

Men det är lugnt, det brukar ordna upp sig till påsk. Påsken gillar jag :)

Trasiga armbågar och ny ytterdörr

Efter en och en halv veckas vabb med en son som trillat ner från en klätterställning och skadat armbågen samt skakat huvudet lite för hårt börjar jag nu smått klättra på väggarna. Visst har det haft sina fördelar att kunna plugga igen det jag ligger efter men min motivation är inte helt 100 just nu.

Det är så mycket annat som tar min fokus.

Nu tänker ni direkt: Två äpplen hög, ett leende som smittas och fullt ös hela dagarna.

Men nej. Det är inte Aston som är boven. Det är huset. Vi står inför stora beslut i vad som ska göras först. Båda badrummet är dåliga, varav det ena inte är i brukbart skick. Flera av sovrummen måste ytrenoveras och vårt ökända spindelrum behöver den uppmärksamhet det förtjänar. Det är trots allt ännu ett sovrum som i dagens läge är kallt, luktar källare och fungerar som bästa innehaket för våra kompisar, husspindlarna.

Vi har alt förlägne ignorerat att huset behöver mycket mer kärlek än vi tänkt oss när vi köpte det. Nåja, vi har bott i huset i 5 år så det är väl dags nu. Innedörrar måste bytas och vissa av golven är helt hopplöst slitna.

Men hela träpanelen på fasaden är målad! En klapp på axeln till mig själv. Det og hela sommaren och vissa väggar (de mot söder) måste målas en gång till men fasaden är räddad och håller förhoppningsvis några år till innan det är dags att helt byta ut den.

Vi påbörjade vårt renoveringskaos i veckan med att köpa en duschkabin till det badrum som vi måste använda. Det blev över förväntan faktiskt. Nästa projekt är ytterdörren :D

Heja oss!

Gotland i mitt hjärta

Det är bråda dagar just nu för mig. Det lär inte bli bättre framöver precis. Som vanligt tar jag på mig allt skoj jag bara kan och försöker hinna med så mycket som möjligt på kortast möjliga tid.

Vi (läs jag) målar om huset och alla utemöbler, gräver upp uteplatsen som håller på att falla sönder, allmänt styr upp hemmet inför hösten och skolstart för flera med mera. Under tiden jagar vi, främst jag kanske en 1 åring som klättrar /river/slänger ALLT! Ibland önskar jag mig en tomt utan gräsmatta för fan vad den växer! Jag gör inget annat än klipper denna förbannade gräsmatta!

Dock unnande vi oss att typ skita i allt och åka en vecka till Gotland och min systers svärföräldrars underbara sommarhus över midsommar med familjen. Det är i särklass det bästa vi gjort på länge. Vi tar väldigt lite tid till varandra då vardag med markservice, jobb, skola och livspusslet tar mycket tid. Våra helger brukar gå till att antingen fira någons födelsedag då det känns som att folk fyller år stup i ett. Om vi har tur och ingen fyller år fixar vi hemma eller försöker att komma ikapp med det vi inte hunnit under veckan. Våra kläder har inte varit i garderoberna på månader. Det bara ligger i osorterade höga, ja ni vet.

Hur som helst så finns ju inget av det där på Gotland. Det pyttelilla som blev i form av tvätt och disk delades upp på alla och var snabbt gjort. Resten av tiden har vi bara badat, silat sand mellan tårna, solat, pratat, druckit vin och klättrat bland raukar.

H E L T  J * V L A  F A N A S T I S K T!

Vi fick också en barnfri kväll i Visby med god mat och drinkar. Min syster och hennes sambo tog barnen [de måste vara galna] Vi gick ett varv runt ringmuren i kvällssolen innan vi tog vägen förbi Klintehamn och fiskade lite i solnedgången.  En fantastisk dag som jag kommer bära med mig länge. Om inte alltid. Någonstans där insåg jag att jag valt rätt man i mitt liv. Allt är inte alltid gröna skogar och skuttande på fluffiga moln precis men han gör mig lycklig i allt det enkla. Vi är halvvägs in på vårt 9:e år och jag är fortfarande förälskad och kan se på honom i bland och känna det där pirret. 

Nu är vi tillbaka till övervuxna gräsmattor och ett halvmålat hus. Jag börjar arbeta OCH plugga om en månad och 15 dagar. Jag har ingen aning om hur det ska fungera men vi fixar det mesta han och jag. Det som inte är klart innan dess får vänta. För i höst kommer jag verkligen inte ha tid med några födelsedagar på helgen, bara så ni vet.

Fridens liljor!

Brudklänning 2.0

Långa fingrar

Det doftar ljuvligt av hårgele i köket. Särskilt vid kylen. Aston hittade Desmonds burk på hallbänken med härligt kladdig hårgele som han smorde in parketten i köket med.

Giv mig styrka

Smääärta

Min rygg är sabb. På riktigt sabb. Detta är andra gången på en månad som jag får ryggskott. Men det är lugnt. Jag har inget annat för mig eller några barn att ta ansvar för. För att inte tala om ett hem som alltmer förfaller medan jag tröstlöst med skitont i ryggen bara kan stå och se på.

Priset jag betalar för tre graviditeter. Tänk på det en extra gång innan ni förökar er gott folk.

Gräsänkling

Då blev man ensam i fyra dagar. Sambon är på konferens vid Riksgränsen med jobbet. En massa skoj med skidåkning och goda middagar medan en annan ser fram emot att slita med tre snoriga barn, skyhöga tvätthögar, brödsmulor och flottig falukorv. Hurra! det känns verkligen som att jag drog vinstlotten. Inte.

Men jag är inte bitter. Jag överger skeppet imorgon för två dygn med min älskade storasyster. Längtar redan även om det känns konstigt att vara här hemma ensam utan min raring.

Man saknar liksom tjuren när den inte står i båset längre.

Jag ska peppa upp stämningen med att tända massor av ljus och sedan ägna en lång stund i mitt syrum efter att barnen har somnat.

Naglar till den stora dagen?

Man kan ju lätt få uppfattning om mig att jag inte bryr mig så mycket om hur jag ser ut. Särskilt nu när jag är föräldrarledig. Jag har typ bott i haremsbyxor och knut i håret det senaste året men låt er inte luras. Jag är nog fåfängare än jag ger sken av. Jag satt med budgeten för bröllopet och insåg snabbt att naglar är ett måste för mig och det är satans dyrt om man ska gå till någon och få det gjort.

Dessutom slog det mig att oavsett vem jag går till, hur duktig hon än är kommer jag garanterat att hitta saker jag skulle ha gjort bättre. Jag är ju som bekant utbildad nagelteknolog även om jag inte jobbar med det idag. Jag har en hel flyttkartong i förrådet med mina gamla grejer. Dock saknas det en massa komponenter och jag har bara inte pallat gå igenom allt.

Jag googlade lite på startkit och det kostar ju i princip lika mycket som ett besök hos en nagelteknolog. Vilket i sig är helt i sin ordning då det kostar för den som jobbar med naglar att hålla lokal, material, skatt, försäkring. bokföring osv osv. Det säger jag verkligen inget om men det känns skevt då jag har kunskapen själv och skulle kunna göra mina perfekta brudnaglar själv liksom :)

När vårt bröllopskonto växer sig lite fetare ska jag beställa hem ett startkit och leka loss lite!

Hittade en massa trevliga videos på youtube med tips på dekorationer av olika slag. Det blir givetvis blommor, glitter och kristaller! Älskar sånt!

https://se.pinterest.com/pin/499829258625220525/

Det finns ju hur mycket som helst på pinterest!

Egoboost

I december förra året var jag med i en tävling om en porträttfotografering. Jag brukar aldrig vinna någonting. Inte ens på triss faktiskt. Dock ville universum annorlunda denna gång och jag vann faktiskt! Så en kylig dag i februari kom härliga fotograf Anna Andersson hem till mig med hela sin kamera-arsenal och byggde upp en studio i mitt vardagsrum. Med blixtar och reflektorer och hela rasket. Så himla häftig grej att få göra! Jag kände mig verkligen bortskämd. Dels att få tid för bara mig vilket inte är så ofta jag får till samt att en person gör sitt bästa för att jag ska bli så bra som möjligt på bild. Jag har haft lite ångest över hur resultatet ska bli då jag aldrig står framför kameran annars och varenda bild på mig de senaste 10 åren ser helt keff ut. Jag kan väl inte kalla mig ful men inte värsta fotomodellen heller. Jag trivs med mig själv, tro inget annat men så är jag också över 30 och utseende är sekulärt i mitt liv numer. Jag jobbar dock ganska hårt på min karaktär och det viktigaste för mig är att jag vill känna att det jag delar med mig av i världen ska vara äkta, av godhet och ödmjukhet. Jag tänker mig att livet [vad det nu egentligen är meningen med] är på tok för kort för att gå runt och vara olycklig. Därtill bry sig om man i andras betraktelse är vacker eller inte.

Dock har jag en grej att jag mer än något annat önskar mig en bröllopsbild som jag själv tycker är fin och som vi utan att leta fel kan hänga på väggen och känna lite "Wow där var jag snygg" Jag hade en tanke att i samband med fotograferingen testa denna fotograf och se om hon kan vara rätt fotograf för bröllopsdagen. Jag kommer ju aldrig få med min min sambo på en såkallad "kärleksfotografering" för att testa.

Nåja, det vilar inga sorger över det och nu har jag fått mina bilder från porträttfotograferingen och känner att hon blir perfekt som fotograf. Superfin skärpa, inga dubbelhakor eller konstiga tillgjorda leenden. Jag är verkligen jättenöjd!

Anna Anderssons fotografi

http://tabularasa.se

Kärlek

Det här med vigselring har varit lite klurigt då jag gärna vill ha en i titan. Den får heller inte vara för dyr och diamanter vill jag helst inte ha då jag kommer ha ångest över att tappa bort den.  Jag vill ändå ha något som glittrar dock får inte ringen bli blingig eller överdriven. En stilren, enkel ring som glittrar. Min blivande make hittade denna idag och jag är kär. Det bästa är att den kostar som två barnbidrag och den passar ton i ton till min förlovningsring. Nu är jag lycklig! När vårt bröllopskonto blir lite fetare ska jag beställa denna!

Konstig vaniljsås och maskiner

Då var ett åringen firad. En hyfsat lyckad tillställning bortsett från vaniljsåsen som jag råkat köpa en kokbar variant och den smakade vedervärdigt. Tur att glassen med bär smakade hyggligt iallafall.

Min plan var att baka bullar i min fina Elektrolux från 50-talet men motorn har helt gett upp. Palla stå och baka ihop en deg för hand. Ne, jag har skojigare saker för mig.

Den här raringen skulle jag kunna tänka mig! Den går loss på runt 2500:- så det är verkligen inget som står på inköpslistan just nu men jag gillar Elektrolux. Min förra maskin höll liksom i typ 60 år. Vilket är sjukt coolt. Min tvättmaskin och torktumlare är också Elektrolux och jag ÄLSKAR dem! Svindyra men det mesta betalade pappa med ett presentkort i 30 års present. Det är snart 4 år sen och maskinerna är som nya fortfarande. Visserligen behandlar jag dem som två små barn, supernoga med att göra rent dem och lufta trummorna, köra tvättmaskinen tom på 90 grader i gång i veckan, rengöra filter osv osv osv. Det värsta jag vet är äckliga tvättmaskiner.

Nu snart står vi inför ett dilemma med just mina tvättkompisar. Vart ställer vi dem när vi river ut badrummet?? En tanke är ju att de får hamna i stora badrummet ...eeeee någonstans som en tvättpelare för de får inte plats framför toan och om vi river ut badrummet kan vi inte ta bort badkaret för då har vi ingenstans att duscha om vi inte köper en duschkabin och sliter ut badkaret som ändå börjat släppa lite emalj. 

Försäkringsbolaget ringde nämligen i fredags och meddelade mig om att man nu ska skicka ut besiktningsföretaget igen men med en RIKTIG plattsättare denna gång. De bad nu då om tillåtelse att kunna riva upp mer av duschen för att säkerhetsställa tätskikt och konstruktion. Detta ska verkligen bli intressant. Det har ju bara tagit mer än 6 månader. Om man nu kommer fram till slutsatsen att det är en felkonstruktion av någon annan anledning ska det finnas med i protokoll som jag kan skicka förra ägaren som sen i sin tur kan reklamera arbetet i duschen till byggfirman som gjort det. 

Känner mig både pepp och opepp på att starta en renoveringsprocess igen. Vi har ju precis typ gjort klart vardagsrummet. Just badrum är ju så skräpigt och omständigt att bygga om.

Dock kan vi ju inte stå här med en fuktskadat badrum hur länge som helst...

Älskade brudbuketter

Jag var in och frågade på den lokala blomsterbutiken om hur det är med anemoner och fick svaret: Tidig vår eller höst.

Jahapp.

Så det blir alltså inte anemoner i min bukett vilket gjorde mig en kort stund ganska ledsen då det var den blomman jag liksom tittat ut.

Det blir också tufft att få ta i ranuklar och tulpaner.

Men hortensia och buskrosor finns! Woop woop!

Jag vill ha en bukett med varma färger, mycket gröna blad och buskiga blommor. Inte en hårt knuten boll utan en rufsig lite vild och stor bukett.

Kärat ner mig i aprikos och gul men rostrött är också dösnyggt!

Pepp pepp

Jag har insett att jag inte har någon som helst koll på hur mycket kcal vissa saker innehåller så nu ska jag testa en annan strategi. Jag har nu stått still i 2 månader vilket i sig är bra...

Jag ska på riktigt testa att räkna kalorier. Jag har satt mitt mål på minus 10kg. Inte bara för att jag vill kunna välja vilken brudklänning jag vill utan också för att jag vill må bra och inte blir sjuk.

Lifesum har jag testat förut och den finns som app till telefonen. Gillar skarpt att man kan komma åt kontot från datorn och håla koll där också!

Jag har fått en personlig anpassning på strax över 1500 kcal om dagen och enligt deras uträkning ska det ta mig 20 veckor att ta mig från 70 till 60 på vägen om jag håller mig innanför dagsramen.

Jag har också fått tipset att när jag känner mig suger eller är hungrig trots att jag har ätit ska jag dricka vatten alt ta något litet salt. Och det funkar verkligen!!!

Jag ska även försöka råda bot på mina armar som är ett av mina stora issues. Gummiband och hantlar, nu kör vi!

:D

Brudklänning 1.0

Minsta grynet

Trumpeter och fanfarer! Idag blev Aston ett år! Älskade lilla unge. Vi firade kungligt med lite kiwi.

Vår första riktiga semester

Vi har ännu inte under våra 8 år tillsammans haft möjligheten att semestra ihop. Anledningarna är många och de handlar mest om sjukskrivning, föräldraledighet och låg lön. Det vill egentligen säga: Inte råd.

Men så för några veckor sedan började en idé om midsommar på Gotland att bubbla. Min syster har fått obegränsad tillgång till ett fantastiskt sommarhus nere på södra delen av ön och gav förslaget att vi skulle fira midsommar med hennes familj där. Vi behövde bara köpa båtbiljetter och lägga pengar i en matpott.

Så i förrgår sent om kvällen satt jag och min sambo och klickade fram det absolut billigaste alternativet vi kunde hitta för fem personer en personbil och en motorcykel. 

Vi åker på natten både tur och retur. Det blev en vecka och en dag på drömön. Biljetterna kostar oss 1643:-. Woop woop! Faktum är att hade vi bokat med alla-i-bilen-pris som dessutom inte är ombokningsbar och lämnat hojen hemma skulle det ha kostat över 1800:-. Får inte riktigt ihop det faktiskt.

Barnen är supertaggade och vill åka nu på en gång. För dem blir det ju en hel vecka med skoj tillsammans med kusinerna. För mig blir det en hel vecka tillsammans med min älskade syster. För min sambo blir det tillgång till massor av skön hoj-åkning. En vecka utan tv och datorer. Kan bli spännande men framförallt för barnen. Tekniskt apertur har tyvärr ibland ganska stor plats här hemma. Vad vore livet utan ps4 och bamse liksom.

Det är över 15 år sedan jag var på Gotland med mitt tjejgäng i gymnasiet och cyklade runt, festade, solade och blev kysst för första gången hahahaha :) Det ska bli fantastiskt roligt att få uppleva ön på nytt i ett annat mer barnvänligt ljus.

Längtar till sommar!

Svar på tal

Jag tvingade i barnen spenatsoppa till lunch idag. Alice slevade på som vanligt men Desmond petade ur äggen och såg allmänt sammanbiten ut. Jag tog till den dåliga-mamma-karaktären och hävde ur mig något opedagogiskt i stil med:

"- Ja, det är spenatsoppa eller svält som gäller.."

Med en lätt axelryckning får jag till svar från min sju år gamla son:

" - Jahapp, men det är du som kommer ångra dig när vi svultit ihjäl och inte finns mer."

Touche min lilla dvärg. Touche.

Köket 2.0

Kommer ni ihåg köket? Med tapeterna som nästan trillade ner från väggen? Vi började riva ner dem i november, vi skulle även fräscha upp köket med vitt kakel istället för smutsgrå mosaik som dessutom inte var satt hela vägen bakom gamla spiskåpan. 

Nu ett och ett halvt år senare är vi nästan klara. Det ska bytas lampknappar och stickkontakter men resten är faktiskt klart. Större skillnad, nåja. Inte direkt. Grunden är ju densamma, men det känns sjukt mycket renare. Väggarna är nu målade i avtorkningsbar färg vilket är ett fett plus då den tjocka tapeten INTE gick att torka av. Det var särskilt tydligt i vår hall som är i köket ni vet.

Nu har jag ingen självbevarelsedrift så jag fick ett galet infall att spackla om vardagsrummet. Således har vi nu halva vardagsrummet i köket. Därav kan jag inte fota ordentligt men några efterbildar bjuder jag på:

Hallen under spackling

Hallen by day - Nya lampknappar som sagt..

Favorittavlorna - Desmond 5 månader

Listerna för kokböcker älskar jag! Det satt en list där innan i ek men det kändes tomt med bara en list så det blev två, hittade vita med PERFEKT längd på vår lokala skrotbutik. Billiga desutom

Nya fläkten från Fjärrhuskåpan. Dösnygg! Med dimbara halogenljus. det äldsta på denna bild är vår diskmaskin som håll i hatten är från 2003! Den diskar snällt fortfarande men jag blir inte förvånad om den ger upp när som. Då blir det en vit maskin istället :) Bulten med hushållspappret på är från kalkbrottet nästintill. ett fynd vi gjorde här långt innan vi flyttade hit. Min bult är en av mina favoritprylar i köket.

Kökshörnan under progress. Det tog EVIGHETER att få bort mosaiken. Som ni ser har det förmodligen någon gång på 70_talet suttit ett skåp här ovanför. Varför man tagit bort det är oklart men man tapetserade bara rakt över.

Köks"fläkten" innan. Som ni ser hade man inte satt mosaik bakom den gamla 70-talsfläkten. Det blev liksom svårt att rädda mosaiken. dessutom tycker jag att det vita kaklet är snyggare. Lättare att hålla rent också :)

By night

 Jag älskar köket och spenderar väldigt mycket tid där, nu ska jag bara bli klart med vardagsrummet så att det kan flytta tillbaka och köket bli normalt igen.

Ja, jag vet. Jag är hopplös.

Scarfejs

Det finns en baksida med barn som lär sig gå tidigt. Aston tog sina första steg runt 9 månader och nu springer han. Springer, snubbler och slår sig. Ideligen.

I helgen råkade en leksak ta emot honom i fallet och klöv ögonbrynet. Vi skulle på en babyshower men fick snällt åka till närakuten och tejpa ögonbryn istället.

Vi tog av tejpen idag och det ser fint ut. Som en riktig sjörövare.

Förövrigt har vi att göra med värsta charmören. Ungen bokstavligen drar till sig människor som börjar busa och leka med honom. Närakuten vill knappt släppa hem honom. Lilla raringen.

En perfekt blandning mellan sina äldre syskons personligheter. Desmond snälla, fina gosiga sätt och Alice bestämda, glada kavata sätt. Dessutom har han det mest gurgliga bubbliga skratt en unge kan ha.

Tokälskar!

HLR och små barn som dör

Mina flöden i sociala medier bokstavligen flödar över av olyckor med små barn inblandade och jag kan inte låta bli att oroa mig lite extra då jag också har min lilla kråka som klättrar, studsar, trillar, äter allt småskräp and so on.

Jag har inte oroat mig nämnvärt över just kvävning och barnen då jag har HLR [Första hjälpen och tryckförband och hela fadderullan] dels från min ungdomsutbildning i marinen och från min undersköterskeutbildning. Jag tror mig veta vad jag ska göra om olyckan är framme och känner mig bra rustad. Desmond satte i halsen när han var 6 år och han fick panik direkt. Vi satt vid matbordet och plötsligt ser jag hur hans ansiktsutryck förändras, han kan inte säga något men han börjar liksom hosta och tårarna kommer. Jag fattade direkt och kastade mig över bordet och vände på honom. Som om jag aldrig gjort annat la jag honom i läge för heimlichmanövern och tryckte till och vips kom bandspagettin upp så pass att jag kunde dra ut den. Desmond blev givetvis jätterädd men tur i oturen var väl att det var en stor bit pasta som fastnade högt upp så vi kunde få loss den.

En pärla eller en popcornkärna kan ju glida längre ner i luftrören där man inte får upp den. Då går det fort. Hiskligt fort. Jag lider med föräldrar till små barn där det slutar olyckligt. Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra om något av barnen skulle dö.

Jag tycker att det är grymt att man nu börjat erbjuda just HLR för små barn 0-3 år på BVC, öppna förskolor och i andra mammagrupper. Det är livsviktig information som alla småbarnsföräldrar  men också skol och förskolepersonal ska ha tillgång att ta del av.

Man kan aldrig veta eller förbereda sig nog för det värsta som kan hända. Men det är bra att vara trygg i att man vet vad man ska göra och därefter göra det man kan oavsett om det slutar lyckligt eller inte.

Ps. Jag har räddat liv på riktigt förut, då min kunskap om första hjälpen och tryckförband var skillnaden mellan en lång komplicerad operation med MÅNGA stygn eller en kista hem till Sverige.Dock det är en annan lång historia som vi kan fördjupa oss i en annan gång :)

Alan Walker - Faded

Min sambo lyssnar på en hel del skräp. Pantera och Rednex och annat konstigt men ganska ofta ändå spelar han musik här hemma som får mig att tro på mänskligheten.

Om all musik skulle försvinna vore livet totalt meningslöst.

Den här låten är helt magisk och är en av min äkta halvas senaste musikfynd:

En tråkig efterfest

I förra inlägget skrev jag om hur glad jag var att slippa oroa mig för att komma ut på morgonen till bilen och hitta mina trötta däck som efter en tråkig efterfest, alltså platta.

V A D  T R O R  N I  H Ä N D E  I  F R E D A G S?

Jag har packat allt, barnen och jag står i beredskap att dra på oss skorna. Jag hade till och med matat katten. Då knackar min granne på och informerar mig om att jag inte har någon luft i mitt bakdäck.

Allstå vad är detta? Roliga timmen eller?

Jag ringde direkt min underbara låtsaspappa och vi försökte sedan i typ 45 min tillsammans över telefon att pumpa mitt däck. Svinkallt i 12 minus. Vi hällde varmvatten på den frusna ventilen, flyttade bilen, försökte maxa däcket med luft men inget hjälpte det bokstavligen bubblade luft ur däcket, precis intill fälgen. Här någonstans vill jag bara sätta mig ner och gråta. Vad gör jag nu? Jag kan inte ta bilen till en verkstad för mina däck är trasiga. Ödets ironi. Murphys lag ta dig i brasan!

Det var bara att kapitulera och ringa mamma och meddela den tråkiga nyheten att vi inte kommer någonstans längre än brevlådorna. Jag hade verkligen sett framemot en övernattning hos mamma.

Jag kunde inte ringa min sambo heller och gråta ut då han skrev prov på sin OVK-utbildning och det sista jag ville nu vara att han skulle oroa sig för mina däck och skriva ett sämre resultat.

Jag satt där i köket [jag inte kan sitta i vardagsrummet för det pågår spackling där som vi inte kommer kunna avsluta för alla pengarna har gått till att laga min bil] med min kaffe och funderade kring Murphys lag och om hur allt bara ibland skiter sig.

När sambon kom hem tog det honom 10 min att fixa däcket. Han gjorde allt som jag gjorde fast lite mer aggressivt. Det hade blivit isbildning mellan fälgen och däcket när det var dåligt pumpat och tillslut började det börjat tömma sig vi fälgen. Förmodligen för att den sidan stått i solen och tinat och sen frusit på. Sen när däcket blivit snett på fälgen kan man pumpa det hur mycket man vill utan att något händer då mina däck är slangfria.

Till kvällen fick Aston feber och det var väl tur i oturen att vi stannade hemma. Dock känns det ändå som att universum j*vlas lite med mig. Nu ska jag ut och kolla till mina däck för kl 14:30 idag har jag tid på lokala däckfirman och ond bråd död åt Murphy om han strular till det för mig idag!

Att lite gummi kan vara så viktigt

I förrgår var jag på bestämd uppmaning från plåtfirman som lagat min upphängning till växellådan hos en däckfirma för att laga pys-punkan på mitt vänstra framdäck. [laga laga laga]

Jag fick då upplysningen att det inte är okej att åka runt med däck som är över 10 år gamla...

Va?

Tydligen är mina vinterdäck original från när bilen tillverkades. Hoppsan Kerstin! Således ville gubben på däckfirman egentligen [enligt praxis] inte laga mitt däck. Jag behöver alltså nu fyra nya vinterdäck då man inte kan byta bara ett av mina däck och det hade inte selat någon roll egentligen för uppenbarligen är ju alla fyra däck över 10 år gamla.

Med tanke på att jag nu äger noll kronor, tveksamt om vi ens kan betala alla räkningar denna månad så drog jag på mitt allra falskaste leende och tog offert på nya däck, lovade heligt att återkomma om däckbyte. Jag drog en inte allt för falsk historia om att jag måste hämta barnen från skolan bla bla bla och änom motvilligt lagade han tillslut mitt däck som tydligen var trasigt på två ställen.

Hurra! Nu behöver jag inte vara nojjig varje morgon när jag kommer ut till bilen att den ska se ut som en tråkig efterfest. Hurra! Jag behöver nu inte pumpa mitt däck varje dag! Jag lämnade däckfirman med fyra hela, slitna utgångna däck, ett ton ny kunskap om gummidäck och en fet ångest.

Av en ren händelse eller rättare sagt jag ringde mamma för att fråga henne om finansiering till att laga däcket då jag är totalt pank och hon blev typ arg på mig. Nåja, min mamma blir sällan arg så det var väl mer ett men-lilla-hjärtat-det-förstår-du-väl-samtal. Varvid hon två timmar senare ringer upp mig och berättar att hon och min låtsaspappa ska köpa nya däck till min bil.

Så nu idag ska jag och barnen ta en MYCKET långsam [jag kör som en riktig fegis efter avåkningen] roadtrip norr om stan till deras lokala däckfirma där de fått ett bra pris på Bridgestone dubbdäck till min bil. Vi ska även passa på att träffas, äta lite middag och få barnens julklappar som ännu inte blivit öppnade. Japp, så nu ska jag börja packa...

Dröm-brudbruketten

Som ni säkert redan listat ut så kommer det dröja ett bra tag innan vi ens har råd att ens tänka på att gifta oss. För den nära och kär som förväntar sig ett stort bröllop med pompa och stått kan jag avfärda er förväntan med en gång. Det kommer inte bli något 100 000:- bröllop. Vi har inte ens bestämt om vi ska bjuda någon alls. Vi kanske gifter oss på tu man hand. Dock har jag sagt från början att jag vill gifta mig i en riktig brudklänning och jag vill ha brudbukett. Jag vill också ha ordentliga bröllopsfoton. Det är tre saker jag vägrar tumma på. Sminka mig och sätta upp håret kan jag nog bäst fixa själv, i alla fall sminket. Jag har testat proffs-sminkning tre, fyra gånger förut och jag ser lika hemsk ut varje gång. 

Jag hade en plan om att önska mig en ordentlig smink-shoprunda i morgongåva :) Smycken är ju inte heller min grej liksom. 

Hur som helst är det sjukt långt kvar men jag har ändå hittat min dröm-brudbukett!

Bild lånad från google

Bild lånad från google

Anemoner måste ju vara en av de vackraste blommorna på jorden! Jag har alltid haft förkärlek för blommor och alla somrar under min uppväxt band jag buketter av vilda blommor och kunde spendera timmar i skogen och på vägen från stranden med att leta vackra blad och blomster. Rosor i all ära men anemoner är något alldeles särskilt. 

Jag har en tanke om att vi ska försöka hålla oss till black and white men vi får se.

Min stackars bil

Jag hade lämnat barnen i skolan, måndagsmorgon. Det töade ute och var moddigt och blött. På väg hem tar jag det lite extra lugnt då jag känner av småsläpp i modden. Jag ser rådjuret i ögonvrån och bromsar rent instinktivt därefter minns jag bara delar av vad som hände. Jag får en ordentlig sladd som jag försöker häva men hela bilen bara glider ovanpå vägbanan på diagonalen och jag känner hur jag hamnar mer och mer på sidan, efter kanske 50 meter i nedförsbacke ovanpå snöslasket får jag kast  och hela bilen snurrar ett och ett halvt varv. Jag hamnar på kanten till diket som är brant och djupt. I en bråkdelssekund tror jag nog att jag ska klara mig men så börjar bilen glida baklänges ner i diket för att slutligen abrupt "parkera sig" i björnbärsriset fem meter ner.

Jag minns att jag tänker när jag glider ner baklänges för branten: " H*LVETE! Jag kommer aldrig komma upp igen här med bilen! H*LVETE MINA DÄCK!!"

Från och med nu minns jag väldigt lite. Vilket är helt sjukt hur hjärnan fungerar. Jag har liksom gjort saker på ren rutin. Jag har ringt min sambo och i panik gapat om att jag kört i diket och att bilen är förstörd! Han frågar mig hur det är med Aston som sitter i bak, vilket jag inte ens reflekterat över. Vilken HEMSK mamma jag är! Dock var han helt oskadd och satt lugnt och tyst i bak. Därefter har jag bara lagt på och på något sätt hittat varningstriangeln som jag lyckats klättra upp för branten och  satt upp på vägen. Förmodligen för att någon som åkte förbi i huvudtaget skulle se mig därnere. Samtidigt har min sambo ringt sin mamma som jag tidigare på morgonen träffat på i centrum och hon åker direkt efter mig. När hon kommer fram har tre bilar stannat och håller på att hjälpa mig att få ur Aston och maten jag köpt samt ordna skjuts hem de sista 9 km.

Jag minns att en av byggkillarna som stannat skojade lite med mig och frågade om jag kommit ihåg att ställa p-skivan innan jag låste bilen. Vilket lättare upp stämningen avsevärt. 

Tur att det finns så snälla människor när man verkligen behöver hjälp :)

Viltvårdaren frågade mig när jag inte visste vart jag eventuellt kört på rådjuret, om det var min silvriga A6 som låg i skogen. Han skrockade lite och berömde mig för att jag märkt ut platsen så "bra". 

Därefter sitter jag helt plötsligt i mitt kök och har gjort en stark kopp kaffe samtidigt väntar på att få kontakt med försäkringsbolaget. Jag har ingen koll på vem som körde hem mig och Aston. Jag har ingen koll på att jag lyckats få ur bilbarnstolarna som står i hallen.

Jag ringer bärgare, polisen och viltvårdare samtidigt som jag långsamt tappar känseln i fingrarna och armarna.  Jag har sjukvårdsutbildning så jag avfärdade det och minnesluckorna som chock, vilket är helt naturligt när man börjar fundera kring vad som kunde ha hänt. Min sambo kommer hem tidigare och hjälper mig att åka ut och lokalisera bilen eftersom att jag glömt vart jag åkt av. Han möter också upp bärgaren och hjälper honom få upp bilen och lämna in den till verkstaden. Han ringer glatt till mig och är förvånad över hur duktigt och fint jag lagt bilen i det djupa diket då det inte finns en enda plåtskada på bilen och alla fyra däcken är hela. Bärgaren körde min bil upp på flaket?! Dock hade jag förjävligt nog ställt den direkt ovanpå en stor spetsig sten så det lät tydligen alt annat än bra när de drog loss den.

Undertiden sambon är på väg hem igen svimmar jag hemma i köket. Jag hann dock ringa grannfrun som kom direkt och tog över Aston. Hon tyckte vi skulle åka in och kolla så vi inte fått någon skada som vi inte kände av eller syntes. Sambon vände i dörren för att åka till svärföräldrarna och byta bil. De hade hämtat barnen som skulle sova över hos dem då de hade skola dagen efter och vi hade ju ingen bil.

Efter 5 timmar på akuten fick vi okej att åka hem. Aston helt utan någon anmärkning. Jag kände fortfarande av chocken och hade smygande smärta i ländryggen vilket läkaren [grymt duktig ung fin akutläkare] med allra största säkerhet diagnosticerade som sträckning/bristningar i muskulaturen i lägre ryggen. Jag fick ordinationen alvedon och LÅNGA promenader. Jag skulle även bli uppringd av en kurator för att prata om det som hänt och skulle smärtan tillta eller förändras skulle jag komma in igen. Jag fick rådet att även kontakta sjukgymnast då jag som bekant är mycket svag i min core. Tre graviditeter tar stryk helt enkelt. 

Dagen efter blev vi hämtade efter en lång sovmorgon av svärmor för att få skjuts ner till verkstaden för att hämta upp hyrbilen. Sambon tog vabb då jag fortfarande hade väldigt ont i ryggen och verkligen INTE vågade köra bil. När vi passerade platsen där jag åkt av fick jag adrenalinpåslag och ont i magen. Hur skulle jag våga sätta mig i en bil och köra igen? 

Jag tog en två timmar lång promenad med Aston i vagnen. I ett gnistrande vitt, kallt vinterland som totalt badade i solljus. Pepp för själen. Ringde min mamma och pratade ut. Lagom till jag kom hem åkte vi tillsammans och hämtade barnen. Vi bytte på halva vägen. Jag har aldrig varit så nervös att köra bil i hela mitt liv, inte ens när jag körde upp. Nåja, nu har jag bara haft körkort i 2,5 år men ändå. Jag var nervös bara att sitta i bilen när sambon körde. Dock gick det såklart bra och vi testade att sladda lite inne på parkeringen vid idrottsanläggningen där det är gott om plats innan vi hämtade upp kidsen. Enligt min kurator som ringde mig var just detta det bästa jag kunde göra för att övervinna rädslan men också vara helt trygg i att jag bestämmer själv hur, var och när jag vill köra bil.

Fyra dagar efter på torsdagen kom bakslaget. Försäkringen täcker inte då det inte finns något som styrker att det var en viltolycka. Alltså skulle jag sabbat bilen och kört ihjäl rådjuret. det är så sjukt att jag inte vad jag ska säga men jag kände att jag inte orkar bråka med två försäkringsbolag så jag bytte över bilen till mitt hemförsäkringsbolag och fick då en helförsäkring med ALLA tillägg för att vara dumskalle-säker på att försäkringen täcker för allt för den nätta summan 806kr/månad. det är nästan hälften av vad jag skulle betalat hos det förra bolaget. 

Det var ju en av anledningarna till att jag inte hade en helförsäkring, just för att jag ansåg mig inte ha råd att försäkra en 10 år gammal bil för 1300kr i månaden med en en självrisk på 5000kr och då ingick varken hyrbil eller assistans. HUTLÖST!! Det säger också en hel del om hur olika det är mellan olika bolag. Det är verkligen värt att kolla runt. Jag ville ett tag byta min hemförsäkring då jag tycker att det bolaget vi har idag undviker mig och inte är seriösa se mitt inlägg om det här. Jag tog in offerter från andra försäkringsbolag och insåg snabbt att deras premier skiljer sig VÄLDIGT mycket, det billigaste alternativet med samma typ av skydd som jag har i min hemförsäkring idag skulle kosta mig 400Kr/månad! Helt galet. 

Mitt försäkringsbolag ligger alltså bra i grundpris och ger bra rabatter då jag har mina barn livförsäkrade hos dem. Vi fick hjälp när värmepumpen krashade och det gick hur smidigt som helst och faktum är att jag efter mitt konstaterande om att försäkringsbolaget sjabblat med vårt badrum mailat deras klagomålsansvarig [en kopia av mailet kan man läsa i min husblogg] och samma dag som jag la min bil i diket fick jag svar att ärendet nu är tillbakaskickat till den avdelning som tog det felaktiga beslutet och nu ska omprövas direkt utan överprövning. Jag tolkar det som att mitt slutgiltiga beslut i ärendet har dragits tillbaka vilket känns som en fet high five kan jag säga!

Dock försvinner inte det faktum att jag nu ska betala 7000kr för att laga min växellåda som hamnat ovanpå stenen, samt 1500kr till bäraren, samt 25% av hyrbilen + dygnsförsäkring 100/dygn. Jag räknar iskallt med att det kommer kosta oss minst 10 papp. Vår sista besparing.

Och iomed det försvann också renoveringen av vårt sovrum och mitt hobbyrum.

Buhu....

Det suger men vi lever. Jag fick inte möte mitt i sladden eller voltade eller träffade ett träd osv. Bilen är nästan hel :) Man får vara glad för att det ändå gick bra och sovrummet kan vänta. Vi ska ändå inte flytta nu. Jag börjar jobba igen om 7 månader och tills dess för vi försöka spara upp bufferten igen.

Min lilla Desmond

Idag fick jag en av de allra finaste julklappar jag någonsin kommer att få. Jag fick en del av något jag trodde var förlorat. Mina första bilder på Desmond, från förlossningen och veckan efter samt en massa bonusbilder som jag aldrig sett förut. Alla från min sons första år. Mina egna bilder gick som ni vet förlorade när datorn kraschade. 

Jag vet inte vad mer jag kan säga än: Evigt TACK Madelene! För mig är detta ovärderligt och jag är just nu så sjukt lycklig. Jag känner mig liksom lättad. Det första året för mig med min son var inte lätt och jag mådde väldigt dåligt. Bilderna på honom är det enda jag har kvar från den tiden då jag i princip inte minns någonting. Att jag förträngt allt är en sorts försvar från det som var jobbigt. Bilderna var mitt sätt att bearbeta min förlossningsdepression och när bilderna försvann tog de med sig mina enda länk, mina enda ovärderliga minnen från den tiden. 

Ett minneskort fyllt med 600 bilder på ett barn som jag älskar så otroligt mycket att det gör ont. Jag kommer aldrig få tillbaka mitt första år med min son men bilderna ger mig tröst, förlåtelse och en glädje i att jag vet att även om inte jag älskade honom till en början så älskar jag honom nu och för all  tid framöver.

Fem månader

....och alltid glad

Kalklitir

http://room99.se/varumarken/kalklitir-kalkfarg/kalklitir-kalkfarg-aqua/

Jag DÖÖÖR va snyggt! Jag måste ha!

Piff och pyssel

Då jag av okänd anledning fick värsta knäppen när jag tog ner julpyntet och mer eller mindre ville göra om allt hemma, eller ja allt utom köket då jag är supernöjd med det och matdelen. Men hallen som också är en del av köket är en sorglig historia. Jag ville som sagt ha en snygg tapet för att dels markera att det är hall och inte kök men jag och min sambo kommer verkligen inte överens. Jag vet att han i slutändan skulle ge sig och låta mig få det jag vill ha men det känns fel att inreda hela vårt hus efter mitt tycke och köra över honom jämt.

Så nu får jag tänka om och har istället fastnat för betong! Det enda sambon hade att invända var hur jobbigt det blir att spackla i vardagsrummet där vi har väv men jag tror innerligt att detta kan vara lösningen! För när man gör betong-imitation så spacklar man med rullspackel och sedan jobbar man det rufsigt och slitet med spackelspade, sen antingen målar man det med klarlack eller med supermatt grå färg. Vilket innebär att man inte slipar alls! Winning! Det blir en fondvägg i "betong" bakom tvn och de nya högre hyllorna under tvn. Nu har vi tagit bort allt då minsta lilla man gör kaos med alla våra tekniska prylar. Jag tänkte fylla lådor nertill i hyllorna med barnens gemensamma leksaker, typ tågbanan, klossarna, duplot osv.

Tänkte sedan helt sonika skita i att väv är det fulaste som finns och bara måla över den med vitt och sedan sätta våra största tavlor över där det finns fula hål.

Ett krux är att vi egentligen skulle behöva slipa golvet i vardagsrummet som är slitet och fult då förra ägaren hade en superstor hund som lämnat spår överallt. Men med tre småbarn känner jag att det inte är någon mening med att slipa om golv som ändå kommer bli förstörda igen.

Jag tog bort de trötta tråkiga fönsterlamporna oxå. Där har jag ingen bra lösning för vad vi ska ha istället. Vi måste ju ha något annat ljus än en tråk-medelsvensson-lampfot-skärm-lösning men jag vet inte vad.

Till väggen i hallen kan det bli en mörk tät grå, hade helst haft en grafisk svartvit tapet men som sagt så kommer vi inte överens. Någon färg eller mönster som bryter av måste vi ha och det ganska snart då de nya hallhyllorna/krokarna ska upp så att vi slipper ha alla vinterkläderna på golvet typ. Jag ska gooola på inspo-bilder målad hall så kanske jag kan få sambon att acceptera något annat än vitt.

:)

Jakten på den perfekta tapeten...