Mina flöden i sociala medier bokstavligen flödar över av olyckor med små barn inblandade och jag kan inte låta bli att oroa mig lite extra då jag också har min lilla kråka som klättrar, studsar, trillar, äter allt småskräp and so on.
Jag har inte oroat mig nämnvärt över just kvävning och barnen då jag har HLR [Första hjälpen och tryckförband och hela fadderullan] dels från min ungdomsutbildning i marinen och från min undersköterskeutbildning. Jag tror mig veta vad jag ska göra om olyckan är framme och känner mig bra rustad. Desmond satte i halsen när han var 6 år och han fick panik direkt. Vi satt vid matbordet och plötsligt ser jag hur hans ansiktsutryck förändras, han kan inte säga något men han börjar liksom hosta och tårarna kommer. Jag fattade direkt och kastade mig över bordet och vände på honom. Som om jag aldrig gjort annat la jag honom i läge för heimlichmanövern och tryckte till och vips kom bandspagettin upp så pass att jag kunde dra ut den. Desmond blev givetvis jätterädd men tur i oturen var väl att det var en stor bit pasta som fastnade högt upp så vi kunde få loss den.
En pärla eller en popcornkärna kan ju glida längre ner i luftrören där man inte får upp den. Då går det fort. Hiskligt fort. Jag lider med föräldrar till små barn där det slutar olyckligt. Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra om något av barnen skulle dö.
Jag tycker att det är grymt att man nu börjat erbjuda just HLR för små barn 0-3 år på BVC, öppna förskolor och i andra mammagrupper. Det är livsviktig information som alla småbarnsföräldrar men också skol och förskolepersonal ska ha tillgång att ta del av.
Man kan aldrig veta eller förbereda sig nog för det värsta som kan hända. Men det är bra att vara trygg i att man vet vad man ska göra och därefter göra det man kan oavsett om det slutar lyckligt eller inte.
Ps. Jag har räddat liv på riktigt förut, då min kunskap om första hjälpen och tryckförband var skillnaden mellan en lång komplicerad operation med MÅNGA stygn eller en kista hem till Sverige.Dock det är en annan lång historia som vi kan fördjupa oss i en annan gång :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar