Hur länge är man på smällen egentligen?

Ena stunden är det fantastiskt att vara gravid. Nästa är det ett rent helvete. Om exakt 10 dagar glider jag över 7 månaders strecket. Men tro inte att jag bara har två månader kvar, för hur man än räknar stämmer det inte. Jag är i vecka 26 och en halv nu.... 28 veckor är 7 månader och då borde det vara två månader kvar eftersom man är gravid i 9 eller hur? Nix, det är tre månader kvar för i morgon är det 1 aug och jag är beräknad den 2:a nov å mig veterligen är det 3 månader tills dess... Aug, sept och heeeela oktober. Man är ju gravid i 40 veckor (om man har tur 38) men om man delar det på 4 (veckor) är det faktiskt 10 månader! Ha!

Varför säger man 9 månader? Tåls att klura på....

Nu ska jag koncentrera mig på min vaniljyougurt...

Tidsfördriv

Äntligen kan vi sova längre än till halv fem på morgonen! Vi var igår och lånade en rumskylare av en god vän till Adde som har ventilationsfirma. Den funkar lite som en aircondition fast behöver ingen avancerad montering. Bara ett fönster att leda ut varmluften i. Vi har den i sovrummet och den har kraft att kyla upptill 90 kvm så det är galet skönt och svalt att ligga i sängen.

Vi började trapp-träningen med Kompis igår. Den stora lilla katten. Min älsklingstjej. Jag trodde inte att man kunde ha sån kärlek till en liten nerskräpande hårboll med ögon men tro mig det kan man. Hon är universums ballaste katt. Sorry Broshan, men du kommer på andra plats. Hur som helst så efter lite spagetti och köttfärssås till middag tog vi på kopplet och gav oss ut i stora läskiga trapphuset. Lite försiktigt nosande men lydigt traskade hon efter mig hela vägen ner och ut på gården. Där roade vi oss i ca en kvart med att prassla i buskarna och jaga flugor. Jag lät henne skutta fritt, satte mig vid ingången till vårt trapphus och väntade. Efter en stund ropade jag och då kom hon som en liten hund direkt och hoppade upp i mitt knä för att bråka lite med magen om min uppmärksamhet. Inga problem att locka hem henne inte. Sen gick hon brevid mig hela vägen upp till lägenheten igen och rakt in igenom dörren och upp i soffan för att glo på Cartoon Network med Adde som hon brukar. Dock när vi senare skulle ner och hämta upp rena tvätten ville Adde göra ett till trappförsök och då fick hon blodad tand och pep runt halva området, träffade på en och annan grannkatt, klättrade i berg och käkade gräs. När vi tyckte att nu räcker det ville hon inte alls gå hem och visade upp sin trotsiga sida. Tillslut lyckades vi håva in henne och hon var grymt besviken resten av kvällen. Ikväll blir det broshans tur. Han är dock mer vild än tam och lär pipa i väg direkt, borde nog skaffa ett bättre sele.

Jag har verkligen ingen lust att jobba idag. Jag känner mig distraherad. Kan inte koncentrera mig. Stannar nog till lunch och drar hem sen. Det känns lite som att tiden står still. Trist.... fördriva tiiiiiden.....

Hellre dör jag....

Den här morgonen har varit HEMSK. Jag har gråtit som en gris. Egentligen började det redan igår. Vi svängde förbi Babyland på vägen hem för att lägga handpenningen på barnvagnen. En superfin benvit cresent kombmodel i aluminium. Visserligen dyr, men verkligen värd pengarna. Dock var det inte fullt lika roligt att betala räkningarna senare på kvällen. Det slutade med att vi hade gemensamt knappt 1500 kr att leva på till min skatteåterbäring kommer... Första avbetalningen på bilen kom just denna månad och var högre än hyran, hej och hå.... men barnvagnen måste beställas eftersom leveranstiden på specialfärger är upptill tre månader och jag ska klämma ut han om redan två och en halv.. kanske bara två....*panik* Jäkla tur att jag fick rest.lön! Sen kom oron över att skattepengarna bara poff inte skulle komma av någon anledning och då vill jag lova att vi sitter i skiten. Adde försökte tappert muntra upp mig med att allt löser sig, klart att pengarna kommer! Det är något magiskt med honom, han får mig att släppa alla problem och känna mig så trygg framtills i morse när han med en mycket uppgiven uppsyn talade om för mig att han börjat känna av sin katt-allergi.

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! Nej nej nej nej....

Låt mig äta knäckebröd, klä mig i plastpåsar, arbeta i gruvan eller vad som helst men ta inte mina katt-älsklingar ifrån mig!!! Fan nu börjar jag grina igen...

De är mina så hjärtan! Vi grät och diskuterade, försökte hitta en lösning. Adde vill absolut inte lämna bort katterna men om allergin blir värre kan vi inte ha dem hemma. Han har inte känt av det på flera år och diskutionen lutar åt att vi ska lära dem att ta sig in och ut själva i trapphuset. De hårar så vansinnigt just nu oxå eftersom de tappar sin bäbis-päls. Jag har längtat i år efter att få ha egen katt. Ta inte det ifrån mig nu, jag orkar inte med det oxå.

Snälla skyddsängel, min osynliga vän låt mig få behålla mina katt-bäbisar!

Plus i himlen till dig min osynliga vän

Jag vill bara varmt tacka min skyddsängel för den extra lönen som är insatt på mitt konto denna månad. Så underbart lägligt! Jag har gått och haft tyst ångest sista två veckorna över alla räkningar som rullar in och alla extra utlägg som byggt bo i vår ekonomi, typ nya skor till adde, jag skojar inte, ett afrikanskt barn från någon ödslig by har helare skor än adde. Nytt Ms Vista till datorn som krashade, min nya mobil som måste hämtas ut. Inflyttningsfikat imorgon som råkade bli 17 personer och då höll vi oss till att endast bjuda familjen. Kastrering av katterna, de växer för varje dag och blir knäppare och kåtare för varje cm. Vi har varken mjölk eller toapapper hemma. Igår fick jag äran att njuta av sista snutten på toarullen och alla andra fick snällt vänta med att pupa till idag eller gå loss på bomullen. Då är man verkligen fattig. Så jag älskar verkligen min lilla skyddängel som vill mig väl här i livet och gav mig 4000 kr idag! Jag kanske kan med gott samvete köpa en ny BH.

Att vara ute i god tid

Snacka om framförhållning. Vi har redan planerat vart och hur vi ska fira jul. Känns dock bra med tanke på att lillkillen bara är en och halv månad drygt så kan det vara skönt att ha det ordnat. Annars blir det som vanligt att alla ska hålla på att dra i mig och tjata om att jag ska fira jul där och här och hej å hå. Jag tänker verkligen inte flänga runt halva Sverige bara för att min familj ska vara nöjda. I år om de vill ge mig present eller äta köttbullar med mig på annandagen får de komma till mig!

På julafton ska vi till Addes familj med hans mormor och morfar eftersom han morfar hänger på sista versen och det enda han babblar om hela tiden är sitt barn barnsbarn. Men dan före efter och efter det ska jag vara hemma i min älskade borg i Ösmo. Ev blir det jullunch med hela klanen Hansson i Brandbergen. 40 galna Hansson. Kusiner och syskon och deras syskon och deras barn och mormödrar och farfäder. Skönt att slippa laga mat men finns risk för viss överexponering med tanke på att vår lilla delfin är hela släktens första barn barnsbarn på väldig många generationer. Att det dessutom är Addes är tydligen en sensation. Vi får väl se när han är ute om jag orkar med alla gullande släktingar.

Jag ska iallafall ha egen gran i år! Adde tycker att det är löjligt med julpynt men jag ska fasen julpynta! Förra året köpte jag julgranskulor på rean efter så de är aldrig använda. Jag längtar verkligen efter att få hänga dem i min egna första gran! Och alla ljusslingor! Jag har alltid avskytt julen men det bor nog en liten krimskrams-själ i mig ändå. Min bojkott av julen har grundats i att alla ska dra i mig och tjata på mig, ge mig dåligt samvete för att jag inte firar med just dem. Nu är det banne mig min tur att bestämma! Känns jätteskönt! Tänkte bjuda syrran på andventsfika innan med hennes pojkar eftersom de lär fira med hennes sambos familj. Resten får komma när de vill, jag bryr mig inte.

Förra julen firades med min syster, avslutades tidigt på morgonen på annandagen underbart hånglandes med Adde på Muskö. Mystiskt märkligt härligt mysigt. Så nu i år på julafton blir det att fira 1 års förhållande oxå. Kanske ska passa på att fria till honom.

Nu måste jag ta tag i mig själv och skura i min borg ett slag. Imorgon ska vi till Ikea, jag och svärmor Annicka för att köpa bokhylla till vardagsrummet. Då måste jag ju visa att jag faktiskt har hängt upp gardinerna hon sytt åt mig.

Rymdinvasion från insidan

Jag tror jag sprängs inifrån! Iallafall känns det så. Jag kan inte ens sitta i soffan. På golvet eller i badkaret med varmt h2o är det enda som funkar. Det suger att vänta barn. Så nu har jag sagt det så kan alla kommentera det bäst de vill! Nu ska jag slå något hårt i huvudet så jag somnar eller nått...

Min magiska makalösa Svärmor

Alldeles ny, vit och skimrande står min nya kärlek i köket. Hoover, 45 cm bred, 9 kuvert, 5 olika program, 2688kr på SIBA.
Allt började med att jag tyckte att det är inte är rimligt att man ska behöva diska mer än en gång om dagen när vi just nu faktiskt är tre som missbrukar porslin hemma. Om alla tar en varsin disk så känns det inte så tungt för någon. Speciellt med tanke på att Adde och Micke (lillebror i tonåren, ja gud hjälp mig!) just nu har en dille på milkshake, det mixars och dricks i snitt tre milkshakes om dagen. Resultatet är extremt ökat inköp av BigPack-vaniljglass och mjölk samt ett berg av glas.

Hur som helst så tyckte väl Adde att det inte var mer än rimligt att alla delade lite på disken. Han vet hur grinig jag blir. Dock när det väl kom till kritan så orkade varken Micke eller Adde ta hand om glasberget, varvid vi begav oss till Länna köpcenter för att köpa en diskmaskin istället.

Så nu vet ni hur man gör för att få en diskmaskin! Tvinga din sambo att diska. Känns det svårt, låtsas inte om berget i köket på ett tag. När skåpen är tomma och diskhon full då brukar det ta fart. Och när maskinen väl var på plats kliade det i fingrarna på min sambo att provköra så han fyllde glatt upp den och laddade med disk-tabett. Trots att han i butiken sa att han vägrade lägga i den tabett som jag tyckte att vi skulle köpa. Nämen alltså hör på det här: Adde ville köpa YES, en påse med 22 st disktabletter i för 29.90kr. Jag hittade en annan billigare tablett med 40st för 29:00. Vilken skulle du ha köpt? Vi ringde till svärmor för att få råd i hur vi skulle lösa vår dispyt. Stackars hungriga tonårs-micke gick och satte sig på en trall pasta och bara suckade. Addes mamma höll med mig och tyckte att mitt diskmedel var ett mycket klokare köp. Tillslut lyckades jag övertala Adde om att ekonomiskt sett var min tablett bättre. Dessutom när vi kom till kassan kostade mitt paket bara 21kr!

När vi ändå var ute och snurrade runt passade vi på att kika in på Babyland för att kolla i barnvagnar. Det var hur härligt som helst! Det finns ju såååååå många olika och mjuklift hit, aliminium-chassi dit, rosa, gröna och man blir ju alldeles trött! Adde hade tusen frågor om varenda vagn och den stackars tösen i butiken visste nog inte riktigt vad hon skulle tro. Jag gick mest och klämde lite försiktigt, tryckte på knappar. Adde fick en full genomgång på varje vagn och skillnader mellan olika vagnar, alla fördelar osv. Den bilden vill jag behålla på näthinnan länge. En lockigt rufsig Adde i mjukisbrallor, sketen jobb-t-shirt med nått snickartryck på och sina tatuerinar över hela armarna som hyperintresserat tar emot kataloger och provar barnvagnar. Han hittade självklart en av de dyraste som han absolut bara ska ha! En robust racervagn ska vi ha! Direkt ringer han till sin mamma igen om frågar om det finns planer för någon form av barnvagns-bidrag.... hans mamma som för övrigt är fantasisk säger att hon visst har planerat att bidra till barnvagnen och frågar vilken vi ville ha. Inte nog med att hon betalade halva notan på Ikea, sydde alla mina gardiner fyllde upp vår kyl i nya lägenheten, hjälpte mig att packa upp alla kartongerna samtidigt som hon varannan minut påminde mig om att hon inte vill vara i vägen eller ta plats,"så det är bara att säga ifrån!" ja, näe jag vill INTE att du betalar våra ikea-möbler.. (hallå?), som sagt inte nog med det, nu ska hon tydligen betala halva barnvagnen oxå. Var gömmer hon stålarna? Jag fattar inte riktigt.. dessutom bjuder hon över oss varannan dag på middag och skickar med mig två tre matlådor. Vad mer kan man begära när man är i 6 månaden? Nyp mig någon innan jag vaknar och inser att allt bara är en underbar dröm.

Adde är visserligen van vid att bli så bortskämd. Han har vad man kallar "mamma-ränta" Jag blir galen när han ber henne om pengar utan att berätta för mig. Jag tycker det är pinsamt att vi inte får matkassan att gå ihop riktigt. Adde säger att jag kan se det som en matbidrag för Micke som halvbor hos oss men vi får ju redan så himla mycket av hans mamma. Jag har aldrig fått pengar av min mamma. Jag har alltid jobbat och tjänat mina egna pengar. Vadå busspengar och lunch på gymnasiet? Jag fick bidraget och sen jobbade jag ihop resten. Jag verkligen sjukt tacksam för allt vi får av Addes mamma och jag önskar att jag kan vara likadan mot min son i framtiden och anspråkslöst hjälpa. Därtill kanske man ska nämna att Addes har tre syskon. FYRA barn att anspråkslöst hjälpa.

Jag kan bara säga att jag är djupt imponerad. Min mamma är inte sån. Fast sen är ju min mamma lite speciell. Men det tar vi en annan gång. Jag vill inte förstöra mitt goda humör.

Varför måste man äta hela tiden??

Jag känner mig som en fågelholk för tillfället. Eller varför säger man så egentligen? Som en fågelholk? Jo, den är ju ihålig men det finns ju en uppsjö av andra ihåliga ting här i världen. Jag känner mig som uräten kakburk. Kanske inte världens bästa alternativ men ändå.

Varför denna totala ihålihet? Jag kan inte komma på vad jag ska laga för middag. Jag kommer inte på någonting! Det är tomt i hjärnan.

Ett I-lands problem kan hända men sjukt jobbigt. Speciellt när man inte är ett dugg sugen på någonting och man måste laga mat för att utfodra sambon och bebisen. Alla med olika smak och behov. Gärna något nytt och uppfriskande, något vi inte ätit på ett tag. Jag gillar verkligen mat, äta, laga, bjuda och allt det där men att komma på vad är en ångestfylld pestuppgift.

Lilla delfinen (bebisen) gillar konstiga saker. Vad sägs om att hitta ett recept som innehåller pepparot, creme fraiche, stenbitsrom, varmkorv och chokladpudding. Om Adde (sunkhögen jag delar livet med) fick välja skulle vi äta potatis och purjolökssoppa minst 6 dagar i veckan och tacos den sista dan. Vanligtvis älskar jag soppa. Det gör jag inte just nu. Jag vill ha mannagrynsgröt. Jag kan absolut inte äta kött, ännu mindre köttfärs. Om jag fick välja skulle vi äta fisk 6 dagar i veckan och räkor den sista dan. Buhu, sunkhögen tål inte räkor och avskyr all typ av fisk. Eller för att citera: "Allt som bor i havet"

Då blir det bara gris och fågel kvar. Kyckling är dunderdyrt och tråkigt enligt sambon. Japp, då lagar vi gris då, igen. Vi har ätit frukostkorv, varmkorv, falukorv, korv korv korv i snart två veckor. Visserligen gillar jag korv just nu vilket jag ALDRIG skulle äta vanligtvis. Nåja, korv utan skin. Adde bara skrattar åt mig när jag skalar korven. Sen kommer korvskämten. Vi behöver inte gå in på det men ni kan säkert fantisera själva vad de kan tänkas handla om.


En god sallad kanske? Bort med tomaterna, de kliar i halsen på Adde. Inte gillar han rödlök heller, inte fetaost heller men pasta och korv. Pasta-korv-sallad? Vi käkade ju falukorv med stuvade makaroner för två dagar sen. varför ska egentligen jag behöva sitta här och ha ångest över detta? Kan inte någon annan bestämma mat och kanske tom laga den kanske? Nä, juste då blir det soppa.

Majs kan båda äta!

Jag ger upp. Det blir varma mackor.

Perfektionist, Javisst!

Jag vet att man inte ska ha dåligt samvete över att man inte har bloggat. Men jag kan inte hjälpa det. Jag har varit på G i evigheter, precis på vippen, sen så kommer något i vägen. En skojig flyttkartong under en annan som verkar jätteskojsig att packa upp även fast man inte har något att packa upp den i, som pocketböckerna t.ex. vi har ju ingen bokhylla. Jag har bestämt att jag ska trava dem på golvet ikväll istället. Efter att jag har dammsugit och torkat av. Dock måste jag byta påse till dammsugaren först och innan det måste jag röja i hörnan i vardagsrummet där trav-bokhögen ska installeras. För att göra en sak krävs det att man gör en hel serie av andra saker innan annars blir det inte ordentligt.

Jag har lärt mig det om mig själv, mycket moget, att jag mår inte bra av att saker blir halvdana. Jag är perfektionist helt enkelt. Jag vill att det ska vara kliniskt rent, symbios bland lyktorna i fönstret, dvd-skivorna i fodralen och dessa rangordnade efter drama, thriller osv. Min sambo däremot ser inte riktigt vikten av dessa detaljer. Om han dammsuger förstår han inte varför man måste lyfta upp kläder, dylikt från golvet. Han dammsuger runt. ”Vadå bakom? Hur tror du att smutsen kommer dit?” Överdrivet enligt hans tycke. Torka badrumsgolvet efter sig när man duschat? ”Det är faktiskt ett våtutrymme älskling!”

Och då kommer man ofrivilligt in på en annan liten störande detalj. Klassikern. Den tomma kartongrullen, efterlevande till fd toarullen! Hur kan det komma sig att man tar det sista på rullen, låter en liten vit strimla hänga kvar som tröstbonus till nästa nödiga stackare? Helt nonchalant förutsätta att denna ska stiga upp med baj i röva och hämta en ny rulle! Jag HATAR att bara se den tomma rullen! Det gör mig galen!

Vardagen är visserligen fylld med liknande oordentliga små detaljer. Folk som slänger skräp överallt, på bussen, vid affären fast det är mindre än två steg till papperskorgen. Kollegorna på kontoret som ställer kaffekoppen i diskhon trots att maskin är halvfull med odiskat. Den ensamma kundvagnen som någon struntade i att ställa tillbaka så man nära på kör över den på parkeringen. Borsten i tvättstugan till torktumlaren som är alldeles klumpig av damm. Reklamhögen innanför dörren som man halvt slår ihjäl sig på när man kommer hem, och därefter skorna som tydligen inte orkat upp i skohyllan. Det finns flera hundra varianter. De flesta har jag faktiskt, mycket moget, lärt mig att lugnt hantera. Men tomma toarullen som hänger kvar kommer jag ALDRIG att acceptera!

Perfektionist, Javisst! Jag erkänner! Är det en dålig sida av mig? Själv kanske jag inte kallar det en av mina goda egenskaper men jag kan lika säga som det är. Jag är rörig utåt men jag älskar ordningen i vardagen.

Härliga Ösmo!

För er som ännu inte har upptäckt landet, ge det en chans! Jag är totalt förälskad i Ösmo! Här är så lugnt och skönt, man förväntas hälsa på alla ser och alla vet redan vem som flyttade in i trean på andra våningen i 19. Hur gemytligt som helst!

Centrum har ett Ica, simhall, egen vårdcentral, och en prisgross! Säger inte det allt? Det finns bara 8 hyreshus i hela området och alla är i heltskönt 60-tals funkis med grillar och rastbord på gårdsplanen. Liten lekpark, blommor i balkonglådorna, katter i trapphuset och barn som vimlar kring på sina nya cyklar.

Vad mer kan man önska sig? När man har fått kabel-tv, hemtelefon, balkong med trall, tvättstuga med FYRA tvättmaskiner, matkällare och 5 min till pendeln?

En stavmixer och en ny brödrost sen är jag 100 % lycklig!