Igår kväll unnade jag och min sambo oss något vi mycket sällan gör. En kväll med bara oss. Vi är hemmakatter båda två och älskar att vara hemma men nu kände vi att en bio och lite mat borde vi hinna med innan lillebror kommer. Det blir lite trixigare att få till barnvakt med en pytteliten så det var väl nu eller om 6 månader typ.
Nåja, en timme eller två är ju inga problem med en nyfödd egentligen men nu vart det nästan 6 timmar. Vi blev ihop på julnatten för 7 år sen och har sen dess knappt varit utan varandra. Vi blev gravida med Desmond den 18 februari "samma" år [alltså lite mindre än två månader] som vi blev ihop vilket är sjukt egentligen men vi blev nog väldig fort säkra på varandra och vad vi ville i livet.
However så blev det Hobbit och thai-käk i Heron City. En toppenkväll i all enkelhet.
31 december 2014
30 december 2014
Jag har det inte lätt
Det svåraste beslutet jag står inför just nu är:
Gröna
Turkosa
Jag tänkte beställa nya rosa till lillflisan också när jag ändå är i gång. Hennes är typ grå nu efter 2 och 1/2 års snuttande. Men vilken färg ska lillebror ha? Jag kan rekommendera dessa då det är tunna, lagom stora, super att ha nära när man ammar för att skapa trygghet för barnet utan att behöva ha en tjock filt. Lätta att få tag i och köpa nya om någon skulle komma bort. Vi har tappat snart fem snuttar på både tåg och bussar och ja lite överallt. Dessutom torkar dessa på typ på noll och ingenting. Vi har vattenelement hemma så slänger man upp dem på ett sånt tar det knappt 10 min för en att torka, redo att trösta och söva. Mina barn har aldrig brytt sig om att jag tvättar deras snuttar. Vilket är så skönt för de blir verkligen äckliga efter ett par dagar.
Dock återstår problemet med vilken färg jag ska välja.....
Tungt beslut *ironi*
29 december 2014
Huvudet fullt med ideér!
Oj oj oj vad jag boar just nu! Det märks att jag går in i slutet av graviditeten och nu tar tag i alla projekt jag lagt framför mig och inte riktigt orkat med. Jag hade en ordentlig dipp runt jul men den börjar sakteligen ebba ut och jag känner mig allt mer pepp igen.
Jag har fixat med skötbordet idag, vände det för att få mer plats och dammade av hyllorna. Hängde upp mobilen som hängt på handdukskroken nu i snart ett år. Organiserade för två blöjbarn. Hujeda mig.
Jag har tagit ut en byrå ur Alice rum för att ge henne mer lekyta. Plockade även bort korgen med småbarnsleksakerna 0-6 månader. Hon är ju stora tjejen nu. Min tanke är att införskaffa en redig möbel till vardagsrummet som är högre än den vi har nu [mina högtalare och wii:et klarar inte en bebis till] och fylla den med med lådor som jag sedan fyller med barnens gemensamma leksaker. Typ klossar, tågbanan, lego osv. I mångt och mycket för att barnen ska få mer luftigt i sina rum. Just nu är det hysteriskt överfullt i bådas rum.
Jag har kollat på ny matta till vardagsrummet. Denna från rusta är jag sugen på. ;)
Jag har fixat med skötbordet idag, vände det för att få mer plats och dammade av hyllorna. Hängde upp mobilen som hängt på handdukskroken nu i snart ett år. Organiserade för två blöjbarn. Hujeda mig.
Jag har tagit ut en byrå ur Alice rum för att ge henne mer lekyta. Plockade även bort korgen med småbarnsleksakerna 0-6 månader. Hon är ju stora tjejen nu. Min tanke är att införskaffa en redig möbel till vardagsrummet som är högre än den vi har nu [mina högtalare och wii:et klarar inte en bebis till] och fylla den med med lådor som jag sedan fyller med barnens gemensamma leksaker. Typ klossar, tågbanan, lego osv. I mångt och mycket för att barnen ska få mer luftigt i sina rum. Just nu är det hysteriskt överfullt i bådas rum.
Jag har kollat på ny matta till vardagsrummet. Denna från rusta är jag sugen på. ;)
Ni märker att det är mycket grafiska mönster just nu. När jag väntade Desmond skulle allt vara i antikbets. Med Alice var jag som tokig i turkosa färger och vitt. Lustigt hur man fungerar. Jag tänkte iallafall ta den svarta vardagsrumsmattan och lägga den i mitt syrum för det är förbannat kallt på golvet där och jag får ont i benhinnorna efter ett tag av att sitta och sy.
Hallbänken som stått i Alice rum ska ut i hallen igen. Målas vit men det tar jag efter att bebisen kommit. Ska sy en dyna till den i mitt uberfina organiska tyg från stoff och stil. Den blir en fondvägg bakom för att markera hallen, antingen i mörkgrått eller svart. Hallmattan är lika stor som "hallen" och är svart så vi får se hur jag gör med väggfärg.
Alice ska få tre Billy-hyllor att ha sina leksaker i tänkte jag. Till sommaren flyttar jag sygrejerna till gymrummet och gymrummet.... ja, jo jag hade en tanke om att inreda "spindelrummet" men vi får se hur ambitionerna ser ut. Vi måste oavsett byta innerdörrarna i den delen av huset som är från fortfarande inte är bytta sedan 74, så det kanske blir bättre med syrum i spindelrummet och att gymmet får vara kvar. Jag ska ju bli smal igen också har jag tänkt.
;)
En vision jag haft var att inte ha några kartonger med skit i alls. Vilket jag har nu. Typ 10 stycken i just spindelrummet. Men om vi skulle göra om spindelrummet som ändå är 15kvm + till ett syrum så har jag ju ingenstans att ha skräp som jag egentligen inte använder. Flytvästar och sånt kan man ju ha i garaget. Känns dumt att ha ett tomt garage på 50 kvm som det inte står någon bil i, och ingen båt heller nu längre. Den lilla lilla detaljen att det just nu är fyllt till både bredden och höjden med ventilationsrör från sambons jobb är orelevant. Jag får nog in flytvästarna.
Boa boa boa....
Jo juste kanske ska säga att vi planerar att bo kvar några år och inte sälja detta år som vi tänkt först.
Det kändes som en dum ideé med tre små barn och en ekonomi som precis går jämt ut varje månad. Nee vi väntar, vi har egentligen gott om tid. Lycklig är jag som satte 200 påskliljor i höstas!
Hepp! Nu ska jag ta ner julgranen!
27 december 2014
Politiskt korrekt?
Jag brukar ha som regel att undvika politiska utlägg i min blogg då jag inte på något sätt vill påverka någon i min omgivning politiskt men nu får ni ursäkta mig och se detta objektivt. Vi röstar alla på det vi tror på och det är helt okej för mig. Jag tycker inte sämre om någon för att de inte röstar som jag. Ja, jag kan ifrågasätta hur de tänker men aldrig deras val.
Dock kan jag säga att idag när jag läser i olika medier hur den politiska situationen utvecklar sig och hur ett av de partierna jag röstat för nu helt och hållet INTE gör det som jag röstat för känner jag mig både kränkt och sviken som väljare i ett demokratiskt val.
Allra värst känner jag mig nu rädd för vart vi kommer hamna. Livrädd. Jag förväntar mig svårare tider med nedgångar och en tuffare vardag. Jag förväntar mig ett hårdare klimat mellan folkgrupper med olika etnisk bakgrund. Jag tror att vad vi har sett i form av meningslösa bränder, bombattentat, förstörelse, hets och hot de senaste veckorna bara är början på en infekterad samhällskonflikt.
En konflikt som kommer ställa mycket på sin ända.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article20081052.ab
Dock kan jag säga att idag när jag läser i olika medier hur den politiska situationen utvecklar sig och hur ett av de partierna jag röstat för nu helt och hållet INTE gör det som jag röstat för känner jag mig både kränkt och sviken som väljare i ett demokratiskt val.
Allra värst känner jag mig nu rädd för vart vi kommer hamna. Livrädd. Jag förväntar mig svårare tider med nedgångar och en tuffare vardag. Jag förväntar mig ett hårdare klimat mellan folkgrupper med olika etnisk bakgrund. Jag tror att vad vi har sett i form av meningslösa bränder, bombattentat, förstörelse, hets och hot de senaste veckorna bara är början på en infekterad samhällskonflikt.
En konflikt som kommer ställa mycket på sin ända.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article20081052.ab
Dröm-påsen
Åååååå jag vill ha den...
Hoppas den finns kvar när jag blir rik igen vilket borde vara i slutet av januari. Den hade passat perfekt i vår svarta vagn och med min underbara skötväska i svart och vitt som nu är nytvättad och sporadiskt packad inför resan till förlossningen.
Skötväskan är av märket Lässig och jag fick den av min man när dottern kom år 2012. Den var DYR men den är en av de bästa baby-grejerna jag haft. Just min modell och färg finns inte kvar verkar det som men jag kan säga att deras väskor fyller alla skötväske-behov man kan tänka sig! Den går att hänga på vagnen med tusen olika sätt och i väskan finns en liten väska som man kan lyfta ur med "Mammasaker" typ plånbok, mobil, nycklar osv. Det finns isolerat fack med dragkedja för flaska, varmt eller kallt och i botter finns ett typ lönfack med en skötbädd som inte sitter ihop med väskan utan går att ta ur. Sjukt funktionell!
Är så kär i min skötväska!
25 december 2014
När man inte längre vill vara gravid
Ibland, tyvärr ganska ofta i mitt fall faktiskt, blir det inte som man tänkt sig. Det brukar inte beröra mig utan jag planerar sunt om och resultatet brukar bli bättre än jag tänkt innan.
Detta hände inte i förrgår. Det blev varken bättre eller gick att planera om.
Vi åkte till Vårby för att hämta upp min mans pilbåge som varit på lagning. Någonstans vid kl 14 började förvärkarna. Jag sa inget till min man. Frid och fröjd. Vi skulle handla mat efteråt till julafton. Vi hade några saker på vår knytis-lista som jag ännu inte hunnit med. Jag kan ärligt säga att jag inte riktigt hade koll på vad vi skulle ha egentligen. Jag hade lapparna med mig men allt kändes bara jobbigt och rörigt. Jag kände mig förvirrad och stressad och värkarna bara fortsatte. Min sambo börjar bli irriterad och jag blir irriterad vilket slutar i att jag flippar ut och skriker att jag SKITER i den jävla julen för jag vill egentligen inte åka någonstans i huvudtaget. Jag kände mig så fruktansvärt opepp på hela grejen och allt tjat om ett himla julklapps-tönt-spel som alla var TVUGNA att vara med på.
Jag skrek, barnen skrek, min man skrek.
Det slutade med att min man tog barnen och gick in handlade det vi typ skulle ha med oss. Jag satt kvar i bilen och grät och kände mig misslyckad. Jag började överväga om vårt beslut att behålla detta barn verkligen var en bra ideé. Sjukt dumma nästintill löjliga tankar i 8:e månaden men jag tyckte bara så hopplöst synd om mig själv och klandrade mig själv för att jag utsätter mig själv för saker jag inte vill. Jul tillexempel.
Halvvägs hem efter att min sambo försökt lirka ur mig varför jag var så ledsen blev jag tillslut tvungen att berätta om förvärkarna. Det absolut SISTA jag ville göra kvällen innan julafton var att åka in till förlossningen. Jag vet att om jag säger minsta lilla om värkar eller sånt kommer hela processen sättas igång och jag blir övertalad om att åka in fast jag inte vill.
Efter ett varmt bad utan lugnande effekt och en uppgiven och frustrerad utläggning om hur viktigt det är att jag berättar sådana saker som att jag har värkar för min sambo, ringde vi över farmor och sedan for till Södertälje förlossning för kontroll.
Jag fick börja med urinprov. De kopplade upp mig direkt efter på CTG och tar lite blodtryck som är perfekt. Jag tänker att detta blir som varje gång. Att de säger att jag ska ta det lugnt och inte stressa. Där ligger jag sedan och har lite värkar var 5 minut medan CTG tickar på. Min sambo slumrar i fåtöljen.
En halvtimme senare kommer en jättegullig läkare in och ska göra ett ultraljud av livmodertappen då jag har tydliga värkar och mitt urinprov visar på en kraftig infektion. De ska även göra en odling till nästa vecka. Livmodertappen är okej men jag får bricanyl för att stoppa värkarna samt smärtstillande och penicillin i fem dagar.
Jahapp
De behövde ju inte sjukskriva mig då jag är "ledig" men jag blev strängt uppmanad att komma in till förlossningen om värkarna kommer igen. De hade tydligen läst mina journaler. Vi halv tolv på natten var vi hemma igen.
Resten av förnatten försökte jag slå in paketen som till morgonen efter skulle in under grannen till barnen, skakig som ett asplöv samtidigt som jag gång på gång fick gråtattacker. Fruktansvärt.
Till en början vaknade jag till en mysig morgon med klapp-öppning, varmt kaffe och tecknad film i soffan med hela familjen. Dock varade lugnet inte länge. Sakta började stressen och ångesten krypa fram igen och men det var ju julafton så för barnens skull fick jag snällt bita ihop och fira jul fast jag egentligen bara ville gråta, inte vara gravid, gömma mig i en låda och inte finnas mer.
Bricanyl är den vidrigaste skit-medicin som finns. Jag som redan mådde som en mosad tomat psykiskt innan av all jävla jul-gippo-stress-du-ska-allt-ska-vara-så-trevligt-blablabla. Tack tack. Vi tar lite mer ångest i tablettform på det.
Nu idag två dagar senare har medicinen gått ur och jag kan slappna av lite. Förvärkarna har också lugnat sig. Nu gäller det att lilla bebis stannar därinne tills den 8:e januari. Jag vill ju gärna ha den där 10% ersättningen från jobbet som endast gäller om jag varit anställd i 365 dagar ;)
Girigt jag vet men det är ändå en slant och då skulle jag vara i vecka 35. Vilket känns lite bättre än 33. Helst vill vi att han kommer efter den 31 januari då jag passerat vecka 38 men den som lever får se. Nu ska jag bara koncentrera mig på att inte behöva ta bricanyl.
Detta hände inte i förrgår. Det blev varken bättre eller gick att planera om.
Vi åkte till Vårby för att hämta upp min mans pilbåge som varit på lagning. Någonstans vid kl 14 började förvärkarna. Jag sa inget till min man. Frid och fröjd. Vi skulle handla mat efteråt till julafton. Vi hade några saker på vår knytis-lista som jag ännu inte hunnit med. Jag kan ärligt säga att jag inte riktigt hade koll på vad vi skulle ha egentligen. Jag hade lapparna med mig men allt kändes bara jobbigt och rörigt. Jag kände mig förvirrad och stressad och värkarna bara fortsatte. Min sambo börjar bli irriterad och jag blir irriterad vilket slutar i att jag flippar ut och skriker att jag SKITER i den jävla julen för jag vill egentligen inte åka någonstans i huvudtaget. Jag kände mig så fruktansvärt opepp på hela grejen och allt tjat om ett himla julklapps-tönt-spel som alla var TVUGNA att vara med på.
Jag skrek, barnen skrek, min man skrek.
Det slutade med att min man tog barnen och gick in handlade det vi typ skulle ha med oss. Jag satt kvar i bilen och grät och kände mig misslyckad. Jag började överväga om vårt beslut att behålla detta barn verkligen var en bra ideé. Sjukt dumma nästintill löjliga tankar i 8:e månaden men jag tyckte bara så hopplöst synd om mig själv och klandrade mig själv för att jag utsätter mig själv för saker jag inte vill. Jul tillexempel.
Halvvägs hem efter att min sambo försökt lirka ur mig varför jag var så ledsen blev jag tillslut tvungen att berätta om förvärkarna. Det absolut SISTA jag ville göra kvällen innan julafton var att åka in till förlossningen. Jag vet att om jag säger minsta lilla om värkar eller sånt kommer hela processen sättas igång och jag blir övertalad om att åka in fast jag inte vill.
Efter ett varmt bad utan lugnande effekt och en uppgiven och frustrerad utläggning om hur viktigt det är att jag berättar sådana saker som att jag har värkar för min sambo, ringde vi över farmor och sedan for till Södertälje förlossning för kontroll.
Jag fick börja med urinprov. De kopplade upp mig direkt efter på CTG och tar lite blodtryck som är perfekt. Jag tänker att detta blir som varje gång. Att de säger att jag ska ta det lugnt och inte stressa. Där ligger jag sedan och har lite värkar var 5 minut medan CTG tickar på. Min sambo slumrar i fåtöljen.
En halvtimme senare kommer en jättegullig läkare in och ska göra ett ultraljud av livmodertappen då jag har tydliga värkar och mitt urinprov visar på en kraftig infektion. De ska även göra en odling till nästa vecka. Livmodertappen är okej men jag får bricanyl för att stoppa värkarna samt smärtstillande och penicillin i fem dagar.
Jahapp
De behövde ju inte sjukskriva mig då jag är "ledig" men jag blev strängt uppmanad att komma in till förlossningen om värkarna kommer igen. De hade tydligen läst mina journaler. Vi halv tolv på natten var vi hemma igen.
Resten av förnatten försökte jag slå in paketen som till morgonen efter skulle in under grannen till barnen, skakig som ett asplöv samtidigt som jag gång på gång fick gråtattacker. Fruktansvärt.
Till en början vaknade jag till en mysig morgon med klapp-öppning, varmt kaffe och tecknad film i soffan med hela familjen. Dock varade lugnet inte länge. Sakta började stressen och ångesten krypa fram igen och men det var ju julafton så för barnens skull fick jag snällt bita ihop och fira jul fast jag egentligen bara ville gråta, inte vara gravid, gömma mig i en låda och inte finnas mer.
Bricanyl är den vidrigaste skit-medicin som finns. Jag som redan mådde som en mosad tomat psykiskt innan av all jävla jul-gippo-stress-du-ska-allt-ska-vara-så-trevligt-blablabla. Tack tack. Vi tar lite mer ångest i tablettform på det.
Nu idag två dagar senare har medicinen gått ur och jag kan slappna av lite. Förvärkarna har också lugnat sig. Nu gäller det att lilla bebis stannar därinne tills den 8:e januari. Jag vill ju gärna ha den där 10% ersättningen från jobbet som endast gäller om jag varit anställd i 365 dagar ;)
Girigt jag vet men det är ändå en slant och då skulle jag vara i vecka 35. Vilket känns lite bättre än 33. Helst vill vi att han kommer efter den 31 januari då jag passerat vecka 38 men den som lever får se. Nu ska jag bara koncentrera mig på att inte behöva ta bricanyl.
Dagen innan
.... slutade i katastrof.
Nu sitter jag här på julaftonsmorgon med ångest och skakningar som jag vore drabbad av den värsta parkinsons ever.
J A G H A T A R B R I C A N Y L. Hatarhatarhatarhatar.
Nu sitter jag här på julaftonsmorgon med ångest och skakningar som jag vore drabbad av den värsta parkinsons ever.
J A G H A T A R B R I C A N Y L. Hatarhatarhatarhatar.
21 december 2014
Mitt dygn har 36 timmar. Minst!
Det blev lussebullar! Med mandelmassa [nom nom nom] OCH jag hinner spela minecraft. Jag måste ju vara kung bland mammor!
Fjärde advent
Ambitionen är på topp men ibland måste man få fuska lite också. Så det blev ett köpe-pepparkakehus i år. Jag och Desmond pyntade loss medan lillasystern sov. Med erfarenhet av hjälpen jag fick av henne när jag tidigare på dagen skulle spackla så kände jag spontant att hennes medverkan inte var en bra ideé. Min ena gympasko fick lite mer spackel än vad den behövde om man säger så. Hur som helst så var Desmond grymt nöjd med sitt "mjöliga" hus. Dessutom fick han äta upp resten av nonstop:en utan att behöva dela med sig med giriga glupska Alice.
Resten av dagen har jag roat mig med att göra lite julfint [läs: Städat upp fredagschipsen från hela vardagsrummet] Vi klädde grannen redan innan lucia och de mesta av pyntet kom upp redan första advent enligt tradition men mitt hem behövde synnerligen ett ansiktslyft från smulor och annat gott. Det är inte bra när solen kommer fram och lyser rakt igenom hela huset. Jag höll på att kräkas när jag såg hur skitiga mina köksluckor var. Direkt var jag där och skrubbade.
Trevlig sista advent för i år på er! Puss!
20 december 2014
Oro och abstinens
Jag vet inte varför men jag har nu såhär tredje gången fått någon sorts orationell rädsla för plötslig spädbarnsdöd som jag inte haft med något utan mina två barn?
Jag googlade fram denna och känner mig en smula lugnare: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19300/2013-12-25.pdf
Vårt första barn sov i vår säng, emellan oss uppe vid kuddarna trots att han hade egen spjälsäng. Dock sov han alltid på rygg och använde napp från BB. Jag slutade amma honom vid 3 månader då han började få tänder och jag själv mådde SKIT av att amma honom med alla krav det innebar. Ni kan läsa lite om min förlossningsdepression här. Dock lever han än och jag hade inte en tanke på att det fanns en risk att han skulle dö som liten, inte vad jag minns iallafall.
Med andra barnet var allt mycket enklare och hon sov mer eller mindre i egen säng från start. Jag ammade henne under nätterna och då kunde hon ibland ligga kvar om hos oss om jag råkat somna. Hon hade också napp och sov mestadels på rygg, ibland på sidan.
Nu såhär tredje gången känner jag mig som sagt dock orolig. Jag har av en annan anledning googlat en del på rökning och rök-stopp då min man tagit det långdragna beslutet att sluta. Nu faktiskt i förrgår. Det är jämna plågor här hemma med abstinens just nu men när jag läser artiklar som denna:
http://www.doktorn.com/artikel/röken-skadar-ditt-barn-–-även-om-du-röker-ute
... blir jag väldig tacksam och glad över att han nu tagit detta beslut. Inte bara för att jag älskar honom och vill allt annat än att han ska bli sjuk men också för vilka effekter det har på barnen. Jag har inte sagt något till honom om detta ännu med PSD och passiv rökning. Att giftet typ sätter sig i huden och överförs till barnen.... blääää. Tror jag ska utelämna den info just nu. Han har nog med att inte hysteriskt klättra på väggarna.
Jag vet att plötslig spädbarnsdöd inte är vanligt men jag kan ändå inte sluta tänka på att det lika gärna skulle kunna hända oss och den tanken gör mig helt förstörd. Jag skulle ALDRIG kunna leva med mig själv efter det. Jag har inte förut varit nojjig som sagt men det känns som att jag nu under våren med största sannolikhet kommer springa fram och tillbaka som en tok och "kolla" till så ungen andas. Såndär andningslarm ger jag inte mycket för, jag har jobbat med barn med andningsvårigheter och felmarginalen är ohygglig.
All denna oro, varför skaffar man barn?
Jag googlade fram denna och känner mig en smula lugnare: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19300/2013-12-25.pdf
Vårt första barn sov i vår säng, emellan oss uppe vid kuddarna trots att han hade egen spjälsäng. Dock sov han alltid på rygg och använde napp från BB. Jag slutade amma honom vid 3 månader då han började få tänder och jag själv mådde SKIT av att amma honom med alla krav det innebar. Ni kan läsa lite om min förlossningsdepression här. Dock lever han än och jag hade inte en tanke på att det fanns en risk att han skulle dö som liten, inte vad jag minns iallafall.
Med andra barnet var allt mycket enklare och hon sov mer eller mindre i egen säng från start. Jag ammade henne under nätterna och då kunde hon ibland ligga kvar om hos oss om jag råkat somna. Hon hade också napp och sov mestadels på rygg, ibland på sidan.
Nu såhär tredje gången känner jag mig som sagt dock orolig. Jag har av en annan anledning googlat en del på rökning och rök-stopp då min man tagit det långdragna beslutet att sluta. Nu faktiskt i förrgår. Det är jämna plågor här hemma med abstinens just nu men när jag läser artiklar som denna:
http://www.doktorn.com/artikel/röken-skadar-ditt-barn-–-även-om-du-röker-ute
... blir jag väldig tacksam och glad över att han nu tagit detta beslut. Inte bara för att jag älskar honom och vill allt annat än att han ska bli sjuk men också för vilka effekter det har på barnen. Jag har inte sagt något till honom om detta ännu med PSD och passiv rökning. Att giftet typ sätter sig i huden och överförs till barnen.... blääää. Tror jag ska utelämna den info just nu. Han har nog med att inte hysteriskt klättra på väggarna.
Jag vet att plötslig spädbarnsdöd inte är vanligt men jag kan ändå inte sluta tänka på att det lika gärna skulle kunna hända oss och den tanken gör mig helt förstörd. Jag skulle ALDRIG kunna leva med mig själv efter det. Jag har inte förut varit nojjig som sagt men det känns som att jag nu under våren med största sannolikhet kommer springa fram och tillbaka som en tok och "kolla" till så ungen andas. Såndär andningslarm ger jag inte mycket för, jag har jobbat med barn med andningsvårigheter och felmarginalen är ohygglig.
All denna oro, varför skaffar man barn?
Taggad till tusen
Idag tänkte jag spackla köket, montera pepparkakshus, baka lussebullar, hänga upp uteslingan [innan det kommer snö] sy några julklappar, städa köket så jag kan slipa det, bädda rent alla sängar samt tvätta ner smutstvätthögen till rimlig höjd. Måla klart den där hyllan till spjälsängen som fortfarande står i tvättstugan.
Första dagen på julledigheten? Märks det?
8 veckor kvar till beräknad förlossning [31 + 2]. Jag känner mig pepp.
Efter besöket hos barnmorskan igår är jag nu ännu mer övertygad om att lille herrn där inne kommer stanna i magen till den 18 februari. Precis som jag misstänkte har han nu vänt sig och är inte riktigt fixerad ännu [ruckbar] men det är bara en tidsfråga som barnmorskan uttryckte sig.
Vi hann inte ta något Hb eller blodsocker då jag var sen [stressad som tusan] Det var köer överallt, både från jobbet där jag höll på att få en vresig ford focus i sidan som minsann tyckte att jag skulle flytta på mig mitt i korsningen där det var stopp (?) och nere på parkeringen vid sjukhuset där det fanns EN parkering som det tog mig minst 10 minuter att komma in i med min fyrhjulsdrivna padda. Älskar svängradien på min bil *ironi* Men vi hann kolla det viktigaste.
Allvarligt uppmanade hon mig att jag ABSOLUT måste åka in och kolla livmodertappen om förvärkarna blir regelbundna. Med tanke på mina två tidigare graviditeter som inneburit tidiga förvärkar och sjukskrivning som följd för att inte föda för tidigt så är det inte konstigt att jag nu redan i vecka 32 har börjat min resa mot förlossning. Alice kom i v38 [37+5] tack vare bricanylen. Annars hade hon med största säkerhet kommit tidigare men jag var så inställd på att få föda på Södertälje att jag gjorde allt för att stoppa upp allt. Vi pratade om att jag inte kommer att ta bricanyl denna gång. Om min kropp börjar "föda barn" i vecka 35 som förra gången så blir det Huddninge. Dessutom lär min latensfas vara as-lång [typ veckor] så då kanske han kommer i vecka 37 eller 40 vem vet?
Jag fick iallafall nu ganska brått att fixa hemma. Jag känner mig pigg, glad och som sagt pepp så nu kör vi! Jag har redan börjat packa BB-väskorna. Precis som förra gången står de i spjälsängen så att jag kan kasta i saker jag kommer på till och från.
Första dagen på julledigheten? Märks det?
8 veckor kvar till beräknad förlossning [31 + 2]. Jag känner mig pepp.
Efter besöket hos barnmorskan igår är jag nu ännu mer övertygad om att lille herrn där inne kommer stanna i magen till den 18 februari. Precis som jag misstänkte har han nu vänt sig och är inte riktigt fixerad ännu [ruckbar] men det är bara en tidsfråga som barnmorskan uttryckte sig.
Vi hann inte ta något Hb eller blodsocker då jag var sen [stressad som tusan] Det var köer överallt, både från jobbet där jag höll på att få en vresig ford focus i sidan som minsann tyckte att jag skulle flytta på mig mitt i korsningen där det var stopp (?) och nere på parkeringen vid sjukhuset där det fanns EN parkering som det tog mig minst 10 minuter att komma in i med min fyrhjulsdrivna padda. Älskar svängradien på min bil *ironi* Men vi hann kolla det viktigaste.
Sumfundus: 31 cm
Vikt: 79 kg [+12 kg]
Hb: -
Blodsocker: -
Blodtryck: 130/80
Hjärtljud: 140 - 148
Allvarligt uppmanade hon mig att jag ABSOLUT måste åka in och kolla livmodertappen om förvärkarna blir regelbundna. Med tanke på mina två tidigare graviditeter som inneburit tidiga förvärkar och sjukskrivning som följd för att inte föda för tidigt så är det inte konstigt att jag nu redan i vecka 32 har börjat min resa mot förlossning. Alice kom i v38 [37+5] tack vare bricanylen. Annars hade hon med största säkerhet kommit tidigare men jag var så inställd på att få föda på Södertälje att jag gjorde allt för att stoppa upp allt. Vi pratade om att jag inte kommer att ta bricanyl denna gång. Om min kropp börjar "föda barn" i vecka 35 som förra gången så blir det Huddninge. Dessutom lär min latensfas vara as-lång [typ veckor] så då kanske han kommer i vecka 37 eller 40 vem vet?
Jag fick iallafall nu ganska brått att fixa hemma. Jag känner mig pigg, glad och som sagt pepp så nu kör vi! Jag har redan börjat packa BB-väskorna. Precis som förra gången står de i spjälsängen så att jag kan kasta i saker jag kommer på till och från.
 |
17 december 2014
30+6
Ikväll (och idag) är en sån kväll då jag bara vill självdö i ett hörn någonstans. Jag ont Ö V E R A L L T. Bokstavligen. Jag vet inte om det är akupunkturen som stökar men hela dagen har varit lite avig. Förvärkarna började redan innan jag klivit utanför dörren. Nu mår jag illa och är andfådd. Känner mig liksom överfylld. Typ späckad. Dessa förbaskade förvärkar.
Tur för mig att Alice är toksnorig och ska vara hemma med mig i morgon. Eller jag med henne.
Egentligen ska jag inte misströsta, det är bara 2 dagar (varav den ena är imorgon och då är vi ju hemma) kvar till jullov. Pjuuuu. Jag behöver verkligen vila.
Tur för mig att Alice är toksnorig och ska vara hemma med mig i morgon. Eller jag med henne.
Egentligen ska jag inte misströsta, det är bara 2 dagar (varav den ena är imorgon och då är vi ju hemma) kvar till jullov. Pjuuuu. Jag behöver verkligen vila.
14 december 2014
Lucia och glädjesömnad
Min minsta skulle ha sin första riktiga sångsamling/luciatåg i fredags och den här mamman kan ju inte ligga på latlocket då inte. Jag gick all in och sydde henne inte mindre än två klänningar!
Ifall att personalen skulle få svårt att övertala henne om att byta om så körde jag safe och tog på henne den gråa mjuka klänningen i sweatshirt-tyg med virkade julkulor på morgonen och hängde upp den lucia-inspirerade på hennes plats.
Då lilla fröken VÄGRADE prova den rödvita klänningen på kvällen så var det en ren chansning att den skulle passa och jag hade ingen aning om hur den skulle se ut på men...
Ifall att personalen skulle få svårt att övertala henne om att byta om så körde jag safe och tog på henne den gråa mjuka klänningen i sweatshirt-tyg med virkade julkulor på morgonen och hängde upp den lucia-inspirerade på hennes plats.
Då lilla fröken VÄGRADE prova den rödvita klänningen på kvällen så var det en ren chansning att den skulle passa och jag hade ingen aning om hur den skulle se ut på men...
...när vi kom till förskolan vid 14:30 för luciastunden satt hon där med de andra barnen på sångmattan i sin luciaklänning som passar PERFEKT! Hon hade sitt lilla tärneljus också. Jag kan säga att det var ohyggligt svårt att inte börja grina där mitt bland alla stolta föräldrar. Hon såg inte då vi kom så hon satt där så fint och viftade med sitt ljus, sjöng med i alla sångerna med stor inlevelse. En av de finaste luciafirande jag någonsin fått ta del av. Jag är så tacksam över pedagogerna på vår förskola som lägger manken till och gör så fint jämt. Deras glädje och kärlek till deras jobb känns verkligen. Nu ska jag bara klura på något jag kan ge dem som avslutningspresent på fredag, lite för att jag verkligen uppskattar det dem gör för mina barn (Desmond går ju i skolan nu men har ju gått där i 5 år)
Förskolan har särskilda regler kring fotografering som säger att man endast får fotografera sitt eget barn med tanke på spridning av bilder på nätet och att det finns barn med skyddad identitet osv. Men två kort tog jag hemma, vilket inte är så lätt när man ska sammarbeta med en 2,5 åring.
I Desmonds skola har man först luciaframträdande i 3:an men man fick ta på sig lussekläder till skolan om man ville. Han skuttade glatt dit i sin tomtedräkt och sitt tärneljus. De hade bakat och julpysslat hela dagen.
Efter att ha stressat runt halva dagen med en foglossning värre än någonsin var jag lagom till middagen helt slut. Det fick bli Ojulig tacos. Barnen var glada.
10 december 2014
Det går framåt, lite för mycket framåt
Här har vi nu en bebis som helt solklart har vänt sig och nu sysslar med fixering. Om jag nu mot förmodan skulle ha glömt vilket kön jag tillhör så är jag numer mycket väl medveten.
Den här smärtan och illande känslan down there är i särklass något extra kan jag säga. Jag kan inte minnas detta med varken Desmond eller Alice men å andra sidan vände sig Alice sent och fixerade sig aldrig. När jag väntade Desmond visste jag ingenting egentligen inser jag nu såhär tredje gången.
Jag läste tillbaka i bloggen igår, runt september 2008 och blev påmind om att jag med sonen åkte in första gången med onda, täta sammandragningar i vecka 27. Jag blev sjukskriven med vila. Sonen är född i vecka 40+0. Då hade jag haft förvärkar typ fem veckor. Med Alice gav dem mig bricanyl i vecka 35 för att hon inte skulle komma. Då hade jag haft förvärkar sedan vecka 31-32. Hon är född 37+6.
Nu har jag haft smärtsamma sammandragningar sen i förrgår. De kommer efter lunch, håller i sig under eftermiddagen och kvällen. Avtar något om jag badar varmt eller lägger mig ned. Idag har de kommit och gårt sedan två-snåret. Snittat på 8-10 stycken per timme. Jag läste någonstans att man bör ringa förlossningen för kontroll om man har 4-5 sammandragningar i timmen... Jag vet ju med mig att mina förvärkar kan hålla på i veckor men jag är ju bara i 30. Alltså 29+6 så okej då, snart 31. Känns som att 18 februari inte kommer bli ett födelsedatum. Det kan mycket väl bli en januaribebis.
Jag känner mig trots detta ovanligt lugn över det faktumet att mina sammandragningar gör ont. Mer orolig är jag för foglossningen. Det blir allt svårare att gå. Dessutom ska vi till Skansen i morgon med klassen på julmarknad. Tur att jag var och fick akupunktur idag. Annars hade jag nog inte kommit längre än till trappan vid entrén imorgon ;)
Jag kände smärtlindring direkt på vägen hem idag efter behandlingen, vilket är första gången. Det brukar ta några timmar, en natt, innan effekten kommer men dagens omgång tog skruv. Dock upplever jag tyvärr att effekten nu oxå inte håller i sig lika länge. Detta är oroväckande för mina planer att arbeta till 31 januari.
Men än är det inte kört. Jag ska ta mig i mål!
Jag ska bara göra iordning min tonfisksallad så jag orkar traska runt imorgon. Pepp pepp!
9 december 2014
Alice
Min vackra dotter - Älskar dig innerligt!
 |
| Nya bilden vid hyllan på förskolan |
Idag flyttade min två-åring in på mellanbarns-avdelningen. Stora tjejen. Den här lilla människan gör mig galen, glad och tacksam över livet som helhet. En underbar unge helt enkelt.
6 december 2014
Se mig, hör mig!
Jag har ansökt om att lägga upp min blogg-adress på ännu ett forum!
http://www.gravidbloggar.se
Jag hittade en massa skojiga bloggar där. Alltid kul att följa någon som är typ där jag är nu ;) Sen kan man gå in i detta forum och rösta på bloggar... hehe *host*
Nu ska jag dricka julmust och svullna mandariner! Kram!
http://www.gravidbloggar.se
Jag hittade en massa skojiga bloggar där. Alltid kul att följa någon som är typ där jag är nu ;) Sen kan man gå in i detta forum och rösta på bloggar... hehe *host*
Nu ska jag dricka julmust och svullna mandariner! Kram!
Ibland går allt bara som man planerat
Woop woop! Pratade precis med F-kassan såhär på en lördag och alla mina papper inför föräldraledigheten är på plats och min SGI har blivit godkänd! Vilket innebär att jag nu kan gå in och ansöka om min föräldrapenning och planera hur min ekonomi kommer se ut i februari. Så sjukt skönt!
Både första och andra gången har det varit en massa krångel kring mina papper och att räkna ut min SGI har krävts en massa bök och stök. Jag har fått ringa både lönekontor och chefer, eftersökt lönespec:ar och hållit på. Paper som ska skicka hit och dit.
Nu gick det på knappt 10 dagar, en blankett och två samtal till F-kassan. Helt underbart! Jag är så glad! Nu slipper jag tänka på det och kan bara vara gravid i lugn och ro.
Första barnbidraget med flerbarnstillägg för tre skruttar kommer den 20 mars. Nu ska jag bara ta reda på om föräldratillägget på 10% som ingår i mitt kollektivavtal på jobbet även gäller mig som har uppehållsavtal. De 365 dagarna som anställd klarar jag iallafall, med två veckor. YES! Om det gäller även mig, vilket det borde göra eftersom att det inte står något annat om det i kollektivavtalet skulle det innebära att jag får 10% av min förlorade inkomst från jobbet de första 180 dagarna av min föräldraledighet. Hoppas hoppas! Då skulle jag kunna ta ut 5 dagar i veckan istället för 7 dagar och spara några till bebis blir ett år och man måste ta ut min 5 dagar i veckan ;)
Glada besked från F-kassan firar jag nu med en kopp earl grey och lite sömnad. Jag har precis beställt lite supermjuk minky till babynestet jag ska sy så nu måste jag "sy undan" lite som jag redan klippt ut. Jag vet att jag borde spackla men det är för mörkt. Bygglampan ligger i skåpbilen som lärlingen har just nu så jag får spackla imorgon bitti när ljuset är ute igen.
Tjing! *lycklig*
Både första och andra gången har det varit en massa krångel kring mina papper och att räkna ut min SGI har krävts en massa bök och stök. Jag har fått ringa både lönekontor och chefer, eftersökt lönespec:ar och hållit på. Paper som ska skicka hit och dit.
Nu gick det på knappt 10 dagar, en blankett och två samtal till F-kassan. Helt underbart! Jag är så glad! Nu slipper jag tänka på det och kan bara vara gravid i lugn och ro.
Första barnbidraget med flerbarnstillägg för tre skruttar kommer den 20 mars. Nu ska jag bara ta reda på om föräldratillägget på 10% som ingår i mitt kollektivavtal på jobbet även gäller mig som har uppehållsavtal. De 365 dagarna som anställd klarar jag iallafall, med två veckor. YES! Om det gäller även mig, vilket det borde göra eftersom att det inte står något annat om det i kollektivavtalet skulle det innebära att jag får 10% av min förlorade inkomst från jobbet de första 180 dagarna av min föräldraledighet. Hoppas hoppas! Då skulle jag kunna ta ut 5 dagar i veckan istället för 7 dagar och spara några till bebis blir ett år och man måste ta ut min 5 dagar i veckan ;)
Glada besked från F-kassan firar jag nu med en kopp earl grey och lite sömnad. Jag har precis beställt lite supermjuk minky till babynestet jag ska sy så nu måste jag "sy undan" lite som jag redan klippt ut. Jag vet att jag borde spackla men det är för mörkt. Bygglampan ligger i skåpbilen som lärlingen har just nu så jag får spackla imorgon bitti när ljuset är ute igen.
Tjing! *lycklig*
Motivation
Det blev inte mycket bebis-boa för mig igår. Helt slut efter att ha letat förlängningssladd till min julslinga typ överallt. Hittade en på rusta som jag trodde skulle passa. Men icke! Den passade inte! Jag blir tokig!! Hur svårt ska det vara att hitta en universalsladd liksom! Nåja, jag har ännu inte gett upp, annars får jag väl köpa en ny slinga till min sladd som jag nu har hemma, haha!
Vi lagade pommes med lövbiff till fredagsmiddag efter min mans önskemål. Lax för min del, hyfsat gott faktiskt. Jag gillar ju inget just nu. Svårt också när man valt bort kött vilket jag tycker doftar ganska gott nu, visst har jag smakat men det känns tokigt. "- Ät leverpastej!" säger barnmorskan, nja jo alltså...
I ärlighetens namn säger jag inget när jag blir bjuden på kött och det händer att jag i nödens lag äter det hemma fast jag verkligen inte har lust egentligen. Särskilt nu när jag väntar barn har jag inte varit riktigt strikt. Min kunskap om vad jag ska äta istället är för dålig för att jag ska våga för bebisens skull. Men på jobbet i skolan finns alltid vegetariskt och då frossar jag! Egentligen är det till lunch jag äter som allra bäst. Hemma äter jag knappt känns det som. Matlusten är noll. Frukt blir det en del, särskilt nu när mandarinerna är så goda.
Nu kanske ni undrar vad jag menar med bebis-boa? Jo alltså i mitt fall är det ganska brett: Allt från att spackla kök till att bädda spjälsängen faktiskt men här är en lista på saker jag skulle vilja ha klart till den 18 februari eller egentligen till 31 januari då jag tar min sista dag på jobbet på drygt 1,5 år:
Hallen är ju i köket och just nu är allt bara stökigt och våra vinterkläder ligger i gymmet för att jag inte orkar ha dem på golvet i köket. Sen ska jag ha en vagn och grejer där också, alltså det fungerar inte. Jag STÖR mig på köket faktiskt och tyvärr hänger spacklingen på mig då adde inte kan spackla.
Jag MÅSTE verkligen ta tag i det. Jag har egentligen inget annat som måste göra så jag har inga ursäkter. Fan.
Vi lagade pommes med lövbiff till fredagsmiddag efter min mans önskemål. Lax för min del, hyfsat gott faktiskt. Jag gillar ju inget just nu. Svårt också när man valt bort kött vilket jag tycker doftar ganska gott nu, visst har jag smakat men det känns tokigt. "- Ät leverpastej!" säger barnmorskan, nja jo alltså...
I ärlighetens namn säger jag inget när jag blir bjuden på kött och det händer att jag i nödens lag äter det hemma fast jag verkligen inte har lust egentligen. Särskilt nu när jag väntar barn har jag inte varit riktigt strikt. Min kunskap om vad jag ska äta istället är för dålig för att jag ska våga för bebisens skull. Men på jobbet i skolan finns alltid vegetariskt och då frossar jag! Egentligen är det till lunch jag äter som allra bäst. Hemma äter jag knappt känns det som. Matlusten är noll. Frukt blir det en del, särskilt nu när mandarinerna är så goda.
Nu kanske ni undrar vad jag menar med bebis-boa? Jo alltså i mitt fall är det ganska brett: Allt från att spackla kök till att bädda spjälsängen faktiskt men här är en lista på saker jag skulle vilja ha klart till den 18 februari eller egentligen till 31 januari då jag tar min sista dag på jobbet på drygt 1,5 år:
- Renovera klart köket.
- Få upp hallen med hyllor, sy dyna till hallbänken
- Måla klart hyllan till spjälsängen, sätta upp den
- Sy ett babynest
- Sy ett överdag till amningskudden
- Sy mer bodysar i stl 56
- Köpa snuttisar [jag har hittat gröna som jag vill ha]
- Sy bäddset till spjälsängen
- Packa klart babyväskan
Hallen är ju i köket och just nu är allt bara stökigt och våra vinterkläder ligger i gymmet för att jag inte orkar ha dem på golvet i köket. Sen ska jag ha en vagn och grejer där också, alltså det fungerar inte. Jag STÖR mig på köket faktiskt och tyvärr hänger spacklingen på mig då adde inte kan spackla.
Jag MÅSTE verkligen ta tag i det. Jag har egentligen inget annat som måste göra så jag har inga ursäkter. Fan.
4 december 2014
Hoppsan!
Nu går det undan min vänner! Jag måste sätta fart och "boa" klart. Startar idag, snart 😜 jag ska bara snooza lite då vi är lediga idag jag och barnen. De sover fortfarande [kl 06:47] rekord!
Planeringsdag på förskolan = komp = julhandla = port 73! Och sen boa lite..,
Med en glittrig turkosa häst i käften
Det händer något med munhålan när man blir gravid. Det mesta smakar annorlunda, enligt min man smakar jag annorlunda. Inte åt det positiva hållet tyvärr tydligen. Plötsligt börjar man blöda från tandköttet oxå. Blöda helt hysteriskt! Nånting med slemhinnor bla bla bla. Man blir mer mottaglig för bakterier och risken för karies ökar. Kul! Kuuuuul... Jag jublade redan vid åderbråcken... Inte. Nåja, vad är en bal på slottet? Man ska ju helst undvika alkohol har jag hört oxå och då funkar ju inte listerine som bekant. Min vanliga anti-karies-kompis.
Så nu snyltar jag loss på barnens flourskölj med hallonsmak. Den smakar gammal My little pony. Glamor mina vänner. Glamor utan gränser.
Godaste köttgrytan ever!
Högrev
Svartpeppar
Pepparmix
Salt
Spiskummin
Vitlökspulver
Barbecuesås
Senap
Köttbuljong
Lagerblad
Krossade tomater
H2O
Koka koka - Servera med ris
Jag hann inte fotografera den. Grytan var så god att vi hann äta upp den innan jag kom på att bild-föreviga den.
2 december 2014
Nämen [smula generad]
När jag googlade på gravidbloggar hittade jag en sida jag varit inne på förut med en lista över gravidbloggar värda att följa som jag anmält mig till.
Nu har de lagt till min blogg och skrivit några fina ord om mig!
"En rutinerad bloggare som är spännande att följa."
Asså, den meningen kommer jag leva på ett bra tag!
Stort tack! *lycklig*
Ps: Bloggen under följer jag och den är bara så söt!
Ps: Bloggen under följer jag och den är bara så söt!
1 december 2014
Hang up´s
Ni vet när man får för sig något och inte kan släppa det..
Detta drabbade mig igår efter mitt blogginlägg om bebis-prylar som nu börjat komma fram ur förrådet. När jag insåg att jag inte hade en åkpåse som passar liggdelen till vagnen började jag genast googla runt efter en. Det finns en hel del, det mesta är svart eller typ brunt. Jag har redan en i svart och grått.De flesta var stora och dyra. En voksi kostar typ 2500kr. Två och ett halvt tusen för en åkpåse!!?? Är det nitroglycerin man ska lägga i vagnen eller?
Inget ont om just det märket, kvalitén måste ju synnerligen vara utöver det vanliga om man tar så bra betalt. Men det är inget för mig. Jag skulle aldrig ha samvete att lägga ner så sjukt mycket pengar på något man använder i några månader. Tyvärr hittade jag inget vettigt för runt tusenlappen heller. Alla är tråkiga och ser plastiga ut. Gillas INTE!
Jag började fundera kring att sy en själv men då måste man vara noga med tygvalen så att den är vindtät och någorlunda vattenavisande.
Hmmm......
Den skulle behöva någon form av isolering, läste i syforum att flera använt tunna billiga täcken från IKEA som man tydligen slaktat och sytt i. Samtliga kunde även rekommendera minst två paket extra nålar då de tydligen gick av hela tiden. Jag kände mig inte helt sugen.
Tillslut fick jag för mig att ta fram åkpåsen jag har och testa om den går i liggdelen eller om jag helt enkelt måste köpa något skräp någonstans. Men dra på trissor! Den passade perfekt! Inga problem att få ner den inte!
Nu är jag lycklig. Problem solved!
Inget ont om just det märket, kvalitén måste ju synnerligen vara utöver det vanliga om man tar så bra betalt. Men det är inget för mig. Jag skulle aldrig ha samvete att lägga ner så sjukt mycket pengar på något man använder i några månader. Tyvärr hittade jag inget vettigt för runt tusenlappen heller. Alla är tråkiga och ser plastiga ut. Gillas INTE!
Jag började fundera kring att sy en själv men då måste man vara noga med tygvalen så att den är vindtät och någorlunda vattenavisande.
Hmmm......
Den skulle behöva någon form av isolering, läste i syforum att flera använt tunna billiga täcken från IKEA som man tydligen slaktat och sytt i. Samtliga kunde även rekommendera minst två paket extra nålar då de tydligen gick av hela tiden. Jag kände mig inte helt sugen.
Tillslut fick jag för mig att ta fram åkpåsen jag har och testa om den går i liggdelen eller om jag helt enkelt måste köpa något skräp någonstans. Men dra på trissor! Den passade perfekt! Inga problem att få ner den inte!
Nu är jag lycklig. Problem solved!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)