Living the dream

Det här hör nog hemma i hus-bloggen men just nu påverkar det faktum att det är hål i köksstammen mitt vardagliga liv så jag tänker skriva av mig om det här.

Det känns lite som att så fort det går bra för oss så händer något skit och vi hamnar nere på botten igen. Så himla orättvist. Eller kanske så förväntat då man köper ett hus halvägs stöpt i betong. Med rör från kalla kriget.

Man kan läsa i min blogg för dryga året sen att vi hade stora läckor i pannrummet:

http://mammatrollet.blogspot.com/2009/07/vatten-vatten-bara-vanligt-vatten.html

Då trodde vi att det hela orsakades av ett stopp men så en mulen morgon i december när jag kommer ner för att slänga in en tvätt möts jag av en odör från sällan besökta jaktmarker. Mina högar av sorterat papperskräp badar i avloppsvatten. Hurra!

Vi fick låna en bilmaskin av en mycket god vän och efter två timmars hårt slit igår kväll ser det ut så här:

Adde grävde ut matavfall i form av en svart sörja

Han drack inte ens kaffe utan gick direkt ner och började mörda betongen

Det var hål på stammen såklart. Det har förmodligen varit hål L Ä N G E, redan när vi flyttade in. Säkerligen redan då förra ägaren byggde om köket. Vi ångrar inte att vi köpte vårt hus men vi hade nog inte planerat att behöva byta stammar så snart. Det är mycket jobb, luktar skit, dammar,kladdar (vi duschar som sagt för tillfället brevid tvättmaskinen i rummet brevid) och vi kom överens att vi ska frilägga även huvusstammen innan vi börjar renovera bottenvåningen. För att vara säkra på att inte den oxå börjar läcka. Då blir det inte roligt.

Jag förberede mig på att det skulle bli jobbigt och krångligt att inte kunna använda köket men än så länge känns mina hinkar okej. desmond är jätteglad, han kan hjälpa till att diska utan att vingla på pallen.

Om det börjar kännas motigt ska jag tänka på de varma sommardagarna då jag öppnar dörren till baksidan, hänger upp mina lakan på stäcket, Desmond leker i sandlådan, äpplena mognar på träden, katten stycker sig keligt mot benet och doften från schersminen leker med vinden i mitt hår. Då är jag som allra lyckligast. Då kan alla stammar i världen läcka och det kommer ändå att vara värt det!

Kask

Jag fick en present av Adde när han kom hem från fjällen. Känns som att han driver lite med mig:

Vadå, jag gillar att källsortera helt enkelt. Sen att jag inte fått till komposten ännu är bara en tidsfråga.

Jag kan hålla med om att det kanske inte var helt lyckat att fylla hela pannrummet med sorterade pasppersförpackningar men inte fasen visste väl jag att köksstammen skulle börja läcka!

Mössan är hur som helst jättefin, supervarm och jag ska bära den med stolthet! :)

Nu saknas bara lite vår...

Idag ska jag måla badrumstaket för tredje gången trots att mitt huvud håller på att sprängas varje gång jag böjer mig ner men en bihåleinflammation ska inte få hindra mig för nu har äntligen badrumsmöblerna kommit!

Titta gärna på dem och läs min hus-blogg: http://duraringdetrinnervatten.blogspot.com/

Förövrigt vill jag att det ska bli sommar då man hittar bilder som denna glömda i datorn:

Lyckorus och lite skutt

Det sköna ljudet av När det äntligen är över - Melissa Horn gungar ur mina högtalare och jag njuter till max av att ha tagit emot min belöning för senaste årets hårda slit. Min usk-nål. Att jag fick högre lön oxå är inte lika intressant men likväl en trevlig belöning för all tid jag lagt ner. Eller rättare sagt stulit från lusten och viljan att göra roligare saker än att skriva om alla förbannade paragrafer som rör vårdarbetet. Räcker det inte med att man är en god lyssnare, hängiven omvårdare som tycker om andra människor? Men hur som helst här är den nu, den berömda:

Jag hade nog gärna velat ha en rosa men denna är riktigt fin!

Jag fick även mina betyg som kanske inte är superbra från termin 2 men sista rycket nu på slutet kämpade jag upp mig och körde stenhårt. min praktik bidrog nog oxå mycket till att jag fått smak för vården, när man nu sett hur den verkligen är och vilken rolig arbetsplats den är. Jag var faktiskt tillbaka och traskade i kulverten häromdagen då jag hamnade på SÖS med jobbet. Det är en särskillt känsla när man känner igen sig, känner sig hemma. Jag trivs mycket bra på mitt nya jobb uppe på Regnbågen men jag vet vart jag är påväg. För att relatera till min nya bibel - Alkemisten så kan man säga att Regnbågen är min kristallaffär där jag först ska komma på idén att servera kunderna myntatea i kristallglasen innan jag drar ut i öknen och söker pyramiderna, som då mitt fall är BB-avdelningen på förhoppningsvis Södertälje men inte fasen tackar jag nej till SÖS. Fin utsikt, sjukhusbibliotek och fina lunchrum.

Min egen belöning till mig själv för att jag var så duktig och gick upp efter 3 timmars effektiv sömn, (jobbade 18 timmar igåroch idag blir det ju) hasade mig till skolan, drack en kaffe i plastmugg, mumsade en bit rulltårta och fick mina kuvert samt nål-ask under kramar från mina lärare var en underbart skön, tunn nougatfärgad kofta från Lindex. Jag har verkligen inte ett öre över men det var kärlek vid första ögonkastet och sen kunde jag inte motstå äppeltröjan på barnavdelningen som jag dreglat över hela hösten. Till min lycka var båda på rea och som att inte turen skulle ta slut där så kom jag på när jag stog i kassan att jag fått ett klubb-mess dan innan med 1/2 priset på alla reavaror. Tackar, man tackar!

15 kr

70kr

"När du verkligen vill någonting verkar hela universum för att du ska få din önskan uppfylld"

"Har du glömt nå´t?"

Man blir lite full i skratt när man läser sitt senaste inlägg och hur mycket som hänt sen dess (och inte hänt..) Inser då att jag borde skriva av mig lite oftare. Mest för att hålla greppet om vad jag egentligen är påväg. Eller vart jag vill vara påväg.

Jag fick en bok av min älskade systerför en tid sen. Det där med tid är mycket subjektivt. Det som upplevs som lång tid kan upplevas som mycket kort av någon annan eller så kan kort tid upplevas som som lång eller i detta fallet mycket lång tid som kort. Jag har inte lagt så mycket energi att intressera mig för denna bok trots att jag vet att det är en mycket bra bok då alla säger det hela tiden "oooo den ska du verkligen läsa.." Dessutom har jag nu insett att jag fick boken av just den anledningen att jag behöver läsa den. Nu önskar jag att jag insett detta tidigare.

Av en ren tillfällighet städade jag och pysslade igår och bestämde mig att damma av sängbordet där jag har min lilla "att-läsa-trave" som består av böcker som jag blivit rekomenderad eller som helt enkelt har fina omslag eller ger ett intryck av att jag skulle vara interlektuell, som jag inte ens kan stava till... Någonstans i mitten på traven vilar just denna bok, jag fingrar lite på omslaget och funderar över när jag fick den och konstaterar att jag inte minns men jag tänker att jag borde läsa den, det är ju ändå en sån bok alla borde läsa någon gång. En vanlig dag hade jag nog torkat av den och lagt tillbaka den i traven och tänkt: "- När jag får tid då ska jag läsa den" men inte denna dag. Till min förvåning upptäcker jag när jag öppnar boken att min syster skrivit ett brev till mig på insidan av pärmen. Nu gråter jag. För det är just detta som gör min syster till den mest fantastiska människa jag någonsin kommer att träffa. Någonsin. Hon är ingen människa hon är ett fenomen och detta är brevet hon skrivit till mig i en bok hon gett till mig för 5 år sen som jag bara lagt i hyllan, inte ens öppnat och glömt bort:

Till min älskade ystra

som gräver guld i ögongrus

som letar kristaller i botten av glas

som springer land runt för att hitta hem

som söker lyckan i lotten

som en liten humla vet att det är omöjligt att flyga men av ren inbillning flaxar av bara helvete

Läs å begrunna var din skatt är

Älskar dig

Annicka

060414

Så igår tog jag mig tid att börja läsa Alkemisten av Paulo Coelho. Som sagt kan jag bara sörja att jag inte börja läsa den direkt då jag fick den. Jag läste halva innan jag bestämde mig att spara resten tills ikväll för att jag måste smälta det hela. Ta till mig. Begrunna. Jag slutade på sidan 65 i det stycke då kristallhandlaren säger till pojken: "Jag är rädd för att förverkliga min dröm och sedan inte ha något kvar att leva för" Jag tog verkligen till mig och kände mig så träffad för precis så känner jag. Jag jag inser med ens hur galet det är. Jag får nästan panik samtidigt som jag blir alldelles upprymd. Jag ska oxå söka min skatt, uppfylla mina drömmar! Jag måste börja nu!! NU! Jag har redan spillt bort 5 år sedan jag fick boken på att inte ens öppna den!

Jag vet vem jag vill vara, vilken väg jag vill gå och vilka människor jag tycker om och vill ha omkring mig nu återstår bara att våga välja dessa och inte vara rädd. Mitt liv är mitt eget och jag väljer helt själv hur jag vill ha det. Det är lätt att glömma bort det. Lika lätt som att lägga upp en mycket bra bok i hyllan och låta den slumra bort under ett täcke av damm för att sakta falla in i glömska.

Tänkvärt.

Erkänn, visst blir du lite sugen på att damma därhemma?