Living the dream

Det här hör nog hemma i hus-bloggen men just nu påverkar det faktum att det är hål i köksstammen mitt vardagliga liv så jag tänker skriva av mig om det här.

Det känns lite som att så fort det går bra för oss så händer något skit och vi hamnar nere på botten igen. Så himla orättvist. Eller kanske så förväntat då man köper ett hus halvägs stöpt i betong. Med rör från kalla kriget.

Man kan läsa i min blogg för dryga året sen att vi hade stora läckor i pannrummet:

http://mammatrollet.blogspot.com/2009/07/vatten-vatten-bara-vanligt-vatten.html

Då trodde vi att det hela orsakades av ett stopp men så en mulen morgon i december när jag kommer ner för att slänga in en tvätt möts jag av en odör från sällan besökta jaktmarker. Mina högar av sorterat papperskräp badar i avloppsvatten. Hurra!

Vi fick låna en bilmaskin av en mycket god vän och efter två timmars hårt slit igår kväll ser det ut så här:

Adde grävde ut matavfall i form av en svart sörja

Han drack inte ens kaffe utan gick direkt ner och började mörda betongen

Det var hål på stammen såklart. Det har förmodligen varit hål L Ä N G E, redan när vi flyttade in. Säkerligen redan då förra ägaren byggde om köket. Vi ångrar inte att vi köpte vårt hus men vi hade nog inte planerat att behöva byta stammar så snart. Det är mycket jobb, luktar skit, dammar,kladdar (vi duschar som sagt för tillfället brevid tvättmaskinen i rummet brevid) och vi kom överens att vi ska frilägga även huvusstammen innan vi börjar renovera bottenvåningen. För att vara säkra på att inte den oxå börjar läcka. Då blir det inte roligt.

Jag förberede mig på att det skulle bli jobbigt och krångligt att inte kunna använda köket men än så länge känns mina hinkar okej. desmond är jätteglad, han kan hjälpa till att diska utan att vingla på pallen.

Om det börjar kännas motigt ska jag tänka på de varma sommardagarna då jag öppnar dörren till baksidan, hänger upp mina lakan på stäcket, Desmond leker i sandlådan, äpplena mognar på träden, katten stycker sig keligt mot benet och doften från schersminen leker med vinden i mitt hår. Då är jag som allra lyckligast. Då kan alla stammar i världen läcka och det kommer ändå att vara värt det!