Första söndagen inför jul

En söndag som alla andra. En ganska torftig första advent utan glögg och lussebullar... dunderförkyld. Hittar inget skojigt att göra då jag egentligen inte orkar vara vaken men klockan är bara 18:21 och det är inte dax att natta barnen än. Jag har bloggat lite under dagen om en mammatopp jag sytt, ganska nöjd är jag faktiskt. Sjukt skön, har den på mig nu faktiskt. Jag vet inte vad jag gjort resten av dagen. Det känns som att jag mest drivit runt i huset och typ googlat till och från på olika saker hela dagen. Får liksom ingen ro, vill inte acceptera att jag är sjuk och bara ligga ner. Jag har så svårt för det.

Jag har haft foglossningen från helvetet sen jag var där i onsdags men jag vet inte om min förkylning ställer till det och blockerar det där naturliga smärtstillande som sätts i omlopp när man får akupunktur. Ont gör det iallafall. Förbannat ont.

Nåja, vi är en bit in i vecka 29 nu iallafall [28+3], besök hos barnmorskan i torsdags. Underbar människa! Jag har träffat olika varje gång men nu är det denna urgulliga tjej jag ska träffa resten av graviditeten. Det känns skönt! Vi klickade direkt och skrattade kluckande ihop. Jag måste börja med järntillskott då mina järnvärden inte såg roliga ut. Jag mår skit av tabletterna men har en plan att ta dem strax innan jag går och lägger mig så kommer förhoppningsvis den värsta halsbrännan och uppblåstheten när jag ändå sover. Jag ska också dricka citronvatten när jag tar dem enligt barnmorskan så har de bättre effekt. Jag köpte ett halvkilo citroner på vägen hem. Jag bör äta lite mer också tydligen då jag inte gått upp nämnvärt [jag hade ju en del att ta av innan...] Hon hade lite svårt att hitta honom men han har inte vänt sig neråt ännu. Vi pratade lite om hur bebisen ska röra sig de närmsta veckorna. Att jag inte behöver gå och vara orolig men att jag bör ha koll på att han rör sig ungefär lika mycket varje dag.

Sumfundus: 28 cm

Vikt: 76 kg [+9 kg]

Hb: 119

Blodsocker: 5,4

Blodtryck: 120/60

Hjärtljud: 136 - 148

I fredags åkte jag hem vid lunch och hämtade en hängig kille i skolan. Vi åkte hem och han däckade framför minecraft. Jag adventsstädade lite och drog fram julpyntet. Hittade samtidigt alla barnkläder jag sparat! Åh så mycket fint! Jag hade alldeles glömt hur små dem är när de kommer ut. Åhhh, det var ren fröjd att tvätta upp dem och vika i små fina högar. Dessa har värmt båda mina små bebisar. Jag hittade babysitern också och bärselen. Till och med babygymmet har jag kvar och det är i superfint skick! Liggdelen till vagnen lika så. Känns helt ny faktiskt. Passade på att tvätta överdraget till baby-bilbarnstolen som en katt boat i också när jag ändå var i farten. Jag tänkte köra skötväskan en sväng i maskin nu också. Jag är väldigt glad att vi [läs: Andreas] la en extra slant på riktigt fina grejer när vi väntade Alice för allt är fortfarande schyst och fräscht. Nu känner jag mig redo för en liten lillebror. Nu ska jag bara ordna med en riktigt bra åkpåse. Den jag har passar till sittdelen och är grym men alldeles för stor för liggdelen. Jag vet inte hur mycket jag kommer vara ute och gå med vagnen men lille herrn kommer ändå i februari och får jag lust att gå promenader måste jag ha en ordentlig, vindtät påse till vagnen.

Vi var en sväng in på barnakuten med lilltjejen igår. Hon vaknade och hade 41 graders feber på natten, kräktes och feberyrade. Eller hon vaknade egentligen inte, det sjuka är att det faktiskt var vår svarta fina bondkatt Brorsan som kom och väckte mig genom att ställa sig nedanför mig sida av sängen och jama. Han brukar göra det på sen-natten för att han vill ut men denna gång gick han inte till ytterdörren som han brukar, han gick direkt in i vår dotters rum där han sover om nätterna i hennes fotände av sängen. Han strök sig liksom mot sängen som han brukar göra vid mina ben när han vill ha mat. Vår dotter vred och vände sig i sängen och verkade orolig. Jag strök henne över håret för att lugna henne och upptäcker då att hon är kokhet. Sekunden efter vaknar hon, börjar panikskrika och skakar som om hon krampar. Jag tog upp henne och hon kräks på golvet. Jag tog av henne kläderna och gav henne alvedon. Hon la sig på golvet som förmodligen kändes skönt och svalt och där låg hon medan jag fixade och bäddade i vardagsrummet.

Hela tiden satt katten vid sidan av henne och tittade tafatt på.

Jag lyckades få ner febern snabbt till 39 grader och pustade ut lite grann. Efter typ 5 min ute i saccon i vardagsrummet kommer katten tassandes och klättrar upp hos min dotter. Nöjd lägger han sig till rätta där och somnar.

Jag tror inte på magiska krafter, spöken eller gud för den delen men katter MÅSTE ha ett sjätte sinne! Så sjukt alltihop. Hundar har man ju hört kan väcka folk vid fara, men en annars ganska slö, trött, ignorant bondkatt?? Helt sjukt.

Vår slöa svarta ignoranta bondkatt Brorsan

Vi chillade några timmar framför tvn i saccon med vid klockan tio var febern uppe i 40,5 igen. Då ringde vi vårdguiden och de sa att man alltid måste kolla små barn med feber över 40 grader. Jag hade ingen aning om det. Så vi åkte in för säkerhets skull. Jag brukar inte vara nojjig eller åka till akuten eller vårdcentralen hur som helst då jag är utbildad undersköterska och jobbat typ 10 år inom vården men säger dem att man ska åka in gör man väl det. Vi fick åka hem 2 timmar senare med en öroninflammation, nässpray och alvedon vid behov. Tur att vi slapp penicillinet! I hate it...

Vi börjar första veckan i december med lite vabb. Ingen hit för lönen i december men det är så illa tvunget och jag tar den eftersom att jag också är sjuk. Så är vi iallafall en vuxen som är frisk och kan gå och jobba.

Buhu

Visst får man beklaga sig lite utan att verka tråkig?

Okej, here it goes: Jag har helvetes-ont i halsen. Inte kul när man trött, tjock och allmänt nedsatt funktionsmässigt i övrigt. Jag orkar verkligen inte vara förkyld.

Jag blir tokig på rehab som strular med mina tider, eller egentligen är det sjukgymnasten jag blir galen på. Nu fick jag tillslut en tid i morgon efter att jag tydligt och bestämt sagt nej till att vänta till på fredag. Jag skulle ha få min behandling redan i onsdags förra veckan och nu börjar foglossningen bli riktigt jobbig. Alltså typ tusen nålar i hela bäckenet. Hela tiden.

Jag är andfådd, har noll matlust och får sammandragningar stup i kvarten. Inte kul. Min sambo tycker jag ska prata med barnmorskan på torsdag om sjukskrivning. "Tänk på bebisen..." Fan ta dig ditt as. Jag älskar honom men såna kommentarer gör mig tokig!

Jag vill jobba. Alla på jobbet tycker att jag är galen som jobbar.

Jag fick en superfin dammsugare av min sambo idag. Jag vill inget annat än städa loss och göra fint hemma, pynta, sy och allmänt pyssla.

J a g    o r k a r    i n g e n t i n g.

Nu ligger jag sängen med laptopen och bloggar. Funderar på att se ett avsnitt av The 100 och tycka lite mer synd om mig själv. Dricka vatten. Det är det enda som är gott just nu.

Förskole-ångest

Under kvällen igår såg jag i förbifarten att några av mina "bekanta" på Facebook gillat länkar som berör förskola och små barn. Diskussioner huruvida det är lämpligt att barn från 1 år går i förskola florerade vilt bland kommentarerna.

Jag blir både lite irriterad men också ledsen när jag ser sådant.

Här är de två artiklarna som de länkat till:

http://www.st.nu/opinion/insandare/mamma-och-forskollarare-forskolan-ar-inte-en-plats-for-en-ettaring

http://www.st.nu/opinion/insandare/vi-vill-ta-eget-ansvar-for-barnens-forsta-viktiga-ar

Den ena är skriven av en nybliven mamma som också arbetar i förskolan och jag tycker att hennes resonemang är bra. Hon tar kritiken högre och vill lägga press på dem som bestämmer.

Den andra är lite mer barsk och går hårt mot dem faktiskt tror att förskolan är bra för små barn.

--------------------------------------

Jag hade inget val med båda våra första barn. Vi har valt ett boende som kostar oss en del och rent ekonomiskt har vi varit tvungna att ta ut alla föräldradagarna inom första året. Med vårt första barn pusslade vi de tre sista månaderna innan vi fick plats. Pappan var sjukskriven efter en handledsoperation och hade barnet hemma hos sina föräldrar [nej, det går inte att ta hand om en 1 åring själv med en hand, fulltankad med morfin] om kvällarna när jag gick och jobbade extra inom omsorgen. Jag kämpade, jagade extrapass för att ha råd att försörja min familj. Dagpass kunde jag inte tacka ja till då det inte fanns någon backup hemma. Vår son fick plats [på den bästa förskolan jag kunna drömma om] när han var 1 år och 3 månader. Det kom som en lättnad att jag nu kunde arbeta mer och komma ikapp ekonomiskt. 

Vår son kunde vid den tiden mycket väl förmedla sig verbalt [han talade i meningar redan vid 1 år], äta själv och röra sig obehindrat. Mycket förmodligen för att jag som mamma från tidig ålder inte varit närvarande [förlossningsdepression] och "tvingat" honom att klara sig själv. Hemskt ja, men en möjlig förklaring. Han har så länge jag kan minnas varit sådär lillgammal ni vet. Vi upplevde inga problem med förskolan för hans del, snarare tvärtom. Han fick den pedagogiska verksamheten jag som mamma helt enkelt inte orkade ge honom. Jag orkade inte måla med vattenfärg över hela köket, jag orkade inte lufsa i skogen eller frysa i lekparken.

När vår dotter kom hade vi nyligen köpt nytt hus och låg back igen. Till hennes 1 årsdag var alla föräldradagarna slut och hon började på samma förskola som sin bror faktiskt på just sin födelsedag. Idag är hon en vild, normalt utvecklad 2 åring som älskar att gå till förskolan. Hon kastar sig i famnen på fröknarna och kramas när jag lämnar henne till frukost

Tyvärr blir man matad med massa ångest från alla håll om att små barn inte mår bra av förskolan. Att det skulle ligga någon form av prestige i att vara hemma med sina barn länge. Att man skulle vara en bättre förälder för att man är hemma med sina barn istället för att gå till jobbet. Jo, självklart mår barn bra av att vara med sin mamma och pappa men om man inte kan det då? Som familj?

Jag måste dock erkänna att jag tyvärr blir avundsjuk på dem som har möjlighet att vara hemma med sina barn länge och jag skulle vilja nu sista gången vara hemma med kommande barn lite längre än 1 år men det är nog inte praktiskt möjligt.

Jag hade en tanke om att från februari 2015 [bf  den 18 februari] fram tills skolan slutar för sommarlov i juni 2015 vara hemma med liten bebis, dottern är på förskolan 8:00 - 14:00 när sonen är i skolan. De har omsorg på annan ort så för att jag ska slippa åka runt med bebisen hela dagarna blir det nog den bästa lösningen. Dottern har 6 timmars beviljad förskoleverksamhet och sonen 2 timmars fritids. Han slutar skolan 13:00 varje dag. Jag tror på det upplägget faktiskt. Då blir det mellanmål hemma ;)

Jag planerar att alla barnen ska vara hemma med mig hela sommaren och sen till hösten då sonen börjar skolan igen tänkte jag att dottern får förskola 3 timmar, 8:00 - 11:00 då jag inte vill förlora förskoleplatsen men ändå vill dra nytta av att man från 3 års ålder har rätt att ansöka om kostnadsfri begränsad förskola i min kommun. 15 timmar i veckan ;)

Tyvärr kan man inte förlägga dem timmarna på två dagar eller viseversa utan det är 3 timmar/5dagar i veckan som gäller. Reglerna kan ha ändrats och det vore ju toppen men jag planerar utefter de gamla reglera just in case. Jag måste ju ändå åka med vår son varje dag till skolan så detta ger mig möjligheten att typ kanske handla, gå på öppna förskolan BVC osv i lugn och ro med ett barn bara för att sedan hämta lilltjejen och åka hem ha lite dagvila och lek hemma resten av dagen. Min plan för hösten innebär att pappan hämtar sonen från skolan när han kommer från jobbet och ändå passerar orten [dit vi också egentligen vill flytta... igen] vilket brukar vara runt 15:00. Då räcker sonens 2 timmars-fritids. De dagar pappan fastnar i kö eller jobbar över får självklart jag åka och hämta ;) Tänkte köra denna modell tills efter årskiftet 2016 då bebisen fyller ett år. 

Då hoppas jag på att min kommun [nynäshamn] tagit sig i kragen och infört vårdnadsbidrag som då skulle innebära att jag kan vara hemma med mina barn ytterligare en termin men det ser varken mörk eller ljust ut. I praktiken, om vi hade bott typ 5 km åt ena hållet och då tillhört Haninge kommun, som jag också är anställd i... hade vi haft rätt att efter 1 års ålder söka om ytterligare 3000:- skattefritt bidrag i form av vårdnadsbidrag vilket tillsammans med barnbidragen skulle innebära 6750:-. Ingen fet månadslön men det hade räckt till att vara hemma ytterligare 6 månader. Tyvärr bor vi i en kommun som inte har denna förmån men man kan ju alltid hoppas... det finns ett medborgarförslag inlämnat till kommunfullmäktige nu i september. Alltid något.

Jag har en förhoppning om att kunna vara hemma med barnen till hösten 2016 men det återstår att se.

När ska pappa vara hemma å tänker ni? Vi har med båda barnen valt att använda dem som "semester-dagar" så att vi ska kunna vara hemma tillsammans, nu kan man ju ta ut dubbeldagar vilket gör det hela mycket enklare och mer valfritt. Innan fick vi pussla och då arbetade jag ju kväll och natt så då fungerade det, nu när jag jobbar endast dagtid hade det blivit knepigt. Men som nu till jul tar vi de sista 12 heldagarna han har för dottern och har julledigt ihop.

Hur har ni andra pusslat?

27 + 0

Efter lunch idag blev jag påmind om att barn kan komma för tidigt. Sammandragningar är inte farliga men varje 10:e minut i över 60 sekunder och sådär på gränsen till att de gör mig illamående är INTE BRA. Om jag står upp när de kommer måste jag stanna och andas. Det bäddar för att det snart kan gå över i förvärkar. Det vill vi verkligen inte. Jag är förberedd på att föda barn från och med vecka 36 men innan dess vill jag INTE föda några barn.

Då jag idag enligt diverse gravid-appar går in i vecka 28 är det två månader [TVÅ MÅNADER!] tills det är okej för lilleman att komma [Läs: gravidvecka 36 = Förlossning på Södertälje].

Jag bara måste dra ner på tempot.

Min vision om att jobba until the end känns allt mer avlägsen.

Fotnot: Enligt barnmorskans beräkning har jag kommit till 27 + 5 men det är bara några dagars diff så det spelar inte så stor roll nu, dock spelar det roll om jag måste födda i vecka 36 då jag blir skickad till Huddinge fram till den dagen jag passerat 36 + 0. Eller var det 36+7? 

Dagens bästa kommentar

Min sambo. Pruttful [vilket händer typ en gång om året]i bilen hem från en mycket trevlig tillställning med gott öl.

"Alltså.... jag hatar fulla människor. Speciellt vuxna. Jag hatar till och med mig själv just nu!"

Följt av ett litet fnitter.

2 km senare stannar vi på motorvägen för kräkpaus.

Jag kan inget annat än att älskar honom. Innerligt.

lost - igen

Jag är officielt fast. Igen. Den här serien har jag sett i typ sträck sen jag snubblade över första avsnittet på länkat från Dreamfilms. Den finns dock på Tv4 play premium också. Sinnesjukt bra!




Jag förlorade mig i Lost-serien då jag väntade Desmond [kan finnas något liiiitet samband med vår sons namn och en av rollfigurerna. Kanske. Av en ren händelse är just den skådespelaren som spelade Desmond-karaktären också med i The 100!?] Dock fanns den då endast till säsong 3. Jag såg dem om och om och om igen. Total-älskar den serien. Kanske inte är helt gift i hur den slutar egentligen. Jag skulle velat behålla tron om att ön fortfarande ligger därute någonstans.

The 100 visas enligt google just nu i Amerikat så alla avsnitten finns inte ute ännu men första säsongen går att se och början av säsong två. Avsnitten har kommit upp ett och ett de senaste dagarna. Så just nu fördriver jag tiden med att se om den från början i väntan på nästa avsnitt. De är typ som en liten kaka, eller belöning till mig själv när jag är klar för dagen med jobb, barn och hushåll.

I kväll ska jag njuta av att de tredje avsnittet av säsong 2 nu ligger uppe. Det blir jag, symaskinerna, pyttebodysar och The 100. Förmodligen en extra sött kopp earl grey och kardemummaskorpor.

Imorgon går jag in i vecka 28. Just nu mår jag för bra. Kan någon nya mig?

När tiden går för fort

Halleluja vad tiden går undan! Idag går jag in i vecka 27 och får genast lite "ta-slut-ångest". jag har ju lovat mig själv att verkligen ta vara på denna tiden. Min sista graviditet. Jag har lite svårt att hantera att saker och ting tar slut. Något som jag pratat med min kurator ganska mycket om. Vi ses inte ofta men jag behöver ibland komma på banan igen för att inte tappa allt liksom. Självklart blir allt påtagligt igen nu när jag väntar barn. Senast jag träffade henne var just när jag väntade Alice för två år sedan. jag kände nog lite så då också, att jag inte ville att det skulle ta slut även om jag verkligen ville träffa min bebis och gosa och självfallet är det ju dit man kommer förr eller senare.

Jag blir också genast lite stressad, jag vill ju hinna sy fint till bebisen samtidigt som jag vill få köket klart. Stressad är det sista jag vill vara just nu eller ha ångest för den delen.

Just ångest över att det är över eller passerat slår mig ofta dagen efter stora tillställningar. Julen är hemsk. Så jobbigt att jag typ nästan funderat på att inte fira julen alls i år. Dock måste jag ju för barnens skull. Men jag vill inte. Verkligen inte. Det är underbart med första advent, jag älskar att baka och slå in presenter. Julpynta och dricka glögg. Allt är bra tills man sitter i bilen och ska åka hem från "julen" Eller när alla gästerna har gått hem. Jag fattar inte varför?

Jag fick en lättare dos av "ta-slut-ångesten" efter Desmonds kalas förra helgen och det kalaset hade jag inte ens planerat. Jag bara hafsade ihop det då jag egentligen inte hade lust. Jag funderar lite på om det är läge att ringa kuratorn kanske men det gick så fort över så jag väntar nog ett slag till. Vi får se hur jag känner efter jul.

Igår

En milstolpe avklarad. Besök i vecka 25 hos barnmorskan! Allt verkar vara bra och enligt tabellen.

24 + 2

Sumfundus: 24 cm
Vikt: 74 kg [+7 kg]
Hb: 125
Blodsocker: 4,4
Blodtryck: 100/70
Hjärtljud: 140

Vi listade oss/önskade Södertälje såklart. Pratade lite om amning, diabetes, förlossningsdepression och foglossning.

Jag är bokad igen om 4 veckor ;)

Om 6 veckor går jag på jullov. Jag mår som en drottning!

Cravings

Jag måste bara ha det. Det är så SJUKT gott och jag känner mig sådär fluffigt rund och gravidsund [rim!] när jag unnar mig det. Vilket jag gör säkert för många gånger per dag.

Earl grey.

Jag gravid-knarkar Earlgrey-te. Gärna med apelsinsmak. Russian Earl grey. Helst sött med lite mjölk i. Starkt.

När jag väntade mitt första barn missbrukade jag satsumas. Veckan innan förlossning åt jag en hel fruktlåda satsumas själv. Tyvärr slutade jag inte efter förlossningen och runt jul blev det ett sorgligt farväl av den gula härliga frukten då min son blev alldeles prickig av citrus jag åt.

Min andra graviditet låg choklad högt på önskelistan. Kladdkaka. Körsbärstomater var också sjukt gott trots att jag reagerade på det. Salta nötter. Jag kunde äta påse efter påse med salta nötter. Mandlar och allt knaprigt.

Te känns ganska harmlöst trots allt. Glad att det inte är lösgodis eller läsk eller något annat kemiskt läskigt som min hormon-kropp vill ha.

;)