Första söndagen inför jul

En söndag som alla andra. En ganska torftig första advent utan glögg och lussebullar... dunderförkyld. Hittar inget skojigt att göra då jag egentligen inte orkar vara vaken men klockan är bara 18:21 och det är inte dax att natta barnen än. Jag har bloggat lite under dagen om en mammatopp jag sytt, ganska nöjd är jag faktiskt. Sjukt skön, har den på mig nu faktiskt. Jag vet inte vad jag gjort resten av dagen. Det känns som att jag mest drivit runt i huset och typ googlat till och från på olika saker hela dagen. Får liksom ingen ro, vill inte acceptera att jag är sjuk och bara ligga ner. Jag har så svårt för det.

Jag har haft foglossningen från helvetet sen jag var där i onsdags men jag vet inte om min förkylning ställer till det och blockerar det där naturliga smärtstillande som sätts i omlopp när man får akupunktur. Ont gör det iallafall. Förbannat ont.

Nåja, vi är en bit in i vecka 29 nu iallafall [28+3], besök hos barnmorskan i torsdags. Underbar människa! Jag har träffat olika varje gång men nu är det denna urgulliga tjej jag ska träffa resten av graviditeten. Det känns skönt! Vi klickade direkt och skrattade kluckande ihop. Jag måste börja med järntillskott då mina järnvärden inte såg roliga ut. Jag mår skit av tabletterna men har en plan att ta dem strax innan jag går och lägger mig så kommer förhoppningsvis den värsta halsbrännan och uppblåstheten när jag ändå sover. Jag ska också dricka citronvatten när jag tar dem enligt barnmorskan så har de bättre effekt. Jag köpte ett halvkilo citroner på vägen hem. Jag bör äta lite mer också tydligen då jag inte gått upp nämnvärt [jag hade ju en del att ta av innan...] Hon hade lite svårt att hitta honom men han har inte vänt sig neråt ännu. Vi pratade lite om hur bebisen ska röra sig de närmsta veckorna. Att jag inte behöver gå och vara orolig men att jag bör ha koll på att han rör sig ungefär lika mycket varje dag.

Sumfundus: 28 cm

Vikt: 76 kg [+9 kg]

Hb: 119

Blodsocker: 5,4

Blodtryck: 120/60

Hjärtljud: 136 - 148

I fredags åkte jag hem vid lunch och hämtade en hängig kille i skolan. Vi åkte hem och han däckade framför minecraft. Jag adventsstädade lite och drog fram julpyntet. Hittade samtidigt alla barnkläder jag sparat! Åh så mycket fint! Jag hade alldeles glömt hur små dem är när de kommer ut. Åhhh, det var ren fröjd att tvätta upp dem och vika i små fina högar. Dessa har värmt båda mina små bebisar. Jag hittade babysitern också och bärselen. Till och med babygymmet har jag kvar och det är i superfint skick! Liggdelen till vagnen lika så. Känns helt ny faktiskt. Passade på att tvätta överdraget till baby-bilbarnstolen som en katt boat i också när jag ändå var i farten. Jag tänkte köra skötväskan en sväng i maskin nu också. Jag är väldigt glad att vi [läs: Andreas] la en extra slant på riktigt fina grejer när vi väntade Alice för allt är fortfarande schyst och fräscht. Nu känner jag mig redo för en liten lillebror. Nu ska jag bara ordna med en riktigt bra åkpåse. Den jag har passar till sittdelen och är grym men alldeles för stor för liggdelen. Jag vet inte hur mycket jag kommer vara ute och gå med vagnen men lille herrn kommer ändå i februari och får jag lust att gå promenader måste jag ha en ordentlig, vindtät påse till vagnen.

Vi var en sväng in på barnakuten med lilltjejen igår. Hon vaknade och hade 41 graders feber på natten, kräktes och feberyrade. Eller hon vaknade egentligen inte, det sjuka är att det faktiskt var vår svarta fina bondkatt Brorsan som kom och väckte mig genom att ställa sig nedanför mig sida av sängen och jama. Han brukar göra det på sen-natten för att han vill ut men denna gång gick han inte till ytterdörren som han brukar, han gick direkt in i vår dotters rum där han sover om nätterna i hennes fotände av sängen. Han strök sig liksom mot sängen som han brukar göra vid mina ben när han vill ha mat. Vår dotter vred och vände sig i sängen och verkade orolig. Jag strök henne över håret för att lugna henne och upptäcker då att hon är kokhet. Sekunden efter vaknar hon, börjar panikskrika och skakar som om hon krampar. Jag tog upp henne och hon kräks på golvet. Jag tog av henne kläderna och gav henne alvedon. Hon la sig på golvet som förmodligen kändes skönt och svalt och där låg hon medan jag fixade och bäddade i vardagsrummet.

Hela tiden satt katten vid sidan av henne och tittade tafatt på.

Jag lyckades få ner febern snabbt till 39 grader och pustade ut lite grann. Efter typ 5 min ute i saccon i vardagsrummet kommer katten tassandes och klättrar upp hos min dotter. Nöjd lägger han sig till rätta där och somnar.

Jag tror inte på magiska krafter, spöken eller gud för den delen men katter MÅSTE ha ett sjätte sinne! Så sjukt alltihop. Hundar har man ju hört kan väcka folk vid fara, men en annars ganska slö, trött, ignorant bondkatt?? Helt sjukt.

Vår slöa svarta ignoranta bondkatt Brorsan

Vi chillade några timmar framför tvn i saccon med vid klockan tio var febern uppe i 40,5 igen. Då ringde vi vårdguiden och de sa att man alltid måste kolla små barn med feber över 40 grader. Jag hade ingen aning om det. Så vi åkte in för säkerhets skull. Jag brukar inte vara nojjig eller åka till akuten eller vårdcentralen hur som helst då jag är utbildad undersköterska och jobbat typ 10 år inom vården men säger dem att man ska åka in gör man väl det. Vi fick åka hem 2 timmar senare med en öroninflammation, nässpray och alvedon vid behov. Tur att vi slapp penicillinet! I hate it...

Vi börjar första veckan i december med lite vabb. Ingen hit för lönen i december men det är så illa tvunget och jag tar den eftersom att jag också är sjuk. Så är vi iallafall en vuxen som är frisk och kan gå och jobba.