Detox dag 4 - Halvtid

Woop woop! Två och ett halvt kilo minus idag! Nu känns det som att mitt köttfärsås-cresendo var värt det! Hurra!

Tre dagar kvar eller nåja tre och en halv. Sen ska jag fira med ett glas rött skulle jag tro!

Kväll 3 -Detox

Nu är det fan jobbigt. Det frestar sjuk på att laga mat och göra i ordning till andra när man inte kan äta själv. Jag blev ju tvungen att smaka av köttfärssåsen så den inte smakade skit. Det gjorde den inte kan jag säga. Det var den bästa köttfärssåsen jag gjort. I panik jucieade jag ihop en juice på morot ingefära äpplen och citron för att kunna hejda mig från att inte vräka i mig hela stekpannan.

Jag visste inte att jag hade ett sånt sjukt begär att äta. Det låter vrickat att säga så, alla måste ju äta annars dör man men jag menar att det suget är så stort liksom.

Jag fryser nå helt sjukt mycket just nu så jag gör ett avsteg igen och dricker en kamomill-tea. Googlade lite på detox och fick fram att man kanske inte behöver köra hard-core varianten som jag gör egentligen.

Jag kompenserar min tea med att jag ska ut och jogga ikväll.

Stallarholmen

Igår bar det av med den lilla delen av familjen till Stallarholmen för den årliga Vintagefestivalen. Vi fick lyckligtvis bra väder i år igen vilket lyfter hela stämningen.

Trots att vi var där vid kl 06 blev det ändå stressigt att få upp allt innan klockan tio. Jag hade med mig min lila hörna med sygrejer och mitt pyssel. Små bäddset till dockvagnen, spjälsängen, barntavlor, nyckelringar och barnkläderna såklart.

Jag sålde stuvar och tyg. Alla påsarna med syrullarna gick på ett nafs. Två av mina begagnade plagg men inga av de nya trots att jag personligen inte tycker att 150:- är mycket för en hemsydd tunika. jag tänker att Lindex tar ju 149:- för en massproducerad numer men jag tror inte att den stora skaran har hängt med och jag tänker mig nog att jag ska höja priserna faktiskt. Nåja, stämningen var trevlig och en liten slant fick jag in iallafall.

Jag tänkte försöka lägga ut mina skapelser på Mammas lilla Flisa ´s Facebooksida i tillsalu-mappen och se om någon nappar :)

Hur går det med juicen då? Jo jag hade med mig min Elaka Grön och Ruby Red i termos faktiskt. Väldigt praktiskt då juicen helst ska förvaras lufttätt om man inte ska dricka den med en gång. Perfekt för ändamålet är min fina eva solo-kanna/termos med lock.

Jag slarvade dock och åt en av våra medhavna frukostsmörgåsar. Till mitt försvar var det kripigt fräscha chiabata med både sallad och paprika på och den var underbart god och fast jag först fick dunderont i magen kände jag mig inte lika illamående efter en timme, vilket gjorde susen när jag skulle prata med folk.

Som helhet känner jag av huvudvärk, förmodligen för att jag inte dricker kaffe och koffeinet går ur kroppen. Jag mår hyfsat illa, särskilt av rödbetsjuicen. Den är svinigt god men den har en ond baksida som sagt. Jag frös som en gris till kvällen igår och tog ett varmt bad när vi äntligen kommit hem och alla barnen somnat. I morse kom jag knappt upp ur sängen. Jag har inte varit så trött sedan innan förlossningen. När barnen vaknat slängde jag mig på soffan och slumrade vidare till jollret från min 6 månader och Zack o Quack PopUp. Helt slut som artist.

Nu vid 10-tiden efter att ha slurpat i mig dagens första elaka grön känner jag mig lite piggare. Jag hade i ordentligt med citron.

Idag ska jag roa mig med att handla upp mer grönsaker, laga köttfärsås till alla andra och kanske kratta lite gräsklipp.

Fin söndag önskar jag eder alla! :)

Lunch

Ruby Red

1 rödbeta

2 äpplen

5 morötter

1 stor sötpotatis

To die for! Sinnesjukt god!

Detox light: Juicefasta - Dag 1

Äntligen har min [vår] råsaftscentrifug kommit! Ett riktigt rymdmonster men ojojoj va grym den är! Det låter förvånansvärt lite, vi provkörde den efter att barnen somnat och ingen vaknade så det är ett gott betyg. Vi provade lite med morötter, och äpplen kål och annat skojigt.

Vi gjorde även en Mean green men den smakade förskräckligt. Jag tror jag inte skulle haft i lime med skal och sellerin var nog inte helt fräsch. Sambon gjorde en variant med apelsin och ananas som var dögod:

Adde´s pick me up

1/2 ananas

2  gröna äpplen

1 gurka

1 apelsin (med skal)

1 - 2 nävar grönkål

Planen är att juicea ihop en sån på kvällen, ställa i kylen och dricka istället för luft på morgonen som nu är den enda mättade frukosten han får i sig. Luft alltså. Förhoppningsvis kan det råda bot på huvudvärken.

Jag gjorde ett nytt försök på mean green nu på morgonen men skippade limen och sellerin och hade i bladspenat istället.

Sjukt sur med citronen i. Ingefäran känns knappt trots att jag hade i en rejäl bit på 5 cm men den blev ändå betydligt godare än den igår:

Min Elaka Grön
1 gurka
2 äpplen
stor bit ingefära
4 nävar bladspenat
4 nävar grönkål
1/2 citron

Kör allt i cetrifugen. Det räcker till två STORA glas. Jag drack det ena och ställde in kannan med resten i kylen.

Konstigt nog blir man faktiskt mätt på den (?) jag kände mig sugen på något att stoppa i munnen först nu efter 2 timmar. Då tog jag andra glaset och känner inget sug alls på varken kaffe eller något att äta. Ett tips är väl att ha i is då juicen känns fräschare när den är riktigt kall.

Nu återstår att se hur illa jag kommer att må. De allra flesta påstår att dag 3 är värst. Japp.

Hurra en fuktskada!

Jag pallar inte. På riktigt. VARFÖR? I ett badrum som är 7 år gammalt? Jag blev så trött, uppgiven. ledsen igår efter att sambon plockat bort tröskeln och fronten intill duschen och uppdagat en tjusig fuktskada i form av svartmögel som förmodligen krupit en bra bit in i väggen, att jag tog på mig löpskorna och gick ut och vredes-sprang 2 km.

Vi köpte detta hus just för att badrummen var hyfsat nya, mer eller mindre helkaklade och vi räknade med att de skulle hålla åtminstone 15 år till... vi har bott i huset i 4 år.

Jag älskar detta hus men just nu hatar jag det. HATAR.

Jag hatar den vidriga klåparen som sålde det till oss. Förbannade ljug och fiffel-leif AB.

Nu har jag iallafall ringt försäkringsbolaget som nu kommer att skicka ut en kostnadsfri besiktningsman som ska avgöra om detta är ett försäkringsärende eller om vi snällt kommer behöva betala allt själva. Jag vill bara gråta men håller tummarna för att det går vägen. Hur ska man kunna skydda sig mot sånt här skit egentligen? Man är helt oskyddad egentligen för även om det kanske räknas som ett dolt fel om det nu inte är korrekt gjort [och då inte går på försäkringen] kommer den förra ägaren garanterat inte att ge oss en krona. En rättsprocess har vi inte råd med.

Aldrig mer att jag köper ett obesiktat hus. Så obotat dumt. 

Jag kan inte tro att det är S A N T!?

När man hittar en distansutbildning till grundlärare med inriktning fritids samt behörighet för att undervisa i bild årskurs 1-6 som INTE kräver matematik B (ma 2) för att vara behörig då struntar man i att den är i Sundsvall....

... och sen gråter man av lycka. Bokstavligen.

På riktigt.

http://www.studentum.se/Laerarutbildning_Grundlaerare_med_inriktning_mot_arbete_i_fritidshem_166895.htm

http://www.miun.se/utbildning/program/undervisning-och-manniskors-beteende/lararutbildning---grundlarare-med-inriktning-mot-arbete-i-fritidshem/om-programmet?term=ht2015-vt2016

Etta-glutaren

Det har varit så mycket den senaste veckan att jag totalt glömt att min förstfödde nu sen i torsdags officiellt går i första klass!

Vi har köpt skrivbord, skor, höstjacka, klippt håret, fixat gympapåse och en ny ryggsäck. Jag fick då höra att några grabbar i klassen, vissa hans vänner, andra inte hade retat honom förra året för att hans ryggsäck var för liten. Mamman hade ju tänkt liten kille, liten väska. Det blir ju tungt och otymplig att traska runt med en väska som är lika stor som en själv typ. Spontant blir jag arg på att barn såklart alltid ska hitta något att retas över. Vissa utav dessa ungar vet jag med erfarenhet [hängt med sen förskolan] att de kanske har det tufft hemma med allmänt knepiga föräldrar eller kanske egentligen skulle haft extra stöd. Då jag jobbar med barn och unga med särskilda behov är det inget konstigt att jag ser igenom en stökig fasad hos ett barn. How ever har jag ändå lust att ta ett ordentligt snack med några av dem men då detta är oklart när det ägt rum och min lilla "kyckling" ville inte göra mig ledsen genom att berätta att han blivit mobbad för sin väska så kan jag såklart inte göra det.

Dock svider det extra mycket i mitt egna mobbade mammahjärta. Jag vet hur förbannat as-jobbigt det är att vara den som får ta obefogad skit i form av att jämnåriga barn tycker sig ha rätten att skojja om hur man ser ut, har på sig osv.

Jag var själv den där med glasögon, för korta byxor och konstigt klippt hår som alla skrattade åt. Dessutom hade jag ett namn som passar att rimma på så i min klass hade de hela ramsor som gärna sjöngs högt i kapprummet i tid och otid. Jag grät aldrig, jag tänkte att om jag gråter vill ingen vara med mig men om jag låtsas som ingenting kanske de ändrar sig till slut och blir snälla och låter mig vara med och leka.

Då på tidigt 90-tal var det inte en enda fröken som brydde sig. Det var så barn gjorde helt enkelt och min lärare var lika vidrig hon. Kommer ALDRIG glömma när man tvingade mig genom lottning att vara lucia. Jag hatade varje sekund och alla andra i typ hela skolan hatade också att jag dragit (nit)lotten. I riktigt socialistisk anda skulle det vara rättvist. Lika för alla. Jo jag tackar...

Jag berättade väl tillslut för mamma att man tog mina glasögon, kallade mig taskiga saker, sa nej till mig på rasterna vid hopprepen, hällde vatten i min bänk och spottade på min rygg.

Jag gick inte tillbaka till skolan dagen efter och var sedan hemma till kommunen kunde hitta en annan skola och klass till mig. Jag minns inte själv hur länge jag var hemma men jag tror jag missade halva trean.Dock minns jag tydligt och klart första dagen i min nya klass. En klass med bara 7 tjejer och 23 killar. Jag blev så att säga väldigt populär direkt. Dessutom hade min klass en resurs i form av en fantastiskt snäll Elsebeth. En av pojkarna i klassen hade särskilda hygieniska behov men hon fanns där för oss alla hela tiden. Helt underbar! 

Klart att jag alltid oavsett känt mig lite avig. Inte riktigt som alla de andra men jag har trots allt haft det bra i skolan därefter. Jag har oftast kört mitt race och varit mig själv även om det ibland har inneburit att jag också har varit för mig själv. Jag brukade resonera som så att jag och jag kommer iallafall väldigt bra överens. Min fritid spenderade jag oftast hos min syster som alltid är min bästis oavsett vad som händer. 

Nu känner jag att jag ska göra allt i min makt för att INGEN ska ha något att reta Desmond för. De ska inte ens få en chans. Om nu någon skulle hitta något tilltrots har jag fått honom att innerligt lova att tala om det för mig. Jag var mycket tydlig med att det INTE är okej att ha åsikter om andra människors saker, vad de har på sig, hur deras hår ser ut, hur snabbt de springer. Detta gäller även honom själv var jag tydlig med även om jag i princip är 100% säker på att Desmond inte ens skulle få för sig att mobba någon. Det finns liksom inte i hans karaktär. Han är tyvärr den där som andra gärna retar och driver med, han är för snäll och säger inte i från. Samtidigt gillar de äldre barnen i 2:an och 3:an honom jättemycket och alltid hälsar och säger att han är cool. Det skulle kunna vara så att han är lite äldre i sin person än sina jämnåriga. Han har alltid varit lillgammal. 

Det traditionella första skolskuttet

Nåja, nu är första skoldagarna avklarade och det verkar fungera. I fredags tyckte han att jag hämtade honom för tidigt, så skoj hade han på fritids så det bådar gott. 

Min fina grabb...

Lilla treåringen

Lagom till barnbidragen kom hon. Min ljuvliga lilla flicka. Det är tre år sen nu och ändå känns det som igår. Vart tog min lilla bebis vägen? Min lilla Alice som nu är stora tjejen.

Vissa dagar vill jag bara knäppa på mute på denna varelse och låtsas som om att hon är sådär gulligt sockersöt lugn som jag vet att hon kan vara men som allra oftast inte är. Andra dagar älskar jag henne just för att hon är det vildaste, mest bestämda lila monstret jag känner i ett par chockrosa gympaskor.

Ganska ofta får vi höra förtjusta suckar över hur fantastisk hon är med sina STORA blågrå ögon som flirtar till sig precis allt hon vill ha. Vi brukar nicka instämmande och tänka att säg om det där vid kl halv fem innan middag en vanlig tisdagskväll. Då är Alice allt annat än fantastisk. 

Men det är klart, ska man komma någon vart här i livet bör man veta vad man vill och Alice lär inte ha några som helst problem med att komma någon vart.

Vi firade henne på lördagen med en familjär brakfest. Grillning, kanelbullar, fyllda glas, gräs mellan tårna, barnspring, My little pony i drivor - gröna, rosa, glittriga, små, stora, långa, håriga, plastiga hästar överallt och sen en underbar rosa blomtårta!

Typ den finaste tårtan jag sett! Jag suger på allt som har med tårtor att göra och fick ett erbjudande om att få en bakad till mig. Jag antog erbjudandet illa kvickt och här ser ni resultatet:

Jag kan lova er att den var precis så god som den ser ut. Sinnessjukt söt men vilken tårta är inte det liksom. Fattar inte hur hon lyckats få den så hög och fin. Jag spelar i en helt annan tårt-division kan jag säga. Nåja, tur att jag inte behöver baka tårta mer än tre gånger om året.

Juicefasta sju dagar

Jag måste vara galen men jag planerar att fasta med endast råpressad juice i en vecka. Till och börja med. Inte egentligen för att jag behöver gå ner i vikt [det behöver jag också visserligen] men mest för att jag känner mig trött och sliten, har ont i magen ganska ofta. Dessutom känner jag att livet är kort och det är väl ingen hemlighet längre att animaliskt fett från kött och mejeriprodukter gör oss människor sjuka så detta är för mig ett steg i en friskare riktning. Kan hända att jag får med min sambon på morgonjuicen och förhoppningsvis kanske det kan hjälpa mot han kroniska huvudvärk.

Detta kommer alltså att innebära att jag under sju dagar endast kommer dricka/äta grön färskpressad [mean green] juice från diverse grönsaker. Min inspiration har jag tagit här ifrån: http://www.rebootwithjoe.com och filmen FAT, SICK & NERLY DEAD som finns på Netflix.

Mean green

Grönkål

Spenat

Selleri

Äpple

Ingefära

Citron

Gurka

som man sedan kör i en råsaftscentrifug.... 

Här kan ni läsa lite om vad de flesta av dessa tjusiga grönsaker och frukt innehåller: http://alltomdetox.se/ingredienser-juicefasta/

Man blir typ pigg [och pepp] bara av att läsa om allt nyttigt dessa innehåller.

Så nu i väntan på att min råsaftscentrifug kommer dricker jag golden milk och planerar grönsaksinköp. Jag har lite smått provat olika gröna smoothies med barnen och hör och häpna med de gillar den med äppeljuice, banan, ingefära och spenat. Kanske är den läckra gröna färgen. Perfekt knep att få i dem mera grönt. Jag fuskade lite och körde med köp-äppeljucie då jag inte har juicemaskinen ännu men jag kan säga att det funkar fint en mixer och eftersom att barnen gillar den så ÄLSKAR jag den!

6 månader

Denna lilla människa alltså. Alltid glad och lättroad, alltid gosig och kramig. Enkel. Det behövs inga krusiduller eller vaggande eller specialare. Lilla bebis är mest bara nöjd. Äter allt, gapar vad man än serverar, man behöver inte lirka alls. Leker, sover, äter, bajjar och sen börjar allt om igen. Ni vet en såndär unge man ger välling, pysslar i ordning för natten och sen lägger ner i spjälsängen sen somnar han själv med napp och snutt.

Mitt första okrångliga barn och jag är så tacksam. Jag älskar honom inte mer eller mindre än mina andra två barn men jag älskar att han är så lugn och fin och lätt att ha att göra med. Jag älskar att han skrattar när jag busar med honom. Han är det första barnet som gör det och det är helt underbart!

Idag blir han 6 månader och jag tog det stora steget att flytta ut honom ur vårt sovrum nu i helgen. Det borde inte vara någon affär men det känns lite i hjärtat och jag har dragit på det en vecka eller två. Nu känns det lite tomt i hörnet nedanför vår säng men min lilla minion har inte flyttat så lång. Bara till rummet intill. Tre meter men ändå, han börjar bli stor nu och jag har en lätt känsla av att jag inte vill att det ska ta slut även om jag vet att det är ett helt år tills jag ska tillbaka till jobbet.

Lilla bebis har sovit två hela nätter [23-06] i sin nya säng själv så nog trivs han

Vi provade havrevälling också med premiär i fredags. En liten tjuvstart och det var inga problem. Lilla bebis slurpade i sig hela utan några konstigheter och får nu fortsatt en flaska när han vaknar runt 23 för att sedan somna om själv efter en stund själv i sängen.

Som sagt, så sjukt enkel bebis!

Sjukt skönt att få sova tycker mamman ;)

Ett sagolikt slottsbröllop

Så kom äntligen den efterlängtade dagen då de sa Ja till varandra. En underbart vacker augustieftermiddag började med ett klassiskt kyrkbröllop. Som en riktig prinsessa och prins nästan svävade de in i kyrkan. Klädda i traditionellt vitt och urtjusigt mörkblått. De såg lugna och samlade ut. Under kontroll, världsvana, lite som om de inte gjort annat på sistone.

Bruden bar en av de vackraste klänningar jag sett! Det är nästan så jag skulle kunna tänka mig ett bröllop bara för att få klä upp mig. Inte för att jag för denna värld någonsin kommer se så snygg [vacker må hända, då alla är vackra på sitt sätt men lördagens brud var inte bara sagolikt vacker utan också förbannat snygg också] ut i en brudklänning men man kan ju drömma. 

Herr och Fru

Brudens strålande leende säger allt. Liksom bubblar av lycka. Rent fototekniskt haltar bilden en del men känslan går inte att ta miste på. Jag blir alldeles tårögd av den här bilden ..

Min favoritbild

Häst och vagn så klart som sig bör om man ska fira sitt bröllop på ett slott

Tyresö slott

Jag önskar att jag hade fotograferat mer men vi hade alla barnen med oss och jag hann liksom inte med riktigt.

Sen hade jag fullt skägg med att smussla och pyssla med brudparets överraskningspresent. Det är inte helt enkelt att förklara en tidskapsel [en låda med bubbel, glas, lite småplock ett ljus och personliga hemliga hälsningar från alla bröllopsgäster = Ett färdigt litet minnes-kit till första bröllopsdagen] för mera med flera man inte känner sådär och få med dem på tåget. I början gick det lite trögt och de flesta ville vänta till sen med att skriva sin hälsning. Några lyckades jag få till under minglet iallafall, mellan brudparets lekar och utan att väcka någon misstanke.

Hur som helst så fortsatte middagen och bröllopfesten såklart i samma smakfulla anda. Dukningen, tårtan, blommorna, allt följde i samma fina vita och blåa toner. Middagen kantades av sång och kärleksfulla tal. Otroligt trevlig tillställning och vår bordsplacering var perfekt. Jag personligen hamnade bredvid brudens kusin som jag tycker mycket om. Visserligen träffades vi första gången på brudens möhippa men kusinen i fråga är precis som mig själv väldigt pratglad och öppen i sin personlighet och lätt att lära känna. Det är roligt när man träffar på människor som man bara helt enkelt gillar från första stund.

Vid kaffe och tårta var skrivandet till vår lilla tidskapsel i full gång och precis innan presenten skulle lämnas över blev sista hälsningen klar. Pjuuu.. Jag tror att brudparet blev överraskade. Om tidskapseln blev lyckad återstår att se om ett år då de får öppna lådan till sin första bröllopsdag. Jag hoppas iallafall att det blir ett fint minne för dem.

Det nygifta paret är verkligen ett i sitt slag. Genuint godhjärtade människor som ställer upp och hjälper till. Otroligt givmilda och generösa. Nästan alltid glada och trevliga trots att livet inte alltid är så trevligt tillbaka.

Jag önskar dem all lycka i världen. De förtjänar den VERKLIGEN.

08:51

Jag kämpar just nu med frestelsen att krypa ner bredvid den här lilla godingen igen och bara borra i min näsa i hans mjuka lilla armveck och somna om lika gott som lilla han.

Men efter två hela dagar som ett mosat päron efter sviterna av en matförgiftning... så har jag lite att röja upp här hemma.

Jag tänkte inte gå ut och börja klippa gräset eller gräva, även om det behövs för jag har fortfarande sinnesjukt ont i magen men högarna av tvätt skriker, katthåren slåss och flingor ligger som en matta på köksgolvet.

Jag sitter här nu och kämpar emot att gosa ner mig hos snuttig liten bebis som ligger i min säng och istället ta tag i något. Jag har inte ens orkat dricka kaffe på två dagar. Jag är helt slut egentligen och vågen visar 5 kg minus. Som ett mosat och reducerat päron. Precis så känner jag mig.

Snart 7 år

Om två veckor börjar skolan igen. Vi peppar med hårklippning, ny skolväska och tonvis med pennor i skojiga kulörer. En matchande gympapåse, skaljacka och nya skor. Han vill ha en egen mobil men vi säger nej. Självklart kommer han med argumentet att alla andra i hans klass har iphone. Jag blir spontant förbannad på föräldrarna. Det är lite så, lite slit och släng blandat med skryt och köp till sina barn av dyra prylar. Vi har två hyfsade mobiler som ligger i lådan hemma så det är inte problemet. Det är själva principen att en sjuåring bör vara nöjd med en ny gympapåse och inte känna sig utanför för att hans mamma och pappa tycker att han är för liten/inte har ett behov av en iphone. Han har precis upptäck hårsprayen liksom.

Amning gör ont

Det är en rosafluffig lulligt söt bild man får av ammande mödrar och deras nöjda små söta barn. Gölli gölli göll.

Nu ska jag ger er sanningen. Amning gör ont. Skitont! Det börjar redan på BB. Brösten är sju storlekar större än ursprungsläget och bebisen snuttar dygnet runt och man är allmänt stasad och öm. I värsta fall får man sår.

Därefter följer tre, fyra månader med konstant amning. Brösten läcker i tid och otid. Man är konstant blöt varvat med sprängfylld av mjölk. Gå på toa eller ta en dusch är lyx.

Sen får man mjölkstockning. Det blir som en klump, bröstet blir varmt och bultar. Man är öm och amma gör SKITONT.

Nu, lagom till att brösten inte längre sväller till, stockar sig, läcker eller är allmänt ömma och sönder-snuttade ja då får ungen tänder och börjar bitas. Det mina vänner gör S  K I T O N T.

dessutom har jag nu i två dagar legat utslagen i matförgiftning och pappan har gett ersättning så nu var det slut med amning.

Konstigt nog med tanke på hur j*vla jobbigt det är så känner jag mig lite ledsen, sorgsen liksom. Jag hade nog en förhoppning om att kunna amma Aston åtminstone till 6 månader men vi snubblade på mållinjen.

Nåja, jag får väl vara nöjd med fem och en halv ;)