Gravid lite på låtsas

Vecka 18. En vecka kvar till rutin-ultraljud. Min omgivning säger att jag bokstavligen exploderat i storlek de senaste veckorna, en del hajar till och med till efter helgen och utropar: "Hoppsan!" Dock känner jag mig inte ett dugg rundare än i vecka 9. Väger mindre än då gör jag också. Kan ha och göra med att jag inte har någon direkt matlust och som jag springer på jobbet efter elever som inte är där de ska vara [upp och ner och fram och tillbaka] så är det inte särskilt konstig att jag tappar på vågen.

Jag känner inget heller. Inte ens någon liten liten liten ynka buff eller fjäril. Det är helt stendött. Visserligen har jag den förbenade moderkakan i framvägg och då säger dem ju att man inte känner bebisen på samma sätt men nu börjar jag bli otålig. Desmond vet jag tydligt att jag kände i vecka 25, jag kommer ihåg exakt. Jag halvsatt i soffan och kollade på svt´s barnprogram för det var den enda kanalen vi hade då. Hans moderkaka låg också i framvägg men inte fasen orkar jag vänta i 7 veckor till!

Alice kände jag redan i vecka 16.

Tanken att jag faktiskt inte känner något är för att denna någon därinne kanske inte är någon har ju slagit mig mer än fler gånger kan jag säga. Typ 40 gånger om dagen [läs: Hela tiden] tänker jag att "-Jo men jag hade ju den där kraftiga blödningen.." då menar jag kraftig.  

Jag vaknade upp i Stockholms blodbad en natt i augusti runt kl två. Iskallt [chock?] klev jag upp och snodde in mig i handdukar och sa lugnt till min sambo att jag tror vi behöver åka in till gynakuten. Hela 12 veckor gången tänkte jag att " -Jahapp, den fastnade inte denna gången heller" men inne på akuten så både vi och läkaren ett tickande hjärta. Trots det glädjande beskedet har jag sen en dess inte vågat ta den här graviditeten på allvar. Jag är liksom inte gravid på riktigt. Jag känner mig lite skengravid.

Ont som satan i hela bäckenet men i övrig är allt fröjdens liljor. När det gäller foglossningen får jag skylla mig själv. Jag missar min akupunktur-tid hela tiden.

Jag vill heller inte vara otacksam. Jag mår ju prima. Det är typ alla gravida kvinnors önskedröm.

Jag försöker att pyssla med annat för att skingra mina död-bebis-tankar. Plantera lökar, bara påskliljor för allt annat äter rådjuren upp i vår. Spackla köket, blogga, läsa elaka kommentarer om riksdagsvalet and so on.

Nåja, om en vecka får vi ju garanterat vet hur långt vi har kommit och då tänkte jag sy lite bebiskläder <3 nbsp="" p="">

Valhysteri på sociala medier och barn som förgriper sig på barn

Idag har varit en i synnerhet tung dag på jobbet. Jag kan av olika skäl inte gå in på några detaljer då jag arbetar i skolan och har tystnadsplikt dock kan jag säga att jag grät i bilen på väg hem. Inte för att jag själv blivit utsatt på något sätt och ingen har dött eller så. Jag grät för att barn kan vara så elaka mot varandra och det är en vidrig värld vi lever i där barn blir utsatta och utsätter varandra.

I morgon lär bli en lika tung dag på jobbet. Tur att jag har köket i vardagsrummet och slipdamm  Ö V E R A L L T. Det är ju så skönt att komma hem efter en lång arbetsdag :) #ironi

Inte blir det skojigare av att jag inte kan låta bli att kommentera olika trådar i sociala medier kring valet 2014. Jag skulle verkligen behöva vräka ur mig exakt hur kränkt jag känner mig över att för mig okända vänners vänner kallar mig känslolös och egoistisk som inte röstat för en rödgrön regering. Hjärtlös och osolidarisk. Naiv och nästintill korkad. Typ dumförklarad.

AAAAAHHHRRGGGGGGGGGG  

Nu blev jag arg igen. Av att bara tänka på det. Andas.

När jag lugnat ner mig ska jag reda ut vad jag menar rent demokratiskt och förklara varför jag röstar blått och varför den nya "regeringen" om det nu blir någon i huvudtaget, skrämmer mig. På riktigt skrämmer mig.

Det lär bli en mindre c-uppsats.

Sen kan alla ni okända vänners vänner få dumförklara mig hur mycket ni vill.

Taggad

Det är all-in i köket just nu kan jag säga. Alla tapeter är nere, glasskåpet är nerpackat och ska tillbaka till svärföräldrarna (tack för lånet), spacklet flödar!

Nu i veckan ska nya köksfläkten komma, vi var på byggvaruhuset igår och köpte magneter till skåpen, mera spackel, nya kaklet, lite småkrams och en ny brevlåda ;)

Grannarna råkade ju backa ner den vi har nu, de lyckades lappa ihop den hyfsat måste jag säga men den har ju sett rätt vissen ut ett tag ändå så....

Första intrycket ni vet ;) Vi kan ju inte fixa muren, och trappan snyggt och låta en sne, avflagad brevlåda spegla insidan av vårt hus liksom.

Jag har köpt hundra penslar, minst. Jag ska måla lister och fönsterkarmarna tänkte jag, innan de nya handtagen kommer upp :) Kökshyllan ovanför fläkten ska målas ett lager till. Grymt mycket snyggare blev den i vitt kan jag säga. man blir ju lite trött på sig själv som inte tagit tag i sådana här saker tidigare för det känns ju redan nu mycket fräschare.

Känns så pepp att rusta upp huset även om vi inte ska bo kvar i all evighet. Vi har dock demokratiskt bestämt att vi ska få huset klart i säljbart skick tills i vår. Vi satte 1 april som launch-date. Lagom till påskliljorna ;) Jag har köpt ett 100-pack, det borde ge lite wow-faktor.

I morgon har vi möte med banken för att se över våra lån och vilket typ av utrymme vi har att röra oss med. pepp pepp!