Sådär ja!

Se så rakt och fint min bil står!

*stolt*

Jag parkerade faktiskt helt själv. Backade runt häcken och upp utan att kvadda varken addes jobb-bil eller Desmonds cykel. Till och med garaget klarade sig.

Jag är grym!




Nu är det hög tid att dricka lite microvärmt kaffe och höstrensa rabatterna. Desmond var inte ett dugg sugen på att hjälpa till, han ville hellre mysa i soffan med djungelhjul. Alice har inget val.

Posted using BlogPress from my iPhone

Klockrent

Skummade igenom COOPs mattidning idag och fastnade vid ett riktigt intressant reportage om en engångstoalett kallad PeePoo som man nu vill ska bli tillgänglig för människor som lever i områden utan sanitära bekvämligheter och detta inte bara för att det är lite otrevligt att kliva i sin grannes bajs så man ska hänga tvätten utan för att ett av tredje världens nu idag största problem är smitta som sprids med dricksvattnet. Smitta som kommer från människors avföring.

Håll i er nu: Två miljoner människor dör varje år på grund av förorenat vatten. Utav dem är en och en halv miljon barn under två år. Bara för att det inte finns någonstans att uträtta sina behov. Lösningen på detta kan vara så enkelt som denna svenska uppfinning. PeePoo, en påse med något häftigt ämne i som bryter ner alla bakterier och virus och omvandlar bajjet till gödsel. Vips hejsan på endast två veckor, en process som i naturen skulle ha tagit två år. Hur ballt är inte det liksom?

Det coolaste är att man antingen kan välja att gräva ner påsen i jorden och vänta två veckor och sedan plantera som vanligt då även påsen är nedbrytbar, vilket är sketa-bra för jordbruket, eller den lilla köksträdgården där hemma som bekant sakterligen håller på att utarmas. Eller så, hör nu: Pantar man påsen [i särskilda pantstationer avsedda för påsen] och får hälften tillbaka på vad man köpte den för eller låt säga 50% rabatt på nästa påse. Vilket i runda slängar rockar loss på 20 öre.

Så jävla smart. jag blir så lycklig när jag läser om sånt här. Nu kan jag gå och lägga mig och sova gott i vetskap om att världen inte är helrutten. Det finns en och annan klok själ därute.

Kolla in http://www.peepoople.com/

Besök i plura

Jag hade planerat för en lekdag med kusinerna hos magiska moster men riktigt så blev det inte. Det blev besök av pappa som hade med sig en supermjuk vit overall/åkpåse till Alice och ett Pingu-spel till Desmond. Riktigt uppskattat.

 

 Perfekt då jag bara har en marinblå sen Desmond och åkpåsen är så tjock att den lämpar sig bättre i minusgrader och där är vi ju inte riktigt än

 

 Vi har redan provspelat flera gånger

 

Därefter kom Stefan och Sara med sin lilla Troy för en gemensamt lagad middag.Fläskfilepasta med grönpeppar. Mycket lyckat och det bjöds på den i särklass godaste äppelpajen jag någonsin ätit.
Okomplicerat och trevligt i vanlig ordning.

Mest otippade besöket var min underbara vän Julia som kom förbi på blixtvisit. Fina lilla Julia som idag åker till New Zealand. Lika sprallig och studsigt glad som när jag sist såg henne för ett år sedan. Nu blir hon borta i drygt ett år igen och jag hoppas att det blir sista långa resan borta för jag vill träffa henne oftare. Hon är helt enkelt bara så rolig.

Julia hade med sig ett litet får till Alice och en kiwifågel till Desmond båda är mystiskt försvunna sen igår. Efterfest? Men det söta lilla armbandet jag fick vet jag var det är för det har jag på mig.


 

Vid niotiden hade alla åkt hem, båda barnen sov och jag fick en stund över att röja upp. Jag passade även på att baka bullar. Jag måste ju ha något att bjuda på om det kommer fler besök.

Rådjursmat



Vi passade på att njuta av sensommaren sista värme på uteplatsen igår. Fredagar är ju våra lediga dagar då jag har tänkt att vi bara ska planera in roliga saker. Nu då jag fortfarande inte har något körkort blir det lekpark eller lek på tomten då det är fint ute och pyssel/bak/briobana om det regnar eller bara film och mackor om det är en gnällig dag.

Hur som helst visade tempen dryga 20 grader på framsidan och vi [jag] roade oss med att rensa och plantera de 200 tulpanlökarna jag beställt från odla.nu. Jag gav bort alla jag köpte förra hösten eftersom att vi sålde huset och i våras fick avundsjukt sukta på dem i syster och svärmors trädgård. Sjukt fina! Blandade färger i en underskön kakafoni. Enda farhågan är de hungriga rådjuren som redan bråkat med en av mina magnolior, hängkaraganen och båda schesminbuskarna. De lila penserna i våras hann jag knappt se innan de var uppätna. Således planterar jag nu de mumsig tulpanerna precis utanför dörren så kanske man får en glimt av rådjuret iallafall, om de nu vågar sig så nära huset.

 Min lilla örtvrå med citronmeliss, rosmarin, persilja och mynta samt tokvackra dvärgbergenian.

 Billiga mixade lökar

 Har man ingen sandlåda får man låna ut en del av rabatten

På toppenhumör



Coolaste katten

Hårfager

Som sagt - rakt upp

Jag beställde: pussmun, stora ögon och lockigt hår

Jag fick: pussmun, stora ögon och lockigt hår! = Lycklig mamma

 

Dottra min har lockigt hår som sagt, fast bara då det är blött. När det torkar står det rakt upp eftersom att det är så kort, efter några spyor har det lagt sig igen.

 

Dessutom fick slapp vi mammas pomperiposanäsa och fick pappas fina istället. Winning!

 

 

Dubbelt så mycket jobb?

Det satt bra fint med två barnbidrag igår. För att inte tala om det rysligt generösa flerbarnstillägget på 150 kr. Jag ska inte vara otacksam det är faktiskt hela 18,98 liter mellanmjölk. Vi dricker MYCKET mjölk. Läste att flerbarnstillägget för 4 barn är 1614kr [204,30 liter mellanmjölk] och genererar ett en total summa på 5814kr i barnbidrag. Herrejesus! Och skulle men slå på stort och skaffa sig 6 barn landar flerbarnstillägget på 4114kr [520,75 liter mellanmjölk] nästan lika mycket som bara bidraget för 4 barn och summasumaro får man då den 20:e varje månad 10414kr. Mer än vad jag får ut i föräldrapenning. Fast det är ju klart, 6 barn är nog mer än ett heltidsjobb. Jag har fullt skå med mina två så jag är nog inte värd mer än 150 kr.

Igår somnade Desmond vid fem. Totalkrashade. Bäddade ner sig själv med alla kläderna på med snutten och hade själv satt igång Pelle svanslös på stereon. jag hann precis trycka i han en välling innan han tackade för sig. Därefter lagade jag mat med min lilla donna brevid mig som sov i vagnen/bilbarnstolen. Hon är väldigt förtjust i den. Lagom tills det var dax att äta vaknade hon och skrikkvällen var igång. Jag hann pilla i mig nån liten potatis med sås emellanåt men största delen av följande timmen spenderades stående med en ledsen liten fröken som inte ville komma till ro.

Vid åtta-tiden gav jag upp och la mig i vår säng och matade henne trots att det inte gått mer än en timme sedan hon fick mat. Jag toksomnade. En halvtimme senare kommer Adde och väcker mig med en jättepigg Desmond med sig. Adde skulle upp och jobba dagen efter och vädjade om att få gå och lägga sig. Det var bara att kliva upp och leka med storebror trots att lillasyster sov jättegott och jag mycket hellre hade legat kvar och sovit [gärna resten av natten för all del men det är nog att begära för mycket]

Nån måste ha gett ungen chack eller nåt för det var prat om båtar, bilar, hundar, dinosaurier och andra förlorade världar [Jake och piraterna] och alla skulle åka pendeltåg på Desmond jättestora briobana.

Giv mig styrka.

En del säger att ett barn till blir dubbelt så mycket jobb och andra säger att det går av bara farten. Jag håller inte med någon av dem. Ibland vill jag bara släppa allt och gå och gömma mig, särskillt då Alice skriker och knorrar ihop sig otröstligt i mina armar samtidigt som Desmond ger mig dåligt mammasamvete över att jag ALDRIG [vilket jag faktiskt gör trots att jag tycker att det är dödstråkigt att leka tågkrash eller bilolyckor] leker med honom i hans rum. Eller när vi har bråttom till bussen och Desmond plötsligt vill ha en macka för han är hungrig eller när middagen står på full kastrull och Alice är panikhunrig och jag själv är hungrig. Alla är hunriga hela tiden och jag har fått någon oönskad roll att utfodra alla. Adde är tacksamt nog lättast i drift. Han vill bara ha kaffe och det går fort att snurra ihop. Dubbelt med jobb, ja kanske lite ibland men bara när allt ska ske på samma gång. Igår var tungt men det kändes ändå okej för jag hade tid för alla. Det liksom flöt på. Dessutom klarar sig Desmond alltmer självständigt. Då och då går han till och med iväg till en av de få kompisar som finns i grannskapet. Han vill inte gärna leka själv och han fixar inte att göra iordning mat till sig själv [vilken 4 åring kan det?] men annars klarar han sig fint. Den som får dubbelt så lite till till annat är jag.

Egentligen hade jag planerat att under kvällen sy två stycken fina fickor för tvkontroller och dylikt att ha dels i vardagsrummet och dels i sovrummet. Vi behöver en bra plats för ipaden oxå.

 Allt detta brukar ligga i en hög på Addes sängbord

 

Min underbara oldschool symaskin Husquvarna Zig-Zag

 

Men istället blev det som sagt bara barn. Barn barn barn. Jag inser dock idag att lilla fröken inte skrek särskillt länge igår och egentligen kanske hon bara var mer hungrig. Hon sov faktiskt själv utan att som en igel vilja klamra sig fast i mammas famn [vilket är supermysigt tills man ska skära sallad] flera gånger under kvällen. Men det där med att sova 4-5 timmar som tydligen andra små barn gör finns inte i vår lilla föräldralediga värld. Två timmar och jag är förvånad. Hur hinner man med allt annat?

 

Jag känner denna "spädbarnstid" att jag helst gärna vill gosa och pilla på min lilla. Bada henne, hålla hennes små händer, snusa i hennes [lockiga!!] hår och bara titta på henne för hon är min och så himla fin. Så allt annat spelar egentligen ingen roll men jag känner att jag behöver sysselsätta mig med lite mer tankekrävande sysslor mellan varven oxå lite för att inte verksamheten [hemmet] ska förfalla helt ner i avgrunden. Således står maskinen och alla sygrejerna kvar på köksbordet om lusten och tiden skulle falla in [samtidigt].

 

Nu sover lillafröken och det är dax för frukost. Har fått fil och russin på beställning efter det kanske jag slår mig ner och syr en stund men bara kanske.

 

 



Vi [jag mest] misstänker..

...kolik. Fast ändå inte. Eller jag vet inte. Jag hittade detta på vårdguiden:

"Kolik kan kännas igen på en rad typiska tecken:

• Barnet gråter häftigt, ibland i flera timmar. Gråtattackerna kommer vid samma tidpunkt varje dag, oftast under kvälls- och nattetid. Barnet gråter utan synbar anledning.
• Barnet drar ofta upp benen mot magen, som i kramp, under koliken.
• När barnet får ont vill det gärna suga och äta, även om det precis har ätit. Kanske för att det misstolkar det för hunger.
• Koliken börjar under de första två till fyra veckorna av barnets liv och håller ofta i sig till barnet är cirka tre månader.

Det kan vara svårt att veta om barnet verkligen är hungrigt eller inte. Det är lätt att hamna i en ond cirkel eftersom barnet ofta får mer ont i magen om det äter för mycket."

 

Det som är fetmarkerat är det som direkt stämmer in på lilla fröken. Igår gav jag mig fasen på att inte övermata henne. Hon kräks ju bara upp allt och så fort jag håller henne och går omkring med napp och snutte somnar hon för hon är så slutkörd [som artist]. Lägger jag ner henne vaknar hon efter 5 minuter och är ledsen igen och jag tar upp henne, tröstar, snutt, napp och så somnar hon igen. Jag såg till att låta det gå så nära två timmar emellan ammningarna jag bara kunde stå ut med och minifomen på det och ta mig fan så somnade hon vid halv elva på kvällen och sov till tre då hon vaknade i panik och gallskrek efter mat. Korta stunder under kvällen satt hon faktiskt nöjd själv och flurade i babysittern tillsammans med mig i köket när jag lagade mat.

 

Jag vet inte om minifomen funkar men vi hoppas för tre månader står jag inte ut. Hela kvällarna då man vill umgås och mysa hela familjen går åt till att traska runt och snutta/nappa. Dock måste jag försöka komma ihåg att ge henne dropparna INNAN varje amning. Jag är sämst på sånt. Således skrev jag igår minifom på ovansidan av mina matförpackningar [läs: bröst] med bläck för att jag ska haja till innan jag börjar amma och tänka :" -Ja visst ja!"

 

Sen ska jag bara hitta flaskan som ligger.... någonstans.

när vi ändå talar om kläder....

Av någon märklig anledning har jag ett stort behov av ordning bland kläder. Allting annat är skitsamma [eller egentligen inte men jag intalar mig det för att inte bryta ihop och verka patetisk] Jag önskar nog ibland att jag kunde göra som min kära storasyster som sorterar sina och sin familjs kläder genom att bokstavligen trycka ner dem i olika lådor för olika plagg och medlemmar. Så enkelt och praktiskt. De äger inget strykjärn så varför anstränga sig. Hur underbart vårdslöst är inte det?

 

Men jag kan bara inte. Hur mycket jag än försöker slarva med kläder hamnar de ändå tillslut i fina högar och det är så svårt att låta bli att stryka dem. Tidmonster så det heter duga. Hade varit bra om jag kunde lägga min tid på något vettigt och bara tryckt in kläderna istället men som sagt, jag är beroende och kan inte sluta.

 

 Lilla fröken behöver nog snart en walking closet

En del är nytt, mycket är gammalt sen Desmond

Hur söta är inte dessa?

 Jag har knappt hunnit köpa något själv för vi har fått så mycket fint.

De här var från Stefan och Sara, våra fina vänner som nu bor jättenära med deras lilla bebis.

 

Jag undrar dock lite stillsamt över storlekarna på barnkläder. För bodysarna från Lindex i 56 passar ganska bra men dem från kapphal badar mitt barn i just nu. Helt sjukt stora. Desmond kunde knappt ha 50 och växte ur 56 på längden efter bara en vecka. Byxor kan han fortfarande bara ha Lindex slimfit, alla andra märken tappar han trots att han nu faktiskt väger hela 16 kg! High five på den! Min lilla taniga stork. Sen finns det ju såklart kläder och märken som alltid passar. Typ småfolk och nova star. Om jag ändå vore rik.



När vision blir verklighet

Efter Desmond ville jag ha en flicka. Let's face it. Eller rättare sagt "erkänna". Jag svag för rosa. Jag fullkomligen älskar flickiga saker. Kläder, dockor, små vagnar, rosa rosa rosa [och lite brunt som svärmor inte gillar]

Jag hade under graviditeten en vision om hur jag trodde [önskade] att det skulle vara med en lite tösa-bit i vår familj.

Idag när jag vek tvätt insåg jag vilken självklar plats hon har kommit att ta hemma hos oss. [oja hon TAR plats, var så säker] Vikandet resulterade i fyra högar, en gråsvart hög med mjukisar och BB-kalsonger i glada mönster [adde] en aprikos/rosa/svart hög med sjukt många linnen [min] en turkos-grön hög med randiga tröjor, cars-tryck och en uppsjö av omaka strumpor [desmond] och sist en jättesöt, pytteliten hög bodys med underbara små djurtryck retrostil toppat med ett par pyttesmå sockar i roooosa! [alice]

Trots att de flesta kläderna jag har till lilla fröken i storlek 50 [56 är tokstora] är unisex-färgade har jag numer ett eget fack i tvättsorteringen för rött, lila och roooosa.

Det är ingen tvekan om att en liten dam har flyttat in. Precis som jag drömt om i min rosa vision.

Tänk när jag får gå loss i frökens blivande rum! Åh jag blir alldeles lycklig bara jag tänker på det.

Dock måste jag måla Desmonds rum först. Nu är det vattenfärger på väggen oxå. Han har önskat lila. Mamma blir glad men pappa blir nog svårt att övertala.

Allt kan ju inte vara härligt tjejigt? Eller kan det?



- Posted using BlogPress from my iPhone

Allt är inte rosaskimmrande

Det börjar på eftermiddagen runt tre. Till runt tio på kvällen.

Äta eller ätas.

Lilla fröken SKA äta och inget annat duger. Får hon inte äta, gallskriker hon. Så fort hon får äta hugger hon tag som en hungrig hyena i den värsta torkan man kan tänka sig. Som om hon aldrig fått mat. Hennes matsmältning rockar för pauserna emellan är sannerligen inga 3 timmar [ hur gör folk för att lyckas med det?!!!] snarare knappt 10 minuter. Vid sju-tiden [efter fyra timmars konstant snuttande] känner jag mig som en urvriden disktrasa. Lätt uppgiven [om nu en disktrasa har känslor] och toksvullen, röd samt förbannat öm om mina kvinnliga former. Inga salvor eller vårtskydd hjälper mot denna typ av påfrestning. Det är ett under att jag inte bokstavligen går sönder.

"Åhhhh det är såååå mysigt att amma!"

??

Märk väl att matlagning, en son som vill leka, middag, disk, bad, pyjamas, leka, tandborstning inte låter sig vänta och de mesta av detta får lov att utföras samtidigt.

Svar ja: Jag står, sitter och går ammandes. Fett jobbigt för armarna. I förrgår fick jag kramp i vänster arm och blev tvungen att ta paus. Lilla fröken skrek sig blå hos pappa.

Varför är hon sån varje kväll på bästa sändningstid? Under give or take cirka 6 timmar? Äta äta äta äta äta äta. Hur länge till ska det vara så här? Hur ska jag orka? Jag hinner varken äta själv eller gå på toa. Vem kan äta i lugn och ro med en gallskrikande bebis som sällskap?

På dan kan fröken sova iallafall nästan två timmar. Ibland till och med tre. Jag hann faktiskt klippa halva gräsmattan och snurra ihop dillkött under min kvalitetstid igår.

Då farmor hämtade på dagis behövde jag inte slänga mig på bussen [det är därför jag inte åker hem när jag ska hämta utan driver omkring i kommunen] så vid tre när flisan började sin kvällsrutin försökte hon och jag oss på att plocka upp legot som låg i spridda skurar från vardagsrummet ut till köket, under briotågbanan. Det gick så där.

Idag är det fredag. Vilket innebär ledig dag från dagis. Fredag är hemmadag. Då åker vi inga bussar, flänger eller far. Vi ska BARA vara hem och pyssla.

Jag har förberett genom att köpa hem Desmonds favoritlunch blodpudding [lovely fabric-food!], första maskinen tvätt är igång, köket är städat, och rött garn är inhandlat. Då klockan blir tre ska jag parkera mig i soffan med min stickning. Punkt. Slut. Om det nu går att amma och sticka samtidigt. Kanske blir sängen istället så jag får vila mina värkande armar.

Så, nu har jag klagat klart!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Bästa babyprylen

Gallerfilten måste ju vara det bästa påfundet någonsin! Varför hade jag ingen till Desmond? Jovisst hade jag mammas virkade filt men den var så liten att den inte räckte för att skugga vagnen eller amma med. Gallerfilten is tha shit!


Hoppas på lite kvalitetstid här nu på eftermiddagen så att jag hinner klippa gräset.

:D

- Posted using BlogPress from my iPhone

Fyra timmar att fördriva

Igår var sannerligen en bra dag! [åtminstone till sjutiden då Alice började gallskrika och vägrade sluta] lämnade Desmond på dagis efter en lugn och strukturerad morgon. Fortsatte ner till nynäshamn, kikade in rean på lindex. Hittade en kofta och en scarf till lilla fröken.

Med en tonfisksallad från fiket på sjukhuset tog jag en amningspaus i parken utanför folkets hus. I strålande sol.





Sara som oxå är mammaledig bjöd in till en promenad och eftermiddagen avslutades i ösmo med en långpromis förbi stallet.

Vi pratade en del om hur man får ihop pusslet hemma med en liten som ska ha maximal uppmärksamhet. Så stökigt som det är hemma för tillfället har det aldrig varit. Desmond bidrar ju till kaoset ganska bra. Vissa saker måste prioriteras. Köket med matlagning och disk. Tvätten. Resten är ja vad ska man säga?

Resten är jävligt stökigt.


Posted using BlogPress from my iPhone

Huslig lilla jag

Bakar rosmarinsbaugetter med vetekli till gulaschen ikväll. Som att jag inte har nog att göra men dessa gick på ett kick att sno ihop. Jag blev lite inspirerad av min svägerska. Fick en superfin bok av henne och hennes kärlek i trettioårspresent:



Den står lite strategiskt placerad i köket och påminner mig om allt skit jag stoppar i mig fast jag inte borde och vilken misshandel det är mot min kropp. Så för att gå halva vägen [bröd är ju inte råa] och baka eget utan en massa fabriks-skräp i.



Tror jag ska flytta kökssoffan idag oxå. In i syhörnan. Om jag hinner innan lilla fröken vaknar och vägrar släppa mig. Pju, att föda en nyfödd [läs:amma] är tidskrävande må jag säga. Lätt frustrerande för mig som är van att alltid ha något i handen, påväg någonstans. Mitt hem ser värre ut än vanligt men Adde utbrast i lördagskväll när han kom hem efter en dag på hojen: -"Shit va mysigt det är att komma hem!" underskatta inte värmeljusets effekt, allt går att piffa till med några värmeljus!

Puss!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Lika som bär

Jag är ju deras mamma så jag minns ju alla små detaljer eller egentligen inte eftersom att jag blockerade allt när desmond var nyfödd men konstigt nog minns jag nu, flashback grande. Läskigt? Ja lite men häftigt samtidigt.

 

Som sagt så ser nog alltid en mamma likheterna men ni måste ändå hålla med om att Adde inte behöver oroa sig för brevbäraren [som förövrigt är en tjej] det enda som skiljer egentligen är storleken på exakt 300 g faktiskt. Å den lilla detaljer kön såklart.

 

:Þ

 

 

 

*Trumvirvel*

Min vän Lina från mammagruppen 08 var sjukt snabb och svarade rätt oxå!

Katten såklart!

 

Katter må vara lömska och konstiga men inte vår katt. Han är coolast katten i stan! Dessutom älskar han Desmond vill gärna sova nära. Fast i morse för då hittade jag honom ibland mina rena underkläder. Jag lätt han ligga kvar, han sov så skönt.

 

 

 En stickad mössa är din Lina! Bara att välja färg!

 

 

Kram

Top off the morning!

Dagen gåta:

Täppvägen 18 kl 05:24

- Fem trötta ligger sött och sover. Dimman ligger tjock över dalen. Ett rådjur smyger runt knuten. Allt är tyst och väntar på att den nya dagen ska vakna.

Täppvägen 18 kl 05:25

En vaknar och har kissat på sig
En annan vaknar fäktandes med sina små händer och är vrålhungrig
En rullar ur den kissiga sängen och mumlar "kaffe och macka"
En fladdrar upp hämtar handduk, fixar kaffe, sätter den som kissat i duschen och så vidare.

En ligger kvar och sover. Vemdå?

Skriv era svar antingen här i kommentarerna alternativt på min Wall. Vinnaren blir en lycklig ägare till en hemskickad mössa i vinnarens eget val av färg!

Gissa på nu!


- Posted using BlogPress from my iPhone

En bra start på dagen

Nya morgonrutinen är upp tidigt med Adde. Fixa kaffe och macka, bädda ner sig i sängen igen. Därefter väntar tecknat, välling och mys med amning.

När alla är nöjda och antingen sover eller leker är det dax för spotify och markservice och frukostförberedelser.

Dusch - kläder på - tandborstning vilket brukar utföras under lättare stress trots att vi vaknat vid 06 och inte behöver gå hemifrån förrän 09. Denna mamman har ingen karaktär ;)



Mina finaste


Underhållning på hög nivå

Situation Täppvägen tisdagmorgon kl 07:08

Katten har flyttat in igen. En svart hårboll med vita strumpor som söker uppmärksamhet genom att vålda sig upp i mitt knä och buffa mig i ansiktet.

Lilla fröken ligger och sover [snarkar] i mammas och pappas STORA säng. Hon passar på att sträcka ut sig ordentligt. Snorig men mätt och nöjd.

Storebror har hittat klänypor i glada och bygger ett imperium.

Med Deportees på spotify, en stor latte i en rosa IKEAkopp rockar jag loss på dagens markservice.

Adde har åkt till jobbet. Sommaren är inofficiellt slut. Nu börjar den bästa tiden på året. Hösten.

Älskade höst.

De sista fem centimetrarna



Då så allihop [ni som troget följde bloggen förrförra måndagen och blev besvikna då jag abrupt slutade blogga vid fem cm] nu ska jag sammanfatta och berätta slutet på sagan. För just sagolikt blev det tillslut. Ingen förlossning är väl egentligen "skön" eller trevlig men denna gången är jag bara så nöjd. En drömförlossning jämförelsevis och då var min förra egentligen helt okej. Jag blir alldelles lyrisk samtidigt varm inombords då jag tänker tillbaka. Föda barn är verkligen så kul! Klart att det är pissjobbigt med värkar utan någon smärtlindring, fruktansvärt rent av för att inte tala om känslan när den första krystvärken kommer och det känns som en mindre soffgrupp [citat babben] landat på insidan av bajan och akut ska ut. Obeskrivbart.

Man har ju hört att "...du glömmer bort smärtan fort för att våga skaffa barn igen" och det är inte riktigt sant. Jag skulle hellre vilja säga att man inte bryr sig om smärtan eller att det efteråt inte spelar någon roll hur ont det gjorde. Så känner iallafall jag och visst kom tanken när jag klev in i helvetet igen och värkarna tickade upp över 100 på ctgn "Helv*te! Var det så här j*vla ont det gjorde!?" Men faktum är att jag lätt skulle föda barn igen fast bara om det blir så lyckat som denna gång.

Nå:

Resumè

Söndagkväll 19/8 runt kl 18 - Jag skruttade runt, satte på en tvätt, lagade broccolipaj, snurrade ihop en bulldeg, nattade Desmond tillsammans med Bamse i grottan och trollkarlen Filijockos ["fat fat bli en tomat"] toksomnade på 20 cm barnsäng med magen lutad mot bokkorgen.

Uppskattningsvis runt 23:30 [köksklockan diffar på 15 min plus.. drar fram sig själv hela tiden] vaknar jag av att Desmond tittar på mig med sömniga ögon: " Mamma?" Jag bäddar lite sporadiskt om honom med en klapp på huvudet och han somnar om. När jag reser mig upp går vattnet.

I förbifarten in i badrummet kluckar jag till Adde som sitter vid datorn att jag tror att vattnet har gått på riktigt denna gång [det var ingen tvekan men ändå kunde jag inte tro att det var sant] Jag linkade in i duschen och reflekterade över att det faktiskt var dags nu. Veckorna med förvärkar var äntligen över.

Medans jag vimsade runt efter kläder till mig hann min mycket fokuserade sambo packa in BB-väska, Desmonds väska, Desmond med sin nattlampa, chassit till barnvagnen, kameran, cola, mata katten samt lokalisera min mobil. Två gånger kom han upp från bilen och frågade om jag var klar.

Vid midnatt lämnade vi av en mycket pratglad liten son hos Farmor och Farfar. Han var eld och lågor men inte för att lillasyster var på väg utan för att han dagen därpå skulle på inskolning på dagis. Perfekt tajming eller hur?

40 min senare togs vi emot på Södertälje [sjukt kaffesugen] där Anita som gav mig Bricanyl subkutant för 3 veckor sedan glatt kunde meddela att förlossningen startat då jag var öppen 1 cm, cervix 2cm. Vi fick frågan om vi ville stanna och hjälpa på förlossningen lite genom lavemang [funkar tydligen i vissa fall] och sedan vila eftersom att jag sovit så dåligt så skulle de sätta dropp med värkstimulerande som senast på morgonen då jag haft förvärkar sålänge. Jag tackade mycket snabbt ja till lavemange då jag av någon underlig anleding tackat Nej till den förra gången och fick lida för det kan jag säga. Att gå runt kroniskt nödig i ett halvt dygn och hålla emot är INTE roligt.

Sagt och gjort, Adde smet snabbt ut i korridoren under "ingreppet" och piffade upp tillvaron genom att skicka sms till mig med avföringsrelaterade skämt. Han har humor han min man. 

Vid halv tre på natten fick vi ett förlossningsrum [BB var tydligen fullt] där de hade bäddat med extra säng, Adde fick förlossningsängen till stort missnöje för den var stenhård. Blev serverad lite tropisk fruktjuice [sjukt god] och ombedd att försöka sova lite för att orka med morgondagen. Värkarna kom lite sporadiskt under natten och jag lyckades sova en timme. Typ.

Mina bästisar Fröken Fruktjuice och Herr Nötmix

På morgonen kom Floor från Holland och tog över. Min första gissning var Frankrike, därefter Tyskland men hon var som sagt från Holland och där har man tydligen framtills så sent som år 2008 inte erbjudit EDA nattetid då kvinnor med förlossningsvärkar inte varit prioriterade. Där ser man, inte kul att föda barn på natten där inte.

7:45 - Tre cm, cervix 2 cm. Floor tror att en av hinnorna är kvar och vi planerar dropp och ev hinntagning efter frukost. Fick med mig en dödstrött Adde till frukosten. Han passade på att sno min ena smörgås och klaga över det äckliga kaffet. Han kan verkligen konsten att pigga upp alla situationer med sin humor. 

9:10 Hej då hinnor, skalpelektrod sätts med hjälp av ytterligare en barnmorska [Jessica, som senare tar hand om mig på BB] då lilla fröken inte var fixerad kunde Floor inte få tag i henne därinne.

Vattnet är lätt meck-färgat men enligt båda barnmorskorna är det inget att oroa sig för. Jag får en timme på mig innan droppet ska sättas. Fan.

Jag vankade [läs: Gömde mig lite] i korridoren på BB i hopp om att slippa undan droppet. Kanske kanske öppnar jag mig tillräckligt av mig själv. Adde sov halvt liggandes i fotöljen, halvt på pilatesbollen. Jag passade på att blogga lite, Farmor ringde och vi pratade lite om hennes skräckförlossning för 50 år sedan då pappa tångförlöstes och hon blev sövd med eter för akutpoeration. Farfar fick inte vara med för de fick inte männen på den tiden och hon fick se sin son första gången efter flera dagar och innan dess låg hon där på sin sal och fick inte veta om man levde eller inte. Hemskt.

10:56 Floor hittar mig. Fan. Hon sätter droppet, på låg dos lovar hon. Jag får sitta en stund med ctg innan jag får lov att gå ut i korridoren igen.

Med min droppställning gick jag ut igen för att flörta till mig lite lunch. Adde var inte hungrig utan ville försöka sova lite till. Tjejen i köket var supertrevlig och vi pratade förlossningar. Hon själv hade inte fött några barn och tyckte att det kändes lite läskigt med tanke på hur vissa skriker. Jag övertygade henne om att det är stenkul att föda barn.

Där satt jag sedan och nöjt av min hoki mellan värkarna. Floor kom förbi och sa att jag skulle ringa då jag kom tillbaka till rummet.

 Det ser verkligen inte gott ut, men satan va gott det var!

12:31 - Floor höjer droppet och kopplar upp mig igen. Fem cm öppen. Med Desmond kunde jag inte ens prata vid fem cm. "Det här går fint! Jag har inte ens lustgas!" tänkte jag. Fem värkar senare ringer Adde på klockan för jag kan inte själv. Jag står och hänger över gåbordet och smådör varje gång värkarna kommer och de kommer tätt och gör så ont att jag biter mig i armen och brölar för att inte skrika rakt ut. Adde säger till personalen: "- Hon vill nog ha en epidral nu..."

Typ innan de ens stängt dörren bakom sig kommer narkosen [12:59] och vips är det klart! Adde höll på att svimma och fick sätta sig. Stackarn hade ju inte ätit sen tidig frukost och fick nog ett duktigt blodsockerfall då han ställde sig upp. Personalen tvingade i honom lite lunch [nån konstig köttfärsröra] och en cola.

 13:31 - Skiftbyte. Gunilla och Ingela kommer och tar över. Supertrevliga båda två. Gunilla pigg och glad och det märks att hon har många års erfarenhet. Ingela erbjuder mig kaffe eller glassdrink, eller ja i princip det jag vill ha lovar hon att fixa. Jag vill gärna röra på mig [Gå på toa = Vattnet slutar ju inte precis att rinna..] [att gå på toa för övrigt med EDA, dropp, elektroder och allt är ett konststycke utan dess like!] och de kopplar loss mig med EDA, dropp och allt.

Runt kl 15 lyckas jag få med mig Adde på en äcklig kaffe i köket på BB. Frid och fröjd. Vi tippar om när vi tror att sessan ska komma. Jag tror runt 19.

15:30 - Möter Gunilla i korridoren som frågar hur det går och jag svarar att det är lugnt. Hon höjer droppet lite till och jag passar på att köra en toa-procedur [med EDA, dropp, elektroder medmera] Dock inser jag att det inte är någon idé.

15:43 - Jag småspringer med pyttesteg in till Adde på vårt rum och piper att han ska ringa på klockan. Fort. NU. Han ser lite konfunderad ut. Jag minns inte riktigt vad jag sa för att han skulle fatta att soffgruppen var på väg men sedan började jag i panik grina och pep att jag var rädd samdidigt som jag stod halvägs upp i sängen och knep med benen.

Ni som fött barn vet vilket tryck det är och hur maktlös man känner sig.

Ni som inte fött barn, nu ligger soffgruppen på insidan bajan och den som höll i förrut har släppt taget totalt och gått på fikarast.

Adde ringer på klockan och försöker sedan hjälpa mig upp i sängen. Lättare sagt än gjort. krystvärkarna kommer i ett utan uppehåll och jag är på gränsen till hysterisk. Det handlar om typ en minut innan personalen kom men jag visste direkt då första krystvärken kom att "Nu är det bråttom!"

Vilken fart det blev sedan, personalen sprang efter grejer. De blev lite överraskade, särskillt min barnmorska som en kvart innan pratade med mig i korridoren och då skrattade vi lite och allt verkade coollungt [hur långt öppen var jag då egentligen? EDA är bra skit alltså!]

15.54 - "En flicka framfödes i framstupa kronbjudning. Navelsträngen i löst varv runt halsen. Är lite stasad i ansiktet" [journalen]

"Shit, det är en Desmond... fast med hår!!" [min första tanke]

11 minuter give or take.

3475g

52 cm

Apgar 8-10-10

Alice Annica Elisé Hansson Vesterlund

Vi blev kvar på BB i några dagar då jag fick en rispa på insidan [det gick lite för fort på slutet] och blödde mer än normalt. Dessutom svullnade ena foten upp [misstänkt blodpropp] Jag fösökte övertala Jessica om att skriva ut mig dagen efter men hon ville att jag skulle vara kvar oxå för att vila upp mig och få stöd eftersom att jag fick förlossningsdepression med Desmond. Vi pratade en del om det hon och jag. Om alla krav man ställer på sig själv och om det dåliga samvetet. Underbara Jessica.

Jag tror att det var klokt av mig att stanna kvar och inte gick det någon nöd på mig. Jag fick ha ett dubbelrum för mig själv.

 Personalen på Södertälje får en verkligen att känna sig som en prinsessa

Dessutom hade jag Ipaden med mig som sällskap då lilla fröken sov

 Libroväskan och babybagen fulla med gratis-prover!

Alltid lika kul med små nessesärer fyllda med krämer

  Ett dygn gammal

Även om jag gillar BB kändes det väldigt tomt och konstigt att vara där själv. Visst kunde man ha bett om familjerum men då hade ju Desmond blivit hos farmor och farfar utan både mamma och pappa i flera dagar och Adde avskyr BB. Dock var de båda och hälsade på dagen efter. Desmond kikade lite på lillasyster sedan var det roligaste att höja och sänka sjukhussängen om och om och om igen.

När det var dax att gå högg det i hjärtat. Inte roligt alls att se sin lilla familj gå ut igenom glasdörren och ut mot hissen. Fick verkligen hålla mig från att gråta. Babyblues eller vadå? En liten lätt fläkt av dåligt samvete fladdrade nog allt förbi. Varför kände jag inte såhär med Desmond? 

Hur kunde jag inte bara sitta och titta på honom? Pilla på hans små fingrar? Vilja plocka upp honom och bara hålla honom hela tiden?

Orättvist? Lite. Sorgligt? Mycket. Önskar jag göra det ogjort? Ja. Borde jag tänka på det nu? Egentligen inte.

Jag vill bara må bra och ta vara på tiden framöver. Njuta. Dricka latte och pyssla hela dagarna.

Hepp!