Heja mig!

Startar denna soligt frostklädda dag med lite mikrovärmt kaffe och rostmackor med pepparsalami. Egentligen började dagen redan 04:52 då Alice vaknade. Skitsur. Sovmorgon är för veklingar.

Så nu är jag ap-trött och önskar jag kunde gå och lägga mig en stund men min lista över saker jag bör göra idag för att inte stressa sönder mig i morgon (kalas-dag) är väldigt lång.

Jag hade typ hela veckan på mig [eller ett år, det beror på hur man ser det] men karaktärslös som jag är gör jag alltid allt i sista stund.

Just av den anledningen ska jag nu trycka i mig mina mackor och sätta fart!

Tjingeling!

Inte helt lyckat

Det här är vad som händer när man är trött, gravid och sugen på smällt ost. Halvfabrikats-pizza till middag. Min son typ bröt ihop. Tydligen gillar han inte pizza med tomat på. Alice har redan somnat 16:57 och min sambo gav mig ett snett leende typ som i att "-Du försökte iallafall"...

Jag tyckte om den ialla fall. Jag hade bara burk-champinjoner och ost på min sida. Mycket ost. 

Höstlov

Nu har jag haft två mycket produktiva dagar på jobbet och förtjänar resten av veckan ledigt!

Min plan är att:

• Pilla ner resten av mosaiken i köket så vi någon gång kan få upp det nya fina kaklet vi köpt som står på hög i hallen. Jag har en vision om att köket ska vara klart när bebisen kommer i februari. Min man som kommer göra det mesta av jobbet [bortsett från spackling och målning då han inte kan det pga sin stelopererade handled] är rysligt snabb när han väl sätter igång och nu väntar han egentligen bara på mig som aldrig blir klar med spacklingen och mosaiken.

Det har sett ut exakt så här i en månad nu

• Sy en eller två gravid-toppar till mig själv! Jag fick precis hem en fantastik mönsterbok bara till MIG i brevlådan och nu kliar det i fingrarna att sy lite fint till bara MIG.

Jag tänkte förlänga den och göra rynk över magen :)

• Plocka i ordning det sista på tomten inför att snön kommer. Typ kratta en smula om bäckenet tillåter.

Vart börjar man?

• Sy klart min dotters tingeling-dräkt tills på lördag. Vi firar Desmonds födelsedag med Halloween-tema som sig bör när man är född under just Halloween :)

• Baka något gott.

Nu återstår bara att se hur mycket av detta jag kommer lyckas att förverkliga. Förmodligen inget.

Yes!... Fan

Hur impad blir man inte när f-kassan dagen efter betalar ut vabben man ansökt om! Yes!

Jag skuttade runt på små moln i affären tills jag kom till kassan och insåg att mitt bankkort som jag använt till att logga in med på fkassans hemsida fortfarande satt i bankdosan. Hemma.

Fan

Vad ska jag nu äta?

Jag blir tokig! Jag reagerar på något födoämne men jag vet inte vilket! Varje gång jag äter lunch eller middag får jag blåsor över hela tungan. Tungan svullnar och det svider som f*n! När jag väntade Desmond var det hallon jag reagerade på, när jag väntade Alice var det körsbärstomater, jag tål både ock utan problem annars så något mysko händer i min kropp med alla gravidhormoner.

Vi käkade tacos dag och jag hade varken hallon eller tomater på. Jag fick likadant vid lunchen i skolan idag och då tog jag av laxen och matchade med grönsallad. När jag började känna av vid lunchen slängde jag i mig resten av maten för att hinna få i mig den innan det värsta bröt ut. Skitjobbigt. Det började för en vecka sen och jag fattar inte vad det är!

Det kan omöjligt vara laktos då jag både kan äta fil, yoghurt och dricka kaffe med mjölk utan att jag får blåsor. Inte är det ägg heller eller gluten då äggmackor går bra. Känns nära till hands att det skulle vara någon grönsak/frukt med röda färgämnen i typ hallon, tomat, paprika osv men jag har verkligen inte ätit det nu för att testa om det är det som ställer till det men jag får ju såhär ändå.

Lök är det inte heller...

Suck

Om det ändå vore så enkelt

" -Hur kom bebisen in i magen Pappa?" [vår son snart 6 år gammal]


Tystnad


" -Fråga Mamma."


Tack för den passningen älskling...







Hur fin är inte denna?

Piggare

Ibland tar saker lite tid. Som att rama in en tavla. Jag fick den här "kladden" som min syster beskrev den för typ 1 år sen. Därefter har den inte fått någon plats i vårt hem trots att jag älskar den. Allt vi har hemma på väggarna i konstform är skapat av antingen mig, barnen, min svägerska [fotografierna i bakgrunden på stora bilden bland annat] samt min syster. Fullkomligen bubblar av kärlek till min systers tavlor! Jag kan faktiskt inte komma på något som är "köpt". Jooo juste, min sons stora Disney-plansch men det var farmor som köpte den. Han älskar den. Jag hatar den. Dock måste man kompromissa ibland.

;) 

Det märks att jag är piggare nu när jag idag går in i vecka 23. Trots att jag varit krasslig och småförkyld i en vecka. dels har jag börjat ta en järntablett varannan dag men jag har också drabbats av ett lättare pyssel-boa för bebis-fix-städ-sug. 

Spjälsängen fick upp fronten häromdagen! Den har stått halvmonterad efter Alice i vårt sovrum i typ 2 månader men nu är den redo! Bädden är höjd och båda sidorna har fått spjälor igen.

Nu ska jag bara hitta något fint att bädda den med. Jag syr ju gärna själv men just sänglinne finns oftast bara i tråk-tryck, typ med bilar eller ännu värre nallar eller värst: Nalle puh. *usch*

Den gamla kryddhyllan får inte plats ovanför den nya fläkten så den tänkte jag ta och sätta upp på väggen ovanför spjälsängen att ha nappar och kanske något annat fint i. Det får bli att skruva upp den så den sitter ordentligt.

Måla - Höstlovsbestyr

Förlossningsskador och om att verkligen lyssna på sin barnmorska när det gäller

Jag vet inte riktgt varför jag kom på att tänka eller googla runt på just detta ämnet. Det är egentligen INTE vad jag borde göra just nu, såhär halvvägs till min förlossning. Man blir ju vettskrämd!

Babybooms och att just det sjukhus man drömt om att föda sitt barn på är fullt när dagen kommer måste man ju någonstans acceptera men att det är såhär illa vill man inte ens känna vid. Jag hittade några artiklar [det finns massor om bristande förlossningsvård] som både beskriver den vansinniga underbemanningen men också vilka effekter den får och om hur ickebefintliga riktlinjer gör att ca 4000 svenska kvinnor varje år får skador för livet.

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/633444-sjukvarden-blundar-for-kvinnor-med-forlossningsskador

http://www.svt.se/ug/allvarliga-forlossningsskador-syns-inte-i-journalerna

http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=2570502

Jag blir ledsen, lite orolig då jag läser om sfinkterreptur. Jag vet att det förmodligen inte kommer drabba mig då jag redan fött två barn utan att spricka hela vägen och nu sannolikt inte kommer spricka sista gången. Iallafall inte hela vägen. Om jag har tur det vill säga. Det finns inga garantier .

Dock har jag hittills haft tur.

Jag har haft turen att ha en mycket modig storasyster som inför min första förlossning med stora allvarliga ögon avslöjade sanningen för mig om hur det verkligen går till. Hon hade fött tre barn innan mig och visste precis vad hon pratade om. Utan några krusiduller beskrev hon noggrant hur ont det gör, hur värkarna känns, hur man bara vill dö, hur förbannat läskigt det är med epidural, hur skönt det är när den tar, hur god nyponsoppan är, hur gullig barnmorskan kan vara, hur förbannat j*vla VIKTIGT det är att man LYSSNAR på barnmorskan när det verkligen gäller. Svar ja, man VET när det ÄR.

När det är dags att krysta och barnmorskan mitt upp i allt säger STOPP, då är det STOPP som gäller! Du får inte krysta! Ja det är sjukt svårt. Jag kan säga att det är det svåraste under hela förlossningsskedet: Att inte krysta när man inte vill göra något annat än krysta. Men det är just nu som barnets huvud är på väg ut och barnmorskan hjälper till att "mjuka" upp underlivet, håller emot och ser till att så du inte spricker typ hela vägen. Detta är sjukt viktigt att veta om och ingen annan än min syster berättade detta för mig innan det var dags och jag gick på alla kurser man kunde gå. 

Här finns grymt bra och tydlig information om just detta skedde i förlossningen, ett måste läsas av alla som väntar sitt första barn!

Min första förlossning:
http://mammatrollet.blogspot.se/2008/11/nu-ska-jag-frska-mig-p-en-liten-berttar.html

Det här inlägget beskriver min första förlossning och jag kan i efterhand säga att jag ångrar att jag var så hård mot min barnmorska som säkert hade häcken full och gjorde allt i sin makt för att hinna med mig. Jag hade nog återigen tur att Södertäljes förlossning samarbetar med Södertälje BB och de har någon form av rullande schema så alla byter plats med varandra olika veckor vilket innebär att typ alla jobbar på förlossningen. Annars inse jag nu att jag hade fått föda min son själv.

Jag klarade min första förlossning med 4 stygn, dock var min sons huvud helt deformerat av att ha legat i förlossningskanalen så länge och det tog över två år innan det vuxit till rätta helt. Andra såg det inte men vi som mamma och pappa såg det men blev lugnade av BVC att det växer bort vilket det lyckligtvis gjorde tillslut.

Min andra förlossning:
http://mammatrollet.blogspot.se/2012/09/de-sista-fem-centimetrarna.html

Min andra förlossning minns jag bara som positiv men jag har nu efter en timmes googlande och en kommentar jag fick vid ett tidigt ultraljud denna graviditet, insett att det var nog lite mer än en "rispa" på insidan, det var nog snarare en bristning i förlossningsväggen. Som skulle kunna ha inneburit mer problem än det gjorde.

Jag skrev inte om det i blogginlägget för två år sen men strax efter att dottern kommit ut och hon fått upp färgen säger barnmorskan till undersköterskan att hon hämta förlossningsläkaren då det "blöder lite väl mycket" och strax därefter kom en mycket lugn men rättfram man in i rummet. Han hälsade sakligt på mig och min man men han lät sig inte vänta utan började direkt dirigera sköterskorna i material han behövde, det var olika medicinska preparat och jättestora tampongtussar typ för att stoppa upp.

Han pratade lugnt med mig samtidig och förklarade att jag hade en blödning strax efter livmodertappen som han behövde få stopp på. Han förklarade att han ville undvika att ta nyförlösta mig till operation för att sy därinne utan ville försöka med en alternativ metod och som jag förstod det skulle kroppen få läka själv utan kirurgiskt ingrepp. Det tog väl runt 10 min innan han åter igen lugnt bekräftade att det slutat blöda men att "jättetopsen" skulle få sitta kvar i 4 timmar, därefter skulle barnmorskan ta ur dem och se om blödningen stabiliserat sig.

Sen fick jag stanna 3 hela dagar och BB-personalen kollade eventuella blödningar typ varannan timme, tja kanske inte på natten men jag var strängt tillsagd att ringa om det skulle börja blöda mycket, vilket det inte gjorde och tur är väl det.

Så nu två år senare under denna graviditet då vi var inne på ett ultraljud i vecka 14 eftersom jag blödde kraftigt frågade den fantastiska läkaren där om jag visste om att jag gått sönder lite/brustit förra förlossningen och jag sa att jag fick en "rispa" för det var min uppfattning. Hon nickade vänligt och sa att hon kunde se den på det vaginala ultraljudet men att den verkade ha läkt jättefint.

Nu blir jag såklart lite orolig då jag i förbifarten läste någonstans att om man har tidigare skador är det större risk för ytterligare skador i samband med förlossning och detta måste ju vara någon form av bristning som kan brista igen vid extrem påfrestning. Tänk om det går lika fort, eller fortare denna gång. Jag är livrädd för framfall eller att jag ska börja störtblöda och behöva opereras. Min största skräck är tanken på ett kejsarsnitt [förlåt mig alla som tycker annorlunda] Jag vill verkligen inte skrämma upp någon men allt som har med kejsarsnitt göra får mig att kallsvettas. Akutsnitt är min värsta mardröm.

Jag har verkligen haft tur som fått två till trots fina förlossningar, i synnerlighet min andra. Jag kände intet av stress eller överbeläggning. Jag fick hjälp direkt och barnmorskorna fick jaga efter MIG. *skratt*

Jag ber en stilla bön om en tredje lyckad omgång och att jag ska få plats på Södertälje Förlossning som verkligen har mitt förtroende. Där känner jag mig trygg och framförallt prioriterad. Men det finns inga garantier.

Vardagskonst

Min matplats en regnig måndag i oktober. Ett kreativt kaos när det är som allra vackrast. 

Instagram @mammaslillaflisa 

Nyp mig någon..

....jag tror jag sover...

Jag hade förberett mig på en dag i fullständig kaos då jag nu är åter i tjänst efter en veckas vabb och ryktet sagt att jag skulle bli själv med klassen då båda mina kollegor är frånvarande.

Hipp hurra! #ironi

Nu sitter jag här hemma över en kopp sött tea och är typ fortfarande i chock över att hela min arbetsdag i princip rullat på utan att jag behövt:

* Förklara varför det inte är okej att kränka andra
* Plåstrat om någon som slagit sig
* Skälla på någon som slagit någon
* Leta efter någon
* Reda ut någon form av oenighet i allmänhet

Därtill har jag själv inte heller blivit kränkt en enda gång!    

?

Och då fungerade dessutom inte nätverket! = All belöning/muta utdelad i form av ipads eller datorer uteslutet.

Hallelulja!

Jag fattar inte vad jag gjort? Vi hade till och med både syslöjd och hemkunskap! Helt otroligt.

Jag tycker ju som bekant väldigt mycket om mitt jobb men de senaste 2-3 veckorna har det inte varit lika kul om man säger så. Nu känner jag återigen att jag verkligen vill kunna jobba till slutet. Alltså sista januari. Två veckor innan tänkte jag vara safe då lillfia kom i vecka 38. Jag vill helst inte att vattnet går på jobbet om man säger så...

Men jag måste ändå erkänna att jag är orolig över foglossningen och nu har jag även haft sammandragningar i 3 veckor [från vecka 19] vilket inte bådar gott. I väntan på Alice blev jag ordinerad strikt vila och bricanyl i vecka 35 för att hon inte skulle komma förtidigt och då hade jag ändå varit hemma sen v32 eftersom jag då hade ett mycket mer fysiskt arbete. Eller egentligen vet jag inte om det stämmer för dessa trappor på jobbet gör mig matt och för att inte tala om traskandet fram och tillbaka mellan salarna. Jag måste ju resa mig upp också tusen gånger per lektion för att hjälpa dem med allt från mattetal och stavningen på ordet "kompis". Vid halvlek [läs:lunch] vill mitt bäcken och min ländrygg typ dö.

Tur att jag har uppehåll under vinterlovet iallafall ;) Det är ju drygt tre veckor och sen är det sista rycket, så det borde gå. Det måste gå.

Extra 2 rum och kök - Man tackar!

Hoppsan Hejsan vad stort vårt hus var egentligen! Helgad vare lasermätaren!

Lång historia kort: Vi köpte vårt hus på uppgiften att boarean är 125kvm, förra ägaren har dock angivit 167 kvm. Vilket vi tyckte var lite lustig men efter det har vi inte riktigt brytt oss. Vi har gått efter det som står i taxeringsinformationen, alltså 125kvm även om huset alltid har känts större än så.

Så nu i veckan fick vi hem papper från skatteverket om att vi ska se över vår taxering för vårt hus och göra eventuella justeringar.

Där står det att huset endast har enkel garage...? Vilket leder till misstanken om att ingen av ägarna sedan 1989 då garaget flyttades, byggdes om till sovrum och hobbyrum har anmält den ombyggnaden till skatteverket, eller hur stort ÄR huset egentligen?

Vi har ju ett fristående dubbelgarage på pjjjjii kanske 40 kvm också.

Dessutom står det under byggnadsmaterial att huset är byggd av trä och annat material. Mer än halva är ju mexitegel?? Vilket ger högre taxering. Jag förstår att förgående ägare velat hålla ner taxeringen för fastighetskattens skull men det gör ju också att taxeringsvärdet inte speglar husets egentliga värde som bör [enligt två oberoende mäklare] ligga mellan 2 200 000 och 2 300 000. Taxeringen bör vara ca 75% av marknadspriset, det står till och med i skatteverkets bilaga. Det är taxerat till strax över 1 300 000 [vilkt verkligen inte är 75 % av marknadsvärdet]... och boytan ska vara 125kvm.

Vilket det som ni säkert förstår att det inte är. Vi mätte med lasermätare nu ikväll och fick fram att boarean är 176kvm och biarean 2 kvm. Ja, så litet är vårt pannrum. Förrådet räknas fiffigt nog som boarea då man kan komma åt det med innerdörr inifrån huset. Det är typ 50kvm som ska läggas till.

Idiotiskt kanske ni tycker men vi ska ju sälja på sikt och ja, återinför man fastighetsskatten så betalar jag hellre för ett större hus om jag nu kan sälja det och få det såld som ett större hus, eller ja, i den storleken det faktiskt är.

Sen kommer man ju till problemet om något händer huset, typ det brinner ner. Då gäller ersättningen för den taxerade ytan. Alltså 125 kvm i vårt fall.

Jag ska nog ringa skatteverket i morgon och rådfråga dem.

Höstens sista strålar

Idag sken solen för första gången på typ en vecka. Jag har haft ångest över att gräsmattan inte hunnit bli klippt en sista gång inför vintervilan. Snabbt som tusan ryckte jag fram gräsklipparen när lilla damen somnat i vagnen och klippte på för glatta livet. Det får jag äta upp nu för sablar vad ont det gör i ryggen och bäckenet. Jag min dumsnut. Men nu slipper jag ha ångest iallafall. Winning?

Ni alla vet ju att jag älskar hösten. Våren är okej den också men hösten alltså ba wow! Kolla in min chrysantemum! Hur snygg är den liksom inte!?

Ringblommorna växer så det knakar! Som brandgula små solar ploppar de upp överallt i rabbatterna. Urtjusigt! Det regnade ju som under domedagen så de flesta av äpplen har gått gone bye bye men några lyckades jag rädda. De doftar helt makalöst. Tror att det är någon sorts Transparente blanche men vad vet jag.

Jag fick även tiden att trycka ner de 250 vårlökarna jag beställt. ;D och i vår tar jag upp kriget mot rådjuren! De flesta av tulpanerna hamnade i krukor och zinkhinkar = Jag tar in dem när jag inte är hemma och på natten = HA! Där fick ni era bruna hungriga monster! Påskliljor säger dem att de inte gillar men det återstår att se. Jag har köpt både sorter som bara är fina, de rörde inte de två jag hade i våras, samt såna som doftar och det är allmänt känt att rådjur inte gillar doftande växer, typ lavendel, liljor osv. Mitt sista välvässade vapen är blodmjöl som jag planerar att bomba rabatten med! Kanske jag blir av med grannens katter som använder min rabatt som toalett. Dock tror jag att det är och förblir ett önsketänkande. Inte så charmigt att komma hem och känna den smurfiga doften av kattavföring när man skrittar upp för trappen. Tyvärr spelar det ingen roll hur mycket vatten jag sprutar på dem. De sätter sig där och krafsar ändå när jag inte ser, de lömska filurerna. Svar ja, jag har en egen katt också men den är av den bortskämda typen och använder lådan inne [säkert för att j*vlas] för den måste jag tömma i tid och otid så jag är hyfsat säker på att han inte är den skyldig. Dessutom har jag ju tagit grannens två hårbollar på bar gärning flera gånger.

Nej, jag har inte påpekat det till grannarna och vägrar göra det. Det är katter. De går vart de vill. Sådana småsaker man får stå ut med när man bor och har grannar ;)

Dock är det inte lika kul när deras 15-åring, kommer hem full som en kastrull sätter sig på VÅR uteplats utanför VÅRT sovrumsfönster kl 01 på natten och fyllesnackar med sin polare i mobilen. Vägrar flytta på sig. Grabben trodde nog att han var hemma och att det var hans pappa som kom ut på trappen och stod och skrek på han att han skulle dra där ifrån. Stackarn kunde inte ens gå rak när vi väl tillslut efter lättare hot lyckade få honom att lämna vårt tomt.

Nåja, det kommer väl en natt om 10 år då min egen son kanske hamnar på grannens uteplats i fyllan och villan så jag ska nog inte vara så småaktig. Inte så kul då men ganska lustigt såhär i efterhand. Adde var rasande och kunde inte sova sen. Han trodde att grabben var en galning som frågade om han "-Vill du dö eller?" fast han egentligen sa " -Det är ludde.." med uppskattningsvis 14 öl i kroppen.

Drama drama. Är det inte bajsnödiga katter eller fulla ungdomar så är det spindlar stora som elefanter [mellan ögonen]. Värsta vilda orten på 500 innevånare. Å alla vet ju att det finns en knark-kartell här ute. #ironi

Dock har vi faktiskt ett eget MC-gäng, vilket är ascoolt. De ser så hårda ut fast ändå snälla liksom :) Känns tryggt att några hyser lite skräck i eventuella fulingar som skulle få för sig att komma hit och göra bus. Drama drama men ändock så lugnt. Om man räknar bort elefant-spindlarna för dem är INTE okej.

Hepp! Nu ska jag steka falukorv, hare gött hej!

Vabb

Jag hatar min rygg och mitt bäcken just nu. Förbannat mycket. Jag hatar förkylningsastma. Lilla fröken har hostat sen kl 5 i morse = trött mamma med foglossning. Vi tog en sväng ner till apoteket efter att ha lämnat grabben i skolan. Bunkrade upp med nässpray, slemlösande hostmedicin med jordgubbssmak och mer airomir. Valde att inte hämta ut det där kortison-preparatet som läkaren skrivit ut då det känns dumt att proppa henne full med sånt sk*t. Med erfarenhet av både min mamma och min man som fått det, tagit det och ångrat sig.

Nu har fröken somnat på soffan tillsammans med Dora the explorer och jag passar på att blogga en smula och frossa i hemmagjord [typ] chailatte och kardemummaskorpor.

Det är något särskilt när det där med talet släpper och barnet helt plötsligt pratar på som det aldrig pratat förut. Vi är där nu. Bara ett år efter sin bror men man ska inte jämföra och det kan gärna vänta sig med att börja diskutera med ännu en unge. Desmond var hopplös vid 3 år. Argumenterade ner mig varje gång.

Hur som helst så fick jag den här härliga strax nu innan hon somnade:

Jag: "-Mamma älskar dig Alice!"

Alice: "-Jag älskar mamma"

Jag har sagt det förut för lite mer än två år sen när jag höggravid tvivlade på delad kärlek. Jag säger det igen:  Hur ska jag kunna älska ett till barn lika mycket? 

Man gör ju det men hur det går till det fattar inte jag.

Senare idag tänkte jag lägga ut det som finns kvar av mössorna jag sydde i maj, kanske några nya. Jag behöver lite slantar in i min hobby-kassa så jag kan köpa nya tyger till bebiskläder. Dock behöver jag spackla resten av köket också. 

Tråk.

Arm Knit an Infinity Scarf in 30 Minutes

OOooo det här måste jag testa! Jag, min pyssel-nörd liksom...

Körkort i flingpaketet

För två dagar sen såg jag döden i vitögat då jag skulle svänga av in till den lilla ort där mina barn går på dagis [läs:Förskola] Chauffören i en 24 ton tung Sl-buss [älskar att man kan googla på "vad väger en sl-buss och få upp 56 066 träffar] tycker uppenbarligen att det är onödigt att vänta där HEN har stopp-plikt utan kör ut och prejar sig in i princip hela mitt körfält, bilen bakom mig passerar mig lägligt nog samtidigt i sitt körfält.

Så för att inte bli totalmos mellan en volvo x90 och 858:an mot sorunda panikbromsar jag och hänger på tutan. Vad tror idioten att han kör runt med egentligen???!! Det är j*vla ledbuss liksom!

Ursinnig ringer jag upp SL´s kundtjänst och förklarar lugnt men hyfsat ingående om hur jag tycker att deras chaufförer uppför sig i trafiken.

Okej jag har haft körkort i dryga året men det betyder inte att jag INTE kan trafikreglerna eller grundregler såsom visa hänsyn och KÖRA i sitt KÖRFÄLT inte i alla andras. Får man inte plats, vilket jag mycket väl förstår att man inte gör om man kör en 18 meter lång ledbuss på 24 ton, jo då VÄNTAR MAN. För nej, jag kan inte stå och "vänta" på en 70-väg däremot kunde hen det som redan stannat vid stopp-skylten.

Till svar från kundtjänst fick jag att man skulle ringa upp chauffören och påpeka det [hen lär inte ha missat att han höll på att mosa mig] då man enligt kundtjänst redan hade en anmärkning om en liknade situation i samma korsning.

Jag ringde hysteriskt upp min sambo strax efter och gapade av mig om att alla buss-chaufförer måste ha fått sina körkort i flingpaketet! Han skrattade gott och lugnade mig med att det bara är att vänja sig vid att busschaufförer skiter i alla andra i trafiken, ser du en buss = håll dig undan om du inte vill blir överkörd typ.

Jag köpte inte hans argument och förkunnade att jag minsann pratat med sl´s kundtjänst bla bbla

Min sambo skrattar ännu högre och några minuter efter vi lagt på skickade han denna video till mig:




Typ så kände jag inför SL den dagen...

George Ezra - Budapest (Official Video)

Så förbannat bra!

19+5

Jag är trots allt gravid :)

Dagen efter mitt förra inlägg kände jag strax över naveln en liten bekant fjäril. Det gick inte att ta miste på. veckan efter var vi på ultraljud igen och jomenvisst är det en krake där som röjer runt. Allt sitter där det ska och prognosen spår en liten lillebror andra veckan i februari.

Hur mår jag då? Oförskämt bra faktiskt! Trött som en gnu efter jobbet men det sitter mest i huvudet då jag sysslar med konflikthantering HELA dagarna. Foglossning så klart men akupunkturen verkar fungera även denna gång. Hyfsat men lite smärta kan jag stå ut med, jag kan ju gå. Dessvärre gör behandlingen AS-ont. Det som kändes som myggstick innan känns nu som jordgetingar typ...eller mindre getter som biter mig i ryggen. Det är inget besök jag direkt ser fram emot om man säger så.

Jag sydde min första bebis-body i förra veckan! Sjukt nöjd!  Tyvärr hittar jag inte min kortläsare så jag kan inte lägga upp några proffsiga bilder på den men jag la ut den på instagram ;)

Lyx att bestämma själv exakt hur bebiskläderna ska se ut eller hur? ;D

Känns lite sorgligt att detta är sista gången. Det är ganska trivsamt att vara gravid (nu) och jag gillar ju ungar. Mina egna extra mycket såklart. Alice har i skrivande stund lekt och grejat runt på sitt rum
i över två timmar. Det är något alldeles speciellt att lyssna till sitt barn som förnöjsamt har en dialog med sina dockor.

Nåja, jag får se till att njuta så mycket jag kan så här sista natten med gänget ;)