Vilda bejbyn

Låt mig få presentera vårt vildaste barn: Aston, 1 år och 11 månader. Sju svåra år och en j*vla huvudvärk. Underbar unge men han skulle behöva två barnförsäkringar. Det är ett rent mirakel att inga riktigt dyra saker gått sönder eller att vi behövt gå på en barnbegravning. Aston måste ha varit katt i sitt förra liv.

Aston har två lägen:

1. Jätteglad [95% av vaken tid]
2. Förbannad [Resterande tid]

Aston kan vara väldigt snäll, älskar kramar och kryper gärna upp i knät men utan förvaring puttas han och slår. Säger man nej till honom så tar han närmsta sak och slänger i golvet, finns inget slänger han sig själv i golvet. Ungen har varit blå i ansiktet och bucklig av bulor i större delen av sitt liv.

Han är väldigt påhittig, klättrar på allt och i allra största allmänhet river runt saker. Till exempel om Alice sitter och målar kan han klättra upp bredvid, ta en penna och hysteriskt börja kladda på hennes papper och när man säger nej, tar han alla pennor och slänger över hela köket. Charmigt, eller hur?

Vår hittills största utmaning kom när han vid ett års ålder började ta sig ur spjälsängen. Han liksom hävde sig upp på kanten och gjorde en kullerbytta över kanten rakt ner i golvet så för att rädda hans huvud och behålla tänderna tog vi bort fronten i en tam förhoppning om att han skulle väcka oss på morgonen genom att komma in till oss som hans äldre syskon gjort när de var mindre. Aston hade andra planer. 

Första dagarna utan front lärde han sig att klättra upp på köksbänken och komma åt knivarna, klättra upp på köksbordet och pilla på kökslamporna. Eftersom att vi gärna sover i sängen tillsammans som normala vuxna gör istället för utanför Astons dörr på typ golvet blev den enda vettiga lösningen att göra hela hans rum till en spjälsäng genom att sätta en grind in till hans rum.

Det har funderat suveränt [han har vaknat på helgmorgonen och lekt i sitt rum till runt kl 8 och då väckt mig genom att gorma vid grinden] tills för ca två veckor sedan när han lärde sig att öppna den BARNSÄKRA grinden. Fråga mig inte hur han lyckas, men det gör han. 

Jag vaknar lätt [somnar lika lätt, jag har jobbat natt i många år] och två helger i rad har jag vaknat när han öppnar grinden och gått upp och så är cirkusen igång MEN inte nu i morse. 

I morse vaknade jag inte av grinden utan utav ljudet från någon som bankar på ett fönster med någonting [en byggkloss var min spontana gissning] Jag hittar Aston med en hammare vid vardagsrumsfönstret. Fönstret höll. Tyvärr, för det hade egentligen inte gjort något att byta fönstret då det ändå ska bytas men det är kallt ute så jag tänker att slå sönder fönster kan vänta tills i vår. Helst.

Vart får ungen tag i en hammare då mån tro? Jo, i pappas verktygsväska som stod STÄNGD i hallen. Vad, hur gör vi nu? En mycket påhittig snart tvååring som hittar på allt möjligt hyss på morgonen när mamman och pappan sover. Vi kan ju i princip inte ha något framme, så pass kreativ är han den där lilla vilden.

Några förslag någon?

Han tar sig upp på köksbänken genom att använda handtagen till lådorna som stege. Kreativ va?

I ett hus i skogen slut

Ett inlägg fastnade på vägen men här är det, en vecka senare

Så kom snön. Ordentligt. Jag skulle ner till gymmet och ta ett bodypump-pass, tillsammans md svärföräldrarna. Jag har lagt på mig skamligt mycket och väger nu lika mycket som när jag skrev in mig på förlossningen med Alice. Paniiik!!

However, på vägen ner hade det börjat smula lite vitt från himlen men väglaget var bra och jag har nya dubb-monster-däck på min lilla pluttbil så det var lugnt. Ni vet hur nojjig jag är att köra på vintern och när det är snö eftersom att jag åkte av förra året. Då menar jag alltså åkte av med hela bilen och la den i ett 5 meter djupt dike. Trafiken på vägen såg inte ens bilen och stannade inte förrän jag lyckats kravla mig upp med en varningstriangel. Med tanke på det och alla historier från nära vänner som kört på vilt i dessa trakter tog jag det lugnt.

Tur var väl det för efter ett möte, några sekunder utan helljus, finner jag mig själv tvärbromsa för ett rådjur som typ trollat upp sig själv på vägen. Jag bonkade till den i huvudet tror jag för det vinglade ner i diket och stod där och trampade runt ett tag innan det lunkade iväg. Resten av vägen körde jag i typ 40 km/m samtidigt som jag skakade som ett asplöv. Kom för sent till bodypumpen som redan börjat och kände mig lite misslyckad. Igen. Så jag satte mig på en spinningcykel och tänkte att om jag ändå tagit mig såhär långt ska jag åtminstone träna. Jag hann cykla en kvart innan min svärmor kom ut och hämtade mig. Hon hade sparat en plats till mig och nu väntade alla på mig därinne.

Redo att åka hem som en sönderslagen påse nötter kliver jag ut utanför gymmet i 3 dm nysnö. Hurray! Jag som ääääälskar att köra i snö! Inte. Det var ju givetvis inte plogat och jag satt hela vägen hem i 30/km och förbannade mig själv över att jag bosatt mig i skogen bland rådjur och snö och skit.

Idag dagen efter när snön ligger ljuvligt vit och glittrande känner jag att lugnet här ute i skogen i vårt pytte pytte lilla samhälle kanske inte är så tokigt. Barnen gick före till pulkabacken och jag kunde koppla av och gå i min egen takt för jag vet att det inte finns några stora bilvägar, stöddiga ungdomsgäng, påtända typer eller allmänt okänt folk. En och annan fasan eller ekorre kan man stöta på men annars är det mina grannar och visst kan vem som helst vara pedofil men då vet jag iallafall vart de bor och vart jag ska jaga rätt på dem.

:D

Att bo såhär har sina nackdelar men de allra flesta dagar väger det positiva över.

Det nya året

Hur gick det då igår? Som en räddare i nöden erbjöd sig en av vår gäster att köpa det vi behövde så jag skulle slippa köra bil.

Vid fem kom de allihop och hade mat för en hel vecka med sig, massa godis, dricka och jättefina ostar. Vi lagade lite mat ihop, barnen åt först. Hemmagjorda hamburgare.

Till oss vuxna hade jag dubbelmarinerat fläskfilé vilket blev riktigt lyckat! 

1 kg fläskfile marineras över natten med: Honung, olja, rosepeppar, salt, vitlök, vitt vin. Dagen efter helsteker man filen för att få färg och sedan ungsteker man den med termometer till minst 68 grader. När filen svalnat skär man upp den tunt och toppar köttet med citron och olja, rosepeppar för får lite färg (snygg servering) samt lite persilja för att grönt är skönt.

Vi hade potatisgratäng och sallad till, plus en massa olika färdiga bearnaisesåser. Den med tryffel var to die for. Till efterrätt blev det vit chokladmousse med hallonsås. Rakt av gudomlig!

Vi pratade in det nya året över ostar, vin och öl. Verkligen lagom festligt och en lugn nyårsafton som slutade med lite bubbel och raketer vid tolvslaget.

Slutet gott, allting gott.. skulle man kunna tro men vi halv tre vaknar jag och tror att jag ska dö. På riktigt dö. Det gör så sjukt ont mitt i ryggen och rakt in till framsidan av bröstet att jag inte kan ligga still. Jag vill bara skrika rakt ut och ingenting hjälper, jag försöker stå, gå sitta, ligga. Allt men hur jag än vrider mig så det enda som hjälper lite är att jag vaggar/rullar från sida till sida samtidigt som jag hyperventilerar. Jag har aldrig känt så förut och det gjorde så sjukt ont samtidig som det egentligen kändes som ett tryck på bröstet, både inifrån och utifrån. I ren hysteri tryckte jag i mig ett gäng [allt för många] värktabletter och bad en bön att det skulle sluta. Sambon ville ringa ambulans men jag vägrade.

Han masserar mig över ryggen där det är som värst och långsamt långsamt känner jag hur det värsta släpper så att jag tillslut kan somna om.

Vid sex-tiden då Aston väcker mig sitter känslan kvar även om det inte gör ont längre. Obehaget är ock kvar och känslan av att någonting tycker från insidan och ut. Klart man blir orolig, först suset i öronen och yrsel och nu det här.

Idag har jag bara försökt ligga sitt. Det värsta trycket försvinner när jag tar det lugnt och ligger ner. Nästa vecka ska jag ringa till Capio och fråga om hur det går med min tid för utredning. Varningssignalerna är ganska tydliga om ni frågar mig, stress och utmattning som en liten present av att jag inte kan stänga av och kanalisera. Sortera och prioritera.

Gudars va deppig jag låter men jag känner mig verkligen inte okej.