Annons

12 januari 2017

I ett hus i skogen slut

Ett inlägg fastnade på vägen men här är det, en vecka senare

Så kom snön. Ordentligt. Jag skulle ner till gymmet och ta ett bodypump-pass, tillsammans md svärföräldrarna. Jag har lagt på mig skamligt mycket och väger nu lika mycket som när jag skrev in mig på förlossningen med Alice. Paniiik!!

However, på vägen ner hade det börjat smula lite vitt från himlen men väglaget var bra och jag har nya dubb-monster-däck på min lilla pluttbil så det var lugnt. Ni vet hur nojjig jag är att köra på vintern och när det är snö eftersom att jag åkte av förra året. Då menar jag alltså åkte av med hela bilen och la den i ett 5 meter djupt dike. Trafiken på vägen såg inte ens bilen och stannade inte förrän jag lyckats kravla mig upp med en varningstriangel. Med tanke på det och alla historier från nära vänner som kört på vilt i dessa trakter tog jag det lugnt.

Tur var väl det för efter ett möte, några sekunder utan helljus, finner jag mig själv tvärbromsa för ett rådjur som typ trollat upp sig själv på vägen. Jag bonkade till den i huvudet tror jag för det vinglade ner i diket och stod där och trampade runt ett tag innan det lunkade iväg. Resten av vägen körde jag i typ 40 km/m samtidigt som jag skakade som ett asplöv. Kom för sent till bodypumpen som redan börjat och kände mig lite misslyckad. Igen. Så jag satte mig på en spinningcykel och tänkte att om jag ändå tagit mig såhär långt ska jag åtminstone träna. Jag hann cykla en kvart innan min svärmor kom ut och hämtade mig. Hon hade sparat en plats till mig och nu väntade alla på mig därinne.

Redo att åka hem som en sönderslagen påse nötter kliver jag ut utanför gymmet i 3 dm nysnö. Hurray! Jag som ääääälskar att köra i snö! Inte. Det var ju givetvis inte plogat och jag satt hela vägen hem i 30/km och förbannade mig själv över att jag bosatt mig i skogen bland rådjur och snö och skit.

Idag dagen efter när snön ligger ljuvligt vit och glittrande känner jag att lugnet här ute i skogen i vårt pytte pytte lilla samhälle kanske inte är så tokigt. Barnen gick före till pulkabacken och jag kunde koppla av och gå i min egen takt för jag vet att det inte finns några stora bilvägar, stöddiga ungdomsgäng, påtända typer eller allmänt okänt folk. En och annan fasan eller ekorre kan man stöta på men annars är det mina grannar och visst kan vem som helst vara pedofil men då vet jag iallafall vart de bor och vart jag ska jaga rätt på dem.

:D

Att bo såhär har sina nackdelar men de allra flesta dagar väger det positiva över.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Annons