Anekdot

Tänkte bunkra upp med fler järntabletter och skrittade in på Kronans i Nynäs med min babbliga lilla papegoj-unge i släptåg. Vimsade runt i butiken i några minuter för att hitta någon tillgänglig personal som kunde hjälpa mig att plocka fram dem eftersom att dessa piller brukar ligga i deras hemliga lådor under disk. Hur som helst så hittar jag ingen. Den vanliga kassan är ständ och man hänvisas till receptdelen. Där står en söt liten dam med rullator och väntar på sin tur. jag tar en nummerlapp och väntar. I den enda kassan som är öppen sitter en sliten medelålders medarbetare och knapprar på datorn och lägger ingen som helst intresse i att det står kunder och väntar. Damen med rullatorn står typ 1 meter från kassan och uppenbarligen är hennes nummer framtryckt men hon i kassan reagerar inte och damen med rullen är såklart väluppfostrad och väntar snällt på att skithögen i kassan ska bli klar. Då kommer ytterligare en kund med ett paket alvedon och plöjer fram till disken. I princip mejar bort damen med rullen som lite försiktigt backar. Först då tittar hon i disken upp och suckar lite trött.
Då hade jag väntat i en kvart och kände att ska jag betala för service vill jag gärna ha det. Således tog jag min son och gick ut ur butiken. Påvägen ut hade de ställt upp en monter med statestik över hur nöjda kunderna kände sig med bemötandet de fått under sitt besök i butiken. Det var en papplåda med 4 hål, ett för mycket bra, ett för bra, ett för mindre bra och ett för mycket dåligt [typ]. brevid stod en burk med gula flörtkulor i som man då skulle betygsätta personalens insats med.

Jag la 3 gula kulor i mycket dåligt.

Jag hoppas bara att damen före mig med rullen lägger minst 4 i samma.

Tur att det finns andra apotek för det är fan inte första gången man blir nonchalerad inne på Kronan.

Mycket Dåligt!

Situation Täppvägen 18 Torsdag runt femtiden

Grillen är redo för rostbiff. Pommesen svettas i ugnen. Desmond är och leker hos grannen. Adde skypar och ryggen värker bara lite efter akupunkturen. Järnvärdena är på topp efter ett snabbbesök hos MVC. Sedvanlig trötthet alltså, vanligt förekommande i vecka 30. Prima ballerina. Denna torsdag får gå i lugnets tecken. Det blir pyssel och sykonst med lapptäcken i fokus.

Först ska vi inviga den superfina jättepyttelilla almenackan som inköptes dagen till ära. Skriva in allt skoj som väntar framöver.

Hepp!

Va nu då?

Känner mig lite skev idag. Eller egentligen sen igår. Som att all luft har gått ur mig. Visst var det varmt igår och jag tog det ganska lugnt, spolade halva framsidan, klippte sista biten av gräsmattan, sov 3 timmar på order av Adde, han sa att jag såg ut som ett spöke, klev upp vid 17-tiden, lagade middag, plockade lite, möblerade om lite. Gästrummet blir pyssel/syrum med gästsäng och gamla syrummet blir barnrum in the making.

Idag har jag dock inte gjort ett skit. blev väckt vid kvart över 8 av en ivrig Adde med kaffe som redan spenderat halva morgonen nere i garaget, dreglande över sin hoj som han äntligen kunna köpa. I en mindre koma flyttade jag mig till ryggläge i soffan för att glo på Disney Junior och smutta på kaffet och kanske förhoppningsvis vakna till lite. Efter en timme kände jag mig lika snurrig och typ bortkopplad. Tom på något konstigt vis.

Vi improviserade fram lite frukost efter önskemål, det blev minirut med ost och hallonjuice för min del. Inte ett dugg hungrig. Åkte till Svärföräldrarna och hämtade kedjeolja och en batteriladdare till hojen, tog ut deras rottis på kortpromis. Det kändes som att jag skulle svimma var femte meter.Nu är vi hemma igen och jag ligger i solstolen på baksidan och samlar ork till att laga lunch. Helt slut trots att jag inte gjort något produktivt idag. Jag får panik. Jag är bara i vecka 30 och jag har tusen grejer kvar att göra de närmsta 10 veckorna.

Akupunktur är bokad i eftermiddag och jag tänkte ta en sväng in på MVC och fråga om de kan ta ett blodtryck för någonting känns fel. Trots att jag ätit och sovit, druckit och gjort allt man ska för att må bra känner jag mig som söndertumlad squash.

Fan

Ja ja jag hör dig, va?

Idag tog jag mod till mig. Jag är riktigt stolt över mig själv. Jag övningskörde hela vägen till Tyresö. Motorväg för första gången. Jag var skitnödig typ redan när jag klev in i bilen men allt gick som på räls och jag körde som en gud ut mot Ösmo, kom till och med upp i 60 på liiiilla smala Vika-vägen.

Rullade på fint förbi Ösmo, fick lite hjärtklappning på bron men fokuserade och drog på. Adde informerade lugnt att det är helt okej att ligga i 90 om jag känner mig osäker, vilket jag helt plötsligt inte gjorde. Jag crusade fram i 110, nöjd och lugn.

Det blev lite hastigt och lustigt när det plötsligt kom en massa vägarbeten och farten skulle ner till 50 på typ en femöring och jag hann inte med att växla. Adde mumlade något i stil med att det var tur att det var soligt och torrt samt att han bara ätit kaffe till frukost.

Jag kan erkänna att det blev lite skarpt i kurvan och inte blev det bättre vid Bollmora då Desmond bröt ihop i bak och storbölade om att han inte fick saft. Stressfaktor Abraham.
Jag parkade som en blind pensionär vid affären och Adde lugnade mig med att han gärna hjälpte mig att parkera om. Jag tackade snabbt ja och resen av resan körde han.

Jag kände mig ganska frusterad när vi väl kom hem. Diskade i vredesmod över att jag inte får till det. Hur trög kan man vara? Alla andra kör ju bil, varför kan inte jag och varför ska det ta så F Ö R B A N N A T lång tid att lära sig!? Halvvägs in i spagetti och köttfärsås kommer Adde in i köket, stannar framför mig och tittar menande på mig. Jag erkänner att jag är arg och besviken på mig själv för att jag inte tycker att jag kör bra. Han förklarar mild men bestämt för mig att jag vore en idiot om jag trott att jag skulle kunna lära mig köra bil BRA på en vecka. Jag höll med om att det faktsikt var orimligt av mig att tro det.

Jag ställer gärna höga krav å mig själv. Jag är inte nöjd med ett VG om man säger så.

Jag insåg sen att jag faktiskt lär mig ganska bra under omständigheterna. Jag har jobbat, tagit hand om familjen, hemmet med alla omställningar, flyttkartonger överallt, foglossning och nu en stor mage i vägen och till min hjälp har jag min nyopererade man som kanske inte är jättepedagogisk i sitt lärande. Rak och ärlig som vanligt men vissa detaljer faller liksom bort.

 Typ:

 " - Gör nu som jag säger, gasa, växla, frikoppla, kör kör KÖR, växla, växla NER, sväng sväng SVÄNG ÄLSKLING!"

betyder

"Nu ska vi träna på att motorbromsa och då vill jag att du gör såhär...."

Inte gör det saken lättare för mig heller att jag har ett audionomt, ja vad ska man kalla det, handikapp. Jag hör jättebra, bättre än de flesta faktiskt enligt hörseltesterna men min korrupta hjärna kan inte alltid behandla informationen korrekt och omvandla den till handling.

Det vill säga, jag hör men jag lyssnar inte. Min hjärna väljer att koppla bort. Tydligen enligt logopeden i gymnasiet en form av audionom dyslexi. Mycket enkelt uttryckt. Exempelvis kan jag inte lyssna och anteckna samtigt. Dock kan jag bara lyssna och komma ihåg allt. Om jag inte blir störd fysiskt eller vokalt parallellt.

Logopeden jämförde det med fotografiskt minne fast för ljud. Ballt eller hur. Synd bara att jag inte kan sortera och lyssna på alla samtidigt. Gud va smart jag skulle ha varit. Det för all del har det varit fördelaktigt för mig i skolan då jag på de flesta lektionerna bara kunna sitta och lyssna och skrivit  bra [bäst] på proven utan att ens öppna böckerna [bortsett från matte där man måste anteckna]

How ever är det INGEN fördel alls när man ska övningsköra. Jag hör att Adde pratar och vad han säger men min hjärna kopplar bort honom för den är upptagen med att kontrollera bilen. Lite halvjobbigt.

Och svar ja: Jag har svårt att gå och prata  [lyssna] samtidigt. Jag vill dock tillägga att jag tränar varje dag att lära mig lyssna och utföra olika handlingar och jag har jobbat som receptionist utan problem. Jag anteckar i hjärnan och skriver sen.

Så lite stolt är jag nog ändå att jag vågade. Jag har äntligen tagit min första motorväg. Heja mig! Det tog mig fyra månader [Från den första mycket osäkra körlektionen] men nu är jag på G gott folk, oj oj oj akta er här kommer jag och min skramliga V50!

Ännu en rosa dröm

Titta vad som trillade in i brevlådan idag! Mitt traderafynd! Den här hade jag tänkt packa ner i BB-väskan, tillsammans med lite vita plagg. Vore ju tokigt om Alice visade sig bli en Aston och då fick börja sitt här på jorden i en rosa molning body. Men visst är den fin! Och jätteliten.

Sådär ja, nu är jag nöjd. Nu ska jag bara införskaffa ett gäng drink-paraplyer och fiskelina. Vad det nu ska bli tänkte jag presentera framöver. Jag kan säga att det är otippat.

Hepp!

En rosa liten dröm

Jag har hittat en skötväska jag vill ha. Ååååå se på den bara! Så FIN! Vi har ju precis allt annat som behövs för en liten bebis [till och med så jag måste skänka bort en del för vi inte har plats] Barnvagnen är i prima skick, en liten fläck på suffleten [Vit vagn ? Hur har jag lyckats hålla den så ren?] Vi behöver nya däck bara eller alternativ fylla dem med skum för det är lite pys-punka på dem. Spjälsäng med två täcken, 400 lakan-set, 4 kuddar. Även en kommande sovkorg som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med då jag egentligen inte behöver den. Bilbarnstol, babysitter, kläder kläder kläder, ett skötbord ska jag och mamma köpa å fredag på Ikea. Jag hade inget till Desmond då vi inte hade plats men nu finns så blir det ett billigt som jag tänkte lasera i vitt.  Men jag saknar skötväska för den som kom med vagnen gillade jag aldrig och den är nog slängd för katten hittade den och hånglade loss med den.


Jag ska drömma lite om denna och hoppas att den kan bli min någon gång i augusti. Den är inte precis gratis om man säger så. Men man kan ju alltid drömma.

Tydliggörande pedagogik

Desmond har gjort ett akvarium av min matberedare. Det började med att lilla herrn ville diska, vilket jag som mamma självfallet uppmuntrar. I godan ro lagade jag middag med min lilla diskare bredvid mig glatt och påhittigt pladdrandes om att "fisken var hungrig och skulle få gurka och sen ville fisken ha bubblor och..."
På diskbänken står nu min matberedare med ett litet blad persilja  a k a fisken, 4 stycken sönderskurna gurkstavar guppandes i diskmedel och vatten.

Och jag får absolut INTE slänga ut akvariet.

"- Fisken ska vara kvar när jag kommer hem i morgon mamma! Vet du mamma, fiskar försvinner inte bara sådär så du vet"

Känns som att min son hade på känn att hans mamma hade tänkt trolla bort det med middagsdisken men han är smart minnsan.

Nu är här tomt då mästerfiskaren är hos farmor och farfar på övernattning. God tid för mig att vara extra produktiv utan att någon avbryter hela tiden och vill ha hjälp att bygga upp sitt tågimperium. Men jag saknar totalt karaktär och skulle helst av allt vilja bada, länge med tända ljus, lägga mig i en renbäddad säng med en pocketbok och bara somna efter första sidan.

Två pass kvar på jobbet. Ska jag ta vara på lugnet och röja sen i början av semestern? Eller ska jag röja nu och börja semestern med att bara njuta?

Kompromiss: Jag tokröjer i en timme och sen tar jag ett bad. Starta timstocken!