Idag tog jag mod till mig. Jag är riktigt stolt över mig själv. Jag övningskörde hela vägen till Tyresö. Motorväg för första gången. Jag var skitnödig typ redan när jag klev in i bilen men allt gick som på räls och jag körde som en gud ut mot Ösmo, kom till och med upp i 60 på liiiilla smala Vika-vägen.
Rullade på fint förbi Ösmo, fick lite hjärtklappning på bron men fokuserade och drog på. Adde informerade lugnt att det är helt okej att ligga i 90 om jag känner mig osäker, vilket jag helt plötsligt inte gjorde. Jag crusade fram i 110, nöjd och lugn.
Det blev lite hastigt och lustigt när det plötsligt kom en massa vägarbeten och farten skulle ner till 50 på typ en femöring och jag hann inte med att växla. Adde mumlade något i stil med att det var tur att det var soligt och torrt samt att han bara ätit kaffe till frukost.
Jag kan erkänna att det blev lite skarpt i kurvan och inte blev det bättre vid Bollmora då Desmond bröt ihop i bak och storbölade om att han inte fick saft. Stressfaktor Abraham.
Jag parkade som en blind pensionär vid affären och Adde lugnade mig med att han gärna hjälpte mig att parkera om. Jag tackade snabbt ja och resen av resan körde han.
Jag kände mig ganska frusterad när vi väl kom hem. Diskade i vredesmod över att jag inte får till det. Hur trög kan man vara? Alla andra kör ju bil, varför kan inte jag och varför ska det ta så F Ö R B A N N A T lång tid att lära sig!? Halvvägs in i spagetti och köttfärsås kommer Adde in i köket, stannar framför mig och tittar menande på mig. Jag erkänner att jag är arg och besviken på mig själv för att jag inte tycker att jag kör bra. Han förklarar mild men bestämt för mig att jag vore en idiot om jag trott att jag skulle kunna lära mig köra bil BRA på en vecka. Jag höll med om att det faktsikt var orimligt av mig att tro det.
Jag ställer gärna höga krav å mig själv. Jag är inte nöjd med ett VG om man säger så.
Jag insåg sen att jag faktiskt lär mig ganska bra under omständigheterna. Jag har jobbat, tagit hand om familjen, hemmet med alla omställningar, flyttkartonger överallt, foglossning och nu en stor mage i vägen och till min hjälp har jag min nyopererade man som kanske inte är jättepedagogisk i sitt lärande. Rak och ärlig som vanligt men vissa detaljer faller liksom bort.
Typ:
" - Gör nu som jag säger, gasa, växla, frikoppla, kör kör KÖR, växla, växla NER, sväng sväng SVÄNG ÄLSKLING!"
betyder
"Nu ska vi träna på att motorbromsa och då vill jag att du gör såhär...."
Inte gör det saken lättare för mig heller att jag har ett audionomt, ja vad ska man kalla det, handikapp. Jag hör jättebra, bättre än de flesta faktiskt enligt hörseltesterna men min korrupta hjärna kan inte alltid behandla informationen korrekt och omvandla den till handling.
Det vill säga, jag hör men jag lyssnar inte. Min hjärna väljer att koppla bort. Tydligen enligt logopeden i gymnasiet en form av audionom dyslexi. Mycket enkelt uttryckt. Exempelvis kan jag inte lyssna och anteckna samtigt. Dock kan jag bara lyssna och komma ihåg allt. Om jag inte blir störd fysiskt eller vokalt parallellt.
Logopeden jämförde det med fotografiskt minne fast för ljud. Ballt eller hur. Synd bara att jag inte kan sortera och lyssna på alla samtidigt. Gud va smart jag skulle ha varit. Det för all del har det varit fördelaktigt för mig i skolan då jag på de flesta lektionerna bara kunna sitta och lyssna och skrivit bra [bäst] på proven utan att ens öppna böckerna [bortsett från matte där man måste anteckna]
How ever är det INGEN fördel alls när man ska övningsköra. Jag hör att Adde pratar och vad han säger men min hjärna kopplar bort honom för den är upptagen med att kontrollera bilen. Lite halvjobbigt.
Och svar ja: Jag har svårt att gå och prata [lyssna] samtidigt. Jag vill dock tillägga att jag tränar varje dag att lära mig lyssna och utföra olika handlingar och jag har jobbat som receptionist utan problem. Jag anteckar i hjärnan och skriver sen.
Så lite stolt är jag nog ändå att jag vågade. Jag har äntligen tagit min första motorväg. Heja mig! Det tog mig fyra månader [Från den första mycket osäkra körlektionen] men nu är jag på G gott folk, oj oj oj akta er här kommer jag och min skramliga V50!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar