Jag vet att man inte ska ha dåligt samvete över att man inte har bloggat. Men jag kan inte hjälpa det. Jag har varit på G i evigheter, precis på vippen, sen så kommer något i vägen. En skojig flyttkartong under en annan som verkar jätteskojsig att packa upp även fast man inte har något att packa upp den i, som pocketböckerna t.ex. vi har ju ingen bokhylla. Jag har bestämt att jag ska trava dem på golvet ikväll istället. Efter att jag har dammsugit och torkat av. Dock måste jag byta påse till dammsugaren först och innan det måste jag röja i hörnan i vardagsrummet där trav-bokhögen ska installeras. För att göra en sak krävs det att man gör en hel serie av andra saker innan annars blir det inte ordentligt.
Jag har lärt mig det om mig själv, mycket moget, att jag mår inte bra av att saker blir halvdana. Jag är perfektionist helt enkelt. Jag vill att det ska vara kliniskt rent, symbios bland lyktorna i fönstret, dvd-skivorna i fodralen och dessa rangordnade efter drama, thriller osv. Min sambo däremot ser inte riktigt vikten av dessa detaljer. Om han dammsuger förstår han inte varför man måste lyfta upp kläder, dylikt från golvet. Han dammsuger runt. ”Vadå bakom? Hur tror du att smutsen kommer dit?” Överdrivet enligt hans tycke. Torka badrumsgolvet efter sig när man duschat? ”Det är faktiskt ett våtutrymme älskling!”
Och då kommer man ofrivilligt in på en annan liten störande detalj. Klassikern. Den tomma kartongrullen, efterlevande till fd toarullen! Hur kan det komma sig att man tar det sista på rullen, låter en liten vit strimla hänga kvar som tröstbonus till nästa nödiga stackare? Helt nonchalant förutsätta att denna ska stiga upp med baj i röva och hämta en ny rulle! Jag HATAR att bara se den tomma rullen! Det gör mig galen!
Vardagen är visserligen fylld med liknande oordentliga små detaljer. Folk som slänger skräp överallt, på bussen, vid affären fast det är mindre än två steg till papperskorgen. Kollegorna på kontoret som ställer kaffekoppen i diskhon trots att maskin är halvfull med odiskat. Den ensamma kundvagnen som någon struntade i att ställa tillbaka så man nära på kör över den på parkeringen. Borsten i tvättstugan till torktumlaren som är alldeles klumpig av damm. Reklamhögen innanför dörren som man halvt slår ihjäl sig på när man kommer hem, och därefter skorna som tydligen inte orkat upp i skohyllan. Det finns flera hundra varianter. De flesta har jag faktiskt, mycket moget, lärt mig att lugnt hantera. Men tomma toarullen som hänger kvar kommer jag ALDRIG att acceptera!
Perfektionist, Javisst! Jag erkänner! Är det en dålig sida av mig? Själv kanske jag inte kallar det en av mina goda egenskaper men jag kan lika säga som det är. Jag är rörig utåt men jag älskar ordningen i vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar