Granen

Det var egentligen emot mina principer att inte ha en gran till jul. Men tanken på att jaga en 10 månaders bebis runt granen kändes sisådär. Vi slängde plastgranen förra året då framför allt jag tröttnat på att ha ett gräsligt plastskräp i halva förrådet 50 veckor om året. Jag resonerade som så att när julen väl kommer får man se till att ha en extra 500:- att köpa sig en riktig gran som man sedan kan lägga på majbrasan. 

Dock kändes det i år ganska onödigt eftersom att vi [läs: jag] kommer flippa ur på granen, bebis och barr efter typ två dagar. Jag har försökt övertala mig själv om att detta är ett klokt och riktigt beslut men allt eftersom att julen närmat sig och vänner och granar satt upp sina julträd blev det allt mer tydligt att detta med att INTE ha en gran var ett hiskligt brott mot det goda föräldraskapet. Tyvärr också mot samvetet.

Jag har försökt nu i en vecka hålla en god dialog och ge vettiga svar på hur var när tomten ska lägga paketen undergranen om det nu inte finns en gran.

I går kapitulerade jag efter en lång diskussion med barnens pappa om att vi missunnar barnen en riktig jul bla bla bla. Så jag packade in alla barnen i bilen och gav mig ut på jakt efter detta barriga måstet. Jag behövde dessutom en julgransfot. Synd att jag inte tänkte på att resten av halva Sverige firar jul och att varenda julgran samt fot skulle vara slut två dagar innan jul....

Efter en smått hysterisk rundtur i olika köpcenter hittade jag tillslut en julgransfot för en hundring på City Gross. Ap-ful men Desmond gillade den och jag tänkte att tanken är väl att man ska titta på granen inte foten. [Senare ställde jag en ännu gräsligare tomte i porslin framför] Nu var det bara granen kvar. Vi tog en jackpot på Byggmax, där de sista slitna julträden stog och frös i små gula plasthinkar. För den ringa summan 149:- fick du dig ett stympat barrträd men återbäring på 100:- i januari. Taget! Alice valde den fulaste av dem alla. Efter ett mindre självmordsuppdrag att näta in granen vilket man gjorde själv åkte vi nöjda och glada hemåt med vår gran invikt i min lilla baklucka. Det kanske blir en riktig jul trots allt.

Jag är uppvuxen i två olika jul-världar:

Mamma : En superglittrande färgsprakande kavalkad av plast och krimskrams.

Pappa: En minst 7 meter hög egenhuggen gran från tomten med endast riktiga stearinljus och riktiga äpplen.

Nu är jag vuxen och kan sätta min egen prägel på granen. Det blev en skön mix av båda mina jul-världar:

En färgsprakande glittrande riktig barr-skönhet som doftar ljuvligt!

Vi hängde upp en hel påse twix med snören då Alice önskat sig en Godisgran och alla polkagrisarna var också slut. Dock hittade pappan både Cocos och Marsipanen så där finns bara papperna kvar :)

Note to self: Få ALDRIG för dig igen att fira en jul utan gran. Det är förkastligt och sjukt tråkigt! Jag insåg någonstans där vid 20-tiden igår när barnen lyckligt frossade i julkulor och glitter att jag faktiskt gillar jul lite grann ändå och jag måste erkänna att den fulaste granen blev tokfin. På riktigt är detta den finaste, största gran jag haft i hela mitt liv. Aldrig mer att en plastgran kommer in i mitt hus. Jag kan inte sluta titta på vår glittrande brokiga burriga trädkompis som nu börjat ta sin riktiga form nu när den fått vatten och slipper stå ute i regnrusket. Fina lilla julträd! Jag ser verkligen framemot att få lägga alla klapparna därunder nu ikväll. Nu när tomten vet vart han ska lägga klapparna.

Puss och kram!