10 dagar. Tio.
Jag skrev om det i ett blogginlägg för tre år sen då jag gick med förvärkar förra gången i slutet på oktober 2008. Desmond föddes 40+1 med 2 timmars marginal.
Hela natten innan låg jag och glodde på B-skräckfilm, frossade clementiner och klockade värkarna som även då var oregelbundna. Förvärkarna började en dryg vecka innan men jag minns låsningen i vänster ben allra tydligast. Första kom då jag dagen innan fick för mig att byta gardiner i vardagsrummet och nära på trillade ner då benet helt plötsligt högg till av smärta och låste sig. Jag tänkte väl att det var min knasiga höft som tillsammans med foglossning spelade mig ett spratt men följande dygn låste sig benet flera gånger. Ganska obehagligt då det kommer utan förvarning.
Känningar i benen har jag haft sen v 35 men det här är något annat för igår kväll kom första denna graviditet. Påväg ut i från köket högg det till med full styrka i vänsterben och jag fick tag i dörrkarmen samtidigt som jag skrek rakt ut. Det är svårt att förklara för det gör egentligen inte ont men ändå gör ont. Typ som en kramp och värk samtidigt fast i benet.
Mm jo... 10 dagar, vi får väl se.
Blir bara liiiite avis på min väninna som fått ett datum för igångsättning. Måste vara så skönt att kunna planera och mentalt förbereda sig. Själv går man på helspänn större delen av tiden och ser till att alltid ha en backup-plan för barnvakt, BB-väska osv.
Men just nu skiter jag i om allt eller inget blir som jag tänkt mig.
Nu ska det fredagsmysas och jag tänkte börja med ett riktigt varmt bad.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar