Min vecka so far har varit ett hyfsat misslyckande.. Den kickstartade redan i söndags med att ena ungen kräktes i sängen. Hipp hurra för minst två dagars vabb och uppskattningsvis 2000 kronor goes BYE BYE.. till man får tillbaka typ hälften... surt.
Dagen efter tappade jag min redan trasiga mobil i marken och den sprack bortom all igenkännlighet. Jag lagade den med tejp och fortsatte lugnt att dricka mitt kaffe i solen som att inget har hänt. Jag förnekar fortfarande att den är trasig.
Senare på kvällen tappade/studsade-in-i/fladdrade jag förbi inläggsskivan till vårt köksbord i massiv björk = j¤vligt tung som stod lutad mot väggen i gymrummet. Hej fadderittan och den landade på min fot i en rasade hastighet. Jag skrek med en decibel på minst 150 i typ 20 min. Barnen blev vettskrämda. Alla grät. Numera är min fot blå, sne och dubbelt så stor. Sjukvårdsrådgivningen tror på en spricka någonstans. Jag har inte råd att vara sjukskriven. Således VÄGRAR jag gå till vårdcentralen. Kanske om jag tappar känseln i hela foten. Nu känner jag åtminstone halva. Good enough for me.
I övrigt har min dotter under de två vabbdagarna lyckats med konststycket att glasera hela soffan i diskmedel, riva konfetti av en lyckligt ovetande krukväxt för att sedan sprida ut kvarlevorna på de två nedersta hyllorna i bokhyllan samt petat ner ett äppelskrutt bakom elementet som nu ej går att få upp.
Jag är väl ändå min lyckas smed inte sant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar