Vår lilla håriga familjemedlem

Jag är en riktig kattmänniska och kan inte låta bli att älska denna lilla svarta varelse som jag hittar lite överallt:

 Bland kokböckerna

 På tvbänken

Inklämd mellan altandörren och köksskänken [ja, han sover där]

 

Har även hittat honom i babykorgen,babyskyddet, barnvagnen, spjälsängen, i barnmatstolen i bokhyllan, i min troslåda, i duschen [?] i tvättkorgen, ovanpå hallbyrån, ovanpå, bredvid, under barnen då de sover. Jag skrattade så jag vek mig veckan innan förlossning då jag i min BB-väska hade en svart liten nerkurrad boll där bara huvudet stack upp.

 

Så igår när snön började falla, vinden tilltog och jag hade kollat alla dessa ställen utan att hitta vår lilla svarta katt begav jag mig ut i natten och visslade. Vid brevlådan hittade jag första små spåren. Jag följe dem runt huset, förbi vardagsrumsfönstrena, upp på stegen vid köket, upp på tegelhögen utanför fönstret i datarummet. Katten har verkligen försök fånga vår uppmärksamhet om att han ville komma in och ingen har hört eller sett den lilla stackaren. Jag ropade och visslade, fortsatte runt mot framsidan då jag hör ett litet svagt mjau bakom mig. I rasade fart kommer Brorsan studsandes över snöhögarna och nästan hoppar på mig. Jag fick till och med bära honom sista biten i i värmen.

 

Min lilla mjuka kurrande kärlek.