Jag trodde inte att man kunde hata ett antal riksdagspartier mer än vad jag gör. Den hittills sittande regeringen gör mig galen, förbannad och uppgiven. Återigen, jag respekterar alla som röstat på de rödgröna. Jag förstår för mitt liv inte varför men jag har inget emot väljarna. Partierna, deras ledare och deras politik däremot jag jag något emot. Väldigt mycket faktiskt.
Vem drabbar deras politik egentligen? Just precis mig. MIG. På alla möjliga sätt. Nu allra senast är det genom vårdnadsbidraget som man rent ut sagt förstör för mig och min familj. Det kallas en kvinnofälla. Jo säkerligen för vissa men hur är det med alla dem som faktiskt är näst intill beroende av det när frågan om att vara hemma med sitt barn längre än drygt ett och ett halvt år kommer upp. För så är det. 480 dagar kanske räcker länge om man har en hög inkomst, bor i hyresrätt eller har noll i lån men för mig och min man som är medelsvensson med medellön, lån på vårt hus, bil [för att i huvudtaget kunna bo ute i skogen där ingen annan uppenbarligen vill bo] räcker 480 dagar... i 480 dagar. Då kommer vår kommande son att vara drygt ett och ett halvt. Tvingad att börja på förskola för då måste både mamma och pappa börja jobba igen eftersom att den rödgröna skit-regeringen nu från och med 1/1 - 2015 lyckats ta bort vårdnadsbidraget som hade kunnat ge oss åtminstone 6 månader till hemma med liten.
1 och ett haft år gammal ska han anpassas i en barngrupp med 18 andra barn i typ samma ålder. På tre vuxna. Vi ska vara glada om vår son vet vad han heter, kan gå och äta med sked. Vi som föräldrar har inget val, för regeringen tycker att vårdnadsbidraget är en "kvinnofälla" trots att min man lika gärna skulle kunna söka det.
I princip får vi inte möjligheten att själva välja. Jag hatar det röda socialistiska tänket att alla ska vara lika bla bla blablab.
FAAAN jag vill bara skrika rakt ut!
Om jag nu är lite duktigare, lite flitigare, lite mer ambitiös än alla andra då ska jag få skit för det för då ska jag betala mer, tvingas att rätta mig in i j*vla systemet där staten ska bestämma åt mig. Klart som fan att de som har det sämre ska ha det bättre men det drabbar ju mig också även om inte jag har det SÄMST i samhället, vilket jag inte har EFTERSOM att jag kämpat mig upp. Tro mig, jag kommer inte från någon rik familj. Jag har inga högskolestudier i ryggen. Jag lyckades efter många brev och intyg få min första hyreslägenhet vid 24 års ålder. Mitt första fasta jobb fick jag när jag fyllt 28 år. Jag har haft tur som träffat en fantastiskt man som är redo att satsa allt på familjen och sett till att mina drömmar om ett eget hus och barn med en dräglig vardag nu blivit verklighet. Vore vi inte två hade mitt liv sett helt annorlunda ut. Dock vet jag att jag forfarande inte tillhört den kategorin som gynnats av den politik som nu tar över ändå. Jag är för "driftig" för det. Punkt.
Vänta ni bara snart släcker de ner kärnkraften så vill alla dansar glatt i olja och kol. De kommer säkert införa fastighetsskatten igen, höja lönerna för lärarna spelar ju ingen roll när de sänker inkomsttaket till 36 500:-, så det är ingen mening med att studera heller. Jag kan fortsätta i all evighet men jag blir bara så förbannad och de ger mig värkar.
Helvetes-skit-äckel-socialism-vänster-politik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar