Dagen efter

Helt ärlig, jobba natt? Hur klarar ni det? Jag fattar bara inte. Hur klarade jag det? Jag minns mitt första riktigta jobb, Lyktan. Ett jättekomplex med äldreomsorgens alla vackra sidor. Ett jobb jag än idag tyckte mycket om. På slutet (innan jag åkte till Kos och tappade bort några år på någon stand någonstans i Grekland) jobbade jag nästan bara natt och mycket och gärna kväll plus natt. Det var oxå innan det fanns en gräns för hur mycket man fick jobba. Snittade på 250 timmar i månaden. Jag hade ingenstans att bo heller så jag sov på jobbet, i joursängen. Helt galet.

Så i söndags när jag blev inbeordrad att jobba natt så kändes det inte som någon match men dagen efter och som nu dagen efter dagen efter.... Totalt manglad. Jag var helt paj när jag skulle gå och hämta Desmond på dagis. Fröknarna undrade om jag mådde bra? Benen kändes som gelé.

Och så hungrig man blev. Åt massa skit under natten för att hålla mig vaken. Till kvällen vid middagen svullade jag. Sjukligt.Imorse när jag ställde mig på vågen vägde jag lika mycket som i tredje månaden. jag vet att det inte händer över en natt men gårkvällens onödiga mackor gjorde sig direkt påminda.

Nu måste jag ta tag i det här. Upp på crossen, äta frukost. I försig gick jag 4 vändor till dagis i morse då jag glömt nycklarna i vagnen. Utanför dagis. Trött, jo ganska :)

Kanske ska ta och gräva lite i trädgården, det kommer ju 250 höstlökar med posten närsomhelst. Det regnar ju faktiskt inte så egentligen har jag ingen ursäkt för att inte gå ut. Förutom att jag borde ställa mig på crossen. Jag gör det först så får vi se om jag orkar gå ut sen.

Tjing!