Idag fuskar jag. Jag har planerat in 30 min på bollen men jag hoppade över det. Jag är helt slut sen igår. Och förrgår. För att inte tala om dagen innan det. Adde har lovat mig något riktigt fint (jag hoppas på ett par nya bröst i plast men man vet aldrig det kan lika gärna bli en weekend på Kolmården) om jag lyckas hålla igång med träningen. Sagt och gjort, i måndags promenerade jag på morgonen, babyfikade, tog bara en biskvi -inget socker i kaffet. Handlade sju ton som jag tappert skulle få med mig på bussen. Jag fick hjälp för det är omöjligt att komma på med barnvagn, 4 liter mjölk 2 liter yougrt i korgen under, BigBox blöjor ovanpå suffletten, storpaket välling under armen och två fulla kassar. Gick av en station innan (?) och släpade mig hem. Skuttade iväg till Friskis, som jag har längtat efter. Tyvärr var det en vikarie med helt nya steg, ny musik och jag ska hämta ut linserna nästa vecka. Dock fladdrade jag på bäst jag kunde.
Ingen rast och ingen ro. Igår klev jag återigen upp i ottan och baxade på mig en massa kläder och knöste ner ungen i vagnen. En och en halv timme senare hemma igen, stelfrusen men lycklig, perfekt tajming för en latte (utan socker) och reprisen av Top Model. Tack och lov slapp jag laga middag för det blev sjömansbiff hos svärföräldrarna. Jag hade ju naturligtvis sagt att jag skulle med ut och springa på kvällen som ni vet. Man kan ju inte dra sig ur hur gärna man än vill. Lite karaktär har man ju. Någonstans. Hur som helst så skulle jag möta Ida och Tessan vid träningsredskapen kl 19.30 (missar sjukhuset på trean! Grrr..) Jag såg till att vara ute i god tid, jag hittar ju inte. Min svärmor gav mig en enkel vägbeskriving och jag knatade iväg vid tio över sju. Hittade skogen gjorde jag, och spåret men inga träningsredskap och ingen Ida, ingen Tessan. Tiden gick och jag hade varken mobil eller klocka med mig. Jag vet inte hur många varv jag hann springa runt innan jag tillslut mötte tjejerna. Spåren liksom korsar varanda så helt plötslig kanske man hamnar på cykelleden mot Nynäs eller vad vet jag. Efter en smärre nära-döden-upplevelse träningsvis så var jag hemma runt 21 då jag totalkrashade in i en dusch och därefter sängen.
Hurtigt hade jag lovat min syster att gå till Tungesta och kolla in deras Öppna Förskola nästa morgon. Man tar grusvägen längst spåret och sen igenom skogen. Det är bara en mil. Vi pratade på och traskade för glatta livet. Jag älskar verkligen att barnvagnspromenera med syrran, vi tycker och känner så lika och vi har ju känt varandra så länge så man kan verkligen prata av sig utan att skämmas eller behöva linda in eller försköna något. Två timmars mundiarré senare är vi framme. Helt okej förskola, stor med massa olika rum och trevlig personal men fikat var en riktig besvikelse. Några sorgsna mariekex, kaffe såg jag inte skymten av. Tacka vet jag Nynäshamn, där snålar de inte på krutet. Sångerna är bättre oxå. Nu återstår bara att prova Ösmo. Innan har jag alltid tyckt att det är lite tramsig med öppna förskolan. Jättebra ställe att träffa andra mammor och barn fast i en ganska ytlig miljö, man känner ju liksom inte varandra. Lite knepigt att bara börja prata med någon annan för att det enda uppenbart gemensamma vi har är barn. Hittills har jag bara gått med någon jag känner. Fegt kan man tycka, jag håller med. Nåja, vi tyckte självklart att det var en strålande ideé att gå tillbaka oxå. Ytterligare ca två timmars mundiarré senare är vi äntligen hemma och jag är vrålhungrig. Jag bestämmer mig för att knycka två mackor och är nästan påväg att ha smör på vilket jag duktigt nog slutade med för två veckor sen. Inte för att tänka på vikten faktiskt utan för att det tog slut och jag hade inga pengar att köpa nytt för. Nu när jag varit utan så känns det onödigt att börja igen. Ankan, min syster erbjuder mig mosad avokado istället och jag tänker glatt att det var evigheter sen jag åt avokado! jag brukar få gallbesvär av det nämligen, om jag skulle få för mig att äta tomat eller något annat syrligt samtidigt. Guacamole är en kär vän som jag inte kan njuta av längre. Men bara avokado brukar funka. Det är ju så himmelskt gott! Det tog 10 min sen kom krampen från helvetet. Det eskalerade totalt och strax därefter finner jag mig själv kräkandes ute på uteplatsen. Adde kom som en räddande ängel och hämtade mig då jag inte ens kunde resa mig upp. Han skrattade bara och sa att jag fick skylla mig själv, jag borde ha lärt mig att inte äta avokado. " Så himla gott kan det ju inte vara.." Joooooooo.... Ännu ett sorgset avsked, först Mr Broccoli och nu... Hej då Mr avokado! Jag hatar numer min galla.
Resten av kvällen spenderade jag i badkaret med en skål rabarberfil som jag försökte klämma i mig, jag hade ju bara ätit mariekex till lunch och mackan kom ju upp tillsammans med ja ni vet. Vi somnade framför tvn och Efterlyst, jag och Des i en liten sked bland massa kuddar och täcken.
Så idag är jag helt slut. Men gårdagen var i det hela stora en underbar dag! Jag ska försöka hålla ribban uppe med att ta en sväng till simhallen ikväll. Börja öva mig på att visa mig i min lilla pyttelilla bikini. Kan hända att jag kapitulerar och skaffar mig en baddräckt.
Det sägs att om man klämmer in 30 min vardagsmotion varje dag då såklart, så som att ta trappan istället, gå till affären, ta cykeln till jobbet så går man utan att göra någonting annat ner 8 kg på ett år. Det finns hopp för mig oxå.
En mysig stund i bollrummet
Två kusiner som börjat bli medvetna om varandra
Annicka hade fullt upp
Tule var en smula orolig att mamma skulle byta ut honom och krävde sin rätt med en stor blöt puss
Desmond gnager lite på sin magiska moster
´Hallå hallå vem är det som bor i den här rosa koppen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar