Då har jag nu efter viss påtryckning från några av mina fans (haha!) åter igen kopplat på möjligheten att kommentera inläggen. Dock har jag en känsla av att man måste ha blogger-konto för att använda den här finfina funktionen, jag vet faktiskt inte om jag ska vara ärlig, ni får pröva er fram, men som sagt för den som känner sig peppad finns alltid min mailadress där jag varmt tar emot feedback!
Jag hade tänkt ändra färger och bilder och hela baletten ikväll men min sambo har barikaderat sig vid vår stationära dator. Min bästa vän. Den rymmer så mycket nödvändigt. All musik, alla bilder och så är skärmen större oxå. I morgon bitti är den min igen då Adde går till jobbet. Bara miiiin. Det är inte helt bekvämt att halvsitta i sängen med en blytung laptop som blir kokhet på 5 min, surrar som ett jetplan och har universiums trögaste touchmus.
Jag inser när jag sitter här och kisar att jag verkligen MÅSTE skaffa linser snart. Det är riktigt illa då man inte ser texten på laptopen man har i knät. Huvudvärk från helvetet har jag oxå. Jag hatar att vara fattig. Det är så mycket jag både vill ha och behöver just nu. En torkställning till balkongen, tradigt att ha all tvätt hängandes överallt inne i lägenheten. Om man fick önska riktigt stort skulle jag behöva någon som hänger upp tvätten oxå. (Önska önska runt i ring, önska kostar ingenting, tänk vad man kan ha det bra, säg vad du vill ha!) Ett par gympaskor så jag kan komma ut och springa, ett par solglasögon oxå tack. Varför inte lite nya underkläder när vi ändå är igång? Ett besök hos frisören, jag har inte varit så här vanvårdad i håret sen mellanstadiet. En halvtimme i solariet, minst. Ett sl-kort så jag kan åka längre än till Nynäshamn, mina vänner utanför kommungränsen måste tro att jag har dött eller att jag inte gillar dem längre. Betongplugg så tavlorna kommer upp innan vi firar ett år på Tallvägen. En dunk vin att småsmutta på. Jag saknar verkligen mitt vinglas i bubbelbadet. En ny maskara som inte klumpar sig.
Nu blir jag tvungen att sluta önska innan jag får ångest, dessutom ser jag inte tangenterna längre. Dax att vila mina trötta gröna så jag inte blir blind på kuppen.
Peace out.
ÄNTLIGEN kan jag skriva och berätta att jag älskar din blogg! Att öppna dina inlägg är lika spännande varje gång! :)
SvaraRaderaKram // Elin
Åhhh jag blir alldelles bubblig av lycka! Jag hade ingen aning om att mina tankar var så uppskattade! Nu blev jag superpeppad! Kraaam!
SvaraRaderaÄntligen!! Jag blir så glad kanske lite elakt men skönt att höra att jag inte är ensam om att vara extremfattig! Käner igen alla dina önskningar inkl linserna, har just nu en lins som borde bytas snarast tror jag, har tappat räkningen :).
SvaraRaderaDäremot har jag faktiskt införskaffat en ny mascara, min gamla var typ 2 år tror jag, i princip torr.
Var tvungen att bli medlem för att kunna skriva här så nu kanskee jag oxå är en bloggare snart. Dags att väcka bebis.
Ses nästa vecka!
kramar från ida och oliver
Haha "Ufoida" Var det de bästa du kunde komma på? Du är för rolig...Jag förväntar mig att du börjar blogga nu, världens bästa slagpåse när man behöver avreagera sig jag lovar! Å som du sa så kan det vara skönt att läsa om någon som har det likadant... vissa saker springer man ju inte omkring och skyltar med precis... jaja jag ska hålla utkik på din sida.. =)Kram
SvaraRadera