Nu och då, och framöver såklart!

Någon eller något har lekt med mina magnet-ord på kylen... för idag när jag skulle ta mjölken landade mina gröna på detta:

Kanske är det ett hemligt budskap från mitt parallella universium. När jag och Adde är oense brukar jag säga att i mitt parallella univerium så vet jag att jag har rätt eller liknande. Perfekt, allt kan hända där. Det är ju mitt och jag bestämmer. Flummigt jag vet, vi bryr oss inte om det. Då återstår frågan vem eller vad som kryptiskt lämnat detta meddelande. Det kanske inte ens är till mig? Jag tar onekligen åt mig ialla fall....

Jag har blivit alldelles biten nu av träning och vad man kan äta och inte. Just nu verkar det som alla andra runt omkring mig ned samma "besvär" redan har kommit igång. Jag känner mig helt plötsligt väldigt stressad. Tänk om alla är smala och vackra till sommaren och inte jag!Ska jag våga mig ut i bikini?

Rättare sagt iden här bikinin:

Tänk så mycket som kan hända på två år. Både själsligt och kroppsligt. Jag får nog lov att säga att min själ har förändrats tre dubbelt så mycket som min kropp. Detta är crew-kortet för Club Upstairs Kos/Grekland sommaren 2007 och sen kortet tog har detta hänt:

• Jag har träffats en riktig man som bara älskar mig och inte resten av Stureplan (ja eller den delen som har siliconbröst)
• Jag har provat två nya yrken och gillat båda två.
• Jag har fått ett riktigt hem, som inte är i andra hand, ett blivande badrum, hissrum, hos svärmor eller soffa. Det bästa som finns är att veta att här bor jag och ingen kan slänga ut mig.
• Jag har äntligen kunnat börjat njuta av alla mina saker som legat i magasin i 4 år .
• Jag har fått barn (!) som jag bara längtat och trånat efter de senaste 7 åren.
• Jag äger numer en bil, en riktigt fin därtill och ska i höst börja övningsköra vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra.
• Jag bor mindre än 10 min från mitt livs idol, min syster. Det är mer värt än allt i livet att ha henne så nära mig.
• Jag har en vardag, där jag lagar frukost lunch middag, promenerar, fixar med tvätt, tittar på mina favoritprogram, badar badkar, gör vanliga sköna saker. Varje dag.
• jag har både startat och lagt ner en firma.
• Jag har haft semester.
• Jag har både en och två katter som visserligen har flyttat hemifrån ett slag men som ändå fortfarande är mina.
• Framför allt har jag fått massa skin på näsan och har lärt mig att säga nej.

Det låter lite som i den där låten av Raymond och Maria - Ingen vill veta vart du har köpt din tröja. Minns ni den? Jag brukade vara livrädd för att bli den som ingen ska sakna när man dör, som lever det helt vanliga livet som bara tralar på. Dock har jag nu insett att det egentligen var det enda jag önskade mig. Mest av allt. Det känns så skönt att vara där nu. Trygg och lycklig. Lugn och tillfreds. Alla småsaker som linser, mjölk, ja pengar i huvudtaget, folk som tränger sig och griniga gamla gubbar, snorkiga mammor och allt det där andra jag brukar blogga om är faktiskt bara små små små saker om man jämför med hur jag hade det förut. I mitt gamla liv. Eller rättare sagt en del i mitt liv. Det är skrämmande hur negativt man kan bli påverkad av endast en annan person. Skönt att det är över. Jag är mest ledsen och arg på mig själv att jag tappade bort min syster under alla de åren. Det är tid med henne som jag aldrig kan få tillbaka. Jag vet däremot nu att jag aldrig tänker göra om samma misstag. Aldrig, ALDRIG att jag låter en man komma emellan henne och mig.

Nu återstår bara att få den kropp jag trivs i. Så i morse halv åtta var jag ute med Des i vagnen och promenerade i två timmar, och i kväll ska jag hänga på hurtbullen Ida och c/o ut på slingan här i Ösmo. Men först ska jag till optikern! Farväl blinda värld!