Har ni fest eller?

Visst är det jobbigt när det är en massa sker man borde gjort, eller rättare sagt ville göra men det blev inte av. För att inte tala om alla man känner som man borde träffa, eller faktiskt verkligen vill träffa men det blir inte av. Ibland känner jag mig lite ensam här ute. En del av mig sa ju det och jag minns att jag pratade med min älskling om det innan vi flyttade att jag var rädd att jag skulle tappa så många av mina vänner. Jag vet ju att de finns kvar men det är så svårt att få till det. Varför då egentligen? Vissa har varit på andra sidan jorden i evigheter, vissa bor så långt bort som Göteborg, (ganska många faktiskt) vissa jobbar som svin och har knappt tid att sova och när de är lediga vill väl ingen åka hela vägen hit ut till mig, och jag kan inte åka någonstans just u. Tåget är svindyrt och jag har knappt råd med mjölk.

Tur för mig att jag har mammagruppen och min äskade syster. Annars skulle jag bli knäpp. Min svägerska, Faster Gud sa till mig med viss stränghet att man måste umgås med vuxna människor oxå. Risken finns annars att det blir bara bebis och inget annat. Jag skulle vilja ha något kul inplanerat. Jag skulle vilja gå ut. Ut på krogen och svina lite. Hemskt det låter eller hur? Jag är nog egentligen ganska nöjd ändå. Jag har saker planerat men de är så långt bort. Jag tänker hela tiden att "Nästa månad då ska jag..."

Till Valborg ska vi till Skansen iallafall, det ser jag fram emot. Vi ska fira Fiffis födelsedag med en picknick på Skansen sen oxå. Fast det är inte förrän i Juli. Om tre veckor ska jag hälsa på mitt gamla jobb och all söta ungar. Det ska bli riktigt kul. Sen finns ju alltid resan till Gran Canaria att se framemot. Sola sola sola brun brun soooola! Dricka massa biiira...

Jag ska nog köpa mig en baginbox. Sätta mig på balkongen en solig eftermiddag och supa lite. Det låter som en skön plan. När jag tänker efter ska jag be syrran komma och dela den med mig. Det kanske skulle stilla min värsta alkohol-abstinens. Eller snarare party-abstinens.

Nu måste jag däremot stilla min sambos abstinenser. Han har tjatat på mig att blogga färdigt i snart en kvart.

Håll i hatten, katten!