Nu är jag äntligen hemma. Jag begav mig ut på promis vid 11-snåret och nu är klockan strax 16... 5 timmar! Visserligen har det varit strålande väder och jag kände verkligen inte för att sitta inne men att vara ute så länge var väl inte direkt planerat. Eftersom vi är extremt fattiga denna månad så har jag inga linser. Ni som känner mig sen förr vet hur dåligt jag ser. Det är så pass illa att jag faller inom rammen "kraftig syn-nedsättning". Jo jag kan ta mig fram, det tar lite tid bara, dessutom syns inte skiten hemma så det känns härligt städat jämt. Tv lyssnar jag just nu bara på. Om jag sitter precis framför (cirkus 50 cm ifrån) kan jag följa med och se vilka och var de är. Hur som helst så tänkte jag att jag skulle hitta badet som jag vet ska ligga förbi golfbanan uppskattningsvis 5 km åt Grödby-hållet. Naturligtvis missade jag att svänga av och hamnade i Sorunda innan jag insåg att jag gått fel. För er som inte är hemma i trakterna här i Södertörn kan man jämföra det med att vara påväg till Göteborg men hamna i Malmö fast i väldigt stor skala. Fattar ni? Envis som en gris (Brukar man säga gris eller är det något annat djur? Nu blev jag väldigt osäker..) bestämde jag mig för att oavsett hitta det förbannade badet. Så nu 5 timmar senare är jag äntligen hemma. Dock har jag och Des fått tonvis med sol, frisk luft och en hel hög uppmuntrande vårtecken! Vackert gula tusselagosar, blåsippor och flera fladdriga citronfjärilar.
Nu ikväll ska jag och Des ha en myskväll bara vi två. Hans pappa är i Dalarna och hälsar på sin lillasyster. Helt galet att åka hela vägen upp för att bara vara där i några timmar men älskar man sina syskon så gör man galna saker. Tro mig, jag vet. Another time, another story. Jag ska laga allt som Adde inte gillar till middag idag och bara frossa framför (50cm) ett maraton av tjejfilmer.
Trots allt tycker jag att det ska bli skönt att han kommer hem inatt. Jag saknar honom faktiskt redan. Han brukar vara hemma vid det här laget. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Jag ber till min skyddsängel att jobba över och vaka över honom ikväll så han inte kör av vägen och dör. Jag vill inte ha mitt gamla ensamma liv tillbaka. Nu slutar jag blogga om det innan jag blir ledsen, *poff* borta , tänk inte det. Fan, jag börjar grina ändå.
Typiskt.
Äh jag går och tar fram lax istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar