Ni anar inte hur mycket jag vill träffa läkaren i morgon. jag kan inte sätta fingret på det men nått är knas. Jag känner det på mig.
Helst vill jag att läkaren ska säga:" Det är ingen fara detta beror på det och det där och jo visst kan du gå och jobba!"
Men någonting säger mig att det inte riktigt kommer att bli så. Jag tror på ett VUL. Men vi får väl se. En del av mig hoppas på ett ultra så jag får veta om någon fortfarande lever därinne. Kan inte låta bli att vara orolig. Vilket inte är likt mig.
Nu måste jag göra något så jag slipper tänka på eländet.
Jag hittade din blogg på familjeliv (:
SvaraRaderaUsch, det är aldrig roligt att behöva oroa sig, speciellt inte då man verkligen har känslan av att något är fel ...
Jag hoppas dock på det bästa, att det bara är "hormoner" och sådant (... sådant som man inte vill höra).
Vilken vecka är du i nu?
Hej Jonna!
SvaraRaderaTrevligt att du ville kika förbi mitt spartanska krypin :)
Jo, jag är bara i v 12 och vad som helst kan ju hända. Detta är min andra graviditet och jag har verkligen inte mått bra fysiskt om man jämför med förra gången :)
men som sagt man får väl se hur det utvecklar sig!
håller tummarna för att allt är bra med dig gumman...
SvaraRaderakram