Mitt nyårslöfte i år är att umgås med andra människor på mina villkor. Det låter väldigt själviskt men jag ska förklara. Jag är trött på att "stå ut" med människor jag verkligen ogillar bara för att göra någon annan nöjd eller för att få umgås med dem jag gillar. All denna falskhet. Hur ska man bete sig? Tänk dig situationen att en av dina vänner träffar någon som är totalt hopplöst fel men är dunderkär, vad säger man? Vad gör man? Tiden går och de flyttar ihop och ja sen är resten historia. Hur man än försöker kan man inte tycka om sin väns nya sambo/älskling som denne vill spendera resten av livet med. Dessutom ser man utifrån hur förhållandet är skit och din vän egentligen inte mår särskilt bra.
Lustigt nog var jag själv müslin på yougurten för lite mer än ett år sen så till vida att jag levde och ville spendera resten av mitt liv med en idiot som alla runt omkring mig hatade och tiden bara gick och vi flyttade ihop och ja som sagt resten är historia. Visst fick jag hintar av en del av mina vänner att jag kanske borde fundera över hur han behandlade mig men jag tror oxå att de precis som jag var rädda att såra och förlora. Jag önskar nu att någon tagit tag i mig och brutalt dragit mig ur den rosa bubblan och fått mig att avsluta det destruktiva förhållandet tidigare men jag vet oxå att det inte hade funkat. Jag var helt enkelt alldeles för insnöad.
Hur som helst så känner jag nu att jag redan kastat bort för många år av mitt liv på att umgås/leva på låtsas. Jag har inte råd att förlora mer av mig själv. Jag måste prioritera mig själv och sålla bort det som irriterar mig. Leva mitt liv positivt med människor som har god inverkan på mig. Människor som ger energi. Inspiration. Alla dessa negativa människor man förväntgas vara trevlig mot bara för att de hängde med på ett hörn. Hallå? Vad är det för mening med det? Varför är det tvunget att var "gullig" (falsk) när man inte ens har valt umgänget själv. Utan snarare fått det påtvingat sig.
Jag har levt efter filosofin att man inte älskar alla men man behöver inte vara otrevlig men va fan, helt ärligt? Jag kan ha så mycket roligare än att falskt sitta och lyssna på en malande kvarn som bara pratar om folk jag aldrig har träffat och endast har frågor till mig som handlar om min förlossning. Snälla, om jag vill berätta ingånde detaljer om mitt underliv i utbildningssyfte för någon som planerar att skaffa barn så vill jag nog att den personen för det första ska vara lämplig förälder (vilket denne verkligen INTE är..) och för det andra så är det helt meningslöst att dela förlossningshistorier med någon som inte har fött barn. Jag är ledsen men de fattar helt enkelt inte.
Näe fy jag blir typ förbannad av att bara skriva om detta så jag lägger ner det nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar