Ibland vill jag inte vara mamma. Bara för en sekund. Jag älskar min son över allt annat. En delad plats med Adde dock med viss walkover till Desmond fördel. Ikväll ville jag däremot inte vara mamma. Nu blir ni lite chockade minsann: "-Så kan man inte säga ursh och fy.." Jag ska förklara mig.
Vi var bjudna på middag hos Faster Gud (Addes Storesyster, Desmonds Gudmor to be när jag får benan på plats att boka kyrkan till dopet). Därefter var planen att jag skulle gå över till (av någon lustig anledning bor de grannar) fantastiska Josefin och roa mig lite som mig själv, Madeleine, och inte i rollen som mamma för det är nästan alltid roligt. Dock inte denna kväll. Desmond uppförde sig fint framtills halvägs genom varmrätten då han panik-artat blev dyngtrött och började gapa. Å han gav sig inte heller. Vanligtvis är han ganska gapig när han är övertrött men brukar till 99,99% av gångerna somna efter cirkus 10 min envist gungande och nappen tryggt i mun. Inte ikväll. Han höll på i vad som verkade en evighet eller rättare sagt drygt två timmar. Jag kände redan efter en halvtimme att det aldrig skulle gå att lämna honom att åka med pappa hem själv. Jag har inte samvete för det. Både för Desmond och hans pappa. Jag kunde inte stå emot Addes stora gröna puppy-eyes som vädjade till mig "- Kan inte du följa med hem istället.... jag klarar inte detta själv". Vem kan klandra honom när han så öppenhjärtat visar sin sårbarhet/svaghet? Han som annars alltid är pappaduktig.
Senare kom sanningen fram att igår då bebis var med sin far till Tyresö så att hans mor skulle få städa av lägenheten i lugn och ro, så hade hans far varit skitnervös varje sekund att han skulle börja skrika eller baja (vilket han typ aldrig gör, varken eller). En smula uppgiven över att min tjejkväll jag sett framemot gick upp i rök gick jag ner till Fiffi (Josefin) och meddelande att jag inte kunde stanna och ha skoj utan var tvungen att ta hand om vår son och att jag hoppas på att kanske få en inbjudan nästa gång (man vet ju aldrig) och när jag sagt hejdå till henne och var på väg mot bilen kände jag att just då ville jag verkligen inte vara mamma. Jag ville så hemskt gärna stanna och ha mysigt, snacka massa tjejsnack, kanske gå ut en sväng och bara inte vara den som alltid förväntas vara först på plats för vår son. Riktigt så kanske det inte är. Adde är en fantastisk pappa på alla sätt och vis men det är ändå jag i slutändan som fixar mat, blöjor och allt sånt praktiskt.
Fast jag har ju valt att bli mamma alldeles själv och jag ångrar mig verkligen inte. Jag älskar att få fixa allt som har med just mat, blöjor och sånt praktiskt att göra. Dock ibland kommer en liten frisk fläckt av det gamla livet fladdrandes förbi och man blir lite suktad. Som sagt då vill man inte vara mamma. Fast bara för en sekund.
Nu är vi hemma hela högen, lill-prutt ligger äntligen och sover. Jag funderar på att kompensera min uteblivna tjejkväll med ett varmt bad i tonvis av tröstande skum och bubblor. Ett glas vin skulle sitta fint men sådana lyxvaror har vi inte hemma. Jag ska nog ta och pumpa ur nattmat till lilla hjärtat och sen dränka mina sorger i en whiskey. En stor whiskey. Det får bli min blygsamma flykt från ansvaret som mamma. En stänkare i badet.
Så går åter en dag av våra liv och kommer aldrig åter som Gardell skulle ha sagt. Jisses vad deppig jag låter, det är inte så hemskt som det verkar men jag är verkligen besviken över att jag inte kunde stanna hos Fiffi. Jag är iallafall glad att jag var där tidigare idag så jag åtminstone fick träffa henne.
Allt prat om starksprit får mig att minnas min favoritdrink. 9 av 10 gånger blev det Godfather när jag var ute och svände mina lurviga. I särklass det vidrigaste jag smakat när jag fick den första gången på barskolan för hundra år sen men Ooooolala vad god den är nu när man har lärt smaklökarna att uppskatta denna gåva av skottland till Italien. Lika delar Whiskey och Amaretto med is. Oj oj, efter ett par såna brukar det bli åka av.
Vi delar denna passion Addes och jag för starksprit av malt lagrad på ekfat. Fast som han uttrycker sig så föredrar han de sorter "-som känns som att slicka på wasa-skeppet när man dricker dem..."
Nu är badet fyllt, dax för min spastund spetsad med smak av forna dagars barhäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar