Annons

30 juni 2008

Rapportering ur kartonghavet

Så var det dax för lilla Madeleine att än en gång packa sitt liv i en flyttlåda. Eller rättare sagt, 17 flyttlådor. Vart kommer allt ifrån? När jag flyttade in för ett halvår sen var det bara 12 kartonger och ändå kändes det som jag slängde hälften. Vilket jag även gjort de senaste dagarna till mina öl-glada Hökis-grannar saliga lycka. Jag tror inte att mina sopsäckar stod länge orörda i grovsoporna. Det är recycling på hög nivå det. Inte för att jag förstår vad någon möjligtvis ska ha användning av mina håliga strumpor men jag vill inte fråga. Hugg in bara!

Min kära svärmor spenderade halva helgen med att hjälpa mig att rensa vår skit, och därtill tog hon med sig tvätten hem. Det känns lite knepigt att Addes mamma ska tvätta mina trosor men hon insisterade. Jag är ju ändå den gyllene livmodern som bär fram hennes helgade första barnbarn. Jag måste säga till på skarpen så hon inte gör allt åt mig. Fast det är tacksamt att slippa flyttstäda själv och hon är ju minst 7 gånger snabbare än jag och alltid på ett strålande humör.

Vi firade min födelsedag på lördagen mitt i flyttstädningen, intryckta i vardagsrummet ibland alla halvpackade lådor. Adde fixade världens godaste tårta och jag fick två strykjärn. Första gången jag fått något jag faktiskt önskat mig.

Söndagen började tidigt med en misstänkt lugn storasyster ringde och berättade att vattnet gått och de skulle bege sig till BB. Äntligen! Lillkillen är punktlig. Han var beräknad till just denna söndag. Vi drog till Tyresö och hälsade på goda vänner. Det började med en enkel kopp kaffe och utvecklades till en helkväll med grillning och bad i jacussin på tomten. Tyvärr utan bubblor för min del.

Junior Kullgren kom ut i världen vid kl 23 söndagen den 29 juni efter att ha misshandlat sin mamma i flera timmar, vägde drygt 3900g och är en riktigt bamsing. Pappa fick inte sova över, det fanns inte plats så idag ska hela familjen hem till Hemfosa. Min systers värsta förlossning enligt henne själv och då gick ändå svanskotan av vid första barnet. Gud vad jag ser fram emot att föda min egen just nu. Eller inte.

Idag ska jag fortsätta min klämdag med att packa det sista, jobba på eftermiddagen och längta tills imorgon då vi får nycklarna till vår trea!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Annons