Det är en rosafluffig lulligt söt bild man får av ammande mödrar och deras nöjda små söta barn. Gölli gölli göll.
Nu ska jag ger er sanningen. Amning gör ont. Skitont! Det börjar redan på BB. Brösten är sju storlekar större än ursprungsläget och bebisen snuttar dygnet runt och man är allmänt stasad och öm. I värsta fall får man sår.
Därefter följer tre, fyra månader med konstant amning. Brösten läcker i tid och otid. Man är konstant blöt varvat med sprängfylld av mjölk. Gå på toa eller ta en dusch är lyx.
Sen får man mjölkstockning. Det blir som en klump, bröstet blir varmt och bultar. Man är öm och amma gör SKITONT.
Nu, lagom till att brösten inte längre sväller till, stockar sig, läcker eller är allmänt ömma och sönder-snuttade ja då får ungen tänder och börjar bitas. Det mina vänner gör S K I T O N T.
dessutom har jag nu i två dagar legat utslagen i matförgiftning och pappan har gett ersättning så nu var det slut med amning.
Konstigt nog med tanke på hur j*vla jobbigt det är så känner jag mig lite ledsen, sorgsen liksom. Jag hade nog en förhoppning om att kunna amma Aston åtminstone till 6 månader men vi snubblade på mållinjen.
Nåja, jag får väl vara nöjd med fem och en halv ;)
Stackare som varit sjuk. Tråkigt det blev sånt avslut. Känner igen det där när det inte blir som man tänkt. Blev samma för mig förra gången. Jag hade tänkt ett halvår och fick börja med ersättning vid 5.5. Då hade jag kämpat mig igenom värsta mjölkstockningen och bröstböld någon månad innan. Nu ser jag ingen ände på detta eftersom plutten knappt öppnar munnen åt smakisarna (gröten verkar i alla fall nu fått halvt godkänt) och jag får för mig han tänker amma länge till. Känner ju igen mig i din beskrivning om amning även om det just nu funkar bra.
SvaraRadera