Jag kämpar just nu med frestelsen att krypa ner bredvid den här lilla godingen igen och bara borra i min näsa i hans mjuka lilla armveck och somna om lika gott som lilla han.
Men efter två hela dagar som ett mosat päron efter sviterna av en matförgiftning... så har jag lite att röja upp här hemma.
Jag tänkte inte gå ut och börja klippa gräset eller gräva, även om det behövs för jag har fortfarande sinnesjukt ont i magen men högarna av tvätt skriker, katthåren slåss och flingor ligger som en matta på köksgolvet.
Jag sitter här nu och kämpar emot att gosa ner mig hos snuttig liten bebis som ligger i min säng och istället ta tag i något. Jag har inte ens orkat dricka kaffe på två dagar. Jag är helt slut egentligen och vågen visar 5 kg minus. Som ett mosat och reducerat päron. Precis så känner jag mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar