Vi tog ett stort beslut igår. Vi ska sälja vår Hyundai. Vår fina vinröda fyrhjulsdrivna cityjeep. Det är den finaste bil jag ägt men oxå den dyraste. Vi ska satsa på en liten bensinsnål lågprisbil istället. Bättre för mig att övningsköra med oxå. Det känns dumt att ha en superbil som ändå står still 4-5 dagar i veckan, som dessutom inte är direkt gratis. Men en liten tår i ögonvrån får man ändå. Vi tänkte låna kusinen Stoffes lilla gula sportskoda sålänge. Den blir fin att åka till BB i, haha. Men vem vet, vi kanske inte ens får den såld. För det vi vill sälja den för vill säga. Vore ju trist att gå i back på en bil man knappt haft i ett halv år och fixat till en del på. Om den blir såld till det pris vi har satt så går vi iallafall några papp plus men man får ju tyvärr räkna bort vad vi har lagt ut på att försäkra den.
Adde tycker vi ska byta ner oss riktigt lågt och köpa en volvo 240 men jag vägrar övningsköra i en volvo. Jag har hemska minnen av hans röda 240 vi pruttade runt i vintras. Det började med att nyckeln gick av i låset till bakluckan. Adde tjuvkopplade den och det funkade fint i en vecka, sen en kväll påväg från städning av kontoret gick rattlåset. Vilket det ska göra när man tjuvkopplar. Vi höll på i två timmar för att få loss rattlåset som då är en järnsprint som i princip är OMÖJLIG att få av. Stående mitt i Solna med en och annan tant ute med hunden misstänksamt sneglandes. Inte konstigt med tanke på att vi typ avverkade alla Addes verktyg: borrmaskin, hammare, trefyra skruvmejslar, slägga och allt annat som vi hittade löst i bilen, tyvärr kom vi ju inte in i bakluckan (i låset satt ju halva nyckeln) där det tunga artilleriet låg, slagborren och proppmaskinen, sån som man borrar i betong med.
Vi ringde till Stoffe kusinen (fullfjädrad bilmeck i sina bästa 21 år) för goda råd, och fick då informationen att om man är tillräckligt stark och två kan man handgripligen dra av ett rattlås på en volvo. Dock i praktiken hade han bara hört detta. Dessutom var det en polare till honom i rugbylaget. Men det skadar inte att prova. Jag kan tillägga att jag och Adde vid tillfället endast vägde strax över 100 kg.... tillsammans. Att jag nu väger mer än honom behöver vi inte tala så högt om. Hur som helst så hände jag mig i ratten på förarsidan och halvvägs ut på gatan med mina fullt utnyttjade 57 kg och Adde tog sats inifrån med sin små men dock sega sparrisben och sparkade ratten åt mitt håll. Den lossnade på första försöket! Förmodligen oxå pågrund av att vi tuggat söder hela tändningen med borren och då redan jobbat oss en bit in på järnsprinten. Hela vägen hem till Hökarängen var vi tvungna att undvika skarpa svängar så inte rattlåset skulle glida i igen.
Vi gav den en ny chans kvällen efter då vi skulle hämta grejer i Tyresö hos Stoffe. Adde hade gjort en ny elektrisk nyckel a la Folkrace av det sabbade tändningslåset. Funkade helfint! Halvägs till Tyresö centrum då den började hacka och när vi försökte starta om den gick el-nyckeln i två delar och med 9 olika kablar finns det då bara typ ca 2 miljarder olika möjliga kombinationer för att få motorn att starta i rätt ordning. Visserligen har kablarna olika färger men vilka ska gå till vilka komponenter osv. tar en evighets evighet att pussla ut. Sagt och gjort det enda man man göra är att överge skeppet och traska. Vi gick 2 km tillbaka till Stoffe och fick låna den lilla gula om skjutsade honom till krogen.
På måndagen ringer de från polisen och frågar om vi vet om att vår 240 står i Tyresö. Jotack, det visste vi. Polisen meddelande oxå att vi tyvärr inte hade några däck kvar. Dagen efter ringde polisen igen och frågade återigen om vi visste om skicket på vår volvo. Jotack, det visste vi. Död utan däck. Polisen meddelande då att vi inte hade säten kvar heller och inga sidodörrar fram. Vi lovade att bogsera bort vraket snarast. När vi kom fram till den stackars lemlästade bilen fanns faktiskt både mina kaffekoppar kvar och verktygen i bakluckan. Den hade de försökt få upp utan resultat. Lyckans tur för oss, för verktygslådan som numer står tryggt hemma i gästrummet är värd mer än bilen 5 gånger om. Minst.
Sjukt rolig resa med den bilen men jag vet inte om jag är så sugen på att klämma in bilbarnstolen i ett sånt skräp och ta alla motorstoppsrisker, haverier och hej och hå med en liten baby. Kan var en fördel om man vet att man kommer fram dit man ska, men om jag känner oss rätt så kan det likaväl sluta med en 240 ändå. Dock hoppas jag på en liten fiesta eller nåt japanskt. Japaner gör bra bilar. Fast vad gör det för skillnad egentligen? Jag är ju bästis med SL och har 5 min till pendeln. Fri som en fågel eller vad brukar man säga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar