Det var förlossnings-maraton på Tv4 Fakta igår. Bland annat riskförlossningar där mamma är sjuk eller där barnet inte utvecklas normal och såna grejer. En mamma väntade tvillingar där den ena inte växte som den skulle och den andra tog mer och mer plats. Den lilla tvillingens fostersäck var typ helt tom på vatten och de fick akut ta ut dem med kejsarsnitt i vecka 32. Det var så STORA! För att bara vara i vecka 32! Läkarna var lite oroliga att lungorna inte skulle vara färdiga, det kan skilja lite från kvinna till kvinna med gener osv. men de behövde bara ha andningshjälp det första dygnet. Helhäftigt!
Jag har två dagar kvar till vecka 32. Man räknar ju så konstigt. Jag går alltid in i ny vecka på måndagar (som resten av hela sverige, jag vet) men det är lätt att hålla koll på. Och idag är det fredag så det betyder att jag är just nu i v.31 + 5. Tänk om han skulle komma ut nu! Jag tänker så heeeela tiden, jämför och läser om hur långt han har utvecklats hittills. Man är ju lite nojjig när man redan varit inne en gång. Mest oroar jag mig för att han ska komma nu och inte kunna andas själv och få hjärnskador och sånt. Jag har med mig journalerna vart jag än går. Samtidigt fattar jag inte riktigt att jag är så höggravid som jag är. De flesta är hemma från och med nu. Det ligger en i princip färdigt utvecklad människa inuti mig. Burr! Svärmor vill att jag tar ut sem. och är helt ledig resten av tiden. Hon är nog oroligare än vad hon vill erkänna. Klart att jag skulle vilja vara hemma men jag orkar inte med ångesten över ekonomin. Jag väljer hellre att kämpa mig till jobbet 4 timmar och kunna lugna mina räcker-pengarna-nerverna. Stackars unge, man har ju hört att fostret kan känna av mammans oro så jag försöker att tänka posetivt. Adjö oro! Bara rosa fluffiga tankar!
Hej och hå en timme kvar att jobba. Bäst att lägga i en extra växel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar