Hur är det möjligt att en resa som vanligtvis tar 8 minuter idag tog mig över 1 timme och 45 min?! Vanligtvis med mina galna hormoner borde jag ha blivit rosenrasande, börjat klagosången och rivit upp himmel och jord. Märkligt nog tog jag det hela med ro. Något fantastiskt har typ sköljt över mig de senaste veckorna. En hormonell höggravid sinnesro. Jag började detta krångel i Ösmo med att 11:15-tåget var inställt pga signalfel. Klart det är strul! Nynäsbanan är ju helt ny och allt är inte inkört ännu.
Väntar snällt på ersättningsbussen som naturligtvis var proppfull med pensionärer som höll på sina sittplatser som blodhundar. Vad gör man som gravid i 8:e månaden? Man sätter sig på golvet till alla tanters förskräckelse och så ringer man till syrran och berättar allt om vad barnmorskan ska göra med magen och fostret och foglossning blabla bla så de får riktigt dååååligt samvete, surkäringarna.
Glad i hågen haltade jag av bussen vid Sotholmen (världens ände någonstans på mitten av väg 73 mot nynäs) där Kerstins taxi ska hämta upp och köra in mot Hemfosa station. Det är 6 km och ingen buss i världen kan köra på den vägen. Av gamla erfarenheter vet jag att SL ibland missar att beställa taxi när tågen ställs in så jag ringde direkt till kundtjänst och supergulligaste tjejen hjälpte mig att kolla upp läget och det var beställt och skulle komma vilken sekund som helst. Tålmodigt väntade jag i en kvart och då kom en taxi FRÅN Hemfosa som skulle mot Tungelsta. Tålmodigare väntade jag i typ 45 min till innan jag ringde kundtjänst igen. Samma tjej svarade och kände igen mig. Hon beställde en egen taxi åt mig som kom efter 5 min och bad tusen gånger om ursäkt även om hon inte gjort något fel. Taxibolaget hade glömt mig. Jag var dock nöjd, taxichaffisen var urtrevlig och körde mig hela vägen till dörren gratis. Det enda snopna med det hela är att tågen började gå typ 10 min efter att jag åkte från Ösmo.
Tur att det fanns tetris på mobilen, en blåbärsyougurt i väskan och en bänk att sitta på. Vad som från början var planerat att bli en lunch hos min syster och sedan en lugn promenad till BVC med lilla Tule, blev panerad fisk med potatis och ärtor (jag har alltid avskytt ärtor men idag var det sjuuukt gott) i en glasslåda, en tub tartarsås i en plastpåse på pendeln med min syster evigt snattrades om hur dåligt det är av SL att låta en gravid kvinna vänta så länge och bla bla.
Jag bävar bara inför imorgon då jag måste återvända till jobbet deltid. Rent hyptetiskt om tågen strular varje dag blir det nog tungt, med tanke på att 2 stationer idag då tog nästan 2 timmar. En timme per station. Haha, det skulle ta mig hela dan att bara komma till jobbet. Jag ska nog packa ner lite frukt tills imorgon oxå för säkerhets skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar