Igår somnade Desmond vid fem. Totalkrashade. Bäddade ner sig själv med alla kläderna på med snutten och hade själv satt igång Pelle svanslös på stereon. jag hann precis trycka i han en välling innan han tackade för sig. Därefter lagade jag mat med min lilla donna brevid mig som sov i vagnen/bilbarnstolen. Hon är väldigt förtjust i den. Lagom tills det var dax att äta vaknade hon och skrikkvällen var igång. Jag hann pilla i mig nån liten potatis med sås emellanåt men största delen av följande timmen spenderades stående med en ledsen liten fröken som inte ville komma till ro.
Vid åtta-tiden gav jag upp och la mig i vår säng och matade henne trots att det inte gått mer än en timme sedan hon fick mat. Jag toksomnade. En halvtimme senare kommer Adde och väcker mig med en jättepigg Desmond med sig. Adde skulle upp och jobba dagen efter och vädjade om att få gå och lägga sig. Det var bara att kliva upp och leka med storebror trots att lillasyster sov jättegott och jag mycket hellre hade legat kvar och sovit [gärna resten av natten för all del men det är nog att begära för mycket]
Nån måste ha gett ungen chack eller nåt för det var prat om båtar, bilar, hundar, dinosaurier och andra förlorade världar [Jake och piraterna] och alla skulle åka pendeltåg på Desmond jättestora briobana.
Giv mig styrka.
En del säger att ett barn till blir dubbelt så mycket jobb och andra säger att det går av bara farten. Jag håller inte med någon av dem. Ibland vill jag bara släppa allt och gå och gömma mig, särskillt då Alice skriker och knorrar ihop sig otröstligt i mina armar samtidigt som Desmond ger mig dåligt mammasamvete över att jag ALDRIG [vilket jag faktiskt gör trots att jag tycker att det är dödstråkigt att leka tågkrash eller bilolyckor] leker med honom i hans rum. Eller när vi har bråttom till bussen och Desmond plötsligt vill ha en macka för han är hungrig eller när middagen står på full kastrull och Alice är panikhunrig och jag själv är hungrig. Alla är hunriga hela tiden och jag har fått någon oönskad roll att utfodra alla. Adde är tacksamt nog lättast i drift. Han vill bara ha kaffe och det går fort att snurra ihop. Dubbelt med jobb, ja kanske lite ibland men bara när allt ska ske på samma gång. Igår var tungt men det kändes ändå okej för jag hade tid för alla. Det liksom flöt på. Dessutom klarar sig Desmond alltmer självständigt. Då och då går han till och med iväg till en av de få kompisar som finns i grannskapet. Han vill inte gärna leka själv och han fixar inte att göra iordning mat till sig själv [vilken 4 åring kan det?] men annars klarar han sig fint. Den som får dubbelt så lite till till annat är jag.
Egentligen hade jag planerat att under kvällen sy två stycken fina fickor för tvkontroller och dylikt att ha dels i vardagsrummet och dels i sovrummet. Vi behöver en bra plats för ipaden oxå.
Allt detta brukar ligga i en hög på Addes sängbord
Min underbara oldschool symaskin Husquvarna Zig-Zag
Men istället blev det som sagt bara barn. Barn barn barn. Jag inser dock idag att lilla fröken inte skrek särskillt länge igår och egentligen kanske hon bara var mer hungrig. Hon sov faktiskt själv utan att som en igel vilja klamra sig fast i mammas famn [vilket är supermysigt tills man ska skära sallad] flera gånger under kvällen. Men det där med att sova 4-5 timmar som tydligen andra små barn gör finns inte i vår lilla föräldralediga värld. Två timmar och jag är förvånad. Hur hinner man med allt annat?
Jag känner denna "spädbarnstid" att jag helst gärna vill gosa och pilla på min lilla. Bada henne, hålla hennes små händer, snusa i hennes [lockiga!!] hår och bara titta på henne för hon är min och så himla fin. Så allt annat spelar egentligen ingen roll men jag känner att jag behöver sysselsätta mig med lite mer tankekrävande sysslor mellan varven oxå lite för att inte verksamheten [hemmet] ska förfalla helt ner i avgrunden. Således står maskinen och alla sygrejerna kvar på köksbordet om lusten och tiden skulle falla in [samtidigt].
Nu sover lillafröken och det är dax för frukost. Har fått fil och russin på beställning efter det kanske jag slår mig ner och syr en stund men bara kanske.
Du, Andreas kan faktiskt ta och hjälpa till med mat och fix. Ni är två föräldrar. Även om han jobbar så kommer han hem tillsist och kan bidra, inte shysst att du jobbar 24 h och han 8h... Släpp in honom i hushållet.
SvaraRadera