Det börjar på eftermiddagen runt tre. Till runt tio på kvällen.
Äta eller ätas.
Lilla fröken SKA äta och inget annat duger. Får hon inte äta, gallskriker hon. Så fort hon får äta hugger hon tag som en hungrig hyena i den värsta torkan man kan tänka sig. Som om hon aldrig fått mat. Hennes matsmältning rockar för pauserna emellan är sannerligen inga 3 timmar [ hur gör folk för att lyckas med det?!!!] snarare knappt 10 minuter. Vid sju-tiden [efter fyra timmars konstant snuttande] känner jag mig som en urvriden disktrasa. Lätt uppgiven [om nu en disktrasa har känslor] och toksvullen, röd samt förbannat öm om mina kvinnliga former. Inga salvor eller vårtskydd hjälper mot denna typ av påfrestning. Det är ett under att jag inte bokstavligen går sönder.
"Åhhhh det är såååå mysigt att amma!"
??
Märk väl att matlagning, en son som vill leka, middag, disk, bad, pyjamas, leka, tandborstning inte låter sig vänta och de mesta av detta får lov att utföras samtidigt.
Svar ja: Jag står, sitter och går ammandes. Fett jobbigt för armarna. I förrgår fick jag kramp i vänster arm och blev tvungen att ta paus. Lilla fröken skrek sig blå hos pappa.
Varför är hon sån varje kväll på bästa sändningstid? Under give or take cirka 6 timmar? Äta äta äta äta äta äta. Hur länge till ska det vara så här? Hur ska jag orka? Jag hinner varken äta själv eller gå på toa. Vem kan äta i lugn och ro med en gallskrikande bebis som sällskap?
På dan kan fröken sova iallafall nästan två timmar. Ibland till och med tre. Jag hann faktiskt klippa halva gräsmattan och snurra ihop dillkött under min kvalitetstid igår.
Då farmor hämtade på dagis behövde jag inte slänga mig på bussen [det är därför jag inte åker hem när jag ska hämta utan driver omkring i kommunen] så vid tre när flisan började sin kvällsrutin försökte hon och jag oss på att plocka upp legot som låg i spridda skurar från vardagsrummet ut till köket, under briotågbanan. Det gick så där.
Idag är det fredag. Vilket innebär ledig dag från dagis. Fredag är hemmadag. Då åker vi inga bussar, flänger eller far. Vi ska BARA vara hem och pyssla.
Jag har förberett genom att köpa hem Desmonds favoritlunch blodpudding [lovely fabric-food!], första maskinen tvätt är igång, köket är städat, och rött garn är inhandlat. Då klockan blir tre ska jag parkera mig i soffan med min stickning. Punkt. Slut. Om det nu går att amma och sticka samtidigt. Kanske blir sängen istället så jag får vila mina värkande armar.
Så, nu har jag klagat klart!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Kommer ihåg att Smilla var likadan, slutade med Amningshjälpen och antibiotika då jag fått streptokocker i såren som vägrade läka. Vad tror du om att dryga ut med ersättning (om hon tar flaska) under de där sex timmarna och passa på att pumpa ur så håller du produktionen igång samt "bygger upp ett lager"? Blanda 50/50 med egen mjölk och ersättning? Så småningom kommer det plana ut och då kan du ju fortsätta helamma.
SvaraRaderaDu får klaga :) jag tycker du är jätteduktig som tvåbarnsmamma <3
Kram!
Jag har klarat mig undan sår och dylikt men det är så frustrerande att inte kunna göra något annat och att hela tiden behöva åtsidosätta min son som oxå behöver min tid. Visst tar hon flaska. Allt med mat i. Napp går väl sådär. funkar ibland. Men ersättning vågar jag mig inte på då jag gav det till desmond och det pajjade amningen totalt. Vi gav ju honom visserligen direkt på BB för han ville inte äta alls bara sova. Förövrigt sov han mycket mer än flick-grynet gör. Hon sover typ inte alls. Jag ska diskutera med bvc på tisdag om det är rimligt att amma såhär mycket. Tack för uppmuntran, det värmer! kram
SvaraRadera