Det är något särskilt med folk från norr

[Ett grymt band från luleå]

Nu ska jag berätta om min farfar. Så lyssna nu noga:

Från de vida vidderna i norr, trakterna kring Arvidsjaur kom en alldelles särskild man som förmodligen alltid kommer ha en alldelles särskild plats i mångas hjärtan.

Det vore överdrivet och klyshéaktigt att beskriva honom som det goda i världen i kroppsform. Men faktum är att det faktiskt var just så. Denna man gav sann godhet ett ansikte. Ett ansikte som alltid var vänt mot solen i hopp om bättring för allt och alla omkring honom.

I hans sällskap kände man sig lycklig. Bekymmerlös. När farmor hade PMS eller var arg på pappa och hade grälat har hon [med tårar i ögonen när hon minns tillbaka] berättat hur han brukade komma fram till henne, hålla om henne en stund och lugnt fråga henne på sin underbart breda norrländska: " -Ha du gapat klart nu vännen min?" Även när han låg på hjärtintensiven där han senare ironiskt och sorgligt nog dog av förstorat hjärta ville man dröja kvar och bara sitta med honom för man kände sig så lugn. Bara sitta där och närvara. Precis som att han omgavs av en aura av liv trots att han var på väg i motsatt riktning.

Å som han älskade min farmor. Det var nog inte så lätt alla gånger. Han hade vakten till militärkansliet där farmors mor arbetade som städerska. Farmor brukade följa med och hjälpa till och många gånger försökte han nog bjuda ut henne men mor tyckte att han var för gammal. Tillslut tackade väl farmor blygt och trotsigt ja för de gick på bio och därefter levde de ihop i över 50 år.

Under andra världskriget låg han två år i beredskap som fjälljägare. Från snöklädda bergstoppar skrev han hundratals brev till farmor. Efter hans bortgång fick jag vid ett mycket speciellt tillfälle läsa ett utav dem. Mitt hjärta brister när jag tänker på hur mycket vi mäniskor kan älska varandra. Hans sätt att formulera sig i skrift är obeskrivligt. Magiskt. Äkta.

Äkta kärlek. Som sagt, så som han älskade min farmor. Det är kärlek som älskar trots många år utav barnlöshet, bostadsbrist, polio, krig, 70-talsrevolter, eviga charterresor och ålandsbåtar, barnbarns barn, sorg, sjukdom och surströmming. Det kärleken vi alla drömmer om.

Finaste farfar. Nu sitter jag här och tänker på honom. Ler och blir alldelles varm inombords. Om jag kan vara en liten bit av honom och sprida hans glädje till livet vidare till andra så ska jag göra det.

Så nu till slutklämmen:

Jag vill ge min storesyster som just nu ritar sin framtid lite inspiration och vägledning i hennes svåra uppgift. Lyssna på denna låt [Deportees - The doctor in me Den finns på spotify], den är till dig, tänk på vartifrån du kommer, du är underbar, du är ju du, precis som farfar.

Glöm inte att jag älskar dig. Vem du än är. Vad du än gör. Rita på nu!